med anledning av förs. 1994/95:RR4 Riksdagens revisorers förslag angående insatser mot den ekonomiska brottsligheten
Vänsterpartiet har sedan lång tid drivit krav på kraftfulla
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Den
ekonomiska brottsligheten har mycket allvarliga
snedvridande och skadliga effekter på marknadsekonomins
funktionssätt. Om den ekonomiska brottsligheten får fäste
mer allmänt riskerar på sikt hela branscher att snedvridas
konkurrensmässigt. Också många enskilda drabbas direkt av
den ekonomiska kriminaliteten. Det är glädjande att på
senare tid allt fler börjat inse vikten av snabba insatser för
att bryta utvecklingen.
Riksdagens revisorer har efter ett förslag från
skatteutskottet granskat samhällets insatser mot den
ekonomiska brottsligheten. Man konstaterar att dessa är helt
otillräckliga. Revisorerna har genomfört granskningen på i
princip fyra plan:
1. Förebyggande åtgärder 2.
Det brottsutredande arbetet 3.
Den rättsliga proceduren 4.
Regeringens samlade styrning
Vänsterpartiet ställer sig bakom de slutsatser som
redovisas i rapporten. Enligt Vänsterpartiets bedömning har
revisorerna dock i vissa avseenden inte dragit de fulla
konsekvenserna av de problem kring ekobrottsligheten som
de redovisar i sin rapport.
Vad gäller avsnittet om förebyggande åtgärder så
instämmer vi i de synpunkter som framförs angående
bokföringens betydelse, även om det i mindre enskilda
firmor och handelsbolag kan vara extra svårt att sätta
gränserna för ringa bokföringsbrott. Det är därför av vikt att
frågan om bokföringsbrott och ringa bokföringsbrott
noggrant behandlas av 1993 års skattebrottsutredning.
Vi anser vidare att de förändringar som föreslås under 4.4
inte bara bör övervägas utan också genomföras, efter
sedvanlig behandling. Där bör även PRV:s förslag om att låta
aktiekapitalet stå låst på ett särskilt konto ingå.
Under 4.6 tas myndigheternas förebyggande kontroll upp.
Enligt rapporten finns det en ökande klyfta mellan
brottslingarnas och kontrollinstansernas möjligheter att
agera. Brottslingarnas handlingsradie har flerdubblats,
medan myndigheternas kontrollmöjligheter inte
tillnärmelsevis ökat i samma takt. Myndigheternas
möjligheter att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har
under senare år försämrats, bl.a. genom den minskning av
kompetens som omorganisationen av skattemyndigheterna
runt om i landet inneburit. Erfarna revisorer och
skattehandläggare har i allt större utsträckning fått ägna sig
åt s.k. biträdesarbete.
Genom att föra ut i stort sett all kompetens på de lokala
skattekontoren har samordningen i den i rapporten
kritiserade momsgranskningen blivit sämre. Det finns därför
skäl att överväga en återgång till verkliga länsskattekontor
för att skärpa kontrollen inom dessa områden.
Det finns enligt revisorernas mening ett ökat behov av
myndighetskontroll. Näringslivet har direkt intresse av att
samhällets kontrollsystem fungerar bättre, detta för att
motverka snedvridna konkurrensförhållanden. Vissa
kontroller kan dessutom vara lönsamma för staten.
Med tanke på ovanstående är det oförståeligt hur riksdagen
kunde anta lagen om ''särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet'', med de försämringar i
skattekontrollen som den innebar. Härigenom har i praktiken
kontrollmöjligheten genom överraskningsrevisioner tagits
bort. Inom vissa verksamheter kommer nödvändiga
utredningsmöjligheter att definitivt gå förlorade. Det är
anmärkningsvärt att revisorerna inte tar upp den försämring
av skattekontrollen som riksdagens beslut att anta denna lag
innebar. Visserligen säger revisorerna att regeringen
förutsättningslöst bör pröva möjligheterna att stärka
myndigheternas kontrollåtgärder till den del man härmed
kan förebygga ekonomisk brottslighet. I detta kan ju en kritik
av nämnda lag ligga, men vi önskar lite mer klarspråk.
Under 5 och 6 granskas det brottsutredande arbetet och den
rättsliga proceduren. Här kommer revisorerna fram till att
bristerna inom åklagarväsendet är särskilt allvarliga med
tanke på åklagarens centrala roll inom såväl brottsutredning
som rättegång.
Ett större tillskott av ekonomer och annan
specialkompetens till såväl polis- som åklagarmyndigheter
förefaller också enligt revisorerna väl motiverat.
Revisorerna anser att organisationsfrågan vad gäller
uppgiften att utreda och föra talan i mål om ekonomisk
brottslighet och andra liknande mål snarast bör lösas. Enligt
Vänsterpartiet bör regeringen återkomma till riksdagen med
förslag till principlösning av organisationsfrågan. En sådan
organisation kan vara speciella skattedomstolar som
behandlar såväl skatte- och taxeringsfrågor som
skattebrottsfrågor. En sådan specialisering av ärendena
skulle med automatik höja kompetensen såväl på
utredningssidan som på den dömande sidan.
Under 7 instämmer Vänsterpartiet i revisorernas förslag,
men menar också att regeringens agerande under senare år
de facto inneburit att den ekonomiska brottsligheten fått ökat
spelrum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs:
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförandet av de förslag som
i rapporten redovisas rörande registrering hos Patent- och
registreringsverket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en återgång till verkliga
länsskattekontor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagen om särskilda tvångsåtgärder
i beskattningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om speciella skattedomstolar.
Stockhom den 26 oktober 1994
Per Rosengren (v)
Lars Bäckström (v)
Björn Samuelson (v)