Fram till år 1984 hade Rikspolisstyrelsen rätt att meddela föreskrifter för och leda trafikövervakningen. På förslag av 1981 års polisberedning beslöt emellertid riksdagen att dessa befogenheter skulle upphöra den 1 oktober 1984.
I mars 1993 presenterade riksdagens revisorer rapporten ''Polisen i samhällets tjänst''. Revisorerna ägnade trafikövervakningen stor uppmärksamhet. Efter att ha framhållit trafikövervakningens stora betydelse för ökad trafiksäkerhet konstaterade revisorerna, att den regionala strukturen uppenbarligen inte ger några garantier för en effektiv trafikövervakning och att det enligt revisorernas mening därför borde övervägas, om inte trafikpolisen borde organiseras nationellt.
Revisorerna noterade också att trafiken är ett juridiskt komplicerat fält och att man uppmärksammat att i praktiken samma trafikregler inte gällde över hela landet. Behovet av en enhetlig rättstillämpning talade enligt revisorerna också för att trafikpolisen skulle ha en egen organisation över den lokala och regionala nivån.
Efter remissbehandling överlämnade revisorerna i juni 1993 sin slutliga rapport, varvid man ånyo konstaterade brister i effektiv styrning av polisens trafikövervakning och att effektiviteten i verksamheten var låg. Revisorerna var vidare skeptiska till länsstyrelsernas möjligheter att åstadkomma den nödvändiga förnyelsen av trafikpolisen.
I skrivelse den 1 juni 1993 lämnade Rikspolisstyrelsen ''riktlinjer och råd'' beträffande ett antal polisiära trafikövervakningsaktiviteter.
Avslutningsvis konstaterade där Rikspolisstyrelsen att ''det finns fortfarande alltför stora kvalitetsmässiga skillnader i övervakningen, vilket klart har dokumenterats inom ramen för Rikspolisstyrelsens tillsyn''.
Dagens situation
På grund av genomförda personalminskningar under 1993 och 1994 har antalet trafikpoliser minskat från ca 1 250 sommaren 1992 till i dag ca 950. Ytterligare minskningar är planerade och det kan befaras, att antalet trafikpoliser under detta år kommer att understiga 900. På tre år skulle det således ske en minskning med nära 30 %.
Detta innebär ett allvarligt hot mot den positiva utvecklingen på olyckssidan. På kort sikt kan minskningen i ett regionalt perspektiv verka acceptabel, men i ett nationellt perspektiv och på längre sikt kan konsekvenserna bli förödande.
Enligt riksdagens beslut har Vägverket numera det totala ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet. I det nationella trafiksäkerhetsprogrammet har polisen utlovat att trafikövervakningsinsatserna framgent skall förbli på samma nivå som under 1993. När programmet utarbetades utgick Rikspolisstyrelsen från att länsstyrelserna skulle verka för att trafikövervakningen skulle få den omfattning och inriktning, som Trafikpolisutredningen föreslagit och som riksdag och regering ställt sig bakom. Mycket tyder nu på att de kvalificerade insatserna (dvs. utförda av trafikpoliser) under 1995 kommer att ligga lägre än under 1993.
På central nivå har överenskommelse träffats mellan Rikspolisstyrelsen och Vägverket om hur trafikövervakningsinsatserna skall genomföras. Vägverket har även ställt resurser till polisens förfogande. Nuvarande bristande direktivrätt för Rikspolisstyrelsen i kombination med minskat antal trafikpoliser riskerar att kullkasta förutsättningarna för trafiksäkerhetsprogrammets genomförande.
Regionalt finns mycket stora variationer när det gäller andelen trafikpoliser. Dessa variationer synes inte motiverade av faktiska förhållanden såsom trafikmängd, antalet vägkilometer, antalet olyckor osv.
Rikspolisstyrelsens inspektionsverksamhet visar att också verksamhetsinriktningen varierar mellan trafikavdelningarna på ett sätt som heller inte kan vara motiverat av de faktiska förhållandena. Tecken tyder på att intresset för trafikolyckor minskat hos flera regionala polisledningar.
Det finns därför en risk för att verksamhetsinriktningen inom trafikövervakningen är på väg mot skillnader, som inte kan vara motiverade av regionala förhållanden. Förutsättningarna för att signaler från Rikspolisstyrelsen om gemensamma aktiviteter skall slå igenom synes i dag vara väsentligt sämre än för bara två år sedan.
Vidare finns skillnader i kompetens och teknik mellan trafikpoliser i olika län. Detta kommer att leda till kvalitetsmässiga skillnader i sättet att bedriva trafikövervakning.
Vidare har Rikspolisstyrelsen noterat, att rättstillämpningen alltjämt präglas av olikheter. Exempelvis sker omhändertagande av körkort vid förseelser mycket olika i olika delar av landet. Detta påverkar negativt trafikanternas förtroende för trafikövervakningar och rättssystemet.
Enligt regeringsbeslut den 22 december 1994 överförs fr.o.m. den 1 juli 1995 ett antal bilinspektörer, som utför flygande inspektion m.m., från Vägverket till polisväsendet.
Till följd härav kommer all fordonskontroll på väg att ombesörjas av polisen. Detta ställer nya krav på samordning av den trafikövervakande verksamheten samt på likformade rutiner.
Kommande arbete inom EU och inte minst genomförandet av harmoniserade åtgärder inom trafikövervakningen kan för Sveriges del försvåras av att vi saknar en nationell samordning av trafikpolisarbetet.
Sammanfattning
Vad som ovan redovisats talar för att Rikspolisstyrelsens roll behöver stärkas vad gäller trafikövervakningen. Två alternativ är därvid tänkbara. Det ena är förslaget från riksdagens revisorer att ställa trafikpolisen under central ledning under en femårsperiod. Det andra alternativet, som dock bör komma i fråga i första hand, är att ge Rikspolisstyrelsen rätt att meddela föreskrifter för trafikövervakningen. Denna föreskriftsrätt borde i huvudsak omfatta följande områden:Dimensioneringen av de regionala trafikpolisavdelningarna.Utrustningsanskaffning och kompetensutveckling inom trafikövervakningen. Verksamhetsinriktning och kvantitativa resursinsatser.
Föreskriftsrätten förutsätts bli kopplad till en samrådsskyldighet med resp. länsstyrelse.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade befogenheter för Rikspolisstyrelsen vad avser trafikövervakning.
Stockholm den 24 januari 1995 Jarl Lander (s)