Den ras av storskarv som häckar i Sverige och som kallas
mellanskarv eller ålkråka är inne i en oerhört snabb
tillväxtfas. De senaste årens beståndsutveckling talar för att
skarven kommer att sprida sig ytterligare och etablera nya
häckningskolonier. Såväl från olika håll efter våra kuster
som vid de större insjöarna rapporteras att nya kolonier
etableras fortlöpande och i ett accelererande tempo.
Ökningen av skarvbestånden är inte problemfri. I
kolonierna förstör fåglarna genom spillningen sin egen
biotop. Träden dör och landskapet förändras dramatiskt.
Genom fåglarnas spillning blir vissa grynnor och skär
närmast omöjliga att gå iland på. Skarvens starka expansion
är således i inte obetydlig omfattning till men såväl för övrig
fauna som för människorna. För yrkesfisket innebär den
omfattande skarvförekomsten en betydande konkurrens om
ålbeståndet. Därav namnet ''ålkråka''.
För närvarande gäller allmän jakttid för skarv i huvuddelen
av landet under tiden 21 augusti--sista februari. Enligt EU:s
fågeldirektiv gäller emellertid att fåglar, som är upptagna i
annex 1 och där bl.a. mellanskarven återfinns, inte får
omfattas av allmän jakt. Skyddsjakt kan däremot tillåtas.
Statens Naturvårdsverk har i en skrivelse till regeringen
anfört ''att artens nuvarande status inte motiverar att den står
kvar i annex 1''. En sådan överföring av skarven från
fågeldirektivets annex 1 kan antagas ta tid och dessutom är
det inte säkert att jakten under allmän jakttid kan göras så
omfattande att skarvexpansionen bromsas, vilket för
närvarande är önskvärt från flera synpunkter.
För närvarande övervägs internationella
överenskommelser angående skydd för de olika skarvarterna
i världen. Skulle dessa gå igenom i nu föreliggande skick
kommer det bl.a. att innebära ett totalt skydd under
häckningstiden för vuxna fåglar, deras bon, ägg och ungar.
Inga undantag skall finnas från principen om totalförbud mot
att beskatta vuxna fåglar. Dessa övergripande restriktiva
principer sätter sannolikt totalt stopp för all beskattning av
ungar i skarvkolonierna. Det kommer sannolikt även att
förhindra all skyddsjakt under häckningstid. Vidare kommer
frågan om vilken jakttid respektive fredningstid som skall
gälla att bli svår, då skarven har en mycket utdragen
häckningstid. Detta kommer att omöjliggöra en styrning av
utvecklingen av skarvbeståndet genom beskattning eller
planlagd decimering.
Alla viltbestånd skall kunna beskattas på ett uthålligt sätt
och med från djurskyddssynpunkt invändningsfria metoder.
När det gäller en art som mellanskarven måste det även
finnas möjligheter att påverka beståndens storlek och
fördelning.
I fråga om mellanskarven gäller det att i första hand skapa
en samsyn mellan olika intressen om hur de föreliggande
problemen med de i accelererande tempo tillväxande
skarvpopulationerna skall kunna minskas eller förhindras.
Den av regeringen nyligen tillsatta utredningen Vissa
jaktfrågor bör mot ovan redovisade bakgrund erhålla
tilläggsdirektiv som innebär uppdrag att utarbeta en nationell
handlingsplan för hur frågan om bestånden av mellanskarv
skall hanteras på kort och lång sikt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Jaktutredningen.
Stockholm den 25 januari 1995
Carl G Nilsson (m)
Leif Carlson (m)