Skogspolitiken har ändrats mycket under senare år. Den
nya skogsvårdslagstiftningen innebär en helt ny syn på skog
och skogens skötsel. Miljömålet jämställs i den nya
lagstiftningen med produktionsmålet och
brukningsmetoderna blev ett ansvar för markägaren på ett
helt annat sätt än i den gamla skogsvårdslagen. Det blev då
också möjligt att använda civilrättsliga avtal i
naturvårdsarbetet -- ett krav som centerpartiet haft i flera år,
eftersom vi varit övertygade om att samarbete leder längre
än diktat och tvång.
Skogsvårdsorganisationen kallar denna nya form av avtal
för naturvårdsavtal. Många naturtyper med hotade arter och
höga naturvärden där det kan vara aktuellt att avverka
omfattas inte av biotopskydd eller lämpar sig som
naturreservat. Naturvårdsavtal utgör då ett nytt och viktigt
komplement i naturvårdsarbetet.
Erfarenheterna från det nya instrumentet i
naturvårdsarbetet är mycket positiva. Arbetet med
naturvårdsavtal har bedrivits i samarbete med olika
intressenter utan några konflikter. Frivilligheten har upplevts
som mycket positiv av markägarna. Skogsägaren har på det
sättet kunnat medverka i naturvårdsarbetet, på ett rimligt
sätt. Avtalstiden på 50 år har varit en viktig orsak till att även
landets naturvårdare, ideella föreningar och andra som
engagerat sig i naturvårdsfrågor accepterat det nya sättet att
bevara intressanta naturmiljöer.
Att komma igång med naturvårdsavtal har gått snabbt och
det har dessutom varit en för samhället billig form av
naturvård. Ersättningen betalas ut som en morot för en god
insats och inte som en intrångersättning likt biotopskyddet i
Naturvårdslagen. I en del fall har skogssektorn dessutom
skrivit gratisavtal då man tycker att avtalen är ett sätt att visa
sitt ansvar för naturvården.
Naturvårdsavtalen har tecknats på tider runt 50 år med
hänsyn till skogens långa tidshorisonter när det gäller att
bevara och återskapa naturvärden. Tiden är också ett utslag
av de jämställda målen mellan produktion och miljö. Kortare
avtalstider bedöms inte som lämpliga i skogsbruket.
Naturvårdsavtalet tecknas mellan skogsmyndigheten och
markägaren. På senare tid har jurister bedömt
naturvårdsavtalens möjligheter att gälla mot en ny
markägare som osäkra. Detta bl.a. beroende på osäkerheten
om vad som är att betrakta som nyttjanderätt. Utan denna
möjlighet till långsiktighet bedöms naturvårdsavtalens roll i
förverkligandet av den nya skogspolitiken som liten. Det är
helt nödvändigt för naturvårdsavtalens effektivitet att snarast
åtgärda denna juridiska osäkerhet. För att behålla
naturvårdsavtalens trovärdighet är det viktigt att det inte
råder osäkerhet om markägarens juridiska rättigheter.
Regeringen bör få i uppdrag att i samråd med
skogsmyndigheten komplettera lagstiftningen så att den
juridiska osäkerheten undanröjs.
Hemställan
Men hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att stärka
naturvårdsavtalens juridiska hållbarhet.
Stockholm den 25 januari 1995
Lennart Brunander (c)
Lennart Daléus (c)
Kjell Ericsson (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Sivert Carlsson (c)
Roland Larsson (c)