Skarven koloniserade Sverige tidigt då istäcket drog sig tillbaka efter senaste istiden. Man har hittat fynd från Skåne till Mälardalen som visar att skarven fanns här redan för 9000 år sedan. Under 1800-talet utrotades den genom förföljelse för att åter bli en svensk art under 1940-talet. I dag finns ungefär 10 800 par i 43 kolonier. Knappt två tredjedelar finns i Kalmarsund, resten är spridda utefter kusten upp till Hälsingland.
Skarven finns på den så kallade röda listan över hotade och sällsynta ryggradsdjur. Den återfinns i hotkategori 4, vilket betyder att den klassas som hänsynskrävande.
Skarven lever på fisk. Två undersökningar i Sverige visar att fiskarna har en storlek av 10--25 cm och att de dominerande arterna är abborre och mört. Ingenting talar för att närvaron av skarv långsiktigt påverkar fiskbestånden i våra kustvatten.
Skarven tillbringar vintern i Medelhavet och återkommer till Sverige redan i februari om vädret tillåter. Den häckar i kolonier, är mycket störningskänslig under häckningstiden, som varar ända in i augusti. Dödligheten under första levnadsåret är hög, ca 30 %. Många drunknar i fiskegarn.
Trots att skarven finns på röda listan finns en allmän jakttid på skarv under tiden 21 augusti till 28 februari. Dessutom har länsstyrelsen i Kalmar län för i år beviljat skyddsjakt på skarv under resten av året. Alla med jaktkort kan jaga, inte bara fiskarna, som anser att skarven konkurrerar om bytet och som anser sig få problem med fasta redskap. Jakten är tillåten även på holmar, klippor och skär. För jakt i kolonier förordar man äggprickning. Avsikten med jakten är att reducera beståndet.
I EG:s fågeldirektiv slås fast, att alla fågelarter liksom ägg och bon är skyddade mot jakt, infångande och handel. För vissa arter får nationella undantag ges, men ingen jakt får förekomma under häckningsperioden och för flyttande fågel under flyttsträck till häckplatserna, om inte speciella problem finns, som inte kan lösas på annat sätt. Detta fågeldirektiv måste gälla även i Sverige efter 1 januari 1995.
Vad gäller skarven i Kalmar län finns ingen dokumentation som visar på allvarliga skador för fisket. Man har problem vid och i enskilda fiskeredskap där man kan få bitskador på fisken. Att detta har någon ekonomisk betydelse har inte anförts som skäl till skyddsjakten.
Redan under 1994 bedrevs skyddsjakt på skarv i Kalmar län, liksom äggprickning. Någon utvärdering av den jakten har inte gjorts inför årets beslut. Länsstyrelsen skriver:
Vad avser den under 1994 bedrivna skyddsjakten framgår av inrapporteringen till länsstyrelsen att totalt ca 1400 fåglar sköts. Härav sköts ca 650 st med stöd av 1994 års beslut. Rapporter om skyddsjakt i form av prickning av ägg saknas.
Enligt vad länsstyrelsen erfar finns uppgifter som tyder på att jakt under 1994 förekommit i större omfattning än vad som redovisats. En förutsättning för att länsstyrelsen i fortsättningen skall kunna medge skyddsjakt, är att Sverige gentemot EU på ett tillfredsställande sätt kan redovisa hur denna jakt bedrivs samt jaktens inverkan på beståndets storlek. Om länsstyrelsen som ansvarig myndighet inte kan förlita sig på den redovisning av jakten som sker, kan det omöjliggöra en fortsatt skyddsjakt.
Trots detta släpper man i princip jakten på skarv fri i Kalmar län för 1995. Något mål med jakten finns inte heller. Ska utrotningen vara total eller vill man reducera beståndet till någon bestämd nivå? Någon uppföljning av fjolårets jakt har inte gjorts.
I EU:s fågeldirektiv slås fast, att andra sätt att lösa problemet än jakt skall undersökas först. Något sådant försök finns inte alls i detta fall.
Årets skarvjakt hotar dessutom den utrotningshotade knubbsälen i Kalmar sund. Det sägs i beslutet att skyddsjakten inte får bedrivas på naturreservat och fågelskyddsområde, men man ''glömde'' sälskyddsområdena.
Det finns all anledning för regeringen att upphäva Kalmar läns länsstyrelses beslut om skyddsjakt på skarv under 1995. Beslutet har fått en olycklig utformning, jakten är för allmän och mål för jakten saknas helt. Dessutom rimmar det mycket illa med Sveriges internationella anseende som nation väl framme på naturvårdens område att bedriva skyddsjakt på en art som samtidigt finns uppförd på landets röda lista under hotklass 4 hänsynskrävande.
EU:s fågeldirektiv skall följas fullt ut. Skall skyddsjakt tillåtas på en fågelart skall problem klart kunna påvisas. Det måste också finnas undersökt om problemen kan lösas på annat sätt än genom jakt.
Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp med representanter för såväl fisket som naturvården för att tillsammans med Naturvårdsverket utreda hur problem med störning mellan fisket och skarven skall kunna lösas på annat sätt än genom jakt. Om gruppen finner att skyddsjakt är nödvändig skall detaljer runt jakten klargöras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen upphäver det av Kalmar läns länsstyrelse fattade beslutet av den 16
december 1994 om skyddsjakt på skarv,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med representanter från såväl fisket som naturvården med uppgift att utreda hur problem mellan människa och skarv skall kunna lösas enligt förslag i motionen,
3. att riksdagen beslutar att EU:s fågeldirektiv skall gälla fullt ut i Sverige.
Stockholm den 24 januari 1995 Gudrun Lindvall (mp) Gunnar Goude (mp) Kia Andreasson (mp)