Motion till riksdagen
1994/95:Jo9
av Ivar Virgin m.fl. (m)

med anledning av prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen


Inledning
Jordbruket är ett område där EU-medlemskapet innebär en
tydlig förändring. Medlemskapet innebär att Sverige fullt ut
skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken.
Detsamma gäller också på fiskets område.
Övergången till den gemensamma jordbrukspolitiken
underlättas av att den borgerliga regeringen under åren 1991
till 1994 förde en framsynt politik som förberedde svenskt
jordbruk på medlemskapet. Bidrag som inte finns i EU
avvecklades, t.ex. kobidragen. Samtidigt infördes
arealbidrag.
Konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser
tillgodosågs mycket väl av denna politik. Under tiden 1991--
1994 sjönk matpriserna i Sverige. De inhemska livsmedlen
uppvisade de största prissänkningarna. Samtidigt minskade
skattebetalarnas kostnader för jordbrukspolitiken. Anslaget
till Jordbruksdepartementet är nu ca en miljard kronor lägre
än det var under slutet av 80-talet.
Konsumenternas intresse att kunna välja svensk mat till
låga priser har gynnats av en jordbrukspolitik som slagit vakt
om den svenska livsmedelsproduktionen och dess
möjligheter att konkurrera med importerade livsmedel på
lika villkor. Moderaternas målsättning med den framtida
jordbrukspolitiken är att ge konsumenterna denna valfrihet
genom att ge svenska jordbruksföretag rättvisa villkor.
EU:s miljöprogram för jordbruket
Proposition 1994/95:75 innebär att positionerna flyttas
bakåt vad gäller det svenska miljöprogrammet på
jordbrukets område inom ramen för förordning (EEG) nr
2078/92. Enligt propositionen ska den inriktning för
miljöprogrammet som föreslogs i propositionen 1994/95:19
om Sveriges medlemskap i EU frångås. I stället önskar
regeringen återkomma i nästa års budgetproposition med ett
helt nytt förslag till miljöprogram. Vidare framgår helt klart
att detta förslag kommer att innebära mindre pengar till
miljöprogrammet än vad som föreslås i proposition
1994/95:19.
Det är allvarligt att regeringen försenar miljöarbetet
genom att föreslå nya riktlinjer i ett sent skede. Vidare är det
allvarligt att regeringen försöker dra ner på ambitionerna i
miljöprogrammet. Eftersom EU medfinansierar
miljöprogrammet med 50 procent är det ur ett statsfinansiellt
perspektiv högst tveksamt om det innebär en besparing att
inte utnyttja miljöprogrammen i en större utsträckning.
Räknat på ett skattetryck kring 50 procent återcirkuleras
hälften av insatserna i miljöprogrammet till stat och
kommun, dvs lika stor andel som medfinansieringen uppgår
till.
Regeringens förslag innebär att södra Sverige går miste om
stora delar av miljöstödet, vilket är mycket olyckligt.
Förutom att delar av södra Sverige med sämre
odlingsbetingelser behöver ha tillgång till miljöstödet för
ekonomisk bärkraft för att upprätthålla en extensiv
animalieproduktion, finns det stora möjligheter att använda
miljöstödets andra delar till miljöförbättrande åtgärder i
andra delar av södra Sverige. Vi vill här särskilt framhålla
investeringar i nya våtmarker för reduktion av kväveläckaget
till haven.
Vår mening är att Sverige bör medfinansiera
miljöprogrammen i den utsträckning som angavs i
proposition 1994/95:19. Miljöprogrammet bör även ha den
inriktning som där angavs. Det innebär att miljöprogrammet
skall bestå av tre delar: Programmet för ekonomisk bärkraft,
resurshushållningsprogrammet samt bevarandeprogrammet.
Totalt bör 2,8 miljarder kronor lämnas inom ramen för EU:s
miljöersättningsprogram varav 800 miljoner kronor till
programmet för ekonomisk bärkraft, 1 150 miljoner kronor
till resurshushållningsprogrammet och 700 miljoner kronor
till bevarandeprogrammet samt 120 miljoner kronor till
utbildning.
Stödet till norra Sverige
Proposition 1994/95:75 innebär att den totala ramen för
stödet till jordbruket i norra Sverige ökar med ca 350
miljoner kronor till 1,4 miljarder kronor jämfört med
proposition 1994/95:19. Ökningen motiveras med en mycket
generös tolkning av den s.k. lönsamhetsgarantin i 1990 års
livsmedelspolitiska beslut om att lönsamhetsnivån i
jordbruket i norra Sverige inta ska få påverkas negativt.
Vi anser att det inte går att utgå från lönsamhetsgarantin
när man diskuterar jordbrukspolitiken vid ett medlemskap.
Lönsamhetsgarantin utgick från den livsmedelspolitiska
reformen 1990 och gäller inte om lönsamheten påverkas av
andra faktorer än nämnda reform. De anpassningsåtgärder
som vidtagits med anledning av ansökan om EU-
medlemskap har vidare gjort det svårt att urskilja vilka
lönsamhetseffekter som beror på 1990 års reform och vad
som beror på EU-anpassningen.
En utgångspunkt för stödnivån för jordbruket i norra
Sverige vid ett EU-medlemskap bör enligt vår mening vara
nuvarande stödnivå, dvs stödnivån budgetåret 1994/95.
Enligt proposition 1994/95:19 bör stöden till norra Sverige
utgöras av miljöstöd och LFA-stöd samt det särskilt
överenskomna stödet för nordligt jordbruk i områdena 1, 2
a, 2 b och 3. Den sammanlagda kostnaden för stöden hamnar
med denna inriktning på 1 044 miljoner kronor. Vi anser att
stödet till jordbruket i norra Sverige ska utgå från de
riktlinjer som lagts fast i proposition 1994/95:19.
Skatter
Proposition 1994/95:75 innebär att svenska
jordbruksföretag och svensk livsmedelsindustri belastas med
väsentligt högre skatter än vad som kommer att gälla för
konkurrerande verksamheter i våra nära grannländer.
Resultatet av detta kan i förlängningen bli att svenska
konsumenter får sämre möjligheter att välja
svenskproducerad mat till rimliga priser.
Förslaget innebär att skatten på handelsgödsel höjs med ca
250 miljoner kronor räknat på dagens, relaterat till
omvärlden, låga svenska förbrukning av handelsgödsel.
Vidare föreslås att skatten på kadmium i handelsgödsel höjs
drastiskt samt att skatten på bekämpningsmedel höjs med
150 procent.
Förutom en orättvis kostnadshöjning för svensk
livsmedelsproduktion jämfört med produktion i andra
jämförbara EU-länder innebär de föreslagna kraftiga
skattehöjningarna andra problem för företagen. Det faktum
att skattehöjningarna föreslås gälla redan från den 2
november stör planeringen i jordbruksföretagen och bryter
gödselåret på ett olämpligt sätt. Orättvisor uppstår för de
lantbrukare som inte har möjlighet att själva lagra stora
mängder insatsvaror.
Även när det gäller regeringens miljöargumentering finns
det brister. Enligt vår mening kommer de stora
skattehöjningarna på handelsgödsel inte att få någon positiv
effekt på kväveläckaget.
Regeringens hittills redovisade syn på
kväveproblematiken visar att den inte insett hela problemet.
Den ökning av handelsgödselanvändningen som påstås ha
skett enligt propositionen, kan mycket väl hänga samman
med en övergång till fler höstsådda grödor under det senaste
året. Oroväckande är också att regeringen inte ser
allvarligare på hotet om ökad gränshandel till följd av höga
svenska skatter, trots att remissinstanser påpekat risken för
detta problem.
Åtgärderna mot kväveläckage koncentreras enligt
förslaget helt till handelsgödslet, som endast står för en
bråkdel av kvävetillförseln till haven. Regeringen bortser
därmed från exempelvis stallgödselns påverkan som kan
vara större därför att stallgödsel är svårare att dosera än
handelsgödsel.
Genom att i stället inrikta åtgärderna på
våtmarksinvesteringar kan man täcka in problem som både
beror på handelsgödsel och stallgödsel samtidigt som man
också löser läckageproblem från skogsmark och kommunala
reningsverk längre inåt landet. Undersökningar har visat att
våtmarksinvesteringar kan vara ett mycket kostnadseffektivt
sätt för att minska kväveläckaget.
Enligt vår mening bör skatteskärpningen vad gäller
insatsvarorna begränsas till den höjning om 150 miljoner
kronor som föreslogs i proposition 1994/95:19. Vidare bör
inte skatteskärpningen genomföras vid en sådan tidpunkt att
det stör jordbruksföretagens planeringsprocess. Slutligen
bör, mot bakgrund av vad som anförts om våtmarkernas
betydelse för kväveläckaget, regeringen snarast återkomma
till riksdagen med ett förslag till hur inkomsterna från den
överskjutande delen av skattehöjningarna på insatsvaror
utöver den i proposition 1994/95:19 föreslagna höjningen
kan användas till miljöinvesteringar i exempelvis våtmarker
i områden med betydande jordbruksverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprogrammet för jordbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till norra Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av
skattehöjningarna på handelsgödsel, kadmiuminnehållet i
handelsgödsel och bekämpningsmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ikraftträdandet av
skattehöjningarna på handelsgödsel, kadmiuminnehållet i
handelsgödsel och bekämpningsmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användande av skatteinkomster
till miljöinvesteringar i våtmarker.

Stockholm den 22 november 1994

Ivar Virgin (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Eva Björne (m)

Ola Sundell (m)

Peter Weibull Bernström (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Lars Björkman (m)

Jan-Olof Franzén (m)

Göte Jonsson (m)

Patrik Norinder (m)