För att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling fordras en
effektivare resurshushållning bland annat genom en
kretsloppsanpassad materialhantering och skärpt hantering
av miljöfarligt avfall.
I kretsloppspropositionen 1992/93:180, som antagits av
riksdagen, redovisas riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling. Några konkreta riktlinjer för
elektronikskrot har dock inte utfärdats trots vetskapen om
dess negativa miljöpåverkan. Cirka 100 000 persondatorer
skrotas årligen varav merparten hamnar på soptippen. De
innehåller en mängd olika miljöfarliga ämnen som PCB,
flamskyddsmedel, bly, kadmium, kvicksilver, beryllium och
strontium. Till detta kommer övrig elektronikutrustning från
hem (300 000 TV-apparater per år!), industri och sjukvård.
Det pågår i dag många goda projekt i syfte att finna
miljöteknik som möjliggör en kretsloppsanpassad
materialhantering, men det krävs ett mer samlat grepp för att
effektivt utnyttja vunnen teknik. Det krävs skärpt lagstiftning
som påskyndar utvecklingen av producentansvaret.
Branschen behöver också krav från konsumenterna, av vilka
kommuner, landsting och stat är den största gruppen.
Leverantörerna bör stimuleras att ta fram ett ''grönt kort''.
De skulle då visa ett utökat producentansvar, som innebär att
leverantören tar ansvar för att levererad utrustning återtas
och ''skrotas'' på ett kretsloppsanpassat sätt.
Projekt som syftar till att utveckla ett nytt systemtänkande
när det gäller distributions- och renhållningssystem bör
stimuleras. Det krävs att dessa i dag helt skilda
transportsystem integreras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hantering av elektronikskrot.
Stockholm den 25 januari 1995
Carin Lundberg (s)
Georg Andersson (s)
Mats Lindberg (s)