Under de tre borgerliga regeringsåren 1991--1994
genomfördes en lång rad viktiga reformer på det
kriminalpolitiska området. Bland annat avskaffades den
obligatoriska halvtidsfrigivningen av fängelsedömda. Vidare
skärptes straffen för många brott, däribland rattfylleri och
narkotikabrott. Den brist på poliser som socialdemokraterna
lämnade efter sig åtgärdades också.
Denna politik har givit resultat. För tredje året i rad kan vi
konstatera att antalet anmälda brott har minskat, under 1994
med ända upp till 12 procent. Detta innebär ett trendbrott --
annars har brottskurvan varit brant stigande sedan 1950.
Det finns ett undantag från den nedåtgående trenden och
det gäller våldsbrotten, som inte bara ökar till antalet utan
dessutom blir allt brutalare. Inte minst ungdomsvåldet
förråas -- knivar, skjutvapen och karatesparkar används allt
oftare i gänguppgörelser, men också helt oprovocerat mot
människor som bara råkar befinna sig på fel plats vid fel
tidpunkt.
Inte minst Dalarna har drabbats hårt av våldsyttringar på
senare tid. Dödsskjutningarna i Falun i juni 1994 har
naturligtvis blivit det mest uppmärksammade fallet. Flera
andra fall av allvarligt våld har dock inträffat i Dalarna och
med rätta väckt bestörtning hos befolkningen. På vissa orter
förekommer nästan kravallartade scener på fredags- och
lördagsnätterna. Ungdomsgäng slår ner människor och
misshandlar dem brutalt mitt framför ögonen på folk, som
inte gör något för att ingripa och sedan dessutom undandrar
sig att vittna. Det som vi till helt nyligen betraktade som ett
storstadsproblem i huvudsak händer nu mitt bland dalfolket
i Falun, i Avesta, i Borlänge, i Mora...
Och vad avser då den socialdemokratiska regeringen att
göra åt problemen?
Jo, i årets budgetproposition redovisas förslag till nya
besparingar inom polisväsendet utöver det
besparingsprogram om totalt 550 miljoner kronor under
1993/94--1995/96 som socialdemokraterna tvingade fram
under de så kallade krisuppgörelserna hösten 1992. Nu
föreslår regeringen för budgetåret 1995/96 (18 månader)
inom justitiedepartementets område besparingar inom den
lokala polisorganisationen med 198 miljoner kronor. Totalt
för tiden fram till och med 1998 finns en uppenbar risk för att
polisen kommer att drabbas av en sammantagen besparing på
cirka 500 miljoner kronor.
Moderata Samlingspartiet har i en partimotion krävt avslag
på regeringens förslag om besparingar inom det lokala
polisväsendet, liksom inom kriminalvården. Här vill vi
särskilt understryka vilka allvarliga konsekvenser förslagen,
om de förverkligas, kommer att få för Dalarna.
Om man gör en schablonmässig fördelning av
besparingsbetinget utifrån länens befolkningsmängd så ger
det vid handen att de lokala polisdistrikten i Dalarna tvingas
spara ytterligare 16 miljoner kronor. Det innebär att 48
polistjänster måste bort.
Naturligtvis är det så att det ökande ungdomsvåldet
orsakas av en mängd faktorer och att problemet inte löses så
enkelt som genom fler poliser. Det krävs insatser på en rad
områden. Den viktigaste brottsförebyggande faktorn av dem
alla, nämligen föräldrarna, nämner justitieministern över
huvud taget inte i sitt åtgärdsprogram. Föräldrar måste
förmås att ta ett större ansvar för sina barn, och vi anser att
samhälls- och förvärvslivet måste inrättas på ett sådant sätt
att föräldrarna får mer tid för barnen. Den viktiga
normöverföringen från generation till generation har blivit
lidande i det socialistiska Sverige.
Men polisen behövs också!
På kort sikt är det avgörande för människors trygghet att
veta att polisen har tillräckliga resurser för att kunna vara på
plats inom rimlig tid om något händer. I södra Dalarna finns
en enda bemannad polisbil på vardagsnätterna. Det är
oacceptabelt! Det får inte heller vara en sådan brist på
polisresurser att de få som är i tjänst exempelvis i Falun en
fredagsnatt på grund av sitt underläge tvingas till passivitet
inför ungdomarnas framfart.
På längre sikt är det av avgörande betydelse för
brottsutvecklingen att polisen får möjlighet att utveckla den
närpolisverksamhet som infördes under den borgerliga
regeringen. Närpoliser är ett gammalt moderat krav. Vi
menar att oerhört mycket är vunnet med att det finns lokala
poliser som är väl förtrogna med situationen i sitt område.
För människorna som bor eller verkar i området blir det
naturligt att tala med sin närpolis, som alla känner. För
närpolisen blir det lättare att upptäcka om något egendomligt
eller avvikande sker i hans område.
Närpolisverksamheten skall i första hand inriktas på
brottsförebyggande och problemorienterat polisarbete.
Kanske viktigast av allt är att närpolisen lär känna ''sina''
ungdomar och därigenom får större möjlighet att i tid
upptäcka om någon håller på att spåra ur. Han eller hon får
en chans att gå in och bryta upp destruktiva gängbildningar
innan det har blivit för sent.
Försöksverksamhet som har bedrivits på flera håll i landet,
bland annat Karlskoga polisdistrikt, visar entydigt att det
lokala brottsförebyggande arbetet av närpolismodell ger
mycket goda resultat. I detta arbete engageras alla goda
krafter i lokalsamhället -- föräldrarna, skolan, kommunen,
idrottsrörelsen, andra ideella organisationer,
handelsmännen -- men det är polisen som är motorn i
verksamheten. Brottsstatistiken i Karlskoga visar en påtaglig
nedgång i brottsligheten, särskilt när det gäller sådant som
är typiska ungdomsbrott.
Vi menar att det är nödvändigt att närpolisverksamhet
byggs upp och utvecklas även i Dalarnas olika polisdistrikt.
Detta torde emellertid bli omöjligt om regeringens
besparingskrav går igenom så att Dalarna tappar 48 poliser
i operativ tjänst. Det är nödvändigt att dalapolisens resurser
åtminstone får ligga kvar på nuvarande nivå.
För närvarande räknar Rikspolisstyrelsen med en så kallad
storstadsfaktor, som innebär att Stockholms, Göteborgs och
Malmö polisdistrikt får ett större anslag än vad enbart
folkmängden skulle motivera. Numera är emellertid, som vi
ovan framhållit, svåra sociala problem och grova våldsbrott
inte bara ett storstadsfenomen. Dalarna missgynnas också
vid fördelningen av anslagen genom att ingen hänsyn tas till
att området kring Siljan, liksom fjällvärlden, mångdubblar
sin befolkning under turistsäsongerna. Vi anser att
storstadsfaktorn bör omprövas redan inför budgetåret
1995/96.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsvåldet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dalapolisens resurser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av den s.k.
storstadsfaktorn vid beräkningen av anslagen till den lokala
polisorganisationen.
Stockholm den 18 januari 1995
Christel Anderberg (m)
Rolf Gunnarsson (m)