Miljöpartiet var liksom stora delar av miljörörelsen
motståndare till ett svenskt EU-medlemskap. Efter att en
majoritet av de röstande avgivit sin röst till förmån för ett
medlemskap, accepterar vi givetvis detta och kommer att
inom EUs ramar verka för att en långsiktigt hållbar
miljöpolitik kan genomföras.
Idag finns det stora brister inom EUs miljölagstiftning,
men också när den är bra blir det ofta problem, eftersom
miljön inom EU är underordnad handelsintressena. Svensk
miljöpolitik är inte något lysande föredöme, men i de flesta
fall ändå bättre än EUs. Det ger Sverige en viktig roll som
pådrivare på miljöområdet, samtidigt som vi bör fortsätta att
gå före och skärpa svensk miljölagstiftning. Våra synpunkter
på svensk miljöpolitik återfinns i ett flertal andra motioner,
varför vi här koncentrerar oss på miljöpolitiken inom EU.
Rätten till hårdare nationella miljökrav
Idag gäller EUs handelsregler om fri rörlighet (100a) för
varor. Det innebär att alla medlemsländer måste ha samma
regler -- ingen får gå före, ingen får släpa efter. EUs
miljöregler (130 r-t) är minimiregler, men det är
handelsreglerna som har störst betydelse för
miljöutvecklingen eftersom varor och produkter alltmer
framstår som det stora miljöhotet inför framtiden.
Exempelvis avgaskrav för fordon, förpackningsdirektiv
och kemikalier omfattas av handelsreglerna för varor, vilket
innebär att inget land får ha andra regler än EUs
gemensamma på dessa områden. Sverige har idag
övergångsregler bland annat på kemikalieområdet,
innebärande att vi fram till 1 januari 1999 får behålla våra
hårdare regler för klorerade lösningsmedel, arsenik,
tennorganiska föreningar, kvicksilver, batterier, asbest och
själva kemikalieklassningen. Därefter måste vi anpassa alla
våra regler till EUs, och EU har inte på något sätt förpliktigat
sig att höja sina krav. Anpassningen skall ensidigt ske från
vår sida.
Det är därför av största vikt att regeringen i ministerrådet
kraftfullt och kompromisslöst verkar för en regelutveckling
inom EU som gör att vi får behålla våra strängare miljö- och
hälsoskyddsregler, och även framöver skärpa dem och
tillföra nya. Att inte begära detta vore ett dråpslag mot det
svenska folket och miljön.
Att tillåta medlemsländerna att ha hårdare regler har
fördelen att varje land kan avgöra sin egen miljöskyddsnivå.
Det ger EU möjligheten att ''testa'' miljöregler, så att de
senare kan införas på unionsnivå.
Dessutom är länder som går före det som har drivit på
miljöutvecklingen i världen. Rätten att gå före måste vi även
inom EU behålla.
Överordnad roll för miljöfrågorna
Miljöfrågorna måste ges större tyngd inom EU. Regerings-
och statschefskonferensen 1996 är ett viktigt och centralt
forum för att ge miljöfrågorna en mer framskjuten roll.
Sverige bör då kräva att alla miljöskyddslagar som antas
inom EU framgent utgår från det högsta miljöskydd som
råder i någon av medlemsstaterna. Miljöskydd måste också
bli ett övergripande mål i all EU-policy, och införas som ett
av unionens grundläggande mål i artikel B, unionsfördraget.
Försiktighetsprincipen skall ges tyngd
I EU hamnar bevisbördan hos den som värnar
miljöskyddaspekten i en konflikt med handelsintressen,
vilket bl a PCP-domen 1994 visade. Försiktighetsprincipen
och utbytesprincipen finns i EUs femte
miljöhandlingsprogram, men till dags dato har de inte fått
någon som helst juridisk tyngd. Sverige skall verka för att
dessa principer blir grundläggande i EUs lagstiftning, och att
de skrivs in i unionsfördraget vid revisionen 1996.
Sverige bör också kräva att EU skyndsamt upprättar
konkreta avvecklingsplaner för särskilt farliga ämnen, som
tungmetaller, klorerade lösningsmedel, ozonnedbrytande
ämnen och PVC-plaster. Dessa avvecklingsplaner skall
skrivas in i EUs miljöhandlingsprogram.
Kemikalielagstiftningen
Utöver rätten för medlemsländer att behålla och skärpa
miljökrav som är längre gående än EUs gemensamma, för
bland annat kemikalieområdet, bör Sverige driva en
miljöanpassad kemikaliepolitik på EU-nivå. Sverige skall i
den pågående revisionen av EUs femte
miljöhandlingsprogram driva kravet att EU som mål för sin
kemikaliepolitik anger att alla svårnedbrytbara och
naturfrämmande ämnen skall avvecklas. Sverige måste
också kräva att en rad konkreta avvecklingsmål skrivs in i
EUs miljöprogram, bland annat gällande tungmetaller, PVC
och ozonnedbrytande ämnen. Vidare skall Sverige verka för
att en så stor del som möjligt av våra miljömässigt baserade
krav blir EU-standard. Det är viktigt att arbeta för att behålla
de krav som Sverige har haft före EU-medlemskapet som har
varit mer långtgående.
Sverige skall också värna sin rätt att ha hårdare
gränsvärden och förbud för vilka ämnen som får ingå i våra
livsmedel. Det gäller exempelvis genmanipulerad och
bestrålad mat, men också en mängd tillsatser som vi sedan
en längre tid sluppit, men som nu är på väg tillbaks i och med
EU- medlemskapet.
Minska avfallet
EUs avfallshierarki är på papperet bra, men tillämpas inte.
Hierarkin slår fast att reducering av avfallsmängden alltid
ska vara första prioritet. Materialåtervinning kommer i andra
hand, och därefter följer förbränning eller andra
behandlingsmetoder. Sverige bör se till att principen om
avfallsminimering styr utformningen av EUs avfallsdirektiv
och förordningar. EUs nya förpackningsdirektiv är ett stort
steg åt motsatt riktning; det slår förvisso fast minimigränser
för hur mycket avfall som måste återvinnas, men också
maximigränser för hur stor andel återvinning som tillåts.
Sverige bör verka för att detta avfallsdirektiv snarast skrivs
om eller helt avskrivs.
Stopp för avfallsexport
Såväl Sverige som EU har skrivit under
Baselkonventionen gällande gränsöverskridande transporter
av farligt avfall. I mars 1994 beslutade konventionen att
förbjuda all export av farligt avfall från OECD-länder till
icke OECD-länder från 1998. EU för dock en egen definition
på farligt avfall som undantar flera av de stora
avfallsströmmar som Baselkonventionen omfattar. Bland
annat undantas avfall som innehåller bly och kadmium. EU-
förordningen gäller nu även i Sverige, och försvagar
allvarligt de svenska reglerna för export/import av farligt
avfall.
Kommissionen fortsätter att hävda sin förordning framför
Baselkonventionens, och har försökt kringgå konventionen
genom att skriva bilaterala avtal med u-länder, som ska ge
EU rätten att skicka giftavfall till dessa länder även i
framtiden.
Sverige måste kräva att EU följer Baselkonventionen och
förändrar sin avfallsförordning så att den följer dessa beslut.
Sverige ska vägra underordna sig EU-förordningen framför
Baselkonventionens globala överenskommelse.
Öppna för miljöskatter
EU slog nyligen fast att miljöskatter är tillåtna, men de får
inte vara ''konkurrenssnedvridande''. Detta lämnar ett vitt
tolkningsutrymme för vad som egentligen är att betrakta som
snedvridning av konkurrensen, och åtskilliga miljöskatter
riskerar att inte godkännas av EU. På denna punkt måste
Sverige med kraft agera för en ändring, så att EU framöver
inte blockerar miljömässigt motiverade miljöskatter.
Behåll svensk miljömärkning
EU skulle kunna anse att nationella miljömärkningssystem
utgör ett handelshinder, och att EUs nyligen införda
miljömärkningssystem på sikt helt skall ersätta de nationella.
EUs miljömärkning omfattar idag endast ett mycket litet
antal produkter, och miljökraven är lågt ställda. I Sverige har
miljömärkningen däremot kommit långt, både vad gäller
Svanen och bra Miljöval, och kraven är i de flesta fall högre
ställda än EUs. Dessutom är det nödvändigt att Sverige har
ett nationellt miljömärkningssystem. Olika länder ska kunna
ställa olika krav. Sverige skall därför verka för att vi får
behålla våra nationella miljömärkningssystem.
Avveckla kärnkraften inom EU
Med EU-medlemskapet blev Sverige också medlem i Kol-
och Stålunionen (ECSC) och Euratom. ECSC främjar
användning av fossila bränslen, medan Euratoms roll är att
verka för den civila kärnkraftens utveckling. Båda dessa
grundfördrag är idag miljömässigt helt förlegade, då de
stödjer en utveckling som inte är långsiktigt hållbar. De
måste ersättas med ett energikapitel i unionsfördraget, vars
främsta mål blir att utveckla ett energisystem baserat på
hållbara energislag och att främja energieffektivisering.
Dessvärre återspeglar fördragen en politik som fortfarande
är accepterad inom EU, med det nyligen antagna beslutet om
att satsa mer på förbränning av kol som ett exempel. Ett annat
exempel är EUs fond för att låna ut pengar till projekt inom
kärnkraft och kärnbränsleområdet, även utanför EU. Denna
fond bör snarast avskaffas. Om så inte är möjligt, bör Sverige
utnyttja sin möjlighet att i ministerrådet blockera ett beslut
om att öka fonderna för utlåning.
Miljövänligare transporter
Transporterna är ett av de största klimathoten idag, då de
är den snabbast växande källan till koldioxidutsläpp. Helt
avgörande för att vi ska nå ett långsiktigt hållbart samhälle
är därför att vi får till stånd en avsevärt renare
transportsektor. Den största enskilda posten i detta är att
överföra transporter från landsväg till järnväg. Att gynna
kollektivtrafiken med minskad privatbilism som följd är
också mycket viktigt.
EUs egna beräkningar visar att vägtransporterna kommer
att öka kraftigt de närmaste åren, med ökade luftföroreningar
som följd. Inom EU finns en vilja att komma till rätta med
problemen, men den viljan balanseras av en stark
väggbyggaropinion. EUs TEN-projekt (TransEuropean
Networks) innehåller huvudsakligen satsningar på
motorvägar och nya storflygplatser, medan järnvägen har en
undanskymd plats.
Sverige måste i EU verka för ett miljöanpassat
transportprogram, där transporter flyttas från väg till järnväg
och sjöfart, där persontransporter i tätorterna flyttas över till
kollektivtrafik och där utvecklingen av miljövänligare
bränslen prioriteras.
Egen röst internationellt
EU har beslutat att medlemsländerna skall tala med en röst
i internationella fora, såsom FN, GATT/WTO och OECD.
Ett exempel på effekterna av detta är när Danmark på Rio-
konferensen förhindrades att lägga fram ett avtalsförslag om
transporter av radioaktivt material. Möjligheterna att agera
självständigt minskar därmed kraftigt, vilket kan hålla
tillbaka de länder som hittills lett den internationella
miljöutvecklingen. Sverige måste därför verka för att också
fortsatt få driva egna frågor i alla internationella fora där vi
är representerade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för en regelutveckling så att svenska
strängare miljö- och hälsoskyddsregler får behållas, i
enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att EU tillåter enskilda
medlemsländer att införa hårdare regler på miljöområdet, i
enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att medlemslandet med högsta
miljöskydd inom EU skall vara norm för EU-åtgärder, i
enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att miljöskydd blir ett
övergripande mål i all EU-policy, i enlighet med vad i
motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att miljöskydd införs som ett av
unionens grundläggande mål i unionsfördragets artikel B, i
enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att försiktighetsprincipen och
utbytesprincipen skrivs in i unionsfördraget, i enlighet med
vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att konkreta avvecklingsplaner
för särskilt farliga ämnen upprättas, i enlighet med vad i
motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att EU som mål för sin
kemikaliepolitik anger att alla svårnedbrytbara och
naturfrämmande ämnen skall avvecklas, i enlighet med vad
i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att principen om
avfallsminimering styr utformningen av EU:s avfallsdirektiv
och förordningar, i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att nuvarande avfallsdirektiv
skrivs om eller helt avskrivs, i enlighet med vad i motionen
anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att EU följer Baselkonventionen,
i enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att miljöskatter ges ett ökat
användningsutrymme, i enlighet med vad i motionen
anförts,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att nationella miljömärkningar
tillåts även framgent, i enlighet med vad i motionen
anförts,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att EU:s fond för
kärnkraftsutveckling avskaffas, i enlighet med vad i
motionen anförts,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att EU:s fond för
kärnkraftsutveckling inte får ökade utlåningsresurser, i
enlighet med vad i motionen anförts,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att EU:s transportprogram
miljöanpassas, i enlighet med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den i EU skall verka för att Sverige också fortsatt får driva
egna frågor i alla internationella fora, i enlighet med vad i
motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1995
Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkande 12 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 13 hänvisat till LU.
3 Yrkandena 14 och 15 hänvisade till NU.