Under flera års tid har frågan debatterats och utretts huruvida det skall tillåtas stammar av frilevande vildsvin i vårt land. I samband med antagandet av jaktlagen anfördes att vildsvinen, som har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former åter bör bli ett inslag i den svenska faunan. En noggrann uppföljning borde ske av stammens storlek. Skulle det områdesvis uppstå ger den nya jaktlagen myndigheterna möjligheter att besluta om nödvändig jakt. (Prop. 1986/87:58, JoU 15.)
Allmän jakt är införd och skyddsjakt kan medges av länsmyndigheterna om behov anses föreligga. Detta visar sig inte vara tillräckligt. Vildsvinsstammen har ökat lavinartat i Södermanlands län och Södertörn, Stockholms län. I mitten på 70-talet var det sällsynt med frilevande vildsvin och på 80-talet fanns ett mål att en stam på 80--100 svin kunde tillåtas i dessa områden. Idag beräknas vildsvinsstammen till ca 5.000.
De har nu blivit en plåga för jordbruket och villaträdgårdar på grund av de stora skador de gör på växande gröda. De skador som kan uppstå är många gånger ett helt års växtodlingsansträngningar som under mycket kort tid helt kan spolieras.
Vad som också oroar lantbrukarna är den smittorisk som finns genom sjukdomen svinpest. Enligt uppgift har man i östra Tyskland tvingats slakta tamsvinsbesättningar på grund av att de smittats av svinpest från vildsvin. Sådana risker kan ju uppstå här också.
Hela Södermanlands landskap är mycket attraktivt för sommarboende och många har sitt fritidsboende just i de områden där vildsvinsstammen är stor. För att bedriva jakt och skyddsjakt måste den ofta ske efter mörkrets inbrott på grund av att det är då som vildsvinen är i rörelse. Det här har blivit ett orosmoment för såväl permanent- som fritidsboende i områdena.
Vildsvinen har också förorsakat ett flertal trafikolyckor.
Vad som nu anförts är att den jakt och skyddsjakt som nu bedrivs inte är tillräcklig för att hålla vildsvinsstammen på en rimlig nivå. Under 1700-talet ansåg man att vildsvinen utgjorde en stor plåga varför man beslutade att utrota dem. Idag är en stark minimering av stammen nödvändig, dels för den stora förstörelse de gör på åkermark och villaträdgårdar, dels för den smittorisk som finns för svinpest på tamsvin och dels för faran av viltolyckor i trafiken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en minimering av vildsvinsstammen.
Stockholm den 22 januari 1995 Ingrid Skeppstedt (c)