I motioner under den allmänna motionstiden 1992 och 1993 har Kristdemokraterna genom Ingvar Svensson och Holger Gustafsson yrkat på organisatoriska förändringar inom rättsväsendet för att komma tillrätta med den omfattande och hela tiden ökande ekonomiska brottsligheten i landet. Operationellt har understrukits vikten av inrättandet av en central myndighet. Motionerna har avslagits.
I slutet av den förra regeringens mandatperiod lämnades direktiv om inrättandet av ett så kallat ekobrottskommando. Innebörden härav skulle vara att statsåklagarmyndigheten för speciella mål i Stockholm skulle samlokaliseras med rikskriminalens ekobrottsrotel. Riksåklagaren har utarbetat en idéskiss härom som behandlats positivt vid en hearing under hösten 1994. Vid årsskiftet 1994/1995 lät justitieministern meddela att en ekobrottsberedning skulle inrättas.
Riksdagens revisorer har framlagt förslag till insatser mot den ekonomiska brottsligheten (1994/95:RR4). Förslaget har behandlats av justitieutskottet i dess betänkande 1994/95:JuU8, i vilket utskottet ställer sig bakom revisorernas förslag, men avstyrker bifall till förslaget med hänvisning till beredningen av frågan i regeringskansliet.
Enligt samstämmiga uppgifter, underhand från olika personer inom statsförvaltningen, föreligger betydande svårigheter att få till stånd en verksam organisation för att bekämpa ekobrottsligheten. Svårigheterna torde vara att hänföra till det faktum att man inte genast tar steget fullt ut och bildar en ny centralmyndighet. Att hitta en förvaltningsmässigt hållbar organisation som binder samman polis- och åklagarväsendet måste vara näst intill omöjligt.
Sverige bör följa Danmarks och Norges exempel och bilda en särskild myndighet. Härigenom uppkommer en central ledning och de anställdas arbetsuppgifte blir helt inriktade på ekobrottsbekämpning. Arbetsvillkoren och karriärvägen blir skilda från ursprungsmyndigheterna. Myndigheten kan ges ett särskilt bemyndigande gentemot statsförvaltningen i övrigt och budgetbehandlingen blir entydig.
Det bör understrykas att den föreslagna myndigheten endast skall befatta sig med avancerad ekonomisk kriminalitet av samhällsfarlig art. Den reguljära polis- och åklagarverksamheten skall inte beröras av den särskilda myndigheten.
Den centrala myndigheten (civilkriminalstyrelsen) bör bestå av på akademisk nivå speciellt utbildade poliser och åklagare på akademisk nivå med erfarenhet av ekonomisk kriminalitet. Chefen för myndigheten kan ha såväl polisiär som åklagarbakgrund, men skall absolut vara väl förankrad i praktisk yrkesverksamhet inom området för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Till myndigheten skall därutöver kunna knytas specialister inom olika områden. Men framför allt skall myndigheten vara bemyndigad att köpa tjänster från auktoriserade revisorer beträffande ekonomiska förhållanden, och processadvokater med avseende på utförande av åtal inför allmän domstol. Även andra tjänster kan bli aktuella att upphandla, såsom specialister inom datateknik, internationella affärstransaktioner, information m m.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsamt inrättande av en central myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Stockholm den 23 januari 1995 Rolf Åbjörnsson (kds) Åke Carnerö (kds) Ingrid Näslund (kds) Tuve Skånberg (kds)