Motion till riksdagen
1994/95:Ju24
av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

med anledning av skriv. 1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten


Inledning
I skrivelsen presenterar regeringen en strategi för
samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.
Regeringen framhåller bl.a. att näringslivet måste ta ett
större ansvar för att förebygga ekonomisk brottslighet. Enligt
vår uppfattning är detta en viktig markering från regeringens
sida och vi ställer oss i princip bakom de huvudpunkter som
regeringen i detta sammanhang lägger fram. Självfallet
måste även näringslivets representanter vara beredda att
agera om det finns skäl att misstänka att ekonomisk
brottslighet förekommer antingen i det egna företaget eller i
annat företag. Eftersom kriminella avarter inom näringslivet
hotar den sunda konkurrensen på marknaden torde det också
ligga i varje seriös näringsidkares intresse att medverka i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt vår uppfattning innebär dock vissa av regeringens
huvudpunkter alltför stora ingrepp i företagens verksamhet.
Denna motion behandlar således de delar av regeringens
strategi som tar sikte på revisorernas roll i den framtida
ekobrottsbekämpningen, frågan om ansvarsgenombrott samt
den del av strategin som tar sikte på effektivare rutiner i
samband med konkurs. Vad gäller Moderata
Samlingspartiets övriga synpunkter på regeringens skrivelse
hänvisas till en kommittémotion, 1994/95:Ju25 av Gun
Hellsvik m.fl. (m).
Revisorernas roll i ekobrottsbekämpningen
Regeringen betonar betydelsen av att en effektivisering av
företagens internkontroll kommer till stånd. Regeringen
pekar särskilt på intern- och externrevisorernas roll men
också på chefers och styrelsers ansvar för att revisorernas
iakttagelser och anmärkningar verkligen blir beaktade.
Regeringen hänvisar till Aktiebolagskommitténs snart
slutförda delbetänkande, som bl.a. behandlar frågan om att
införa en skyldighet för revisorer att anmäla misstanke om
ekonomisk brottslighet till åklagare.
För oss är det angeläget att redan nu påtala den allvarliga
bristen med ett sådant lagförslag.
En huvudinvändning från vår sida är att en lagstadgad
anmälningsskyldighet för revisorerna innebär ett
långtgående ingrepp i denna yrkesgrupps tystnadsplikt.
Avkall på regler om tystnadsplikt riskerar i förlängningen att
allvarligt skada samarbetsklimatet, bl.a. genom att
förtroendet mellan människor undergrävs. Detta kan visa sig
vara ett mycket högt pris för staten att betala, liksom för
övriga berörda parter.
Dessutom framstår regeringens förväntade effekter av
åtgärden, som primärt bygger på att oseriösa företagsledare
och -- i den mån det förekommer -- oseriösa revisorer
självmant förväntas anmäla misstanke om brott, som
orealistiska. Enligt vår uppfattning torde den praktiska
effekten av detta förslag bli mycket liten, varför åtgärden
endast framstår som ett verkningslöst slag i luften.
Däremot skulle revisorer kunna fylla en viktig funktion
som expertbiträde till åklagare i förundersökningar om
ekonomisk brottslighet, som uppdagats i samband med
exempelvis konkurser. På detta sätt skulle revisorernas
värdefulla kunskaper kunna tas tillvara utan att revisorerna
framstår som statens förlängda arm i kampen mot ekobrott.
Patent- och registreringsverket bör ges möjlighet att
granska och anmäla brott
Enligt vår uppfattning bör övervägas att ge Patent- och
registreringsverket (PRV) förutsättning att aktivt granska och
anmäla brott i anslutning till de förhållanden som revisorn
skall anmärka på i revisionsberättelsen. Inom verket bör för
detta ändamål finnas jurister med erforderlig utbildning. I
den utsträckning orena revisionsberättelser förekommer kan
dessa översändas till åklagarmyndigheten. Från och med den
1 januari 1995 har också särskilda straffbestämmelser införts
i syfte att motverka att årsredovisningshandlingar inlämnas
för sent. Härutöver bör aktiebolagslagen kompletteras med
en bestämmelse om att revisorn, i de fall bolaget inte skickar
in årsredovisningen inom föreskriven tid, skall anmäla till
PRV att oren revisionsberättelse avgivits.
Regeringens översyn av ansvarsgenombrott
Regeringen gav under år 1994 Aktiebolagskommittén
tilläggsdirektiv att utforma regler om s.k.
ansvarsgenombrott, d.v.s. aktieägares ansvar för bolagets
affärer. I den nu föreliggande skrivelsen om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten utgör översynen av
ansvarsgenombrott ett delmoment i regeringens samlade
strategi.
Moderata Samlingspartiet har så gott som årligen motsatt
sig regler om ansvarsgenombrott. Enligt vår uppfattning
riskerar regler om ansvarsgenombrott att negativt påverka
såväl människors vilja att starta nya företag som människors
vilja att investera i redan befintliga företag. Det torde stå klart
för var och en att är det något som Sverige inte behöver i dag
så är det företagsfientliga eller investeringshämmande
åtgärder. Moderata Samlingspartiets uppfattning i denna
fråga har närmare utvecklats i en kommittémotion om
ansvarsgenombrott, 1994/95:L205 av Rolf Dahlberg m.fl.
(m).
Effektivare rutiner i samband med konkurs
Regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet innebär
att rutinerna i samband med konkurs skall effektiviseras.
Bl.a. skall den lagstiftning som tar sikte på
uppgiftsskyldighet i konkurs förbättras, se regeringens
proposition 1994/95:189 Konkursgäldenären.
Enligt vår uppfattning går dock inte regeringen tillräckligt
långt i sin ambition att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten med de förslag som lämnats i syfte att strama
upp regleringen av konkursinstitutet. Moderata
Samlingspartiets uppfattning i denna fråga har närmare
utvecklats i en kommittémotion om konkursgäldenären,
1994/95:L31 av Rolf Dahlberg m.fl. (m).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om revisorernas roll i
ekobrottsbekämpningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Patent- och registreringsverkets
möjligheter att granska och anmäla brott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvarsgenombrott.

Stockholm den 8 maj 1995

Rolf Dahlberg (m)

Stig Rindborg (m)

Birgit Henriksson (m)

Henrik S Järrel (m)

Göran R Hedberg (m)

Eva Björne (m)

Lennart Fridén (m)