med anledning av prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen
Bakgrund
Svenska folkets behov av billiga livsmedel av hög kvalitet
och ett öppet och varierande landskap med en rik biologisk
mångfald skall utgöra grunden för svensk livsmedelspolitik.
Det svenska lantbruket utvecklas nu mot produkter med
allt bättre kvalitet, t.ex. ekoprodukter, och nya produkter,
t.ex. energigrödor. Framtiden för svenskt jordbruk ligger i
produkter av hög kvalitet i alla bemärkelser och med
produktionsmetoder som kan ingå i kretsloppssamhället --
det långsiktigt uthålliga samhället. Det ökande intresset för
ekologiskt producerade livsmedel har lett till att det i dag
föreligger brist på så gott som alla typer av ekologiskt
producerade livsmedel.
Inom ramen för Sveriges medlemskap i EU är det Sveriges
uppgift att påverka EU:s jordbruk mot ett mindre
bidragsberoende och en långsiktigt hållbar
livsmedelsproduktion, bra villkor för djuren samt en
livsmedelsproduktion som inte bidrar till en fortsatt orättvis
världshandel.
Problem inom jordbruket
Dagens högeffektiva och maskinbaserade lantbruk leder
tillsammans med konsekvenserna för jordbruket av ett
medlemskap i EU till ett antal problem som måste lösas:
läckage av näringsämnen till vattendrag och hav, minskad
biologisk mångfald, belastning på statsbudgeten, ett
subventionssystem som är byråkratiskt, svårbegripligt och
oöverskådligt och som hindrar u-ländernas utveckling av en
egen lantbrukssektor djurskyddet försvåras av kraven på
effektiva gårdar och djur med hög avkastning den svaga
kopplingen mellan konsumenter och producenter och
svårigheten att bedöma lantbrukets miljöpåverken har
hindrat utvecklingen av ett långsiktigt uthålligt lantbruk en
försämrad folkhälsa som leder till en ökande frekvens av
hjärt- och kärlsjukdomar, vilket kan relateras till kostvanor.
Vänsterpartiets allmänna mål och lösningar
För att sanera statsfinanserna och därmed skapa utrymme
för att bl.a. lösa sysselsättningskrisen och miljöproblemen
måste statens utgifter minska. Varje sektor måste då ses över
utifrån detta övergripande mål. En sektor av producerande
karaktär som t.ex. lantbruket måste på sikt kunna producera
vad konsumenterna efterfrågar till ett pris som är
konkurrenskraftigt utan subventioner.
En nackdel i detta sammanhang är att Sverige nu har blivit
medlem i EU. EU:s jordbrukspolitik baseras på större
subventioner och fler regler än i Sverige. Detta gör att den
nödvändiga omställningen tar längre tid i Sverige.
Varje sektor måste också ta sitt ansvar för landets samlade
miljöskuld (minst 300 miljarder) på samma sätt som för
statsskulden. En effektiv metod för överskådlig tid är
miljöavgifter. En avgift tas ut på miljöskadliga verksamheter
och produkter och går tillbaka till aktörer inom näringen som
förbättrar sin verksamhet ur miljösynpunkt. Miljöavgifterna
skall kompletteras med allt strängare utsläppsregler, fler
naturreservat, skärpta skötselvillkor, koncessionsvillkor etc.
Lantbruket ger oss alla s.k. kollektiva nyttigheter. Det kan
vara allt från öppna landskap till synen av dansande tranor.
Om skattebetalarna skall kunna ta ställning till vilka
kollektiva nyttigheter de skall betala för måste vi bl.a. kunna
sätta pris på detta. Helt korrekta priser kan vi nog aldrig få
fram men bättre gissningar än vad vi använder i dag är
möjliga.
Först när det finns ett pris kan vi bedöma vilka kollektiva
nyttigheter vi vill ha, hur många och var i landet de skall
finnas. Vad är t.ex. ett dike på Öland värt jämfört med en
gammal hölada i Norrbotten -- eller en äkta gärdsgård i
Dalarna?
Att sätta pris på kollektiva nyttigheter är svårt liksom att
bedöma betalningsviljan för dem, men denna kunskap är inte
desto mindre mycket angelägen. Det pågår arbete kring
gröna miljöräkenskaper av bl.a. Konjunkturinstitutet; en
utredning kring detta kan med fördel samordnas med dem.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsätta en sådan
utredning.
Vänsterpartiet menar att klyftan mellan nord och syd
måste minska. Nu ökar den. En metod för att utjämna
skillnaderna är att minska subventionerna till den rika
världens jordbruk och därmed ge fattiga länder ökade
möjligheter till inkomstbringande export av livsmedel till de
rika länderna. Samma resonemang kan föras avseende
Östeuropa. Om jordens fattiga länder blir starkare gynnar det
alla länder, det innebär högre livsmedelskonsumtion och
därmed att de konstgjorda subventionssystemen och
överskottsproduktionen försvinner.
Ekoodling är i dag i stark tillväxt. I Sverige och andra
länder är det brist på ekologiskt odlade livsmedel. Samhället
måste i dessa initiala skeden stödja utvecklingen av
ekoodling, både genom investeringsstöd, utbildning och
forskning. Viktigt är också att utveckla och ständigt skärpa
kraven på ekoodling till dess att det fullständigt
kretsloppsbaserade jordbruket återuppstått.
Ur ett internationellt perspektiv har Sverige bra
djurhållning och ett bra djurskydd. Vi har därmed ett ansvar
för att svenska djurskyddskrav sprids och utvecklas såväl
inom som utanför EU. Utvecklingen här hemma skall
naturligtvis påskyndas. Vi återkommer i januari -95 med
våra förslag.
Våra kostvanor måste bli hälsosammare. Det finns svenska
kommuner som har insett att livsmedelskontrollen och -
informationen skall inriktas mer på födans sammansättning
och näringsinnehåll än på själva hanteringen i distributionen.
Regeringens proposition
I regeringens proposition 1994/95:75 Vissa
livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i
Europeiska unionen föreslås bland annat ett svenskt
miljöprogram inom ramen för EG:s förordning 2078/92.
Förslaget innebär att programmen för ekonomisk bärkraft
och resurshushållande konventionellt jordbruk enligt
proposition 1994/95:19 utgår.
Vänsterpartiet delar i huvudsak de överväganden som
regeringen ger uttryck för i propositionen men anser att det är
näst intill omöjligt att jämföra regeringens förslag med dem
i proposition 1994/95:19. Eftersom inga ekonomiska ramar
finns angivna går det inte i nuläget att ta ställning till
förslagets konsekvenser för jordbruket. För att få en
uppfattning om nivåerna när det gäller miljöstöden utgår vi
från de stödformer som föreslagits i EU-propositionen
1994/95:19 Del 1 som baseras på SOU 1994:82 Förstärkta
miljöinsatser i jordbruket.
S:a
2 300
970
880Övrigt
Ytterligare miljöavgift 100
Statens sammanlagda kostnad 870 miljoner.
Det är viktigt att det för första gången finns program som
baseras på mer miljöhänsyn i det konventionella jordbruket.
För överskådlig tid behövs detta. Om det finns en oro för att
medlen skall missbrukas eller att statens utgifter blir för höga
får miljökraven i programmen skärpas. Vi förutsätter att en
noggrann och kontinuerlig utvärdering skall ske av både
ekonomiska och ekologiska effekter.
Det är också viktigt att södra LFA-områdets skogs- och
mellanbygder inte missgynnas.
Regionindelning av spannmålsstödet
Vi föreslår att en region för hela landet enligt dansk modell
kan tjäna som utgångspunkt för vidare diskussioner.
Utformningen av detta är dock avhängig av hur andra
stödformer konstrueras. Även andra former av indelning kan
bli aktuella.
Miljöavgifter
När det gäller ändringarna i lagarna om
bekämpningsmedel och miljöavgift på handelsgödsel kan vi
acceptera regeringens förslag som ett första steg. Regeringen
bör återkomma med en långsiktig plan för höjda
kemiavgifter.
Vi vill betona att det klart skall framgå att miljöavgifterna
skall gå tillbaka till näringen i form av stöd till
miljöförbättrande åtgärder och att miljöavgifter på sikt
endast kan förändras i miljövänlig riktning, dvs höjas.
Miljöavgifterna blir då dubbelverkande. Lantbrukets
miljöavgifter har också positiv regional- och
fördelningspolitisk effekt. Även höjning av andra
miljörelaterade skatter och avgifter kan senare komma i
fråga.
Ekologiskt lantbruk
Vi delar inte regeringens syn när det gäller möjligheten att
ställa om en del av en brukningsenhet till ekologisk odling.
Det måste vara möjligt att göra en stegvis övergång till
ekologisk odling. De farhågor regeringen ger uttryck för
måste kunna lösas genom någon form av kontrakt med varje
berörd jordbrukare. Regeringen bör återkomma med förslag
på detta.
Vid fördelning av kvoter och vid krav på träda skall hänsyn
tas till att ekologisk odling leder till antingen större
arealbehov och/eller minskat djurantal och att avkastningen
minskar.
Utredningen SOU 1994:82 har beräknat skillnaderna i
kostnad för ekologisk odling till ca 1 600 kr/ha. Utredningen
föreslår dock endast 150 kr/ha i extra stöd. Regeringen bör
återkomma med förslag om en väsentligt höjd nivå för att
stimulera övergången till ekologisk odling.
Skillnaden mellan stöd till ekologiskt jordbruk och
miljövänligare konventionellt jordbruk måste vara
tillräckligt stor för att stimulera intresset för att gå över till
ekologisk odling.
Resurserna till utbildning och information om
miljövänligare lantbruk måste ligga på en nivå som
motsvarar behovet. För nästa budgetår kan det beräknas till
ca 110 miljoner.
Ersättningen skall differentieras efter djurtäthet.
Spännvidden i ersättningsnivåerna behöver dock öka jämfört
med utredningens förslag.
Lantbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
Svårigheten att bedöma regeringens förslag gäller också
stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige.
Det är omöjligt att utifrån propositionen bedöma hur stor
andel av stödet som kommer att belasta statsbudgeten, vilka
av EU:s stöd som kommer att utnyttjas och i vilken
utsträckning.
Vi delar dock även här i huvudsak regeringens bedömning
vad gäller den totala nivån. När det gäller det norrländska
lantbruket vill vi framhålla att den procentuella andelen
åkermark i de nordligaste länen är så låg (t.ex. Norrbotten
0,6 %, Västerbotten 2,0 %, Jämtland 1 %) att all
jordbruksmark är bevaransvärd och bör omfattas av berörda
ersättningar.
Ett specifikt förhållande i norra Sverige är den stora
andelen arrenden utan skriftliga avtal. För att garantera att
även dessa ingår i den bidragsberättigade arealen bör den
areal som redovisas till SCB kunna vara underlag för stöd.
Vi noterar att regeringen i denna proposition inte tagit upp
rennäringen. I proposition 1994/95:19 berördes frågan helt
kort och det framgår där att rennäringen i förhållande till EU
skall ses som en delfråga inom jordbruket. Eftersom
rennäringen är helt avgörande för den samiska befolkningen
bör regeringen återkomma med förslag på hur rennäringen
skall utvecklas som en del av livsmedelspolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de långsiktiga målen inom
lantbrukspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning kring kollektiva
nyttigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödformer inom lantbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionindelning av
spannmålsstödet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgifter,
6. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag om villkoren för en brukningsenhets övergång
till ekologisk odling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specifika krav -- såsom
ersättningsnivåer, trädeskrav, kvottilldelning,
utbildningsanslag etc. -- för att främja utvecklingen av det
ekologiska jordbruket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lantbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige,
9. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag om hur rennäringen skall utvecklas som en del
av livsmedelspolitiken.
Stockholm den 22 november
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Hanna Zetterberg (v)