Övergödningen av våra hav och kustvatten har under de
senaste åren uppmärksammats alltmer. 1988 satte riksdagen
upp som mål att till 1995 väsentligt minska
fosforutsläppen och halvera kväveutsläppen till haven.
Markläckage av växtnäringsämnen är svåra att åtgärda med
konventionella metoder och tillförseln från både skog och
åkermark är omfattande. Kväveläckaget sker främst
genom grund- och dräneringsvattnet och är störst på
infiltrationskänsliga jordar. Skåne -- med ett omfattande och
effektivt jordbruk -- är ett område med stora arealer sådan
mark och är den region i riket, som bidrar med den största
kvävemängden till våra kustvatten.
Till största delen transporteras växtnäringsämnena till
sjöar och hav genom åarna. Det är därför naturligt, att stort
intresse har kommit att ägnas åt de många skånska åarna och
deras roll i sammanhanget. Inom vattenvården har också
åtgärder alltmer koncentrerats på att återställa och förbättra
vattendragens förmåga att kvarhålla och själva rena vattnet
från växtnäringsämnen samt kring betydelsen av våtmarker
och dammar för en naturlig rening av vattnet.
Genom dikning av våtmarker och fördjupning och
uträtning av vattendrag har från andra hälften av 1800-talet
en mycket stor del av ådalarnas våtmarker torrlagts och tagits
i anspråk för jordbruk, vägar och tätorter. Så gott som alla
bäckar i helåkersbygden är i dag kulverterade eller
förvandlade till raka diken. Utvecklingen mot ökad andel
åker har påskyndats av att boskapsskötseln krympts,
varigenom behovet av betes- och ängsmarker minskat.
Den snabba avrinningen i åsystemen, som är en följd av
att vattendragen inte fått behålla sina naturliga, slingrande
lopp, utlakningen från skogen och åkermarken, det sura
nedfallet och åarnas funktion som recipienter för
reningsverkens utsläpp har allt bidragit till att förstöra
vattnets kvalitet.
Detta är ett hot mot främst Öresund, som är ett unikt
havsområde. Det fungerar i princip som ett stort
flodmynningsområde med en särpräglad flora och fauna.
Skånes miljö har under de senaste åren varit föremål för ökat
intresse. I samband med arbetet med översiktsplanerna görs
bl.a. en inventering av de olika kommunernas
vattenområden. Det förutsätts, att man framdeles genom
samarbete mellan de till ett vattendrag gränsande
kommunerna skall kunna genomföra åtgärder, som skall
kunna vara till nytta för miljön och det rörliga friluftslivet i
en bygd, som saknar tillgång till allemansrättslig mark.
Hur samarbetet mellan kommunerna skall lösas måste bli
en fråga för de berörda kommunerna. Risken är att detta kan
ta lång tid och därmed försena det angelägna arbetet.
Frågan kommer naturligtvis att aktualiseras i samband
med planerna på ett framtida Skånefullmäktige. Problemet
är att lösningen på viktiga miljöfrågor då skjuts på framtiden.
Fram till det att den nya organisationen i Skåne har
fastställts bör därför länsstyrelserna tillförsäkras tillräckliga
resurser för att tillsammans med kommunerna samordna
arbetet med hithörande frågor inom respektive län.
Miljödelegationen Västra Skåne föreslog, att kommunerna
inom ett vattendrags avrinningsområde skulle kunna bilda en
s.k. kvävepool för att på effektivaste möjliga sätt inom
området, oavsett administrativa gränser, kunna vidta åtgärder
för att nå det nationella målet för minskning av
kvävetransporten till havet. Det kan gälla utbyggnad av
reningsverk, anläggande av dammar och våtmarker eller
utökning av andelen grön mark under höst och vinter. För att
åstadkomma detta erfordras ekonomiska medel, som i första
hand bör tas ut som avgifter från de verksamheter, som
förorsakar utsläppen.
I sydvästra Skåne pågår projekt för de tre största åarna,
som utgör väsentliga delar i en regional
landskapsvårdsplanering. Finansieringen sker
huvudsakligen med kommunala medel, kompletterade med
medel från Malmöhus läns landsting.
Mellan 1989 och 1992 hade länsstyrelserna i Skåne medel
tillgängliga (NYLA-medel) för åtgärder i odlingslandskapet.
Ersättning utgick till jordbrukare, som anlade dammar eller
skyddszoner längs vattendragen. Länsstyrelserna fördelade
ca 8 miljoner
kronor till projekt, som visat sig ha hög
kostnadseffektivitet. Förutsättningarna för att anslå nya
NYLA-medel bör övervägas.
Vid fortsatt sådant stöd bör även andra ägarkategorier än
aktiva jordbrukare kunna komma i åtnjutande av detta stöd.
En faktor som kan bidraga till att försena en nödvändig
restaurering av åsystem och våtmarker är den ålderdomliga
vattenlagstiftningen, som måste ses över och förändras. I
synnerhet beträffande bevattningsuttag har
tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) stora svårigheter att
tillämpa vattenlagen för att kontrollera och samordna dessa
uttag med andra åtgärder i och vid vattendragen.
Andra lagar som i viss mån måste förändras för att det skall
bli möjligt att ta till vara åsystemens möjligheter att minska
utsläppen av växtnäringsämnen till havet är naturvårdslagen
och expropriationslagen.
I Sveriges trängda ekonomiska läge kopplat till
massarbetslöshet är det angeläget att finna områden för
arbetsmarknadsåtgärder som ger samhällsekonomiskt
positiva resultat också på sikt. I det korta perspektivet borde
en betydande del av de arbetsmarknadspolitiska resurserna
kunna inriktas på åtgärder för att minska kväveläckaget. För
närvarande finns på grund av stagnationen på
byggmarknaden ledig kapacitet inom entreprenadområdet
för att göra de arbeten som behövs för att skapa ett effektivt
naturligt reningsmoment för åarnas vatten innan det når
kusterna. Arbetslösa ungdomar skulle kunna få möjlighet att
dels lära sig mer om sambanden i naturen, dels göra insatser
för miljön genom meningsfulla beredskapsarbeten vid
våtmarker, dammar och odlingsfria ytor kring åarnas
stränder.
Att på ett ekologiskt och kostnadseffektivt riktigt sätt
stoppa växtnäringsläckaget och samtidigt i en hårt
exploaterad region ge kulturlandskapets växter, djur och
människor bättre livsförhållanden är ett nationellt intresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samordning av finansiering och
lagstiftning när det gäller återställandet av åsystemen i
Skåne.
Stockholm den 25 januari 1995
Karin Wegestål (s)
Bo Bernhardsson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Anita Jönsson (s)
Bengt Silfverstrand (s)