1981 beslutade riksdagen att vildsvinen i Sverige skulle
utrotas men att en stam på ca 50--100 djur skulle få finnas
kvar i södra delen av Stockholms län (Hölö--Mörkö-
området) under en försöksperiod på 3
år. Detta för att kunna studera vildsvinens beteenden och
förökning samt skadornas omfattning. Antalet djur skulle
hållas konstant genom hårt jakttryck.
1983 uppskattades antalet vildsvin i Stockholms län till
mellan 150 och 200 st
och en spridning hade då skett till Södermanlands län
och beräknades där utgöra en lika stor stam.
Efter 1987 års riksdagsbeslut att släppa vildsvinen fria i
hela Sverige har dessa förökat sig till ca 5000 st.
Vildsvinen finns nu inte bara i landskapet
Södermanland utan i de flesta län söder om Dalälven.
För många arrendatorer och lantbrukare är vildsvinen ett
stort problem. Skadorna är omfattande för dem som odlar
potatis och stråsäd då detta är vildsvinens favoritmat och
vildsvinen kan på en natt förstöra ett helt åkerfält.
På grund av den stora ökningen av vildsvinsstammen
måste nu åtgärder snabbt sättas in för att beskatta stammen,
för att underlätta lantbrukets villkor liksom det rörliga
friluftslivet, som också drabbas av frigående vildsvin.
Visserligen har flera beslut fattats under 1980-talet för att
underlätta beskattningen av vildsvinsstammen, men de
senaste årens utveckling visar tydligt att åtgärderna inte är
tillräckliga.
I debatten ställs allt oftare krav på utrotning av vildsvinen
som lösning på de problem som de fritt strövande svinen
ställer till med. Det skulle dock strida mot de internationella
överenskommelser Sverige ingått om bevarande av fauna
och flora.
I stället bör lagstiftningen utformas så att den tillskapar en
jakttradition och ett kunnande som håller stammen på en
lämplig nivå, vilket väl skulle utveckla vad som stadgas i
SFS 1736:0123 1, 12 kap.
I
nuläget krävs en intensiv avskjutning av vildsvinen för
att uppnå en stam av rimlig omfattning. När detta skett måste
sådana åtgärder vidtagas (skyddsjakt) att stammen hela tiden
hålls på den nivå som fanns 1981.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder för att reglera den
friströvande vildsvinsstammen.
Stockholm den 24 januari 1995
Anita Persson (s)
Lars G Linder (s)