1991 beslöt riksdagen att det från 1 jan 1996 skall råda
förbud mot att använda klorerade lösningsmedel som
trikloretylen och metylenklorid. Sedan 1993 får de två
medlen samt perkloretylen inte saluföras eller överlåtas till
konsument för enskilt bruk. Dessa klorerade medel har god
lösningsförmåga och är obrännbara. De har använts inom
industrin sedan 1950-talet.
Då svårighet att anskaffa godtagbara ersättningsmedel
uppstått, använder såväl små som stora industrier alltjämt
berörda lösningmedel i sin produktion. Trots att mindre än
ett år återstår tills förbudet träder i kraft har man alltså inte
kunnat planera för en avveckling. Metoder att utnyttja andra
medel eller annan teknik har visat såväl tekniska som
ekonomiska svagheter av sådan art att olönsamhet uppstår i
produktionen.
Inom gummiindustrin har ersättningsmedlet normalhexan
nu börjat användas. Arbetarskyddsstyrelsen har dock
uppmärksammat att detta ämne kan medföra muskelsvaghet
och förlamningar och fortsatt användande är därför
ifrågasatt. Dessutom innbär utnyttjandet av detta ämne en
ökad brand- och explosionsrisk.
Det svenska förbudet mot användning av trikloretylen är
unikt i världen och saknar således motsvarighet även inom
EU. Det var inte föremål för särskilda förhandlingar i
samband med medlemsinträdet. Inom EU har dock
kommissionen, i ett tilläggsdirektiv av den 8 december 1994,
specificerat de klorerade lösningsmedel som skall granskas
för eventuellt strängare åtgärder. I den granskningen har
kommissionen undantagit de tre lösningsmedlen
trikloretylen, perkloretylen och metylenklorid.
Kommissionen har redan tidigare uttalat att det inte finns
skäl att förbjuda dessa lösningsmedel för industriell
användning eftersom de lätt kan kontrolleras och att
arbetsmiljön kan skyddas utan att handelshinder skapas
mellan medlemsländerna. Dock säger sig kommissionen
vara beredd att ev införa förbud mot försäljning direkt till
enskild konsument.
Kemikalieinspektionen har i ett remissförslag, daterat
december 1994, föreslagit en generell dispensavgift på 150
kronor per kilo för företag i Sverige som använder nämnda
lösningsmedel. Detta bryter mot grundregeln i Romfördraget
om fri rörlighet för varor. Dessutom innebär ett kommande
förbud att svensk idustri hamnar i ett negativt konkurrensläge
gentemot tillverkare inom övriga EU.
Om vi i Sverige framhärdar att bibehålla det ensidiga
förbudet mot användandet av ovan nämnda ämnen riskerar
vi att ett stort antal arbetsplatser försvinner från landet och
etableras i annan EU-nation. En sådan utveckling är
knappast förenlig med ansträngningar att inrätta nya
arbetsplatser som vi alla omfattas av.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna för användande av
lösningsmedlen trikloretylen, metylenklorid och
perkloretylen bör harmoniseras som ett led i EU-
medlemskapet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphäva förbudet mot
användning av dessa medel.