Stöldgods förs i stor utsträckning ut ur Sverige och omsätts
i andra länder utan att kunna nås vare sig av svenska
försäkringsbolag eller enskilda målsägare. Uppgifter från
polisen visar exempelvis att det årligen stjäls omkring 40 000
bilar i vårt land. Av dessa försvinner cirka 3 500 utan att
påträffas. Det står numera klart att en stor del av de stulna
bilarna säljs i Östeuropa. Exempelvis kan nämnas att
närmare ett hundratal återfunnits i S:t Petersburg under den
senaste tiden.
Tullen påträffar regelbundet alla former av stöldgods vid
sin exportkontroll. Det handlar i många fall om personbilar,
husbilar och cyklar. Inte sällan är det fråga om hyrda fordon.
Tulltjänstemännen saknar emellertid befogenheter för
exportkontroll vid gränsort direkt inriktad på stöldgods.
För att förhindra eller i vart fall försvåra utförsel av
stöldgods krävs ett effektivare utnyttjande av samhällets
resurser. Det vore därför naturligt att utöka
tulltjänstemännens åligganden och befogenheter till att även
omfatta ingripande mot utförsel av stöldgods.
I 24 kap 7 § och 27 kap 4 § rättegångsbalken finns
bestämmelser om rätt för envar att på bar gärning och flyende
fot gripa den som kan misstänkas för brott varpå fängelse
kan följa samt att därvid ta egendom i beslag.
Bestämmelserna, som alltså i princip även ger tulltjänstemän
rätt att ingripa, torde dock inte ha tillkommit i syfte att utgöra
laglig grund för ingripande i ett mera planerat
myndighetsutövande av tullens tjänstemän utan snarare som
en extraordinär möjlighet för människor i allmänhet att
snabbt kunna ingripa när man helt apropå råkat bli vittne till
ett svårare brott. Nämnda bestämmelser torde alltså inte vara
relevanta i ovan nämnda kontrollscenario.
En tänkbar lösning vore att i gränskontrollsammanhang
jämställa tulltjänstemän med polismän. Tulltjänstemän
skulle då få samma befogenheter som polismän att ingripa
vid till exempel stöldbrott. I de flesta fall skulle det rent
praktiskt lösas så, att tulltjänstemännen omhändertar
stöldgodset och den misstänkte gärningsmannen endast till
dess att polis kan ta över.
När det gäller brott mot varusmugglingslagen har
tulltjänstemän redan idag, i flera sammanhang, till och med
större befogenheter än polismän.
Även i vissa andra avseenden bör tulltjänstemännens
befogenheter ökas. I 57 och 58 §§ tullagen regleras tullens
befogenheter att utan misstanke kontrollera att deklarations-
och uppgiftsskyldigheter enligt tullagen fullgjorts på ett
riktigt och fullständigt sätt. Dessa befogenheter bör utvidgas
så att de också kommer att omfatta rätt för tulltjänstemän att
vid import och export utan särskild misstanke kontrollera att
de anmälda varorna inte är stulna.
Det kan här nämnas att den tekniska utvecklingen inom
elektronikområdet har ökat möjligheterna att identifiera
stulet gods. Företaget AWard Stöldmärkning AB har i
samarbete med Svenska Stöldskyddsföreningen (SSF) och
polisen etablerat ett system för stöldskyddsmärkning med
hjälp av en helt ny teknik, användande av så kallade passiva
transpondrar.
Tekniken utgörs av en kombinerad sändare och mottagare,
som aktiveras av en läsutrustning. Varje transponder, som
inte är större än 8 x 2,2 mm, har en unik kod, som gör det
möjligt att i en databas knyta ihop den med ägarinformation.
Genom att gömma transpondrar i exempelvis bilar --
tekniken kan självfallet användas även när det gäller andra
stöldbegärliga föremål, till exempel cyklar, datautrustning,
videoapparater etc -- kan identifiering ske samtidigt som det
är praktiskt taget omöjligt att hitta den plats där en
transponder applicerats.
För att systemet skall fungera har SSF upprättat ett register
över produkter som stöldmärkts med nämnda teknik. Genom
att läsutrustning samtidigt har distribuerats till ett 50-tal
polismyndigheter i landet kan polisen via kontakt med SSF
få uppgifter om dels godset, dels också vem detta
tillhör.
Ovissheten i kriminella kretsar om var transpondrar gömts
och hur många transpondrar som finns gömda, i till exempel
en bil, leder till att systemet får en god brottsförebyggande
effekt.
I augusti 1994 kunde en stöld av 13 datorer från en
kommun i Stockholmsområdet klaras upp tack vare
transpondrarna. Vid en husrannsakan misstänkte polisen att
de datorer som fanns på platsen var stulna. Alla etiketter,
serienummer och liknande var emellertid borttagna.
Datorerna var så att säga ''helt rena''. Men en test med
läspistol från Award-systemet ledde till att man fick ''träff'',
eftersom en transponder fanns gömd på baksidan i en av
datorerna. SSF kunde med hjälp av sitt register bekräfta vem
som var ägare till datorerna och tre personer anhölls.
Stora fördelar kan uppnås om systemet används vid till
exempel färjelägen. Om läsutrustning placeras i vägbanan på
hamnområdet kan stulna bilar med transpondrar som är på
väg ut ur landet med lätthet identifieras av tullen.
En mera allmän användning av transpondrar kan eventuellt
tänkas inrymma vissa problem, bland annat vad gäller
integritetsfrågor. Dessa kan givetvis lösas genom att en
märkning blir frivillig. Frågan bör dock utredas närmare.
Det kan nämnas att exempelvis försäkringsbolagen och
Biluthyrningsbranschens Riksförbund (BURF) är mycket
intresserade av ett system med utökade möjligheter till
ingripande mot stulna fordon vid våra gränser.
För att en stulen bil säkert skall kunna stoppas innan den
körs ombord på ett fartyg erfordras emellertid att
tullpersonalen får utökade befogenheter så att den får
möjlighet att snabbt kunna ingripa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tulltjänstemans åligganden och
befogenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om märkning av stöldbegärligt gods.