Frågan om den organisatoriska hemvisten för verksamheten med inskrivning av lagfarter och inteckningar m.m. har stötts och blötts alltsedan början av 1970-talet. Det har i särskilt hög grad gällt de senaste åren, vilket skapat både onödig och betydande oro ute i verksamheten.
Inskrivningsverksamheten är sedan länge knuten till domstolarna, men förslag har vid upprepade tillfällen framlagts om att skilja den från domstolarna. Särskilt när det gäller de mindre tingsrätterna har emellertid inskrivningsverksamheten varit en värdefull, stabiliserande och av allmänheten mycket uppskattad faktor. En organisatorisk åtskillnad skulle dessutom dramatiskt kunna underminera grundvalen för flera små tingsrätter.
Bakom förslagen att organisatoriskt skilja verksamheten ligger tydligen något slags organisationsestetiskt tänkande. Det är stötande att två till karaktären så olika verksamheter samverkar inom samma organisationsstruktur. Från centrala instansnivåer ger man uppenbarligen inte upp tanken att få till stånd en organisationsschematisk renodling.
I den senaste av utredningarna behandlade Lantmäteri- och inskrivningsutredningen i sitt principbetänkande frågan ännu en gång. Som så mången gång förut konstaterade utredningen att verksamheten i sin nuvarande form fungerar utmärkt. Några behov utifrån verksamheten på organisatoriska förändringar förelåg enligt utredningen inte. Trots detta föreslog utredningen att verksamheten skulle skiljas från domstolarna. Skälen var dels de organisationsestetiska och dels att tidpunkten kunde vara lämplig.
Då inga väsentliga skäl utifrån verksamheten redovisats, avstod regeringen i proposition 1993/94:214 från att föreslå en organisatorisk förändring. Så långt var allt väl. Men regeringen redovisade ändå sin bedömning att inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Skälet var återigen det övergripande principiella synsättet ovanifrån att domstolarnas verksamhet så långt möjligt bör renodlas. Regeringens bedömning föranledde inte något riksdagens beslut.
Då inga bärande skäl utifrån verksamheten med inskrivning framförts för en organisatorisk förändring, och verksamheten tvärtom är en viktig del av samhällets lokala service till medborgarna, och en organisatorisk åtskillnad skulle kunna riskera de små tingsrätterna, borde frågan om att skilja inskrivningsverksamheten från domstolarna avföras från dagordningen.
Det är därför märkligt att när regeringen i budgetpropositionen förklarar ''tiden nu mogen för att göra en djupare översyn av de organisatoriska frågorna'' inom domstolsväsendet, så dyker återigen frågan om ''den organisatoriska hemvisten'' för bl.a. inskrivningsmyndigheterna upp. Regeringen skriver: ''Syftet med en översyn av de organisatoriska frågorna är att få ett underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på det judiciella och processrättsliga planet som nu är under genomförande.''
Den nya teletekniken gör decentraliserad data- och registerhantering mycket enkel och effektiv. Den blir därigenom lättillgänglig ur servicesynpunkt. Små enheter i glesare befolkade områden av landet är f n mycket attraktiva för lokalisering av liknande hantering på den privata sidan inte minst med hänsyn till lägre personalomsättning, lägre sjukfrånvaro m m. Motsvarande gäller självfallet också offentlig verksamhet. De organisationsestetiska argumenten står i bjärt kontrast till de försök som nu görs i glesbygd att samlokalisera offentlig och privat serviceverksamhet med detaljhandel, just för att säkra servicegraden och tillgängligheten.
För att ge inskrivningsverksamheten arbetsro och undanröja det långvariga hotet mot de små tingsrätternas existens bör regeringen ges detta till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheten inom tingsrätterna.
Stockholm den 25 januari 1995
Lennart Rohdin (fp)