I Justitiedepartementet överväger man för närvarande om
sammanläggningar av åklagarmyndigheter ska föreslås
riksdagen. En utredning av riksåklagaren (RÅ) har
remissbehandlats. RÅ föreslår en indragning av ett tiotal
åklagardistrikt. Skälen skulle vara att distrikten är ''för små''
när de sysselsätter mindre än fyra åklagare och att det finns
rationaliseringsvinster att hämta.
Förslaget om indragningar har väckt kritik från flera håll.
Bl.a. ifrågasätts den eftersökta effektivitetsökningen. Det
konstateras vidare att sammanläggningar av distrikt kommer
att öka kostnaderna för åklagarväsendet på kort sikt och att
det även långsiktigt kan ifrågasättas om det blir någon
ekonomisk vinst för samhället.
I t.ex. Dalarna skulle åklagarnas arbetstid belastas med
långa körtider om Avesta och Borlänge åklagardistrikt läggs
ned och Falun blir kansliort vid en sammanslagning.
Körsträckor på åtta mil, enkel väg, blir vanliga.
Mycken tidsspillan
Ännu längre körsträckor och tidsspillan blir det för
åklagarna i Ångermanland om Sollefteå åklagardistrikt dras
in och kansliet samordnas i Härnösand. De längre avstånden
drabbar givetvis även andra befattningshavare inom
rättsväsendet när centraliseringar sker.
När det hävdas att åtgärderna syftar till att utveckla
åklagarväsendet syns det vara fel att starta en avveckling.
Försvinner åklagarna från en ort med domsaga och tingsrätt
uppstår genast ''behovet'' av sammanslagningar, dvs.
avveckling, på området.
Försvinner både åklagare och domstol från en ort
försvinner snart även advokater och andra praktiserande
jurister. Innebörden blir synnerligen negativ för hela
samhällen. För exempelvis Sollefteå vore en nedläggning av
åklagarmyndigheten en ödesåtgärd för en redan utsatt
kommun och landsdel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts mot nedläggning av åklagardistrikt.
Stockholm den 25 januari 1995
Elisabeth Fleetwood (m)
Jeppe Johnsson (m)