Härjningarna inom älgstammen av den s.k.
Älvsborgssjukan fortsätter med oförminskad styrka. Sedan
1985 har 1 200
älgar som dött i denna sjukdom påträffats och
inrapporterats. Under 1994 har sammanlagt 161 döda
kroppar inrapporterats, fördelade på 107 vuxna hondjur, 32
årskalvar och 22 vuxna handjur. Utöver identifierade och
inrapporterade döda djur vet man att ett stort mörkertal finns
och nedgången i älgstammen är inom de drabbade områdena
mycket påtaglig.
Från enskilda jägare och jägarorganisationer har stora
ansträngningar gjorts för att med hjälp av forskare klarlägga
sjukdomens orsaker och utbredning. Varje år har på frivillig
bas lokala jägarsammanslutningar gjort egna iakttagelser
och till länsjaktvårdskonsulenten systematiskt skickat
utvalda organ från skjutna, till synes friska djur, för att dessa
skall kunna ställas till forskarnas förfogande. För närvarande
finns ett mycket rikhaltigt material förvarat i speciella frysar.
Dock saknas ekonomiska medel för att på vetenskaplig
grund bearbeta detta material.
Staten har som anslagsgivande myndighet visat ett
begränsat intresse för att bidraga med erforderliga medel för
att finna lösningar. Mindre anslag har beviljats, men då dessa
varit helt otillräckliga, kan alltså insamlat material inte
bearbetas. Det känns mycket otillfredsställande att det
intresserade och hängivna arbete som enskilda
naturintresserade människor lagt ner för att samla in
underlag och därmed bidragit till att komma närmare gåtans
lösning, inte kan slutföras på grund av otillräckliga
forskningsanslag.
Sjukdomen, som har sin koncentration till de södra delarna
av Älvsborgs län, kan knappast vara endast av lokalt och
regionalt intresse, utan är enligt mångas uppfattning en
angelägenhet för hela landet. Kan inte sjukdomsorsakerna
klarläggas saknas möjligheten att bedöma huruvida smittan
kan komma att sprida sig över hela landet, och därmed
riskera att delar av eller hela den svenska älgstammen i
framtiden hotas av utslagning.
Den reform som innebär att de tidigare länsvis förvaltade
s.k. länsviltfonderna överfördes till den nu inrättade
älgvårdsfonden innebär att regeringen från och med senaste
årsskiftet kan besluta om hur dessa medel skall användas.
Beloppets storlek beräknas vid överföringstillfället vara ca
22 miljoner
kronor.
Med den hotande verklighet för den framtida älgstammens
öde, som ovan beskrivits, anser vi att det även i ett för landet
svårt ekonomiskt läge är en självklarhet att resurser för att
med forskarnas hjälp lösa frågan måste ställas till
förfogande. De medel som vid årsskiftet fanns tillgängliga i
älgvårdsfonden är inbetalda s.k. fällavgifter och är alltså en
direkt avkastning från den svenska älgstammen. Det
förefaller oss helt naturligt att ur denna fond överföra pengar
till jaktvårdsfonden. Dessa kan sedan därifrån göras
tillgängliga för forskningsprojekt på älgsjukeområdet. Såväl
SVA som SLU bör här kunna komma i fråga, då det i båda
disciplinerna finns såväl kunniga som intresserade forskare.
Enligt vår mening bör ett årligt anslag motsvarande 15 procent
av det till älgvårdsfonden överförda kapitalet
under en femårsperiod kunna ställas till förfogande till
forskningsprojekt kring älgsjukan. Närmare regler kring hur
projekten skall läggas upp bör utformas gemensamt av
forskare, jägare och berörda myndigheter. Med vårt förslag
kan alltså ytterligare ca 3,5 miljoner
kronor årligen tillföras ett forskningsarbete som
möjliggör att lösa de oklara frågorna kring Älvsborgssjukan.
Med andra ord -- de licenspengar och fällavgifter, som
betalas av jägarna för varje fällt djur, kan på ovan nämnda
sätt användas för att hindra att älgen tvingas abdikera som
den ''svenska skogens konung''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ur älgvårdsfonden överföra medel
till jaktvårdsfonden för forskningsprojekt i syfte att klarlägga
orsakerna till Älvsborgssjukan.
Stockholm den 25 januari 1995
Lars Björkman (m)
Birgitta Wichne (m)