I kölvattnet av bl.a. fjolårets högröstade EU-debatt har
många andra, viktiga samhällsfrågor ''kommit bort'' i det
offentliga samtalet. Det gäller t.ex. några nyligen
rapporterade händelser med anknytning till 80- och början
av 90-talets spekulationsekonomi.
Vidden av bank- och finanskrisen börjar klarna allt mer.
Den 3 november
1994 offentliggjordes t.ex. den havererade
Bankkriskommitténs (Jan Wallanders) sammanfattning. Där
anges de svenska bankernas förluster till 175 miljarder
kr. för fyraårsperioden 1990--93, dvs. ungefär
lika stort som vårt samlade budgetunderskott. Ingen liten
summa med andra ord.
Enligt ett inslag i radions ekonomieko på morgonen den 7 november
1994 fortsätter nu bankerna att kosta svenska
folket pengar. Detta genom att de nu avser att börja utnyttja
sina förlustavdrag (tidigare förluster) och ''kvitta'' dessa mot
årets och kommande års vinster i bankerna! Om så sker, är
det moraliskt upprörande. I praktiken vore det att
''återanvända'' tidigare försyndelser och för åratal framåt
kunna fortsätta ''leva i en skattefri miljö'', trots
miljardvinster -- något som t.ex. redan hårt plågade
barnfamiljer och vanliga löntagare i så fall också lär få bära
bördorna av -- i form av ytterligare ''besparingar'' för att räta
upp skakiga statsfinanser. Allt medan t.ex. banksektorn
skulle underlåta att skatta för sina vinster.
Den socialdemokratiska politiker är knappast född som
förmår ''övertala'' svenska folket att fortsätta spara och
gneta för att vi ska få ordning på statsfinanserna igen, om
inte detta omoraliska beteende från tidigare förlustbankers
sida nu stoppas.
Ta i mot ekobrotten
Inte ens granskningen och analysarbetet om den allvarliga
ekobrottslighet som t.ex. följde i kölvattnet på bank- och
finanskrisen har skötts särskilt bra. Än mindre åtgärdsidan,
d.v.s. vad som snabbt kan göras för att förhindra framtida
ekobrott.
Det här är en fråga om en brottslighet som utgör en svulst
i samhällskroppen och som vi, bl.a. enligt
riksdagsrevisorernas rapport, vet omfattar mellan 50 och 150
miljarder per år. Ställ detta mot vårt statliga finansiella
underskott och mot t.ex. besparingarna på dryga 21 miljarder
kr. i 1995 års budgetförslag.
Helt otillräckliga resurser såväl när det gäller lagstiftning
som ekopoliser och åklagare gör att alltför många misstänkta
brott aldrig blir föremål för åtal och dom. Endast 10--15
procent av ekoanmälningarna blir utredda, berättar t.ex.
ekoåklagarna i Stockholm i en skrivelse till riksåklagaren
(17/1-95).
Riksåklagarens m.fl. idéskiss -- presenterad den 1 november
1994 -- om att inrätta ett ekobrottskommando är
tyvärr helt otillräcklig. Förslaget är alltför ''tandlöst'' för att
det ska räcka. Möjligen kan förslaget bidra till att samarbetet
blir lite bättre mellan de myndigheter -- riksåklagaren,
rikspolisen och riksskatteverket -- som ska ingå i
ekokommandot. Det är en alltför blygsam målsättning från
samhällets sida mot en brottslighet som t.ex. innebär
momsfiffel för motsvarande ca 20 miljarder
kr/år och inkomstskattefiffel för kanske 30--40 miljarder
kr/år etc.
Utan skärpt lagstiftning och bättre resurser på såväl
utredar- som åklagarsidan är risken stor att hela offensiven
mot ekobrottsligheten närmast kan komma att karaktäriseras
som ''musen som röt''.
Här finns anledning att också dra erfarenheter från andra
länder och få en lagstiftning liknande den danska, när det
t.ex. gäller möjligheten att ställa försumliga bankledningar
till ansvar för ''oförsvarlig kreditgivning''. Just bristen på
säkerheter för beviljade lån är f.ö. en av de punkter som
Bankkriskommittén (Jan Wallander) för fram som en av
orsakerna till att bank- och finanskrisen kom att bli så dyrbar
för det svenska folkhushållet.
Den socialdemokratiska regeringen har nu angivit kampen
mot den ekonomiska brottsligheten som ett prioriterat
område inom brottsbekämpningen. För att få avsedd effekt
behövs åtgärder inom åtskilliga områden. Åtgärderna berör
flera departement. Det är bra att Justitiedepartementet redan
tagit initiativ till att samordna regeringens åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten genom att bl.a. ha tillsatt en
särskild beredningsgrupp för detta arbete.
Det är mycket tillfredsställande att regeringen har aviserat
att man under våren 1995 kommer att presentera en samlad
strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Samhället behöver kraftsamla sina insatser
när det gäller att förebygga och beivra ekonomisk
brottslighet.
Vi motionärer anser att kraftfullare insatser mot ekobrotten
dessutom skulle vara en värdefull signal till alla som vill att
god moral och etik åter ska prägla svenskt näringsliv och
samhälle.
Kan sedan statsmakterna också åstadkomma en viss
sanering av ibland väl yviga förmåner i form av
fallskärmsavtal och andra förmåner för bl.a. olika statliga
chefer, vore också mycket vunnet för att skapa ett mer ''etiskt
rimligt'' beteende under återstoden av 90-talet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bekämpandet av ekobrott m.m.
Stockholm den 24 januari 1995
Leo Persson (s)
Berit Andnor (s)
Per Erik Granström (s)
Bo Holmberg (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)