Sälstammarna i Östersjön och Bottenhavet har på grund av
miljöpåverkan varit näst intill utrotningshotade. Utsläpp från
jordbruk och industri av gifter som PCB, DDT och klor har
påverkat sälarnas fortplantningsförmåga och resulterat i att
vi under 60- och 70-talen fick en kraftig minskning av antalet
sälar i våra innanhav.
Efter det att dessa faror uppmärksammats har åtgärder
vidtagits för att reducera utsläppen av farliga ämnen. All
form av jakt på sälar i dessa områden har också upphört.
Resultatet av de vidtagna åtgärderna har glädjande nog inte
låtit vänta på sig. Inte ens en gång de mest pessimistiska
bedömarna kan förneka att sälstammarna i Östersjön och
Bottenhavet är på väg att återhämta sig. Antalet sälar på
observationsplatserna längs vår kust ökar sakta men säkert
år från år. En glädjande utveckling som visar att haven håller
på att tillfriskna.
Mindre glädjande är, trots att sälstammens numerär på
intet sätt motsvarar vad som förekom före miljögifternas
intåg, att förekomsten av säl vid fiskarnas redskap har ökat
vida långt över vad som någonsin varit fallet.
När sälarna tidigare förekom i riklig mängd uppträdde de
oftast ute till havs och skydde människorna och deras båtar
och redskap. Nu är förhållandet det rakt motsatta. Sälarna har
ändrat beteende. De uppträder nu helt ogenerat i och kring
fiskarnas redskap, som de tydligen betraktar som sina högst
privata skafferier. Att se fyra, fem fullvuxna gråsälar i och
kring redskapen, samtidigt som yrkesfiskarna är där, är inget
ovanligt. Tvärt om, sälarna känner igen motorljudet och vet
när fiskarna lägger ut nät och skötar, som sälarna då vittjar.
Resultatet av sälarnas aktivitet är givetvis störningar i
fisket. Främst i form av utebliven eller skadad fångst men
också i form av stora skador på fiskeredskapen. I vissa
områden där sälarna uppträtt på detta onormala sätt under
längre tid, omöjliggörs fisket nästan helt medan det inom
andra områden fortfarande är mer sporadiska angrepp.
Tendensen är dock att det blir på allt fler platser som sälarna
uppträder på detta helt orädda sätt.
Sälarnas ändrade beteende kan inte, enligt vår och
fiskarnas uppfattning, bero på att de blivit för många. En
ökning av sälarnas antal för att få en livskraftig stam torde i
stället vara önskvärd. Lösningen på problemen, som är
mycket stora, är därför inte en halvering av stammen, som
föreslagits från vissa håll.
Inte heller ''experternas'' förslag att göra starkare redskap
eller göra försök med sälskrämmor är något som vi finner
gångbart. Starkare redskap kan möjligen vara en lösning då
det gäller fasta redskap, men vid fiske med nät och skötar är
det en helt oframkomlig väg.
Men även i fråga om fasta redskap blir ekonomin helt
ohållbar om redskapen skall göras så stora och tunga som
erfordras för att sälarna inte skall orka igenom dem.
Argumentet att det här går ju bra i Skottland faller också på
att förhållandena i Sverige med våra ljusa sommarnätter inte
går att jämföra med andra länder. Redskapen blir
''ofiskeliga'' förutom att vara orimligt dyra.
Men något måste göras för att sälarna skall återgå till sitt
tidigare beteende om fiskarbefolkningen skall kunna
acceptera och leva med en sådan utveckling. En större,
''normal'' sälstam måste fås att uppträda på ett normalt sätt,
dvs. sälens instinkt att vara rädd för människan och
människans redskap måste återskapas.
Enda sättet att uppnå detta förhållande är enligt vår mening
att bedriva jakt på sälarna. Alla förslag till varje form av jakt
på säl tillbakavisas emellertid av Naturvårdsverket och
''experter'' av skilda slag. Man påstår att den enda jakt som
skulle vara verkningsfull är den att utrota sälen. Vi och alla
fiskare som levt med säl i generationer anser att så inte är
fallet. En lokalt bedriven jakt runt och i anslutning till
redskapen är säkert nu liksom tidigare tillräcklig för att lösa
problemen. Sälen, som är ett intelligent djur, har alltid så
länge den känt sig hotad, hållit sig på avstånd från
människor. Varför skulle det inte vara så nu också?
Vi påstår att ''expertisen'' och andras motstånd mot
skyddsjakt på säl vid fiskeredskapen inte grundas på fakta
utan endast är utslag av deras känslighet för opinioner och
hänsynstaganden till internationella ståndpunkter, grundade
på helt andra förhållanden än vad som råder hos oss i
Sverige.
Vi föreslår att svenska licensierade yrkesfiskare längs
ostkusten ges möjlighet att bedriva skyddsjakt på säl vid sina
fiskeredskap för att freda dessa och åstadkomma sådana
effekter att sälen återfår sitt naturligt skygga beteende i
kontakten med människor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyddsjakt på säl.
Stockholm den 18 januari 1995
Olle Lindström (m)
Ulla Löfgren (m)