Bakgrund
Miljöpartiet var liksom stora delar av miljörörelsen motståndare till ett svenskt EU-medlemskap. Efter att en majoritet av de röstande avgivit sin röst till förmån för ett medlemskap, accepterar vi givetvis detta och kommer att inom EUs ramar verka för att en långsiktigt hållbar miljöpolitik kan genomföras.
Idag finns det stora brister inom EUs miljölagstiftning, men också när den är bra blir det ofta problem, eftersom miljön inom EU är underordnad handelsintressena. Svensk miljöpolitik är inte något lysande föredöme, men i de flesta fall ändå bättre än EUs. Det ger Sverige en viktig roll som pådrivare på miljöområdet, samtidigt som vi bör fortsätta att gå före och skärpa svensk miljölagstiftning. Våra synpunkter på svensk miljöpolitik återfinns i ett flertal andra motioner, varför vi här koncentrerar oss på miljöpolitiken inom EU.
Rätten till hårdare nationella miljökrav
Idag gäller EUs handelsregler om fri rörlighet (100a) för varor. Det innebär att alla medlemsländer måste ha samma regler -- ingen får gå före, ingen får släpa efter. EUs miljöregler (130 r-t) är minimiregler, men det är handelsreglerna som har störst betydelse för miljöutvecklingen eftersom varor och produkter alltmer framstår som det stora miljöhotet inför framtiden.
Exempelvis avgaskrav för fordon, förpackningsdirektiv och kemikalier omfattas av handelsreglerna för varor, vilket innebär att inget land får ha andra regler än EUs gemensamma på dessa områden. Sverige har idag övergångsregler bland annat på kemikalieområdet, innebärande att vi fram till 1 januari 1999 får behålla våra hårdare regler för klorerade lösningsmedel, arsenik, tennorganiska föreningar, kvicksilver, batterier, asbest och själva kemikalieklassningen. Därefter måste vi anpassa alla våra regler till EUs, och EU har inte på något sätt förpliktigat sig att höja sina krav. Anpassningen skall ensidigt ske från vår sida.
Det är därför av största vikt att regeringen i ministerrådet kraftfullt och kompromisslöst verkar för en regelutveckling inom EU som gör att vi får behålla våra strängare miljö- och hälsoskyddsregler, och även framöver skärpa dem och tillföra nya. Att inte begära detta vore ett dråpslag mot det svenska folket och miljön.
Att tillåta medlemsländerna att ha hårdare regler har fördelen att varje land kan avgöra sin egen miljöskyddsnivå. Det ger EU möjligheten att ''testa'' miljöregler, så att de senare kan införas på unionsnivå.
Dessutom är länder som går före det som har drivit på miljöutvecklingen i världen. Rätten att gå före måste vi även inom EU behålla.
Överordnad roll för miljöfrågorna
Miljöfrågorna måste ges större tyngd inom EU. Regerings- och statschefskonferensen 1996 är ett viktigt och centralt forum för att ge miljöfrågorna en mer framskjuten roll. Sverige bör då kräva att alla miljöskyddslagar som antas inom EU framgent utgår från det högsta miljöskydd som råder i någon av medlemsstaterna. Miljöskydd måste också bli ett övergripande mål i all EU-policy, och införas som ett av unionens grundläggande mål i artikel B, unionsfördraget.
Försiktighetsprincipen skall ges tyngd
I EU hamnar bevisbördan hos den som värnar miljöskyddaspekten i en konflikt med handelsintressen, vilket bl a PCP-domen 1994 visade. Försiktighetsprincipen och utbytesprincipen finns i EUs femte miljöhandlingsprogram, men till dags dato har de inte fått någon som helst juridisk tyngd. Sverige skall verka för att dessa principer blir grundläggande i EUs lagstiftning, och att de skrivs in i unionsfördraget vid revisionen 1996.
Sverige bör också kräva att EU skyndsamt upprättar konkreta avvecklingsplaner för särskilt farliga ämnen, som tungmetaller, klorerade lösningsmedel, ozonnedbrytande ämnen och PVC-plaster. Dessa avvecklingsplaner skall skrivas in i EUs miljöhandlingsprogram.
Kemikalielagstiftningen
Utöver rätten för medlemsländer att behålla och skärpa miljökrav som är längre gående än EUs gemensamma, för bland annat kemikalieområdet, bör Sverige driva en miljöanpassad kemikaliepolitik på EU-nivå. Sverige skall i den pågående revisionen av EUs femte miljöhandlingsprogram driva kravet att EU som mål för sin kemikaliepolitik anger att alla svårnedbrytbara och naturfrämmande ämnen skall avvecklas. Sverige måste också kräva att en rad konkreta avvecklingsmål skrivs in i EUs miljöprogram, bland annat gällande tungmetaller, PVC och ozonnedbrytande ämnen. Vidare skall Sverige verka för att en så stor del som möjligt av våra miljömässigt baserade krav blir EU-standard. Det är viktigt att arbeta för att behålla de krav som Sverige har haft före EU-medlemskapet som har varit mer långtgående.
Sverige skall också värna sin rätt att ha hårdare gränsvärden och förbud för vilka ämnen som får ingå i våra livsmedel. Det gäller exempelvis genmanipulerad och bestrålad mat, men också en mängd tillsatser som vi sedan en längre tid sluppit, men som nu är på väg tillbaks i och med EU- medlemskapet.
Minska avfallet
EUs avfallshierarki är på papperet bra, men tillämpas inte. Hierarkin slår fast att reducering av avfallsmängden alltid ska vara första prioritet. Materialåtervinning kommer i andra hand, och därefter följer förbränning eller andra behandlingsmetoder. Sverige bör se till att principen om avfallsminimering styr utformningen av EUs avfallsdirektiv och förordningar. EUs nya förpackningsdirektiv är ett stort steg åt motsatt riktning; det slår förvisso fast minimigränser för hur mycket avfall som måste återvinnas, men också maximigränser för hur stor andel återvinning som tillåts. Sverige bör verka för att detta avfallsdirektiv snarast skrivs om eller helt avskrivs.
Stopp för avfallsexport
Såväl Sverige som EU har skrivit under Baselkonventionen gällande gränsöverskridande transporter av farligt avfall. I mars 1994 beslutade konventionen att förbjuda all export av farligt avfall från OECD-länder till icke OECD-länder från 1998. EU för dock en egen definition på farligt avfall som undantar flera av de stora avfallsströmmar som Baselkonventionen omfattar. Bland annat undantas avfall som innehåller bly och kadmium. EU- förordningen gäller nu även i Sverige, och försvagar allvarligt de svenska reglerna för export/import av farligt avfall.
Kommissionen fortsätter att hävda sin förordning framför Baselkonventionens, och har försökt kringgå konventionen genom att skriva bilaterala avtal med u-länder, som ska ge EU rätten att skicka giftavfall till dessa länder även i framtiden.
Sverige måste kräva att EU följer Baselkonventionen och förändrar sin avfallsförordning så att den följer dessa beslut. Sverige ska vägra underordna sig EU-förordningen framför Baselkonventionens globala överenskommelse.
Öppna för miljöskatter
EU slog nyligen fast att miljöskatter är tillåtna, men de får inte vara ''konkurrenssnedvridande''. Detta lämnar ett vitt tolkningsutrymme för vad som egentligen är att betrakta som snedvridning av konkurrensen, och åtskilliga miljöskatter riskerar att inte godkännas av EU. På denna punkt måste Sverige med kraft agera för en ändring, så att EU framöver inte blockerar miljömässigt motiverade miljöskatter.
Behåll svensk miljömärkning
EU skulle kunna anse att nationella miljömärkningssystem utgör ett handelshinder, och att EUs nyligen införda miljömärkningssystem på sikt helt skall ersätta de nationella. EUs miljömärkning omfattar idag endast ett mycket litet antal produkter, och miljökraven är lågt ställda. I Sverige har miljömärkningen däremot kommit långt, både vad gäller Svanen och bra Miljöval, och kraven är i de flesta fall högre ställda än EUs. Dessutom är det nödvändigt att Sverige har ett nationellt miljömärkningssystem. Olika länder ska kunna ställa olika krav. Sverige skall därför verka för att vi får behålla våra nationella miljömärkningssystem.
Avveckla kärnkraften inom EU
Med EU-medlemskapet blev Sverige också medlem i Kol- och Stålunionen (ECSC) och Euratom. ECSC främjar användning av fossila bränslen, medan Euratoms roll är att verka för den civila kärnkraftens utveckling. Båda dessa grundfördrag är idag miljömässigt helt förlegade, då de stödjer en utveckling som inte är långsiktigt hållbar. De måste ersättas med ett energikapitel i unionsfördraget, vars främsta mål blir att utveckla ett energisystem baserat på hållbara energislag och att främja energieffektivisering.
Dessvärre återspeglar fördragen en politik som fortfarande är accepterad inom EU, med det nyligen antagna beslutet om att satsa mer på förbränning av kol som ett exempel. Ett annat exempel är EUs fond för att låna ut pengar till projekt inom kärnkraft och kärnbränsleområdet, även utanför EU. Denna fond bör snarast avskaffas. Om så inte är möjligt, bör Sverige utnyttja sin möjlighet att i ministerrådet blockera ett beslut om att öka fonderna för utlåning.
Miljövänligare transporter
Transporterna är ett av de största klimathoten idag, då de är den snabbast växande källan till koldioxidutsläpp. Helt avgörande för att vi ska nå ett långsiktigt hållbart samhälle är därför att vi får till stånd en avsevärt renare transportsektor. Den största enskilda posten i detta är att överföra transporter från landsväg till järnväg. Att gynna kollektivtrafiken med minskad privatbilism som följd är också mycket viktigt.
EUs egna beräkningar visar att vägtransporterna kommer att öka kraftigt de närmaste åren, med ökade luftföroreningar som följd. Inom EU finns en vilja att komma till rätta med problemen, men den viljan balanseras av en stark väggbyggaropinion. EUs TEN-projekt (TransEuropean Networks) innehåller huvudsakligen satsningar på motorvägar och nya storflygplatser, medan järnvägen har en undanskymd plats.
Sverige måste i EU verka för ett miljöanpassat transportprogram, där transporter flyttas från väg till järnväg och sjöfart, där persontransporter i tätorterna flyttas över till kollektivtrafik och där utvecklingen av miljövänligare bränslen prioriteras.
Egen röst internationellt
EU har beslutat att medlemsländerna skall tala med en röst i internationella fora, såsom FN, GATT/WTO och OECD. Ett exempel på effekterna av detta är när Danmark på Rio- konferensen förhindrades att lägga fram ett avtalsförslag om transporter av radioaktivt material. Möjligheterna att agera självständigt minskar därmed kraftigt, vilket kan hålla tillbaka de länder som hittills lett den internationella miljöutvecklingen. Sverige måste därför verka för att också fortsatt få driva egna frågor i alla internationella fora där vi är representerade.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för en regelutveckling så att svenska strängare miljö- och hälsoskyddsregler får behållas, i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU tillåter enskilda medlemsländer att införa hårdare regler på miljöområdet, i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att medlemslandet med högsta miljöskydd inom EU skall vara norm för EU-åtgärder, i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att miljöskydd blir ett övergripande mål i all EU-policy, i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att miljöskydd införs som ett av unionens grundläggande mål i unionsfördragets artikel B, i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att försiktighetsprincipen och utbytesprincipen skrivs in i unionsfördraget, i enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att konkreta avvecklingsplaner för särskilt farliga ämnen upprättas, i enlighet med vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU som mål för sin kemikaliepolitik anger att alla svårnedbrytbara och naturfrämmande ämnen skall avvecklas, i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att principen om avfallsminimering styr utformningen av EU:s avfallsdirektiv och förordningar, i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att nuvarande avfallsdirektiv skrivs om eller helt avskrivs, i enlighet med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU följer Baselkonventionen, i enlighet med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att miljöskatter ges ett ökat användningsutrymme, i enlighet med vad i motionen anförts,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att nationella miljömärkningar tillåts även framgent, i enlighet med vad i motionen anförts,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling avskaffas, i enlighet med vad i motionen anförts,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling inte får ökade utlåningsresurser, i enlighet med vad i motionen anförts,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att EU:s transportprogram miljöanpassas, i enlighet med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i EU skall verka för att Sverige också fortsatt får driva egna frågor i alla internationella fora, i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1995 Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkande 12 hänvisat till SkU. 2 Yrkande 13 hänvisat till LU. 3 Yrkandena 14 och 15 hänvisade till NU.