Frågan om den organisatoriska hemvisten för
verksamheten med inskrivning av lagfarter och inteckningar
m.m. har stötts och blötts alltsedan början av 1970-talet. Det
har i särskilt hög grad gällt de senaste åren, vilket skapat
både onödig och betydande oro ute i verksamheten.
Inskrivningsverksamheten är sedan länge knuten till
domstolarna, men förslag har vid upprepade tillfällen
framlagts om att skilja den från domstolarna. Särskilt när det
gäller de mindre tingsrätterna har emellertid
inskrivningsverksamheten varit en värdefull, stabiliserande
och av allmänheten mycket uppskattad faktor. En
organisatorisk åtskillnad skulle dessutom dramatiskt kunna
underminera grundvalen för flera små tingsrätter.
Bakom förslagen att organisatoriskt skilja verksamheten
ligger tydligen något slags organisationsestetiskt tänkande.
Det är stötande att två till karaktären så olika verksamheter
samverkar inom samma organisationsstruktur. Från centrala
instansnivåer ger man uppenbarligen inte upp tanken att få
till stånd en organisationsschematisk renodling.
I den senaste av utredningarna behandlade Lantmäteri- och
inskrivningsutredningen i sitt principbetänkande frågan ännu
en gång. Som så mången gång förut konstaterade
utredningen att verksamheten i sin nuvarande form fungerar
utmärkt. Några behov utifrån verksamheten på
organisatoriska förändringar förelåg enligt utredningen inte.
Trots detta föreslog utredningen att verksamheten skulle
skiljas från domstolarna. Skälen var dels de
organisationsestetiska och dels att tidpunkten kunde vara
lämplig.
Då inga väsentliga skäl utifrån verksamheten redovisats,
avstod regeringen i proposition 1993/94:214 från att föreslå
en organisatorisk förändring. Så långt var allt väl. Men
regeringen redovisade ändå sin bedömning att
inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med
fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Skälet var
återigen det övergripande principiella synsättet ovanifrån att
domstolarnas verksamhet så långt möjligt bör renodlas.
Regeringens bedömning föranledde inte något riksdagens
beslut.
Då inga bärande skäl utifrån verksamheten med
inskrivning framförts för en organisatorisk förändring, och
verksamheten tvärtom är en viktig del av samhällets lokala
service till medborgarna, och en organisatorisk åtskillnad
skulle kunna riskera de små tingsrätterna, borde frågan om
att skilja inskrivningsverksamheten från domstolarna
avföras från dagordningen.
Det är därför märkligt att när regeringen i
budgetpropositionen förklarar ''tiden nu mogen för att göra
en djupare översyn av de organisatoriska frågorna'' inom
domstolsväsendet, så dyker återigen frågan om ''den
organisatoriska hemvisten'' för bl.a.
inskrivningsmyndigheterna upp. Regeringen skriver: ''Syftet
med en översyn av de organisatoriska frågorna är att få ett
underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och
sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar
skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de
rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer
på det judiciella och processrättsliga planet som nu är under
genomförande.''
Den nya teletekniken gör decentraliserad data- och
registerhantering mycket enkel och effektiv. Den blir
därigenom lättillgänglig ur servicesynpunkt. Små enheter i
glesare befolkade områden av landet är f n mycket attraktiva
för lokalisering av liknande hantering på den privata sidan
inte minst med hänsyn till lägre personalomsättning, lägre
sjukfrånvaro m m. Motsvarande gäller självfallet också
offentlig verksamhet. De organisationsestetiska argumenten
står i bjärt kontrast till de försök som nu görs i glesbygd att
samlokalisera offentlig och privat serviceverksamhet med
detaljhandel, just för att säkra servicegraden och
tillgängligheten.
För att ge inskrivningsverksamheten arbetsro och
undanröja det långvariga hotet mot de små tingsrätternas
existens bör regeringen ges detta till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatt organisatorisk hemvist för
inskrivningsmyndigheten inom tingsrätterna.