Med all rätt kritiseras de vilka orättmätigt erhåller olika former av statliga och kommunala bidrag. Att utkvittera t.ex. sjukersättning samtidigt som arbetsinkomst utgår är ett brott mot övriga medborgare och skall beivras. Samma gäller för de, vilka jobbar ''svart'' och samtidigt uppbär a-kassa eller förtida pension. Ofta hörs och syns, med all rätt, i media förkastelser och krav på hårdare tag och mera kontroll mot dem som olagligt erhåller olika bidrag.
Däremot verkar inte indignationen vara lika omfattande då den mera ''smarta'' ekonomiska brottsligheten offentliggörs. Snarare verkar viss form av dylik verksamhet närmast glorifieras i media. De som gör olika former av ''ljusskygga och smarta'' affärer, tack vare små upptäcktsmöjligheter och på detta lever gott -- medan däremot skatter inte inlevereras med samma intensitet -- bör inte ''beundras''.
Det skall dock bestämt understrykas att det inte går att generalisera och hävda att en hög inkomst, men liten skatt, innebär att man agerat bedrägligt. I många fall sker detta i harmoni med gällande skattelagstiftning. T.ex. skulle ett förbud för nolltaxering, som ibland föreslås i uppenbart populistiskt syfte, få rent katastrofala följder. Nolltaxering eller liten inbetald skatt, trots hög inkomst, innebär inte automatiskt lagbrott!
Dock är det uppenbart att många sysslar med momsbedrägerier till värden som uppskattas till miljardbelopp. Många av de senaste årens konkurser är inget annat än försök att undkomma gamla skulder. Ofta återkommer de gamla ägarna, men nu skuldfria.
Detta är förutom ett sätt att komma undan medborgerliga skyldigheter också illojal konkurrens mot de företagare vilka försöker följa gällande regler. Det är dessa företagare som skall skyddas och inte de som undergräver affärsmoralen genom att strunta i lagar och regler och därmed omöjliggöra en sund och fri konkurrens!
Med all rätt kan hävdas att skattetrycket är för hårt och ett lägre sådant skulle skapa balans i ekonomin på sikt. Men oavsett detta skall regler och lagar gälla för alla. Den som anser sig inte behöva följa vissa lagar kan inte begära eller förfasa sig över att andra inte gör det!
Det är av yttersta vikt att respekten för lagar och regler följs av alla! Det får inte bli så att medborgarna erhåller uppfattningen att samhället ser ''genom fingrarna'' med de som begår kvalificerade ekonomiska brott. Uppstår en sådan situation är risken uppenbar att många kommer att resonera och agera i stil med -- kan de, så kan vi.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma syn på bidragsfusk och ekonomisk brottslighet.
Stockholm den 24 januari 1995 Sten Andersson (m)