Bakgrund
Svenska folkets behov av billiga livsmedel av hög kvalitet och ett öppet och varierande landskap med en rik biologisk mångfald skall utgöra grunden för svensk livsmedelspolitik.
Det svenska lantbruket utvecklas nu mot produkter med allt bättre kvalitet, t.ex. ekoprodukter, och nya produkter, t.ex. energigrödor. Framtiden för svenskt jordbruk ligger i produkter av hög kvalitet i alla bemärkelser och med produktionsmetoder som kan ingå i kretsloppssamhället -- det långsiktigt uthålliga samhället. Det ökande intresset för ekologiskt producerade livsmedel har lett till att det i dag föreligger brist på så gott som alla typer av ekologiskt producerade livsmedel.
Inom ramen för Sveriges medlemskap i EU är det Sveriges uppgift att påverka EU:s jordbruk mot ett mindre bidragsberoende och en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion, bra villkor för djuren samt en livsmedelsproduktion som inte bidrar till en fortsatt orättvis världshandel.
Problem inom jordbruket
Dagens högeffektiva och maskinbaserade lantbruk leder tillsammans med konsekvenserna för jordbruket av ett medlemskap i EU till ett antal problem som måste lösas: läckage av näringsämnen till vattendrag och hav, minskad biologisk mångfald, belastning på statsbudgeten, ett subventionssystem som är byråkratiskt, svårbegripligt och oöverskådligt och som hindrar u-ländernas utveckling av en egen lantbrukssektor djurskyddet försvåras av kraven på effektiva gårdar och djur med hög avkastning den svaga kopplingen mellan konsumenter och producenter och svårigheten att bedöma lantbrukets miljöpåverken har hindrat utvecklingen av ett långsiktigt uthålligt lantbruk en försämrad folkhälsa som leder till en ökande frekvens av hjärt- och kärlsjukdomar, vilket kan relateras till kostvanor.
Vänsterpartiets allmänna mål och lösningar
För att sanera statsfinanserna och därmed skapa utrymme för att bl.a. lösa sysselsättningskrisen och miljöproblemen måste statens utgifter minska. Varje sektor måste då ses över utifrån detta övergripande mål. En sektor av producerande karaktär som t.ex. lantbruket måste på sikt kunna producera vad konsumenterna efterfrågar till ett pris som är konkurrenskraftigt utan subventioner.
En nackdel i detta sammanhang är att Sverige nu har blivit medlem i EU. EU:s jordbrukspolitik baseras på större subventioner och fler regler än i Sverige. Detta gör att den nödvändiga omställningen tar längre tid i Sverige.
Varje sektor måste också ta sitt ansvar för landets samlade miljöskuld (minst 300 miljarder) på samma sätt som för statsskulden. En effektiv metod för överskådlig tid är miljöavgifter. En avgift tas ut på miljöskadliga verksamheter och produkter och går tillbaka till aktörer inom näringen som förbättrar sin verksamhet ur miljösynpunkt. Miljöavgifterna skall kompletteras med allt strängare utsläppsregler, fler naturreservat, skärpta skötselvillkor, koncessionsvillkor etc.
Lantbruket ger oss alla s.k. kollektiva nyttigheter. Det kan vara allt från öppna landskap till synen av dansande tranor. Om skattebetalarna skall kunna ta ställning till vilka kollektiva nyttigheter de skall betala för måste vi bl.a. kunna sätta pris på detta. Helt korrekta priser kan vi nog aldrig få fram men bättre gissningar än vad vi använder i dag är möjliga.
Först när det finns ett pris kan vi bedöma vilka kollektiva nyttigheter vi vill ha, hur många och var i landet de skall finnas. Vad är t.ex. ett dike på Öland värt jämfört med en gammal hölada i Norrbotten -- eller en äkta gärdsgård i Dalarna?
Att sätta pris på kollektiva nyttigheter är svårt liksom att bedöma betalningsviljan för dem, men denna kunskap är inte desto mindre mycket angelägen. Det pågår arbete kring gröna miljöräkenskaper av bl.a. Konjunkturinstitutet; en utredning kring detta kan med fördel samordnas med dem. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsätta en sådan utredning.
Vänsterpartiet menar att klyftan mellan nord och syd måste minska. Nu ökar den. En metod för att utjämna skillnaderna är att minska subventionerna till den rika världens jordbruk och därmed ge fattiga länder ökade möjligheter till inkomstbringande export av livsmedel till de rika länderna. Samma resonemang kan föras avseende Östeuropa. Om jordens fattiga länder blir starkare gynnar det alla länder, det innebär högre livsmedelskonsumtion och därmed att de konstgjorda subventionssystemen och överskottsproduktionen försvinner.
Ekoodling är i dag i stark tillväxt. I Sverige och andra länder är det brist på ekologiskt odlade livsmedel. Samhället måste i dessa initiala skeden stödja utvecklingen av ekoodling, både genom investeringsstöd, utbildning och forskning. Viktigt är också att utveckla och ständigt skärpa kraven på ekoodling till dess att det fullständigt kretsloppsbaserade jordbruket återuppstått.
Ur ett internationellt perspektiv har Sverige bra djurhållning och ett bra djurskydd. Vi har därmed ett ansvar för att svenska djurskyddskrav sprids och utvecklas såväl inom som utanför EU. Utvecklingen här hemma skall naturligtvis påskyndas. Vi återkommer i januari -95 med våra förslag.
Våra kostvanor måste bli hälsosammare. Det finns svenska kommuner som har insett att livsmedelskontrollen och - informationen skall inriktas mer på födans sammansättning och näringsinnehåll än på själva hanteringen i distributionen.
Regeringens proposition
I regeringens proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen föreslås bland annat ett svenskt miljöprogram inom ramen för EG:s förordning 2078/92. Förslaget innebär att programmen för ekonomisk bärkraft och resurshushållande konventionellt jordbruk enligt proposition 1994/95:19 utgår.
Vänsterpartiet delar i huvudsak de överväganden som regeringen ger uttryck för i propositionen men anser att det är näst intill omöjligt att jämföra regeringens förslag med dem i proposition 1994/95:19. Eftersom inga ekonomiska ramar finns angivna går det inte i nuläget att ta ställning till förslagets konsekvenser för jordbruket. För att få en uppfattning om nivåerna när det gäller miljöstöden utgår vi från de stödformer som föreslagits i EU-propositionen 1994/95:19 Del 1 som baseras på SOU 1994:82 Förstärkta miljöinsatser i jordbruket.
Rimliga nivåer att utgå från är då:
Totalt Staten EU Miljöavgift
Miljöstöd 1 600 400 750 450 LFA 400 270 130 -- Norrlandsstöd 300 300 -- --
S:a 2 300 970 880Övrigt Ytterligare miljöavgift 100
Statens sammanlagda kostnad 870 miljoner.
Det är viktigt att det för första gången finns program som baseras på mer miljöhänsyn i det konventionella jordbruket. För överskådlig tid behövs detta. Om det finns en oro för att medlen skall missbrukas eller att statens utgifter blir för höga får miljökraven i programmen skärpas. Vi förutsätter att en noggrann och kontinuerlig utvärdering skall ske av både ekonomiska och ekologiska effekter.
Det är också viktigt att södra LFA-områdets skogs- och mellanbygder inte missgynnas.
Regionindelning av spannmålsstödet
Vi föreslår att en region för hela landet enligt dansk modell kan tjäna som utgångspunkt för vidare diskussioner. Utformningen av detta är dock avhängig av hur andra stödformer konstrueras. Även andra former av indelning kan bli aktuella.
Miljöavgifter
När det gäller ändringarna i lagarna om bekämpningsmedel och miljöavgift på handelsgödsel kan vi acceptera regeringens förslag som ett första steg. Regeringen bör återkomma med en långsiktig plan för höjda kemiavgifter.
Vi vill betona att det klart skall framgå att miljöavgifterna skall gå tillbaka till näringen i form av stöd till miljöförbättrande åtgärder och att miljöavgifter på sikt endast kan förändras i miljövänlig riktning, dvs höjas. Miljöavgifterna blir då dubbelverkande. Lantbrukets miljöavgifter har också positiv regional- och fördelningspolitisk effekt. Även höjning av andra miljörelaterade skatter och avgifter kan senare komma i fråga.
Ekologiskt lantbruk
Vi delar inte regeringens syn när det gäller möjligheten att ställa om en del av en brukningsenhet till ekologisk odling. Det måste vara möjligt att göra en stegvis övergång till ekologisk odling. De farhågor regeringen ger uttryck för måste kunna lösas genom någon form av kontrakt med varje berörd jordbrukare. Regeringen bör återkomma med förslag på detta.
Vid fördelning av kvoter och vid krav på träda skall hänsyn tas till att ekologisk odling leder till antingen större arealbehov och/eller minskat djurantal och att avkastningen minskar.
Utredningen SOU 1994:82 har beräknat skillnaderna i kostnad för ekologisk odling till ca 1 600 kr/ha. Utredningen föreslår dock endast 150 kr/ha i extra stöd. Regeringen bör återkomma med förslag om en väsentligt höjd nivå för att stimulera övergången till ekologisk odling.
Skillnaden mellan stöd till ekologiskt jordbruk och miljövänligare konventionellt jordbruk måste vara tillräckligt stor för att stimulera intresset för att gå över till ekologisk odling.
Resurserna till utbildning och information om miljövänligare lantbruk måste ligga på en nivå som motsvarar behovet. För nästa budgetår kan det beräknas till ca 110 miljoner.
Ersättningen skall differentieras efter djurtäthet. Spännvidden i ersättningsnivåerna behöver dock öka jämfört med utredningens förslag.
Lantbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
Svårigheten att bedöma regeringens förslag gäller också stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Det är omöjligt att utifrån propositionen bedöma hur stor andel av stödet som kommer att belasta statsbudgeten, vilka av EU:s stöd som kommer att utnyttjas och i vilken utsträckning.
Vi delar dock även här i huvudsak regeringens bedömning vad gäller den totala nivån. När det gäller det norrländska lantbruket vill vi framhålla att den procentuella andelen åkermark i de nordligaste länen är så låg (t.ex. Norrbotten 0,6 %, Västerbotten 2,0 %, Jämtland 1 %) att all jordbruksmark är bevaransvärd och bör omfattas av berörda ersättningar.
Ett specifikt förhållande i norra Sverige är den stora andelen arrenden utan skriftliga avtal. För att garantera att även dessa ingår i den bidragsberättigade arealen bör den areal som redovisas till SCB kunna vara underlag för stöd.
Vi noterar att regeringen i denna proposition inte tagit upp rennäringen. I proposition 1994/95:19 berördes frågan helt kort och det framgår där att rennäringen i förhållande till EU skall ses som en delfråga inom jordbruket. Eftersom rennäringen är helt avgörande för den samiska befolkningen bör regeringen återkomma med förslag på hur rennäringen skall utvecklas som en del av livsmedelspolitiken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de långsiktiga målen inom lantbrukspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning kring kollektiva nyttigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödformer inom lantbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionindelning av spannmålsstödet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter,
6. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om villkoren för en brukningsenhets övergång till ekologisk odling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om specifika krav -- såsom ersättningsnivåer, trädeskrav, kvottilldelning, utbildningsanslag etc. -- för att främja utvecklingen av det ekologiska jordbruket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lantbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige,
9. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om hur rennäringen skall utvecklas som en del av livsmedelspolitiken.
Stockholm den 22 november Gudrun Schyman (v) Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v) Maggi Mikaelsson (v) Hanna Zetterberg (v)