Motion till riksdagen
1994/95:Jo808
av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Jakt på skarv


Skarven koloniserade Sverige tidigt då istäcket drog sig
tillbaka efter senaste istiden. Man har hittat fynd från Skåne
till Mälardalen som visar att skarven fanns här redan för
9000 år sedan. Under 1800-talet utrotades den genom
förföljelse för att åter bli en svensk art under 1940-talet. I
dag finns ungefär 10 800 
par i 43 kolonier. Knappt två tredjedelar finns i
Kalmarsund, resten är spridda utefter kusten upp till
Hälsingland.
Skarven finns på den så kallade röda listan över hotade och
sällsynta ryggradsdjur. Den återfinns i hotkategori 4, vilket
betyder att den klassas som hänsynskrävande.
Skarven lever på fisk. Två undersökningar i Sverige visar
att fiskarna har en storlek av 10--25 cm och att de
dominerande arterna är abborre och mört. Ingenting talar för
att närvaron av skarv långsiktigt påverkar fiskbestånden i
våra kustvatten.
Skarven tillbringar vintern i Medelhavet och återkommer
till Sverige redan i februari om vädret tillåter. Den häckar i
kolonier, är mycket störningskänslig under häckningstiden,
som varar ända in i augusti. Dödligheten under första
levnadsåret är hög, ca 30 %. 
Många drunknar i fiskegarn.
Trots att skarven finns på röda listan finns en allmän jakttid
på skarv under tiden 21 augusti till 28 februari. Dessutom
har länsstyrelsen i Kalmar län för i år beviljat skyddsjakt på
skarv under resten av året. Alla med jaktkort kan jaga, inte
bara fiskarna, som anser att skarven konkurrerar om bytet
och som anser sig få problem med fasta redskap. Jakten är
tillåten även på holmar, klippor och skär. För jakt i kolonier
förordar man äggprickning. Avsikten med jakten är att
reducera beståndet.
I EG:s fågeldirektiv slås fast, att alla fågelarter liksom ägg
och bon är skyddade mot jakt, infångande och handel. För
vissa arter får nationella undantag ges, men ingen jakt får
förekomma under häckningsperioden och för flyttande fågel
under flyttsträck till häckplatserna, om inte speciella
problem finns, som inte kan lösas på annat sätt. Detta
fågeldirektiv måste gälla även i Sverige efter 1 januari 1995.
Vad gäller skarven i Kalmar län finns ingen dokumentation
som visar på allvarliga skador för fisket. Man har problem
vid och i enskilda fiskeredskap där man kan få bitskador på
fisken. Att detta har någon ekonomisk betydelse har inte
anförts som skäl till skyddsjakten.
Redan under 1994 bedrevs skyddsjakt på skarv i Kalmar
län, liksom äggprickning. Någon utvärdering av den jakten
har inte gjorts inför årets beslut. Länsstyrelsen skriver:
Vad avser den under 1994 bedrivna skyddsjakten framgår
av inrapporteringen till länsstyrelsen att totalt ca 1400 fåglar
sköts. Härav sköts ca 650 st 
med stöd av 1994 års beslut. Rapporter om skyddsjakt i
form av prickning av ägg saknas.
Enligt vad länsstyrelsen erfar finns uppgifter som tyder på
att jakt under 1994 förekommit i större omfattning än vad
som redovisats. En förutsättning för att länsstyrelsen i
fortsättningen skall kunna medge skyddsjakt, är att Sverige
gentemot EU på ett tillfredsställande sätt kan redovisa hur
denna jakt bedrivs samt jaktens inverkan på beståndets
storlek. Om länsstyrelsen som ansvarig myndighet inte kan
förlita sig på den redovisning av jakten som sker, kan det
omöjliggöra en fortsatt skyddsjakt.
Trots detta släpper man i princip jakten på skarv fri i
Kalmar län för 1995. Något mål med jakten finns inte heller.
Ska utrotningen vara total eller vill man reducera beståndet
till någon bestämd nivå? Någon uppföljning av fjolårets jakt
har inte gjorts.
I EU:s fågeldirektiv slås fast, att andra sätt att lösa
problemet än jakt skall undersökas först. Något sådant försök
finns inte alls i detta fall.
Årets skarvjakt hotar dessutom den utrotningshotade
knubbsälen i Kalmar sund. Det sägs i beslutet att
skyddsjakten inte får bedrivas på naturreservat och
fågelskyddsområde, men man ''glömde''
sälskyddsområdena.
Det finns all anledning för regeringen att upphäva Kalmar
läns länsstyrelses beslut om skyddsjakt på skarv under 1995.
Beslutet har fått en olycklig utformning, jakten är för allmän
och mål för jakten saknas helt. Dessutom rimmar det mycket
illa med Sveriges internationella anseende som nation väl
framme på naturvårdens område att bedriva skyddsjakt på en
art som samtidigt finns uppförd på landets röda lista under
hotklass 4 hänsynskrävande.
EU:s fågeldirektiv skall följas fullt ut. Skall skyddsjakt
tillåtas på en fågelart skall problem klart kunna påvisas. Det
måste också finnas undersökt om problemen kan lösas på
annat sätt än genom jakt.
Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp med representanter
för såväl fisket som naturvården för att tillsammans med
Naturvårdsverket utreda hur problem med störning mellan
fisket och skarven skall kunna lösas på annat sätt än genom
jakt. Om gruppen finner att skyddsjakt är nödvändig skall
detaljer runt jakten klargöras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen upphäver det av
Kalmar läns länsstyrelse fattade beslutet av den 16
december 1994 om skyddsjakt på skarv,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med representanter från såväl fisket som naturvården med
uppgift att utreda hur problem mellan människa och skarv
skall kunna lösas enligt förslag i motionen,
3. att riksdagen beslutar att EU:s fågeldirektiv skall gälla
fullt ut i Sverige.

Stockholm den 24 januari 1995

Gudrun Lindvall (mp)

Gunnar Goude (mp)

Kia Andreasson (mp)