Riksdagen har tidigare fattat beslut om att den svenska
älgjakten bör vara produktionsanpassad, d.v.s att marken
skall producera i genomsnitt minst en älg årligen för att man
skall kunna medges tillstånd till älgjakt. Trots detta beslutade
riksdagen 1988 att anta ett älgjaktssystem som till stora delar
strider mot huvudmålet. Älgjaktssystemet har därefter
ytterligare förändrats så att än fler registreringsformer tillåts
idag.
Under 1994 hade vi i Sverige ett älgjaktssystem som tillät
följande registreringsformer; av dessa är det endast de två
förstnämnda som kan anses vara avsedda för
produktionsanpassad älgjakt.
-- Älgskötselområden
117 områden, motsvarande 6,1 % av arealen.
-- A-licensområden
14 934 områden, motsvarande 90,1 % av arealen.
-- B-licensområden
6 616 områden, motsvarande 2 % av arealen.
-- Generellområden
13 427 områden, motsvarande 1,8 % av arealen.
Registreringsformen upphörde fr.o.m. årsskiftet.
-- E-områden
Nytt fr.o.m. i år. Medger en avskjutning på en älgkalv inom
områden på minst 20 hektar.
-- Kalvjaktsområden
Fritt antal kalvar oavsett areal. Behöver inte registreras.
-- Allmän jakt
Upphörde fr.o.m. årsskiftet.
Härutöver tillåts varianter på ovanstående
registreringsformer.
Som framgår är alltså huvuddelen av områdena av sådan
typ att de inte kan anses som avsedda för
produktionsanpassad jakt. Dessa icke-produktionsanpassade
områden utgör endast 3,8 %
av den registrerade arealen. Antalet områden utgör dock
hela 57 %
av det totala antalet registrerade områden, men svarar
endast för 5 %
av den totala avskjutningen.
Om man utgår från att varje registrering kostar samhället
lika mycket innebär detta att dessa 5 %
älgar som fälls på småmarkerna svarar för 57 %
av kostnaderna! Kostnaderna för administrationen av
älgjakten på dessa områden står givetvis inte i rimlig
proportion till eventuell nytta, speciellt när man ser till att
jakten som bedrivs inte är produktionsanpassad.
Sverige har världens tätaste älgstam. Tyvärr är köns- och
ålderssammansättning inte den bästa. De
kraftansträngningar som man på många håll gör för att
komma till rätta med problemet har fått motsatt verkan. De
motarbetas av hela älgjaktssystemet eftersom en åtstramning
av licenstilldelningar och rekommendationer leder till att
vissa jägare väljer att hoppa av den produktionsanpassade
jakten till förmån för egen vinning i en icke
produktionsanpassad registreringsform. De jägare som aktivt
arbetat för en kvalitativt bättre älgstam har således ett
älgjaktssystem som riktning.
Detta förhållande visar sig tydligt i och med de ändringar
som görs inför jakten 1995 när de generella områdena
upphört. Förhoppningen var att så många områden som
möjligt skulle söka sig in i någon form av samarbete genom
att slå samman flera registreringar eller ansluta området till
angränsande områden.
Alla förhoppningar om ett utökat samarbete älgjägare
emellan som hystes inför årsskiftet har kommit på skam. På
länsstyrelsen finns idag meterhöga travar med
registreringsansökningar av vilka endast någon procent är i
riktning mot produktionsanpassad jakt. Den omfattande
informationsverksamhet och anmodan om samgående som
gjordes i samband med förändringen har fått motsatt verkan.
Många söker sig nu istället ut ur en redan befintlig
samverkan. Som exempel kan nämnas att många
jakträttshavare som tidigare haft gemensam registrering i ett
generellområde nu söker upp till 6 separata registreringar.
Många söker sig också aktivt ut ur befintliga A-
licensområden för att få egen B- eller E-licens.
Denna utveckling visar att hela systemet håller på att
kollapsa. Administrationskostnaderna kommer att öka
markant samtidigt som älgvårdsarbetet äventyras. Detta i en
tid då samhället vill spara pengar och faunavårdsarbete
ligger högst uppe på dagordningen.
Vi vill därför föreslå riksdagen följande:Sverige i likhet
med sina nordiska grannländer inför ett älgjaktssystem som
är helt produktionsanpassat, d v s att minsta område som
skall tillåtas för älgjakt bör vara ett område med sådan areal
att det tillåter en avskjutning av minst en älgkalv.Detta
förslag kommer dels att minska administrationen radikalt,
dels att ge de svenska jägarna en reell möjlighet att vårda och
bygga upp sunda älgstammar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om produktionsanpassad älgjakt.
Stockholm den 24 januari 1995
Kjell Ericsson (c)
Eskil Erlandsson (c)