Den ekonomiska brottsligheten är utan tvivel ett allvarligt
problem och den måste bekämpas inte minst för att
upprätthålla respekten för strafflagstiftningen och för att
värna moralen i näringslivet och i samhället i övrigt. Den
ekonomiska brottsligheten utgör också ett allvarligt hot mot
marknadsekonomins funktionssätt. Ekonomisk brottslighet
hotar själva fundamentet för marknadsekonomin,
samhällsmoralen och därmed den sociala välfärden.
Självfallet är det av stor betydelse att kampen mot den
ekonomiska brottsligheten förs på ett sådant sätt att
insatserna i största möjliga utsträckning riktas mot
brottslingarna och de brottsliga gärningarna som sådana.
Samtidigt får lagändringar och andra åtgärder inte utformas
så att de lägger hinder i vägen för den lagliga
näringsverksamheten. Enligt vår bestämda uppfattning
måste det alltid råda balans mellan intresset att bekämpa
brottslighet, å ena sidan, och konsekvenserna för
samhällsekonomin och medborgarna, å den andra sidan.
Den ekonomiska brottsligheten är till sin natur svårutredd,
vilket ofta innebär bevissvårigheter för åklagare inför
domstol. Detta är ett stort problem för de myndigheter som
har att utreda och bekämpa ekonomisk brottslighet. Enligt
vår mening kan det dock aldrig godtas att beviskraven sänks
enbart för att lättare få till stånd en fällande dom.
Bevislättnader sker alltid till priset av minskad rättssäkerhet.
Enligt de grundläggande rättsstatliga principer som
kännetecknar vårt rättssystem anses det viktigare att
oskyldiga inte fälls än att en skyldig går fri. All brottslighet
måste således bekämpas inom de gränser som rättsstaten
sätter. Vi får aldrig tillåta att kampen mot brottsligheten leder
till en urholkning av de värden som statsmakterna har ett
särskilt ansvar att skydda.
Uppmärksamheten måste även riktas mot den
internationella brottsligheten, och då inte minst den grova
narkotikabrottsligheten, som genererar en stor del av den
samlade ekonomiska brottsligheten. Det är därför viktigt att
även Tullens arbete bedrivs effektivt och integreras i kampen
mot ekobrottsligheten.
Även kronofogdemyndigheternas verksamhet har en
viktig funktion i det här sammanhanget.
Kronofogdemyndigheterna spelar en nyckelroll när det
gäller indrivning vid den grövre ekonomiska brottsligheten.
Kronofogdemyndigheternas uppgift består bl.a. i att reparera
skadeverkningarna genom att driva in åt staten vad som
åtkommits genom ekobrott.
Under den borgerliga regeringen gjordes viktiga insatser i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. I denna motion
kommer vi att bygga vidare på det som redan genomförts och
ge ytterligare förslag till hur arbetet bör utvecklas för att bli
mer effektivt.
I motionen behandlas bl.a. följande:Tillräckligt många
välutbildade poliser och åklagare är avgörande för kampen
mot den ekonomiska brottslighetenMyndighetssamverkan
måste utvecklasÖkad kompetens måste tillföras
ekobrottsutredningarAvskaffa skatteprivilegietAlla
tillgångar skall redovisas vid konkursBättre indrivning
Förstärk tullen och dess roll i kampen mot den
internationella brottsligheten 2.
Riksdagens revisorer om ekobrottsbekämpningen
Riksdagens revisorer har i sin rapport Den ekonomiska
brottsligheten och rättssamhället, rapport 1993/94:6, bilaga 1,
s.
7, sammanfattat den situation som socialdemokraterna
lämnade efter sig och som mötte den år 1991 tillträdande
regeringen:
Mot slutet av 1980-talet avmattades arbetet mot den
ekonomiska brottsligheten. Polisen lyckades inte fylla
vakanser inom ekorotlarna i tillräcklig utsträckning.
Ärendebalanserna växte och många brottsanmälningar blev
inte föremål för utredning. Det blev allt tydligare att
myndigheterna inte hade resurser och kompetens att klara av
situationen.
Revisorerna framhåller dock att myndigheternas
svårigheter att bemästra de ekonomiska brotten
uppmärksammats under senare tid och att den föregående
regeringens initiativ förbättrar myndigheternas situation men
att de initiativ som tagits inte varit tillräckliga. Arbetet bör
därför, enligt revisorerna, drivas vidare, kompletteras och
systematiseras.
De synpunkter som framförs i revisorernas rapport är
värda att beakta och stämmer väl överens med den kritik som
den borgerliga regeringen framförde under sin mandatperiod
och som gällde tidigare socialdemokratiska regeringars
bristande insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Den
borgerliga regeringens syn på behovet av åtgärder mot
ekobrottsligheten presenterades i rapporterna ''Svart på vitt
om ekonomisk brottslighet'' och ''Företagande &
konkurrens på likvärdiga villkor''. I rapporterna redovisas
utöver de åtgärder som regeringen vidtog -- och som alla
direkt syftar till att minska ekobrottsligheten -- ytterligare
förslag till effektiva åtgärder. Enligt vår uppfattning är det nu
högst angeläget att den socialdemokratiska regeringen
vidareutvecklar arbetet från den plattform som har byggts
upp och som återges i de två ovan nämnda rapporterna.
3. Insatser mot den ekonomiska brottsligheten 3.1
Polisbristen avhjälpt
Under de borgerliga regeringsåren skedde en uppbyggnad
av poliskåren, som minskat kraftigt under 1980-talets andra
hälft. Från det att den borgerliga regeringen tillträdde fram
till halvårsskiftet 1994 ökade antalet poliser med ca 1 500.
I dag finns det 17 100
poliser. I budgetpropositionen har regeringen
föreslagit ett besparingsbeting på 235 miljoner kronor på
polisväsendet för 1995/96. Regeringen avser enligt sitt
förslag att stoppa rekryteringen till polishögskolan och att i
övrigt göra personalminskningar.
Under åren 1997 och 1998 skall enligt
budgetpropositionen ytterligare 600 miljoner kronor sparas
inom rättsväsendet. Denna besparing är ännu inte fördelad
på verksamhetsområdena, men ett står dock klart, och det är
att polisen kommer att drabbas hårt även under dessa år.
Enligt våra beräkningar kommer besparingen i den första
omgången att motsvara nästan 600 poliser. Besparingarna i
den andra omgången innebär en ytterligare minskning med
ca 900 poliser. Då är vi också tillbaka där vi var när den
borgerliga regeringen tillträdde hösten 1991. Den politik
som regeringen uppenbarligen har för avsikt att föra är minst
sagt kortsynt och vittnar om okunnighet om de faktorer som
är verkligt brottsförebyggande.
3.2 Tillräckligt med välutbildade poliser och åklagare är
avgörande för kampen mot den ekonomiska brottsligheten
Erfarenheterna har visat att polisbrist inte bara riskerar
medborgarnas omedelbara rättstrygghet, den leder även till
färre och sämre brottsutredningar. I slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet ökade den ekonomiska brottsligheten
kraftigt. Underskottet av poliser bidrog bl.a. till att
utredningar angående brottslighet drabbades mycket hårt.
Många brottsanmälningar blev inte ens föremål för utredning
parallellt med att ärendebalanserna växte. Den moderatledda
regeringens åtgärder för att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten har resulterat i att fler ekobrottsutredningar
slutförs nu än under tidigare socialdemokratiska regeringar.
Den grundläggande förutsättningen för att vi skall lyckas
komma åt den ekonomiska brottsligheten, liksom all annan
brottslighet, är att det finns tillräckligt med välutbildade
poliser och åklagare -- förstärkta med den ytterligare expertis
som fordras -- som kan ägna sig åt brottsutredningar.
Som ovan berörts har socialdemokraterna tidigare bortsett
från detta faktum och det finns anledning att vara orolig för
att socialdemokraterna begår samma misstag även denna
gång, när utvecklingen nu har vänt och ett förnyelsearbete
har påbörjats inom alla delar av polis- och åklagarväsendet.
Vad som här anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.
3.3 Ökad myndighetssamverkan
Under den föregående regeringens mandatperiod har
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket gjort
en omfattande översyn av administrativa rutiner,
samverkansformer och kontrollåtgärder m.m. som berör
insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Arbetets
inriktning har varit att effektivisera handläggningen, att öka
kompetensen och samarbetet myndigheter emellan och att
undanröja administrativa hinder. Myndigheternas arbete har
också innefattat att i ökad utsträckning samarbeta med och
ta tillvara de kunskaper och erfarenheter som finns hos
konkursförvaltaren och de revisorer som konkursförvaltaren
anlitar.
Det är av central betydelse för brottsbekämpningen att de
samverkansformer som skapats mellan myndigheterna får
bestå och att samarbetet mellan polis, åklagare,
skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och
tullmyndigheter effektiviseras. Den kunskap och kompetens
som finns hos de olika myndigheterna måste ges möjlighet
att flöda fritt myndigheterna emellan. I den mån brister finns
i ansvarsförhållandena mellan myndigheterna bör de
avhjälpas. Det gäller särskilt det grundläggande ansvar som
åklagare har för att brottsutredningar bedrivs effektivt.
3.4 Ökad kompetens måste tillföras ekobrottsutredningar
Ekobrottsutredningar kan bedrivas på ett effektivare sätt än
vad som sker i dag. Inte sällan blir resultatet av långa och
kostnadskrävande utredningar i särskilt komplicerade fall att
åtal inte kan väckas -- och än mindre leda till fällande dom.
Detta är naturligtvis ett oerhört resursslöseri för det
allmänna. Den långa utredningstiden utgör samtidigt ett hot
mot den misstänktes berättigade krav på rättssäkerhet. En
sådan ordning är till nackdel för alla inblandade parter.
I enlighet med Moderata Samlingspartiets uppfattning --
att grundläggande rättsstatliga principer måste
upprätthållas -- kommer vi aldrig att kunna acceptera
särskilda bevisregler för den ekonomiska brottsligheten.
Svårigheterna som uppdagas i samband med
ekobrottsutredningar måste angripas på ett mer rättssäkert
sätt än genom att t.ex. erbjuda åklagare bevislättnader.
Vad vi efterlyser är högre kompetens från det allmännas
sida. Myndigheterna måste få tillgång till bättre instrument
för att kunna göra tidigare prioriteringar i utredningsarbetet.
För detta fordras att kompetensen förstärks framför allt på
åklagarsidan. Konkursförvaltare, som ofta har möjligheten
att upptäcka ekobrottslighet, och revisorer bör i ökad
utsträckning nyttjas i åklagarens arbete i form av juridiskt
eller annat expertbiträde; huvuddelen av all ekonomisk
brottslighet uppmärksammas i samband med konkurser.
Effekten av det ökade inslaget av kvalificerad expertis i
utredningsarbetet blir att åklagare snabbare kan ge en mer
realistisk bedömning om en utredning kan drivas med
framgång och resultera i åtal, som kan förväntas leda fram
till en fällande dom. En sådan ordning skulle vara till gagn
både för staten och den enskilde. Vad som nu anförts bör
riksdagen ge regeringen till känna.
3.5 RÅSOP
På initiativ av den borgerliga regeringen beviljade
riksdagen Riksåklagaren extra resurser för tillskapandet av
en särskild utredningsgrupp RÅSOP (Riksåklagarens
specialoperation). RÅSOP inrättades i november 1992 med
uppgift att ta sig an undersökningar i ärenden som rör
kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och
andra finansinstitut. Detta arbete har enligt
utredningsgruppens ledning utvecklats på ett mycket
fruktbärande sätt. Verksamheten har successivt byggts upp
och drivs i dag med full kapacitet. Det samarbete som har
kommit till stånd mellan utredningsgruppen,
Finansinspektionen och bankerna upplevs som en stor
tillgång av samtliga inblandade parter. Fram till den 20 december
1994 hade två åtal väckts och en fällande dom
meddelats. Inom en snar framtid skall ytterligare fall
avgöras.
Utredningsgruppen anser att det ännu är för tidigt att säga
hur riksdag och regering skall gå vidare med
lagstiftningsfrågorna. I stället framhålls att det är angeläget
att nu avvakta hur domstolspraxis kommer att utvecklas på
detta område för att se om, och i så fall vilka, luckor i
lagstiftningen som blottats.
Utredningsgruppen betonar särskilt att det i dag saknas
effektiva instrument och klara rutiner inom bankväsendet för
att utreda vad som hänt och nämner bl.a. trolöshets-,
vårdslöshetsbrott och företagsbot som exempel att fundera
vidare på.
Vi utgår från att regeringen uppmärksamt följer det arbete
som RÅSOP bedriver och att de synpunkter och förslag som
RÅSOP kommer att presentera så småningom också
kommer att hörsammas av regeringen.
3.6 Teknisk utrustning, ADB
För budgetåret 1993/94 öronmärkte regeringen 60
miljoner kronor för att förstärka och utveckla den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten, särskilt vad gäller
teknisk utrustning och ADB-stöd. En väsentlig del av dessa
medel har anvisats för den kvalificerade ekonomiska
brottsbekämpningen.
3.7 Fler eko-åklagare
I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen
(prop. 1993/94:100, JuU23) beslutade riksdagen att förstärka
åklagarväsendets budget med 6,3 miljoner kronor, vilket
motsvarar 30 nya eko-åklagare. Tjänsterna håller nu på att
tillsättas runt om i landet.
3.8 ''Ekobrottskommando''
Regeringen beslutade våren 1994 att en central enhet (ett
ekobrottskommando) för bekämpning av ekonomisk
brottslighet skall inrättas senast den 1 juli
1995 . Regeringen uppdrog åt Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att, under ledning av
Riksåklagaren, utarbeta ett förslag till väsentligt fördjupat
samarbete på rikstäckande nivå mellan
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål,
Rikskriminalpolisen och berörda delar av
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Den 1 september
1994 presenterade Riksåklagaren gruppens
förslag om inrättande av ett ekobrottskommando för
regeringen.
Den dominerande uppgiften för enheten skall enligt
förslaget vara den operativa verksamheten. Enheten skall
handlägga de allra mest omfattande, tidskrävande och
juridiskt komplicerade ärendena som rör ekonomisk
brottslighet. Vidare bör ärenden som rör helt nya
brottsföreteelser kunna handläggas av enheten. I förslaget
framhålls att detta kan vara ett sätt att snabbt försöka få fram
domstolsavgöranden eller att kunna lägga fast lämpliga
arbetsmetoder som sedan kan överföras till regionala och
lokala myndigheter.
Enheten föreslås också fungera som en
''föregångsmyndighet'', dvs. utgöra en allmän
kunskapsresurs, bl.a. i internationella frågor, för andra
åklagarmyndigheter och för polismyndigheter som
handlägger ärenden angående ekonomisk brottslighet.
Vidare bör enheten allmänt verka för utveckling när det
gäller bekämpningen av ekonomisk brottslighet.
Vår förhoppning är att även den socialdemokratiska
regeringen ansluter sig till de intentioner som ligger bakom
tillskapandet av ett ekobrottskommando och ser till att detta
viktiga arbete fullföljs.
4. Regler om ansvarsgenombrott skapar osäkerhet inom
näringslivet men minskar inte ekobrottsligheten
Regeringen beslutade den 8 december 1994 om
tilläggsdirektiv (dir. 1994:143) till Aktiebolagskommittén att
utforma regler om s.k. ansvarsgenombrott och ta ställning till
vilka olika företeelser som bör föranleda ansvarsgenombrott.
Ansvarsgenombrott innebär att en delägare i ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening kan bli personligt
betalningsansvarig för bolagets eller föreningens skulder.
Justitieministern har i ett pressmeddelande i anledning av
beslutet uttalat sin övertygelse om att en lagreglering av
frågan om ansvarsgenombrott kan bidra till att motverka det
missbruk av aktiebolagsformen som ibland förekommer och
därmed bli ett viktigt medel i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.
Det finns åtskilliga svagheter i ett uttalande av detta slag.
Det vittnar bl.a. om bristande respekt för personlig
betalningsfrihet för aktiebolags förpliktelser, som är av
central betydelse för vårt näringslivs hela funktionssätt.
Enligt vår uppfattning måste det fordras mycket starka skäl
för att göra avsteg från denna regel. Sådana skäl föreligger
inte i detta fall.
I sammanhanget vill vi också erinra om de
ställningstaganden i denna fråga som lagutskottet gjorde
hösten 1992 och våren 1993 (bet. 1992/93:LU14 och LU40).
I det förstnämnda betänkandet underströk utskottet principen
om personlig ansvarsfrihet för bolagets förpliktelser och dess
betydelse för företagen och näringslivet samt framhöll att de
fall då principen genombrutits i rättspraxis är få till antalet
och avser speciella situationer. Utskottet delade den
borgerliga regeringens bedömning, som hade kommit till
uttryck genom ett beslut den 28 november
1991 om tilläggsdirektiv till
Aktiebolagskommittén (dir. 1991:98), att behovet av att
införa särskilda regler om ansvarsgenombrott saknades.
Våren 1993 hade utskottet ingen annan uppfattning. Vid
båda tillfällena följde riksdagen utskottets hemställan.
Mot denna bakgrund framstår regeringens förslag att
införa regler om ansvarsgenombrott som bara ytterligare ett
förslag till verkningslös åtgärd i kampen mot den
ekonomiska brottsligheten.
5. Avskaffa skatteprivilegiet
Vi efterlyser ett mer jämbördigt regelsystem i
förmånsrättsordningen för samtliga fordringsägare,
inklusive staten. Om förmånsrätten för skatter avskaffas
skulle staten tvingas att bevaka sina fordringar på samma
villkor som övriga fordringsägare. Vi är övertygade om att
en sådan ändring i förmånsrättsordningen skulle innebära att
oseriös och brottslig företagsverksamhet skulle upptäckas
betydligt snabbare än vad som sker i dag.
Staten står också bäst rustad att bevaka sina fordringar.
Skattemyndigheterna granskar varje år bolagens
redovisningar och därtill fogat redovisningsmaterial i
samband med den allmänna självdeklarationen. Vidare kan
kronofogdemyndigheterna numera följa alla förfallna
skattefordringar och alla begärda utmätningar och
handräckningar. Genom kronofogdemyndigheterna har
staten tillgång till ett effektivt informations- och
varningssystem och är därför genom skattemyndighetens
och sin egna information den borgenär som är bäst skickad
att snabbt tolka varningssignaler från ett företag med
ekonomiska bekymmer. Staten får härigenom också bäst
inblick i en gäldenärs betalningsförmåga. En borgenär med
möjlighet till sådana insikter måste givetvis bära ansvaret för
att ingripande sker på ett tidigt stadium vid
betalningssvårigheter.
Även i detta sammanhang vill vi knyta an till regeringens
löfte i höstas om en samlad strategi mot ekobrottsligheten.
Enligt vår mening skulle regeringen kunna lämna ett viktigt
bidrag till kampen mot den ekonomiska brottsligheten
genom att avskaffa skatteprivilegiet. Därigenom skulle också
den orättvisa som nu drabbar de minst resursstarka
borgenärerna, såsom leverantörer, minska.
6. Alla tillgångar skall redovisas vid konkurs
Enligt gällande konkurslagstiftning kan svenska
medborgare som är skrivna utomlands begära att en
personlig konkurs i Sverige skall behandlas som en
''särkonkurs''. Detta innebär att fastigheter, bolag, bilar och
tillgångar i andra länder inte omfattas av konkursen. Någon
skyldighet för konkursgäldenären att lämna upplysningar om
tillgångarna till svensk domstol föreligger inte. En konkurs
i Sverige hindrar således inte en utlandssvensk från att
fortsätta att leva gott på det han eller hon äger utomlands.
Efter ett mycket uppmärksammat konkursfall, i vilket en
affärsman utnyttjat ett kryphål i den svenska lagstiftningen
på ett stötande sätt, påbörjade den borgerliga regeringen ett
utredningsarbete av konkurslagstiftningen i syfte att ändra
lagen så att även utländskt kapital måste uppges vid
personlig konkurs. Detta arbete måste nu ha kommit en bra
bit på väg, och vi utgår från att regeringen inom en snar
framtid kommer att lämna förslag till ändring i konkurslagen
i enlighet med den föregående regeringens intentioner.
7. Bättre indrivning
Den verksamhet som bedrivs inom exekutionsväsendet är
synnerligen viktig även för ekobrottsbekämpningen. Det är
nödvändigt att kunna driva in de fordringar det allmänna och
andra borgenärer har. Fungerar verksamheten väl uppnås
samtidigt en preventiv effekt. Särskilt viktigt är att det finns
förutsättningar att agera snabbt från det att det allmänna eller
en borgenär lämnar in en ansökan till dess att verkställighet
kan ske. Långa handläggningstider riskerar möjligheterna till
framgång i indrivningen.
För att kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall
kunna bli effektiv krävs, som tidigare nämnts i motionen, att
alla berörda myndigheter samverkar. De resurser som anslås
till kronofogedemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom
indrivningen. Sedan en tid tillbaka minskar antalet
konkurser. Balanserna i dagsläget ligger emellertid på över
30 000
ärenden. Statens fordringar i konkursärenden, som ej
är avslutade, uppgår för närvarande till ca 40 miljarder
kronor.
Kronofogdemyndigheterna har under innevarande
budgetår disponerat ett tillfälligt resurstillskott på 25 miljoner
kronor. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen en neddragning till 15 miljoner
kronor. Vi motsätter oss en sådan neddragning
eftersom det för denna typ av anslag är särskilt viktigt att
kontinuiteten i verksamheten kan upprätthållas. I likhet med
all annan verksamhet tar uppbyggnadsfasen även här en viss
tid innan avkastningen, i form av bättre indrivningsresultat,
uppnås. I sammanhanget bör särskilt noteras att
specialindrivningen har en nyckelroll när det gäller
indrivning i samband med grövre ekonomisk brottslighet.
Enligt vår mening är det angeläget att myndigheterna ges
möjlighet att påskynda arbetet med att minska balanserna
och effektivisera indrivning som har samband med
ekonomisk brottslighet. Vi föreslår därför ett i förhållande
till regeringen ökat anslag med 80 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
8. Tullen och bekämpningen av den internationella
brottsligheten
Tullen är en av flera myndigheter som har viktiga uppgifter
i det samlade arbetet mot organiserad brottslighet, med
influenser från utlandet. Det handlar kanske framför allt om
den gränsöverskridande narkotikabrottsligheten, som också
kan ha starka kopplingar till internationell ekonomisk
brottslighet.
En av de vanligaste frågeställningarna under tiden fram till
folkomröstningen i november 1994 var, om Sveriges aktiva
arbete för att bekämpa narkotika och andra droger skulle
försvagas vid ett EU-medlemskap. Vi moderater hävdade
konsekvent att gränsskyddet mot narkotika inte skulle
försämras vid en anslutning till EU, trots att gränskontrollen
i allmänhet skulle minska. Ett ökat internationellt samarbete
mellan olika myndigheter kommer i stället att medföra
betydelsefulla förbättringar.
I linje med denna ståndpunkt beslutade riksdagen hösten
1994 om övergångsbestämmelser för Tullen som innebär att
Tullen skall ges möjligheter att ingripa vid gränserna i
princip enligt tidigare regler. Det är naturligtvis mycket
angeläget att så kan ske fram till dess att det planerade
Europasamarbetet mot narkotikabrottsligheten har byggts
upp på ett effektivt sätt. En av Tullens kanske viktigaste
uppgifter skall i fortsättningen vara att i samarbete med
svenska och internationella myndigheter bekämpa den
illegala handeln med bl.a. narkotika. Tullens insatser i fråga
om drogbekämpning kommer således inte att minska utan
skall även i framtiden ges högt prioritet vid såväl den inre
gränsen som den yttre.
Mot denna bakgrund är det mycket förvånande att
regeringen i budgetpropositionen föreslår ett
besparingsbeting på Tullverket som innebär att man
allvarligt måste ifrågasätta om Tullen klarar att ställa om sin
organisation och ändå leva upp till den målsättning som lades
fast av riksdagen i höstas. Enligt Tullverket kommer effekten
av besparingskravet att bli att den tidigare ambitionen på
narkotikabekämpningens område måste sänkas. Självklart
inger det oro när ledningen för Tullen kommenterar
regeringens budgetproposition med uttalandet att ambitionen
när det gäller narkotikabekämpningen inte kan fullgöras på
det sätt regeringen anger. Med Tullens redovisade förslag
försvinner exempelvis Tullens närvaro vid ett antal platser i
Sverige med internationell luftfart.
Även om Sveriges inträde i EU kommer att frigöra resurser
inom Tullen till följd av förenklingar i utrikeshandeln mellan
Sverige och övriga medlemsländer, så kvarstår dock det
faktum att Norge står utanför EU och att behovet av
tulltjänster vid tredjelandshandeln kommer att påverka
tullens personalbehov.
Moderata Samlingspartiet avvisar därför regeringens
förslag avseende anslag till Tullverket för budgetåret
1995/96, samt inriktningen på besparingsåtgärderna för
budgetåren 1997 och 1998.
Med vårt budgetförslag, som för budgetåret 1995/96
överensstämmer med Generaltullstyrelsens framställning,
torde personalstyrkan vid Tullen för de tre aktuella
budgetåren kunna bli 300 personer fler än vad som blir
följden av regeringens förslag.
Vad gäller inriktningen av anslag till Tullverket för
budgetåren 1997 och 1998 anser vi att denna bör ligga på en
nivå som är sammanlagt 100 miljoner kronor över den av
regeringen nu föreslagna inriktningen.
9. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidareutveckling av den
borgerliga regeringens insatser mot den ekonomiska
brottsligheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillräckligt många välutbildade
poliser och åklagare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad myndighetssamverkan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion anförts om ökad kompetens för att kunna göra
ekobrottsutredningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om RÅSOP,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett ekobrottskommando,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler om ansvarsgenombrott,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av
skatteprivilegiet,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i konkurslagen,1
10. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets
anslag A
3, Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag 80
000
000
kr högre anslag,1
11. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets
anslag A
5, Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt
m.m., för budgetåret 1995/96 anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag 10
000
000
kr högre anslag,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Tullverkets prioriteringar
avseende narkotikakontrollen och den därtill
sammanhängande kampen mot grövre brottslighet,2
13. att riksdagen beslutar att till Finansdepartementets
anslag D
1, Tullverket, för budgetåret 1995/96 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag 44
307
000
kr högre anslag,2
14. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
beslutar godkänna den i motionen föreslagna ökningen av
anslaget med 100
000
000
kr för Tullverket budgetåren 1997 och 1998.2
Stockholm den 24 januari 1995
Gun Hellsvik (m)
Bo Lundgren (m)
Lars Björkman (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Anders G Högmark (m)
Göthe Knutson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)