Fördelningen av polisanslaget

I en tid när det är nödvändigt att noga pröva alla offentliga
utgifter måste den statliga verksamheten drivas effektivt och
med en ökande produktivitet. Alla åtgärder som kan
medverka till detta har därför vårt stöd. Samtidigt är det
viktigt att de sparbeting som läggs ut tar hänsyn till de lokala
förhållandena och till redan vidtagna åtgärder. En snabb
befolkningsökning i ett län minskar t ex möjligheterna att i
procent göra samma neddragning som i ett län med en
lugnare utveckling. Redan gjorda kostnadsanpassningar
måste också beaktas på ett riktigt sätt.

Det geografiska läget kan därutöver motivera särskilda
resurser.

Rikspolisstyrelsen har utvecklat en
resursfördelningsmodell som i princip borde ta hänsyn bl a
till ovan angivna förhållanden.

Tyvärr har man i praktiken inte använt den på avsett sätt.
Årets budgetförslag innebär därför -- inom en angiven ram --
att redan snedvridna förhållanden i resursfördelningen består
och i praktiken förstärks.

Utgångsläget kan åskådliggöras av följande siffror, som
visar faktiska kostnader per invånare för polisverksamheten
i några län 1993/94. Vidare anges antal poliser per 1 000 
invånare samma år.n

Län
Kostnad per invånare
Poliser per 1000 invånare

Stockholms län 1 523
2,95
Göteborgs och Bohus län
1 209
2,67
Malmöhus län
1 209
2,24
Uppsala län
749
1,61
Södermanlands län
940
1,88
Örebro län
853
1,81
Västmanlands län
881
1,94
Gävleborgs län
838
1,72
Norrbottens län
1 098
2,15

Av tabellen framgår att Uppsala län ligger mycket långt
framme i arbetet mot låga kostnader, mätt med de angivna
nyckeltalen.

Samtidigt är länet sedan lång tid tillbaka stadd i landets
snabbaste befolkningsutveckling. De låga kostnaderna är i
mycket en följd av att anslagstilldelningen inte tagit
tillräcklig hänsyn till denna snabba befolkningstillväxt.
Därutöver måste beaktas att stora delar av länet ligger i ett
storstadsområde med kort avstånd till huvudstaden. Det finns
tydliga tendenser till att en ökad brottslighet i storstaden
spiller över till Uppsala och förläggs dit. Detta visar att det
inte går att ha stora resurser förlagda till de s. k.
storstadslänen och samtidigt utarma resurstillgången i ett
angränsande län med delvis likartade problem.

Vi är mycket oroade om denna utveckling tillåts fortgå i
kommande års budget. Det är därför angeläget att riksdagen
ger regeringen detta till känna så att Rikspolisstyrelsens
resursfördelning inom en angiven ram kan göras på ett
ändamålsenligt och riktigt sätt där hänsyn tas till hur
förhållandena är i olika län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad befolkningshänsyn m.m. vid
fördelningen av polisanslaget till de olika länsstyrelserna.

Stockholm den 23 januari 1995

Lennart Hedquist (m)

Ingrid Andersson (s)

Rigmor Ahlstedt (c)

Håkan Holmberg (fp)

Ingrid Burman (v)

Gunnar Goude (mp)