Motion till riksdagen
1994/95:Jo8
av Dan Ericsson m.fl. (kds)

med anledning av prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen


Bakgrund
På initiativ av den förra regeringen utarbetades ett förslag
till miljöprogram för jordbruksnäringen av
miljöstödsutredningen inom ramen för EU:s förordning
2078/92 (SOU 1994:82). Delprogrammen bestod av ett
bevarandeprogram, ett program för ekonomisk bärkraft samt
ett program för resurshushållande jordbruk. I EU-
propositionen (1994/95:19) anges huvudinriktningen för
programmen samt anges ramanslag. EU-propositionen
föreslår också ramar för arealersättning, LFA-stöd och
miljöstödsprogrammet vilka grundar sig på att dessa stöd ska
utnyttjas maximalt.
Eftersom arealersättning, LFA-stöd och miljöstöd hänger
ihop är det centralt att regeringen inte bryter loss en del och
föreslår en dellösning. Det är inte acceptabelt med förslagen
i regeringens proposition 1994/95:75 där större delen av det
ursprungliga miljöprogrammet avslås och där samtidigt
klara riktlinjer varken anges för LFA-stödet (stöd till mindre
gynnade områden) eller hur arealersättningen ska utformas.
Ett nytt förslag till miljöprogram skissas mycket schematiskt
upp. Ett egentligt ställningstagande till detta ''program''
låter sig knappast göras utifrån så svag precision. Inga
belopp anges, vilket i sig gör det omöjligt för lantbrukarna
att planera framtiden. Förslaget innebär i sin helhet att de
möjligheter till stöd som finns i EG:s förordningar om
miljöstöd och regionalstöd inte nyttjas. Det finns ingen logik
för detta så vitt vi kan se. Sveriges bruttoavgift till EU
påverkas inte, däremot minskar återflödet av resurser från
EU:s fonder -- resurser som både gynnar miljö och
sysselsättning på landsbygden.
En optimal lösning nödvändig
EU:s generella stöd gynnar i huvudsak den mer
miljöbelastande spannmålsodlingen på slätten. Det är mot
den bakgrunden det nationellt medfinansierade miljö-, LFA
och Norrlandsstödet blir så viktigt. Med dessa stöd kan
odlingen i skogs- och mellanbygder samt Norrland komma
upp i nödvändig och någorlunda likvärdig ekonomisk
bärkraft med jordbruket i slättbygd. Ett uttalat mål är också
att driva den redan inslagna inriktningen på väg mot världens
renaste jordbruk. Viktiga mål är bevarande av ur natur- och
kultursynpunkt värdefulla marktyper och landskap, minskad
miljöbelastning, ökad resurshushållning, att öka och bevara
höga naturvärden och biologisk mångfald. Sammantaget
innebar förra regeringens förslag till miljöprogram, LFA
samt Norrlandsstödet att många angelägna miljömål vad
gäller stora delar av jordbruksproduktionen inom landet
kunde nås, samt att en nödvändig ekonomisk bärkraft kunde
garanteras jorbruket också i mer lågproduktiva områden.
Bevarandeprogrammet
Det är inte möjligt att ta ställning till de förslag till program
för ''landskapsvårdande åtgärder'' och ''miljökänsliga
områden'' som anges i propositionen p.g.a. den ytterst ytliga
beskrivningen.
Vi vill därför förorda ett bevarandeprogram i enlighet med
riktlinjerna i EU-propositionen. Grunden bör vara ett
generellt stöd till bevarande av slåttermark, betesmark och
övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer samt övriga
åtgärder för att bevara biologisk mångfald. Dessa generella
stöd får sedan ''toppas'' av NOLA (naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet) för de mest unika skyddsobjekten där
mer detaljerade skötselprogram och avtal sluts.
Vad gäller bevarandeåtgärder är de enligt vår mening att
betrakta som betalning till arbete för att upprätthålla för hela
samhället kollektiva nyttigheter. Därför bör det inte vad
gäller sådana åtgärder gå att kräva att ''principen om att
förorenaren ska betala'' (PPP) ska gälla, dvs att jordbrukaren
ska bekosta dessa åtgärder. Finansiering av denna del ska gå
via statsbudgeten med EU-medfinansiering.
Programmet för resurshushållning
Programmet för resurshushållning i SOU 1994:82 bestod
dels i stöd till ekologisk odling, dels i stöd till
miljöförbättrande åtgärder i det konventionella jordbruket.
Ramanslag för programmet anges i EU-propositionen. I
propositionen 1994/95:75 avslås programmet med
hänvisning till principen om att förorenaren ska betala (PPP).
I kds stöder vi tankarna om PPP, men menar att en
rimlighetsbedömning måste göras. Arbetet på att
miljöanpassa det konventionella jordbruket pågår redan, och
en allmän uppfattning är att det är med rena och kvalitativa
livmedel svensk livsmedelsproduktion skall hävda sig i
konkurrensen inom EU. Men att fullt ut genomföra PPP
inom ett system där övriga länder subventionerar sitt
jordbruk, leder till försvagad bärkraft. Ekonomiskt stöd för
miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket är därför
nödvändigt. Detta program har dessutom ett stort värde som
inkörsport för konventionella jordbrukare i de nya tänkesätt
som det ekologiska jordbruket anvisar.
Däremot menar vi att det finns anledning att se över
proportionerna mellan stödet till ekologisk odling och
resurshushållande konventionell odling i det nuvarande
förslaget till miljöstöd, så att incitamenten att övergå till
ekologisk odling och animalieproduktion stärks. Exempelvis
underskattas kostnaden och miljönyttan av ekologisk
mjölkproduktion i miljöutredningen. Det finns också
anledning att justera upp miljökraven vad gäller
miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket.
Ett stöd till ekologisk odling föreslås i proposition
1994/95:75. Nivå anges inte, men föreslås ligga på en sådan
nivå att förutom att kompensera för inkomstbortfall skall
lämnas ett ''incitament'' för att gynna omställning till denna
odlingsform. Dock kommer stöd endast att lämnas till dem
som ställer om helt för att undvika ''risk att ett sådant stöd
kommer att användas till att ställa om mer marginella marker
till ekologisk odling''. Detta sistnämda är enligt vår mening
olyckligt. En sådan inskränkning i stödet till ekologisk
odling skulle kraftigt hämma nyanslutningen till ekologisk
produktion. Omläggningen sker normalt över ett
växtföljdsomlopp på flera år. Lantbrukare som börjar ansluta
sig till ekologisk odling 1995 kanske inte skulle kunna räkna
med stöd förrän framåt sekelskiftet!
Omställningsprogrammet
I propositionen skissas regler över för övergång från det
svenska omställningsprogrammet till CAP:s trädesprogram.
Vi instämmer i huvudsak med de riktlinjer som anges. Viss
revidering av återbetalningskravet bör dock göras för de
producenter som ställde om redan 1991, med tanke på att
omställningsperioden för brukaren i praktiken omfattar sex
skördeår, 1991--96.
I tidigare motioner har vi hävdat vikten av att särskilda
hänsyn visas det ekologiska jordbruket. En omläggning till
ekologiskt jordbruk innebär i sig samma effekter på
spannmålsöverskottet som en omställning av arealen. För de
odlare som funderar på att övergå till ekologisk odling vore
det värdefullt att beslut tas redan nu om att ett framtida
trädeskrav inte kommer att ställas på odlare som övergår till
ekologisk odling.
Genom omställningsprogrammet har Sverige en större
areal som tagits ur produktion än vad som krävs utifrån EG:s
trädesprogram. Därför bör som en extra stimulans de
jordbrukare som är anslutna till omställningsprogrammet
slippa återbetalningskrav om de ställer om till ekologisk
produktion på omställd areal. Villkoret skall dock vara att
jordbrukaren förbinder sig att ställa om större delen av
gården till ekologisk produktion inom en femårsperiod.
Övriga frågor för det ekologiska jordbruket
Både tvångsträdan och kvotsystemen inom EU har införts
för att begränsa osäljbar överproduktion. Men vad gäller
ekologiska lantbruk och lantbruksprodukter råder idag
underproduktion. Samtidigt har ekologiska gårdar redan som
nämnts lägre arealavkastningar, lägre spannmålsandel
och lägre djurtäthet än jämförbara konventionella gårdar.
Detta beror i hög grad på större krav på självförsörjning med
foder.
Både av miljö- och rättviseskäl är det därför rimligt att
ekologiska gårdar undantas från de generellt verkande
produktionsbegränsningarna. Hur lösningarna i detalj ska se
ut på detta område får komma i senare beslut. Men ett
område som bl.a. bör föreslås en lösning för är ett system för
köttkvoter som är rimligt och där särskild hänsyn måste tas
till nystartade och ekologiska jordbruk som vill satsa på
ekologisk köttproduktion.
Det finns vidare anledning att peka på att de regler som
ska gälla för kontroll av det ekologiska jordbruket ska vara
enkla och hanterbara. I Miljöstödsutredningen anges ett
förslag till enkla lättkontrollerade regler för ekologiskt
jordbruk. Därefter står det enskilda jordbrukare fritt att också
ingå i KRAV- eller Demeter-kontrollen för att få deras
varumärke. KRAV och Demeter är också angelägna om att
deras regler inte ska ligga till grund för utbetalningen av
stödpengar till det ekologiska jordbruket. Det skulle i
praktiken innebära att de hamnade i en
''myndighetssituation''. Å andra sidan bör inte de mycket
detaljerade EU-reglerna utgöra grund för kontrollen. Detta
skulle utgöra en direkt ''administrativ blockering'' av
kontrollförfarandet.
Programmet för ekonomisk bärkraft
Ett resonemang förs i propositionen om en minskning av
antalet regioner i spannmålsstödet. Syfte är att omfördela
pengar från bättre till sämre jordbruksbygder. Tanken verkar
vara att detta skulle uppväga slopandet av programmet för
ekonomisk bärkraft. I och för sig stöder vi tanken på
utjämning mellan regioner, men en omfördelning av
arealersättningen genom att inrätta färre än 11 klasser
innebär inte en omfördelning från slättbygd till skogsbygd.
Skogsbygderna domineras helt av vallodling och påverkas
endast marginellt av nivån på spannmålsstödet. Färre klasser
riskerar istället att orsaka problem genom de mycket stora
skillnaderna i arealstöd som skulle bli fallet mellan
områdena. Risken är också uppenbar att om
spannmålsodlingens villkor på slätten försämras ökar
intresset att gå över till anmimalieproduktion. Detta
missgynnar de facto jordbruket i skogs- och mellanbygder.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna vikten av att programmet för ekonomisk bärkraft
genomförs.
Miljöavgifter
I propositionen föreslås höjda miljöavgifter på kväve,
bekämpningsmedel och kadmium. Dock föreslås inte något
system för återföring av dessa medel till jordbruket.
Vi vill i stället föreslå att miljöavgifter som tas ut, i sin
helhet återförs till jordbruket i form av ersättningar för
miljöbevarande åtgärder. Om man återför miljöavgifter
utifrån krav på ytterligare miljöåtgärder får man en
dubbelverkande effekt av miljöavgifterna.
Vårt förslag är att miljöavgifterna läggs på en sådan nivå
att näringen själv kan betala programmet för ekonomisk
bärkraft samt resurshushållningsprogrammet. Den av
regeringen föreslagna nivåhöjningen av miljöavgifterna bör
ske stegvis och i fas med anslutningen av producenter till
programmen. Det kan innebära en viss höjning av
miljöavgifterna utöver regeringens förslag. Däremot bör
bevarandeprogrammet helt betalas via staten med EU:s
medfinansiering, i enlighet med resonemang som förts
tidigare i motionen. Genom att näringen själv bekostar en
stor del av miljöstödet drar vi nytta av EU:s miljöprogram
fullt ut utan att belasta statsbudgeten ytterligare. På detta sätt
erhålls en bredare miljösatsning på jordbruket och
miljöåtgärderna kommer att gälla hela jordbruksnäringen
och inte bara utvalda delar som i regeringens förslag.
I propositionen förs resonemang om en övergång till
miljöavgifter relaterat till dos istället för kvantitet. Vi stöder
dessa tankegångar. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag där miljöavgift på bekämpningsmedel tas ut
relaterat till dos.
Kds stöder den föreslagna vidgningen av
kadmiumavgiften. Vi vill i detta sammanhang också betona
vikten av att Sverige via biståndsbudgeten stöder tillkomsten
av dekadmieringsanläggningar i de länder varifrån Sverige
importerar fosfor. Dessutom är det väsentligt att på allt sätt
öka hushållningen med fosfortillgångar. Kds har bl.a.
påpekat detta i tididgare motioner om kretsloppsbaserade
toalettsystem etc.
Rådgivning och utbildning
Den förra regeringen fattade i samband med proposition
1993/94:30 Strategi för biologisk mångfald beslut om att en
informationskampanj med avsikt att främja miljömål för
jordbrukslandskapet skall genomföras av Jordbruksverket i
samarbete med Naturvårdsverket och i samarbete med
näringarna. En parallell kan ses med den kampanj ''Rikare
skog'' som genomfördes på skogsbrukets område. Ett sådant
här program håller för närvarande på att utarbetas av
Jordbruksverket.
Ett utbildningsprogram utifrån det på EU-förordningen
föreslagna miljöprogrammet finansieras till hälften av EU.
De medelsramar om 120 miljoner kronor som föreslås för
miljöutbildning, information och demonstrationsprojekt i
EU-propositionen är sannolikt för snävt tilltagna på lite sikt.
Det är av avgörande betydelse att tillräckliga resurser avsätts
för att introducera producenter i miljöprogrammen för att
största möjliga nytta ska komma ut ur satsningarna.
Medelsramen för utbildning bör därför höjas och fortlöpande
ses över så att den står i relation till anslutningen till
miljöprogrammen.
Södra LFA-området
Propositionen lämnar inget förslag vad gäller södra LFA-
området. En diskussion förs dock vad gäller norra LFA-
området. Den tveksamhet som uttryckts i (s)-motionen på
EU-propositionen vad gäller södra LFA-området gör det
emellertid angeläget att ta upp frågan.
Socialdemokraternas tvekan inför varje form av stöd till
södra LFA-området är svårbegriplig då utredningar har visat
att de naturliga förutsättningarna för jordbruket inte är bättre
än i södra Norrland. Att i det läget föreslå något som slår
undan fötterna på produktionen i områden med de erkänt
högsta naturvärdena är svårt att förstå. Om det inte finns
några lantbrukare kvar som brukar marken -- vem skall då
genomföra de planerade bevarandeprogrammen? Den
automatiska ökningen av jordbruksstödet vid ett EU-
medlemskap ger liten utdelning för södra LFA-området,
eftersom odlingen av spannmål, olje- och proteingrödor är
relativt blygsam.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna att LFA-stöd bör utbetalas i enlighet med förslaget i
EU-propositionen.
Norrlandsstödet
I propositionen förelås ett till hundra procent nationellt
finansierat Norrlandsstöd. Detta föreslås utformas som ett
produktionsanknutet stöd i huvudsak. Man utgår från att
detta innebär en effektivare styrning till stödberättigade
företag och ''en kraftig begränsning av negativa
omfördelningseffekter''. Vad avses?
Man kan inte bortse ifrån att de senaste årens stöd till
jordbruket i norr gynnat intensiv djurproduktion på
bekostnad av extensivare produktionsformer. Med den
inriktning som föreslås i EU-propositionen gynnas istället
djurvänligare och extensivare djuruppfödning och
öppethållande av betesmarker, fäbodvallar etc. Detta kan
säkerligen medföra övergångsproblem för en del
producenter i framförallt Norrlands kustzon. Regeringen bör
återkomma med förslag till övergångslösningar för de gårdar
i norr, som får problem vid krav på övergång till mer
djurvänlig och extensiv djurproduktion.
Vid nyttjande av förslagen till miljöstöd, LFA och
Norrlandsstöd som anges i EU-propositionen blir den totala
stödnivån till Norrlandsjordbruket högre än med regeringens
förslag till produktionsanknutet stöd.
Arealersättning till bruna bönor m.m.
Enligt EU kommer arealersättning att betalas ut för
spannmål, oljeväxter och ärtor. Däremot utbetalas inte
arealersättning för bruna bönor. Odlingen av bruna bönor är
viktig för jordbruket och vidareförädlingsindustrin i sydöstra
Sverige, företrädesvis på Öland. Ett upphörande av inhemsk
produktion av bruna bönor innebär bl.a. att kunskap om
odlingsteknik, förädling, etc av ett inhemskt och viktigt
proteinfoder försvinner.
Detta bör inte få ske. Dagens stimulans till odlingen måste
få en förlängning. I detta sammanhang bör ett nationellt
finansierat stöd till produktion av bruna bönor vägas mot
eventuella möjligheter inom EU:s 5a- och 5b-stöd.
Lagstiftningsfrågor
I propositionen lämnas förslag i vissa lagstiftningsfrågor
för att vid ett EU-medlemskap möjliggöra tillämpningen av
de regelverk som gäller bl.a. för den gemensamma
jordbruks- och fiskeripolitiken. Vi stöder i huvudsak
införande av EU:s lagstiftning efter propositionens förslag,
men vill ändå peka på den irritation oanmälda inspektioner
på gårdar kan ge upphov till. Tillsyn och kontroll är givna
och nödvändiga instrument i all verksamhet, men det är
nödvändigt att dessa sker på ett så smidigt sätt som möjligt
för att undvika onödig irritation.
Rennäringen
Den förra regeringen redovisade i EU-propositionen sin
bedömning av avtalet i EU i förhållande till vissa
rennäringsfrågor. I denna regerings proposition lämnas vissa
förslag till lagstiftning, kompletterande miljöåtgärder samt
stöd till livsmedelsindustrin i norra Sverige. Några förslag
lämnas dock inte beträffande rennäringen.
Rennäringen bör bl.a. ses som en delfråga inom
jordbruksnäringen enligt vårt sätt att se. Av det återflöde till
jordbruksnäringen som blir fallet vid en anslutning till CAP,
bör också medel styras till rennäringen för att stärka och
utveckla denna ekonomiskt. Ett utvecklat samiskt näringsliv
innebär de facto också en stärkt social trygghet och
ytterligare möjligheter för samebyarna att överleva.
Det bör vara fullt möjligt att via EU:s miljöförordning
upprätta ett miljöprogram för rennäringen, vilket skulle
kunna beräknas som ett bidrag per hektar med utgångspunkt
från tillgänglig renbetesmark och som alternativ till ett
renodlat djurbidrag. Vissa av de åtgärder som finns i denna
förordning stämmer väl in med vad som gäller för
renskötseln eftersom denna är en del av en unik miljö. Ett
arbete för att få till stånd en långsiktigt uthållig och
bärkraftig renskötsel är ett viktigt mål i det av SSR:s årsmöte
antagna näringspolitiska programmet (1992). Renantalet i
renskötselområden måste vara anpassade till den långsiktiga
tillväxten av betet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:75,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett bevarandeprogram
i enlighet med Miljöstödsutredningens förslag och inom de
ramar EU-propositionen anger,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det av Miljöstödsutredningen
föreslagna programmet för resurshushållande jordbruk riktat
till det konventionella jordbruket efter viss detaljreglering
genomförs, inom de ramar EU-propositionen anvisar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om viss ombalansering av det
resurshushållande programmet så att incitamenten att övergå
till ekologisk odling och ekologisk mjölkproduktion
förstärks,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stöd till ekologisk odling bör
kunna ges även när en gård endast delvis ställts om, om
gården förbinder sig att inom en 5-årsperiod ställa om större
delen av gården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återbetalningskrav ej bör riktas
till gårdar som ställer om omställd mark till ekologisk odling
såvida lantbrukaren förbinder sig att inom en 5-årsperiod
ställa om större delen av gården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det av Miljöstödsutredningen
skissade förslaget till kontroll av ekologiskt jordbruk bör
användas,
8. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till ett
system för rättvis hantering av köttkvoterna så att ekologiska
gårdar som vill satsa på köttproduktion samt nystartare i
övrigt inte drabbas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det av Miljöstödsutredningen
föreslagna programmet för ekonomisk bärkraft riktat till
jordbruket i skogsbygder, mellanbygder och Norrland
genomförs inom de ramar EU-propositionen anvisar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöavgifterna på kväve,
kadmium och bekämpningsmedel läggs på en sådan nivå att
jordbruket efter en stegvis infasning fullt ut betalar den
nationella delen av miljöprogrammen för ekonomisk
bärkraft och resurshushållning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillräckliga resurser avsätts till
utbildning, information och demonstrationsprojekt för att
miljöprogrammen skall få bästa resultat,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en övergång till en
hektardosbaserad miljö- och hälsobelastningsavgift på
bekämpningsmedel i stället för dagens kvantitetsbaserade
avgift bör genomföras,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stöd till mindre gynnade
områden (LFA-stöd) betalas ut i enlighet med de riktlinjer
som föreslås i EU-propositionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödet till Norrland bör
genomföras i enlighet med de principer som föreslås i
Miljöstödsutredningen och EU-propositionen, dvs. ett mer
miljöanpassat stöd än det som föreslås i proposition
1994/95:75,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återkomma med
övergångslösningar för de gårdar i Norrland som drabbas
hårt vid en övergång till mer djurvänlig, extensiv
djurproduktion,
16. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till
miljöprogram grundat på EU:s miljöförordning 2078/92 för
rennäringen.

Stockholm den 22 november 1994

Dan Ericsson (kds)

Mats Odell (kds)

Ulf Björklund (kds)

Holger Gustafsson (kds)

Göran Hägglund (kds)

Michael Stjernström (kds)