Möjligheterna att avstycka mark från jordbruks- och skogsfastigheter har förbättrats under senare år. Det är positivt och underlättar såväl deltidsjordbruk som fritids- och permanentboende i glesbygd.
Som en följd av de nya reglerna har samtidigt ett växande problem uppstått, ännu så länge starkast i Dalarna och Värmland. För de mindre fastigheter som avstyckas från jord- och skogsfastigheter medföljer ofta jakträtt i jaktvårdsområde. Det är framförallt storviltjakten, älgjakten, som bedrivs som samordnad jakt i jaktvårdsområden.
Den avstyckade marken är ofta mellan ett och fem hektar. Jakträtten i jaktvårdsområdet omfattar däremot oftast flera tusen hektar. Under det senaste året har i växande omfattning även myrar och impediment avstyckats, där det egentliga värdet i praktiken endast utgörs av jakträtt på annans mark i övriga jaktvårdsområdet. Priserna har genomgående varit höga, 100.000 kr eller mera för några få hektar impediment, vilket bekräftar att det främst är jakträtten på annans mark som konstituerar priset.
En utredning bör mot denna bakgrund skyndsamt genomföras med syfte att avgränsa ev. jakträtt till den egna marken, då denna saknar jaktlig betydelse för jaktvårdsområdet som helhet. Det kan t.ex. ske genom att en regel införs om en minsta areal för att få del av jaktvårdsområdets jakträtt.
Detta kan också ske genom att reglerna för bildande av jaktvårdsområden ändras. I senare fallet ändras dock inte jakträtten i befintliga jaktvårdsområden.
Det torde råda samstämmighet bland flertalet berörda om att den osunda företeelse som ovan beskrivits skyndsamt bör begränsas. Om inga åtgärder vidtas riskeras på sikt en upplösning av jaktvårdsområdena och den samordnade jakten och viltvården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i reglerna för jakträtt och bildande av jaktvårdsområden.
Stockholm den 25 januari 1995 Kjell Ericsson (c)