Under flera års tid har frågan debatterats och utretts
huruvida det skall tillåtas stammar av frilevande vildsvin i
vårt land. I samband med antagandet av jaktlagen anfördes
att vildsvinen, som har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade
former åter bör bli ett inslag i den svenska faunan. En
noggrann uppföljning borde ske av stammens storlek. Skulle
det områdesvis uppstå ger den nya jaktlagen myndigheterna
möjligheter att besluta om nödvändig jakt. (Prop.
1986/87:58, JoU 15.)
Allmän jakt är införd och skyddsjakt kan medges av
länsmyndigheterna om behov anses föreligga. Detta visar sig
inte vara tillräckligt. Vildsvinsstammen har ökat lavinartat i
Södermanlands län och Södertörn, Stockholms län. I mitten
på 70-talet var det sällsynt med frilevande vildsvin och på
80-talet fanns ett mål att en stam på 80--100 svin kunde
tillåtas i dessa områden. Idag beräknas vildsvinsstammen till
ca 5.000.
De har nu blivit en plåga för jordbruket och villaträdgårdar
på grund av de stora skador de gör på växande gröda. De
skador som kan uppstå är många gånger ett helt års
växtodlingsansträngningar som under mycket kort tid helt
kan spolieras.
Vad som också oroar lantbrukarna är den smittorisk som
finns genom sjukdomen svinpest. Enligt uppgift har man i
östra Tyskland tvingats slakta tamsvinsbesättningar på grund
av att de smittats av svinpest från vildsvin. Sådana risker kan
ju uppstå här också.
Hela Södermanlands landskap är mycket attraktivt för
sommarboende och många har sitt fritidsboende just i de
områden där vildsvinsstammen är stor. För att bedriva jakt
och skyddsjakt måste den ofta ske efter mörkrets inbrott på
grund av att det är då som vildsvinen är i rörelse. Det här har
blivit ett orosmoment för såväl permanent- som
fritidsboende i områdena.
Vildsvinen har också förorsakat ett flertal trafikolyckor.
Vad som nu anförts är att den jakt och skyddsjakt som nu
bedrivs inte är tillräcklig för att hålla vildsvinsstammen på
en rimlig nivå. Under 1700-talet ansåg man att vildsvinen
utgjorde en stor plåga varför man beslutade att utrota dem.
Idag är en stark minimering av stammen nödvändig, dels för
den stora förstörelse de gör på åkermark och villaträdgårdar,
dels för den smittorisk som finns för svinpest på tamsvin och
dels för faran av viltolyckor i trafiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en minimering av
vildsvinsstammen.
Stockholm den 22 januari 1995
Ingrid Skeppstedt (c)