Bakgrund
På initiativ av den förra regeringen utarbetades ett förslag till miljöprogram för jordbruksnäringen av miljöstödsutredningen inom ramen för EU:s förordning 2078/92 (SOU 1994:82). Delprogrammen bestod av ett bevarandeprogram, ett program för ekonomisk bärkraft samt ett program för resurshushållande jordbruk. I EU- propositionen (1994/95:19) anges huvudinriktningen för programmen samt anges ramanslag. EU-propositionen föreslår också ramar för arealersättning, LFA-stöd och miljöstödsprogrammet vilka grundar sig på att dessa stöd ska utnyttjas maximalt.
Eftersom arealersättning, LFA-stöd och miljöstöd hänger ihop är det centralt att regeringen inte bryter loss en del och föreslår en dellösning. Det är inte acceptabelt med förslagen i regeringens proposition 1994/95:75 där större delen av det ursprungliga miljöprogrammet avslås och där samtidigt klara riktlinjer varken anges för LFA-stödet (stöd till mindre gynnade områden) eller hur arealersättningen ska utformas. Ett nytt förslag till miljöprogram skissas mycket schematiskt upp. Ett egentligt ställningstagande till detta ''program'' låter sig knappast göras utifrån så svag precision. Inga belopp anges, vilket i sig gör det omöjligt för lantbrukarna att planera framtiden. Förslaget innebär i sin helhet att de möjligheter till stöd som finns i EG:s förordningar om miljöstöd och regionalstöd inte nyttjas. Det finns ingen logik för detta så vitt vi kan se. Sveriges bruttoavgift till EU påverkas inte, däremot minskar återflödet av resurser från EU:s fonder -- resurser som både gynnar miljö och sysselsättning på landsbygden.
En optimal lösning nödvändig
EU:s generella stöd gynnar i huvudsak den mer miljöbelastande spannmålsodlingen på slätten. Det är mot den bakgrunden det nationellt medfinansierade miljö-, LFA och Norrlandsstödet blir så viktigt. Med dessa stöd kan odlingen i skogs- och mellanbygder samt Norrland komma upp i nödvändig och någorlunda likvärdig ekonomisk bärkraft med jordbruket i slättbygd. Ett uttalat mål är också att driva den redan inslagna inriktningen på väg mot världens renaste jordbruk. Viktiga mål är bevarande av ur natur- och kultursynpunkt värdefulla marktyper och landskap, minskad miljöbelastning, ökad resurshushållning, att öka och bevara höga naturvärden och biologisk mångfald. Sammantaget innebar förra regeringens förslag till miljöprogram, LFA samt Norrlandsstödet att många angelägna miljömål vad gäller stora delar av jordbruksproduktionen inom landet kunde nås, samt att en nödvändig ekonomisk bärkraft kunde garanteras jorbruket också i mer lågproduktiva områden.
Bevarandeprogrammet
Det är inte möjligt att ta ställning till de förslag till program för ''landskapsvårdande åtgärder'' och ''miljökänsliga områden'' som anges i propositionen p.g.a. den ytterst ytliga beskrivningen.
Vi vill därför förorda ett bevarandeprogram i enlighet med riktlinjerna i EU-propositionen. Grunden bör vara ett generellt stöd till bevarande av slåttermark, betesmark och övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer samt övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald. Dessa generella stöd får sedan ''toppas'' av NOLA (naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet) för de mest unika skyddsobjekten där mer detaljerade skötselprogram och avtal sluts.
Vad gäller bevarandeåtgärder är de enligt vår mening att betrakta som betalning till arbete för att upprätthålla för hela samhället kollektiva nyttigheter. Därför bör det inte vad gäller sådana åtgärder gå att kräva att ''principen om att förorenaren ska betala'' (PPP) ska gälla, dvs att jordbrukaren ska bekosta dessa åtgärder. Finansiering av denna del ska gå via statsbudgeten med EU-medfinansiering.
Programmet för resurshushållning
Programmet för resurshushållning i SOU 1994:82 bestod dels i stöd till ekologisk odling, dels i stöd till miljöförbättrande åtgärder i det konventionella jordbruket. Ramanslag för programmet anges i EU-propositionen. I propositionen 1994/95:75 avslås programmet med hänvisning till principen om att förorenaren ska betala (PPP). I kds stöder vi tankarna om PPP, men menar att en rimlighetsbedömning måste göras. Arbetet på att miljöanpassa det konventionella jordbruket pågår redan, och en allmän uppfattning är att det är med rena och kvalitativa livmedel svensk livsmedelsproduktion skall hävda sig i konkurrensen inom EU. Men att fullt ut genomföra PPP inom ett system där övriga länder subventionerar sitt jordbruk, leder till försvagad bärkraft. Ekonomiskt stöd för miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket är därför nödvändigt. Detta program har dessutom ett stort värde som inkörsport för konventionella jordbrukare i de nya tänkesätt som det ekologiska jordbruket anvisar.
Däremot menar vi att det finns anledning att se över proportionerna mellan stödet till ekologisk odling och resurshushållande konventionell odling i det nuvarande förslaget till miljöstöd, så att incitamenten att övergå till ekologisk odling och animalieproduktion stärks. Exempelvis underskattas kostnaden och miljönyttan av ekologisk mjölkproduktion i miljöutredningen. Det finns också anledning att justera upp miljökraven vad gäller miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket.
Ett stöd till ekologisk odling föreslås i proposition 1994/95:75. Nivå anges inte, men föreslås ligga på en sådan nivå att förutom att kompensera för inkomstbortfall skall lämnas ett ''incitament'' för att gynna omställning till denna odlingsform. Dock kommer stöd endast att lämnas till dem som ställer om helt för att undvika ''risk att ett sådant stöd kommer att användas till att ställa om mer marginella marker till ekologisk odling''. Detta sistnämda är enligt vår mening olyckligt. En sådan inskränkning i stödet till ekologisk odling skulle kraftigt hämma nyanslutningen till ekologisk produktion. Omläggningen sker normalt över ett växtföljdsomlopp på flera år. Lantbrukare som börjar ansluta sig till ekologisk odling 1995 kanske inte skulle kunna räkna med stöd förrän framåt sekelskiftet!
Omställningsprogrammet
I propositionen skissas regler över för övergång från det svenska omställningsprogrammet till CAP:s trädesprogram. Vi instämmer i huvudsak med de riktlinjer som anges. Viss revidering av återbetalningskravet bör dock göras för de producenter som ställde om redan 1991, med tanke på att omställningsperioden för brukaren i praktiken omfattar sex skördeår, 1991--96.
I tidigare motioner har vi hävdat vikten av att särskilda hänsyn visas det ekologiska jordbruket. En omläggning till ekologiskt jordbruk innebär i sig samma effekter på spannmålsöverskottet som en omställning av arealen. För de odlare som funderar på att övergå till ekologisk odling vore det värdefullt att beslut tas redan nu om att ett framtida trädeskrav inte kommer att ställas på odlare som övergår till ekologisk odling.
Genom omställningsprogrammet har Sverige en större areal som tagits ur produktion än vad som krävs utifrån EG:s trädesprogram. Därför bör som en extra stimulans de jordbrukare som är anslutna till omställningsprogrammet slippa återbetalningskrav om de ställer om till ekologisk produktion på omställd areal. Villkoret skall dock vara att jordbrukaren förbinder sig att ställa om större delen av gården till ekologisk produktion inom en femårsperiod.
Övriga frågor för det ekologiska jordbruket
Både tvångsträdan och kvotsystemen inom EU har införts för att begränsa osäljbar överproduktion. Men vad gäller ekologiska lantbruk och lantbruksprodukter råder idag underproduktion. Samtidigt har ekologiska gårdar redan som nämnts lägre arealavkastningar, lägre spannmålsandel och lägre djurtäthet än jämförbara konventionella gårdar. Detta beror i hög grad på större krav på självförsörjning med foder.
Både av miljö- och rättviseskäl är det därför rimligt att ekologiska gårdar undantas från de generellt verkande produktionsbegränsningarna. Hur lösningarna i detalj ska se ut på detta område får komma i senare beslut. Men ett område som bl.a. bör föreslås en lösning för är ett system för köttkvoter som är rimligt och där särskild hänsyn måste tas till nystartade och ekologiska jordbruk som vill satsa på ekologisk köttproduktion.
Det finns vidare anledning att peka på att de regler som ska gälla för kontroll av det ekologiska jordbruket ska vara enkla och hanterbara. I Miljöstödsutredningen anges ett förslag till enkla lättkontrollerade regler för ekologiskt jordbruk. Därefter står det enskilda jordbrukare fritt att också ingå i KRAV- eller Demeter-kontrollen för att få deras varumärke. KRAV och Demeter är också angelägna om att deras regler inte ska ligga till grund för utbetalningen av stödpengar till det ekologiska jordbruket. Det skulle i praktiken innebära att de hamnade i en ''myndighetssituation''. Å andra sidan bör inte de mycket detaljerade EU-reglerna utgöra grund för kontrollen. Detta skulle utgöra en direkt ''administrativ blockering'' av kontrollförfarandet.
Programmet för ekonomisk bärkraft
Ett resonemang förs i propositionen om en minskning av antalet regioner i spannmålsstödet. Syfte är att omfördela pengar från bättre till sämre jordbruksbygder. Tanken verkar vara att detta skulle uppväga slopandet av programmet för ekonomisk bärkraft. I och för sig stöder vi tanken på utjämning mellan regioner, men en omfördelning av arealersättningen genom att inrätta färre än 11 klasser innebär inte en omfördelning från slättbygd till skogsbygd. Skogsbygderna domineras helt av vallodling och påverkas endast marginellt av nivån på spannmålsstödet. Färre klasser riskerar istället att orsaka problem genom de mycket stora skillnaderna i arealstöd som skulle bli fallet mellan områdena. Risken är också uppenbar att om spannmålsodlingens villkor på slätten försämras ökar intresset att gå över till anmimalieproduktion. Detta missgynnar de facto jordbruket i skogs- och mellanbygder.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vikten av att programmet för ekonomisk bärkraft genomförs.
Miljöavgifter
I propositionen föreslås höjda miljöavgifter på kväve, bekämpningsmedel och kadmium. Dock föreslås inte något system för återföring av dessa medel till jordbruket.
Vi vill i stället föreslå att miljöavgifter som tas ut, i sin helhet återförs till jordbruket i form av ersättningar för miljöbevarande åtgärder. Om man återför miljöavgifter utifrån krav på ytterligare miljöåtgärder får man en dubbelverkande effekt av miljöavgifterna.
Vårt förslag är att miljöavgifterna läggs på en sådan nivå att näringen själv kan betala programmet för ekonomisk bärkraft samt resurshushållningsprogrammet. Den av regeringen föreslagna nivåhöjningen av miljöavgifterna bör ske stegvis och i fas med anslutningen av producenter till programmen. Det kan innebära en viss höjning av miljöavgifterna utöver regeringens förslag. Däremot bör bevarandeprogrammet helt betalas via staten med EU:s medfinansiering, i enlighet med resonemang som förts tidigare i motionen. Genom att näringen själv bekostar en stor del av miljöstödet drar vi nytta av EU:s miljöprogram fullt ut utan att belasta statsbudgeten ytterligare. På detta sätt erhålls en bredare miljösatsning på jordbruket och miljöåtgärderna kommer att gälla hela jordbruksnäringen och inte bara utvalda delar som i regeringens förslag.
I propositionen förs resonemang om en övergång till miljöavgifter relaterat till dos istället för kvantitet. Vi stöder dessa tankegångar. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag där miljöavgift på bekämpningsmedel tas ut relaterat till dos.
Kds stöder den föreslagna vidgningen av kadmiumavgiften. Vi vill i detta sammanhang också betona vikten av att Sverige via biståndsbudgeten stöder tillkomsten av dekadmieringsanläggningar i de länder varifrån Sverige importerar fosfor. Dessutom är det väsentligt att på allt sätt öka hushållningen med fosfortillgångar. Kds har bl.a. påpekat detta i tididgare motioner om kretsloppsbaserade toalettsystem etc.
Rådgivning och utbildning
Den förra regeringen fattade i samband med proposition 1993/94:30 Strategi för biologisk mångfald beslut om att en informationskampanj med avsikt att främja miljömål för jordbrukslandskapet skall genomföras av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket och i samarbete med näringarna. En parallell kan ses med den kampanj ''Rikare skog'' som genomfördes på skogsbrukets område. Ett sådant här program håller för närvarande på att utarbetas av Jordbruksverket.
Ett utbildningsprogram utifrån det på EU-förordningen föreslagna miljöprogrammet finansieras till hälften av EU. De medelsramar om 120 miljoner kronor som föreslås för miljöutbildning, information och demonstrationsprojekt i EU-propositionen är sannolikt för snävt tilltagna på lite sikt. Det är av avgörande betydelse att tillräckliga resurser avsätts för att introducera producenter i miljöprogrammen för att största möjliga nytta ska komma ut ur satsningarna. Medelsramen för utbildning bör därför höjas och fortlöpande ses över så att den står i relation till anslutningen till miljöprogrammen.
Södra LFA-området
Propositionen lämnar inget förslag vad gäller södra LFA- området. En diskussion förs dock vad gäller norra LFA- området. Den tveksamhet som uttryckts i (s)-motionen på EU-propositionen vad gäller södra LFA-området gör det emellertid angeläget att ta upp frågan.
Socialdemokraternas tvekan inför varje form av stöd till södra LFA-området är svårbegriplig då utredningar har visat att de naturliga förutsättningarna för jordbruket inte är bättre än i södra Norrland. Att i det läget föreslå något som slår undan fötterna på produktionen i områden med de erkänt högsta naturvärdena är svårt att förstå. Om det inte finns några lantbrukare kvar som brukar marken -- vem skall då genomföra de planerade bevarandeprogrammen? Den automatiska ökningen av jordbruksstödet vid ett EU- medlemskap ger liten utdelning för södra LFA-området, eftersom odlingen av spannmål, olje- och proteingrödor är relativt blygsam.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att LFA-stöd bör utbetalas i enlighet med förslaget i EU-propositionen.
Norrlandsstödet
I propositionen förelås ett till hundra procent nationellt finansierat Norrlandsstöd. Detta föreslås utformas som ett produktionsanknutet stöd i huvudsak. Man utgår från att detta innebär en effektivare styrning till stödberättigade företag och ''en kraftig begränsning av negativa omfördelningseffekter''. Vad avses?
Man kan inte bortse ifrån att de senaste årens stöd till jordbruket i norr gynnat intensiv djurproduktion på bekostnad av extensivare produktionsformer. Med den inriktning som föreslås i EU-propositionen gynnas istället djurvänligare och extensivare djuruppfödning och öppethållande av betesmarker, fäbodvallar etc. Detta kan säkerligen medföra övergångsproblem för en del producenter i framförallt Norrlands kustzon. Regeringen bör återkomma med förslag till övergångslösningar för de gårdar i norr, som får problem vid krav på övergång till mer djurvänlig och extensiv djurproduktion.
Vid nyttjande av förslagen till miljöstöd, LFA och Norrlandsstöd som anges i EU-propositionen blir den totala stödnivån till Norrlandsjordbruket högre än med regeringens förslag till produktionsanknutet stöd.
Arealersättning till bruna bönor m.m.
Enligt EU kommer arealersättning att betalas ut för spannmål, oljeväxter och ärtor. Däremot utbetalas inte arealersättning för bruna bönor. Odlingen av bruna bönor är viktig för jordbruket och vidareförädlingsindustrin i sydöstra Sverige, företrädesvis på Öland. Ett upphörande av inhemsk produktion av bruna bönor innebär bl.a. att kunskap om odlingsteknik, förädling, etc av ett inhemskt och viktigt proteinfoder försvinner.
Detta bör inte få ske. Dagens stimulans till odlingen måste få en förlängning. I detta sammanhang bör ett nationellt finansierat stöd till produktion av bruna bönor vägas mot eventuella möjligheter inom EU:s 5a- och 5b-stöd.
Lagstiftningsfrågor
I propositionen lämnas förslag i vissa lagstiftningsfrågor för att vid ett EU-medlemskap möjliggöra tillämpningen av de regelverk som gäller bl.a. för den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken. Vi stöder i huvudsak införande av EU:s lagstiftning efter propositionens förslag, men vill ändå peka på den irritation oanmälda inspektioner på gårdar kan ge upphov till. Tillsyn och kontroll är givna och nödvändiga instrument i all verksamhet, men det är nödvändigt att dessa sker på ett så smidigt sätt som möjligt för att undvika onödig irritation.
Rennäringen
Den förra regeringen redovisade i EU-propositionen sin bedömning av avtalet i EU i förhållande till vissa rennäringsfrågor. I denna regerings proposition lämnas vissa förslag till lagstiftning, kompletterande miljöåtgärder samt stöd till livsmedelsindustrin i norra Sverige. Några förslag lämnas dock inte beträffande rennäringen.
Rennäringen bör bl.a. ses som en delfråga inom jordbruksnäringen enligt vårt sätt att se. Av det återflöde till jordbruksnäringen som blir fallet vid en anslutning till CAP, bör också medel styras till rennäringen för att stärka och utveckla denna ekonomiskt. Ett utvecklat samiskt näringsliv innebär de facto också en stärkt social trygghet och ytterligare möjligheter för samebyarna att överleva.
Det bör vara fullt möjligt att via EU:s miljöförordning upprätta ett miljöprogram för rennäringen, vilket skulle kunna beräknas som ett bidrag per hektar med utgångspunkt från tillgänglig renbetesmark och som alternativ till ett renodlat djurbidrag. Vissa av de åtgärder som finns i denna förordning stämmer väl in med vad som gäller för renskötseln eftersom denna är en del av en unik miljö. Ett arbete för att få till stånd en långsiktigt uthållig och bärkraftig renskötsel är ett viktigt mål i det av SSR:s årsmöte antagna näringspolitiska programmet (1992). Renantalet i renskötselområden måste vara anpassade till den långsiktiga tillväxten av betet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:75,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett bevarandeprogram i enlighet med Miljöstödsutredningens förslag och inom de ramar EU-propositionen anger,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av Miljöstödsutredningen föreslagna programmet för resurshushållande jordbruk riktat till det konventionella jordbruket efter viss detaljreglering genomförs, inom de ramar EU-propositionen anvisar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viss ombalansering av det resurshushållande programmet så att incitamenten att övergå till ekologisk odling och ekologisk mjölkproduktion förstärks,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd till ekologisk odling bör kunna ges även när en gård endast delvis ställts om, om gården förbinder sig att inom en 5-årsperiod ställa om större delen av gården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återbetalningskrav ej bör riktas till gårdar som ställer om omställd mark till ekologisk odling såvida lantbrukaren förbinder sig att inom en 5-årsperiod ställa om större delen av gården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av Miljöstödsutredningen skissade förslaget till kontroll av ekologiskt jordbruk bör användas,
8. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till ett system för rättvis hantering av köttkvoterna så att ekologiska gårdar som vill satsa på köttproduktion samt nystartare i övrigt inte drabbas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av Miljöstödsutredningen föreslagna programmet för ekonomisk bärkraft riktat till jordbruket i skogsbygder, mellanbygder och Norrland genomförs inom de ramar EU-propositionen anvisar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöavgifterna på kväve, kadmium och bekämpningsmedel läggs på en sådan nivå att jordbruket efter en stegvis infasning fullt ut betalar den nationella delen av miljöprogrammen för ekonomisk bärkraft och resurshushållning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillräckliga resurser avsätts till utbildning, information och demonstrationsprojekt för att miljöprogrammen skall få bästa resultat,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en övergång till en hektardosbaserad miljö- och hälsobelastningsavgift på bekämpningsmedel i stället för dagens kvantitetsbaserade avgift bör genomföras,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd till mindre gynnade områden (LFA-stöd) betalas ut i enlighet med de riktlinjer som föreslås i EU-propositionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödet till Norrland bör genomföras i enlighet med de principer som föreslås i Miljöstödsutredningen och EU-propositionen, dvs. ett mer miljöanpassat stöd än det som föreslås i proposition 1994/95:75,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återkomma med övergångslösningar för de gårdar i Norrland som drabbas hårt vid en övergång till mer djurvänlig, extensiv djurproduktion,
16. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till miljöprogram grundat på EU:s miljöförordning 2078/92 för rennäringen.
Stockholm den 22 november 1994 Dan Ericsson (kds) Mats Odell (kds) Ulf Björklund (kds) Holger Gustafsson (kds) Göran Hägglund (kds) Michael Stjernström (kds)