Vikaren förekom tidigare i hela norra och östra Östersjön,
men utbredningen är nu begränsad i huvudsak till
Bottenviken, Finska viken och den estniska skärgården.
Flygräkningen indikerar att beståndet inte ökat sedan
mitten av 1970-talet då finländska forskare utförde en
räkning. I Bottenviken beräknas antalet sälar uppgå till 4 000
individer. Säkra uppgifter om reproduktion och
sälungars överlevnad saknas. Gråsälens nuvarande
utbredning omfattar hela Östersjöområdet utom de södra
kusterna, men en stark koncentration till centrala Östersjöns
kustområden.
Räkningar vid svenska kusten sedan mitten av 1970-talet
tyder på att stammen i Bottniska viken och norra Östersjön
ökat i antal. Vid den senaste gemensamma skattningen år
1992, baserad på de olika nationernas inventeringar,
uppskattades gråsälstammens storlek till minst 5 000
individer i Östersjön. Reproduktionen 1992 har uppskattats
till ca 1 200 kutar.
De rapporter som ges av fiskare i medierna vittnar om att
räkningen och koncentrationen inte överensstämmer och att
sälen har blivit ett stort problem för fisket från
Upplandskusten och upp över kusten i Bottniska viken.
I slutet av 1993 hade bara för Gävleborgs län ansökts om
ersättning med 1,5 miljoner kronor brutto för skador som
orsakats av sälar. Godkända ersättningar har hittills
utbetalats med 1,3 miljoner kronor netto och då är inte alla
inkomna ansökningar för 1993 behandlade. Det är svårt att
uppskatta hur stor den totala kostnaden är, eftersom fångst
och redskap är vad som ersätts, men inte den merkostnad
som orsakas av att Norrlands fiskare måste söka sig mot
Gotland och Öland för att fiska. Länsstyrelserna i Norrland
bör få i uppdrag att kartlägga om en viss skyddsjakt på säl
borde införas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyddsjakt på säl.