Den ekonomiska brottsligheten urgröper förtroendet för
rättssamhället. Detta är både en ekonomisk fråga och en
moralisk fråga. I ett välfärdssamhälle måste alla ställa upp
efter sin förmåga, men i dag är det allt för många som smiter
undan -- och det är ofta de som har det gott ställt.
Det är inte acceptabelt att en vanlig löntagare får gå från
hus och hem på grund av att han inte har råd att betala sina
skulder när han är arbetslös, samtidigt som andra genom
ekonomisk brottslighet sitter kvar i sina flotta herrgårdar där
hustrun står skriven för innehavet.
I den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig
i gäller det att ha en hög moral. Därför måste samhället se
till att man håller efter denna typ av brottslighet.
I den juridiska djungel där den ekonomiska brottsligheten
frodas kommer samhällets företrädare -- skattemyndigheter,
polis och åklagare -- alltid på efterkälken. Det beror på
bristande resurser både personellt och när det gäller
databehandling. Det är en brist i lagstiftningen som inte
tillåter samkörning av olika register. Utvecklingen mot
speciella eko-åklagare och eko-rotlar inom polisen måste
fortsätta. Utbildning i företagsekonomi måste också till både
för åklagare och domare.
Skattekontrollen måste förstärkas och när det gäller
brottsmålshanteringen måste en snabbare handläggning
åstadkommas. Som det är i dag fortsätter ofta brottsligheten
under tiden utredningen pågår.
När det gäller de personella resurserna får ofta de som
arbetar med ekobrott vara reserv för andra polisiära
uppgifter. Så får det inte vara. En sådan signal är inte bra för
samhället och kan uppfattas som att dessa frågor har en låg
prioritet. Om inte resurserna finns inom polisen får man inte
vara främmande för att köpa in resurser och kunskap utanför
myndigheterna när det gäller utredningar.
Myndigheterna måste också slå vakt om den kunskap som
personalen har genom olika åtgärder, men också se till att
personalen har resurser så att man kan hålla jämmna steg
med dem som begår brotten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot ekonomisk brottslighet.
Stockholm den 25 januari 1995
Rinaldo Karlsson (s)