Att komma till rätta med miljöproblemen är avgörande för
mänsklighetens framtid. Människan har alltför länge
förbrukat jordens tillgångar istället för att enbart bruka dem.
Denna insikt måste genomsyra all mänsklig verksamhet.
I-länderna har ett speciellt ansvar för att förändringar i vårt
världssamfund ger ett ekologiskt anpassat samhälle. I-
länderna har orsakat en stor del av miljöskadorna och är
ensamma om möjligheterna att vända utvecklingen.
Åtgärder: Miljöplan ''Sverige år 2000'' vilken innebär att
intressenterna i en bransch går samman och kommer överens
om hur den egna branschen ska kunna ingå i
kretsloppssamhället.
Konkreta förslag för budgetåret som bl.a. är förutsättningar
för miljöplan ''Sverige år 2000'':Skatter och avgifter måste
i högre grad baseras på råvaror och energi och i mindre grad
på mänskligt arbete.Miljöavgifter och skatter på
kärnkraftsel, koldioxidutsläpp, diesel, avfall, handelsgödsel
m.m.De anställda måste få ökat inflytande över
miljöarbetet.Miljöarbetet måste bedrivas intensivare i
kommunerna.Skatteväxling skall inledas.
Investeringsbidrag till miljöprojekt.Konsumenterna måste
ges ökat miljöinflytande.Arbetet med
naturresursräkenskaper måste påskyndas.
Miljöprogrammet för Östersjön skall bedrivas intensivare.
Den biologiska mångfalden måste säkras.Fler
naturreservat skall bildas.
Sammanställning av yrkanden till budget utöver
regeringens
Ökade statsutgifter inom miljöområdet (beräknat på
årsbudget)
Förvärv av värdefulla naturområden
50 000 000
Östersjön, miljöåtgärder
100 000 000
Miljöforskning
30 000 000
Kalkning
50 000 000
Kommunalt miljöarbete
100 000 000
Naturvårdsverket
50 000 000
Regional miljöövervakning, ideella org.
40 000 000
Stockholms internationella miljöinstitut SEI
10 000 000
Miljöbrottsavdelning
10 000 000
För utveckling av naturresursräkenskaper
10 000 000
Kretsloppsforskning
20 000 000
Summa ökade utgifter:
470 000 000
Vinna eller försvinna
Människan har varit framgångsrik som art betraktad; så
framgångsrik att hon blivit ett hot mot sig själv och mot
jordens överlevnad. Den livsstil som råder i industriländerna
skulle kunna vara hållbar om vi var en halv miljard. Men
jordens befolkning uppgår snart till 5,5 miljarder. Om vi
lyckas bryta trenden nu kan vi få en utplaning av
befolkningstillväxten vid 12 miljarder.
Om människan fortsätter att ignorera de ekologiska
sambanden så undergräver hon sin egen existens. Naturen
har konsekvent slagit ut de arter eller hela system som inte
anpassat sig till helheten. Vår kamp nu handlar om
mänsklighetens och andra arters överlevnad.
Människan kan med hjälp av sin fantasi, intelligens,
erfarenhet, kreativitet och kärlek klara problemen och skapa
en utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna och
erbjuda alla barn som föds rimliga livsvillkor.
Att arten varit framgångsrik betyder inte att alla människor
lever ett gott liv. Tvärtom så är möjligheterna att använda
jordens resurser fördelade på ett fruktansvärt orättvist sätt
mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer och
inom varje land.
Det finns bara en produktion
Livet på jorden drivs av energiflödet från solen. Det finns
i stort sett bara en produktion i ordets egentliga mening på
jorden -- fotosyntesen, som drivs av energin från solen. För
våra liv är vi beroende av att denna enda verkligt
uppbyggande verksamhet kan fortgå. Den är basen för allt
annat liv på jorden. Solsystemets livstid är inte oändlig, men
med en livslängd på många miljarder år så är det ändå i vårt
mänskliga perspektiv oändligt.
Det som vi vanligen kallar produktion är i själva verket
konsumtion av naturresurser. Hela vårt ekonomiska system
är uppbyggt kring denna förmenta produktion och dess
tillväxt. Men skall vi lyckas vrida utvecklingen rätt måste vi
respektera den ekologiska verkligheten.
Vår ekonomi -- hushållning -- måste baseras på ett
optimalt (inte maximalt) utnyttjande av naturens resurser. Vi
kan inte upphöra att använda jordens resurser, men vi kan
göra det på ett uthålligt sätt. Vi måste förändra innebörden i
begreppen tillväxt och ekonomi.
Inriktningen av Vänsterpartiets miljöpolitiska arbete
Vänsterpartiet delar i stort sett Naturvårdsverkets syn på
vilka miljöproblem som är allvarligast. Verkets
aktionsprogram Miljö -93 m.m. beskriver problemen på ett
godtagbart sätt.
Vänsterpartiet vill både nationellt och internationellt
framhålla följande problem: förlusten av biologisk
mångfald, risken för klimatförändringar, försurning, havens
tillstånd och föroreningen av dricksvattnet.
Vi delar också i princip Naturvårdsverkets analys och
förslag till åtgärder. Miljöhänsyn måste genomsyra all
mänsklig verksamhet: energisektorn, trafiksektorn,
varuproduktionen, skogs- och jordbruk.
Denna motion behandlar huvuddragen i Vänsterpartiets
miljöpolitik. Speciella eller aktuella frågeställningar inom
miljöpolitiken tas upp i speciella motioner, t.ex. avfall,
skatteväxling, Östeuropas miljö, energieffektivisering.
Miljöplan ''Sverige år 2000''
Det har tagit mänskligheten en kort tid att förvrida
utvecklingen. Från och med nu måste vi arbeta mycket
målmedvetet för att vrida den rätt. Utsläpp av
klimatpåverkande gaser, försurning av mark och vatten,
övergödning av vattendrag och hav, utarmning av jordens
biologiska mångfald, kemikaliehanteringens långsiktiga
miljöeffekter eller konsekvenserna av en olycka, uttunningen
av ozonskiktet...
Miljöproblemen är komplexa och kan inte rangordnas. Vi
måste handla så att produktions- och konsumtionsmönstret i
grunden ändras och ingår i cykliska förlopp.
Låt oss sätta som mål att Sverige om 30 år skall vara ett
kretsloppssamhälle. Det är inte ett förslag om att basera
samhället på en ideologi eller världsåskådning; det är ett
förslag om att inse de ekologiska realiteterna. Vi måste
behandla naturen så att den uthålligt kan ge oss vår
försörjning och en bra livsmiljö. Livets grundförutsättningar
är inte förhandlingsbara.
Låt oss sedan dela upp detta 30-årsperspektiv i tre faser
och skissa på handlingsprogrammet för de två senare, men
lägga fram ett mer detaljerat förslag för den närmaste 10-
årsperioden. Vi vet att de mål som riksdag, kommuner,
länsstyrelser och internationella miljökonventioner anger
inte räcker.
Nu måste arbetet bedrivas handlingsinriktat. Det finns i
dag data över hur olika branscher och verksamheter bidrar
till miljöproblemen. Mot bakgrund av en redovisning av
sådana data bör handlingsplaner för olika sektorer upprättas.
I stället för att bedöma vilka minskningar som ter sig
rimliga med ett traditionellt synsätt på tillväxt och
produktionsutveckling måste vi bedöma vilka minskningar
som är nödvändiga och därefter ställa frågan: Hur skall de
uppnås?
För varje område som har stor betydelse för miljön, t.ex.
bilismen, skall konkreta branschprogram tas fram. Det
innebär överläggningar med biltillverkarna och
representanter för andra trafikslag, de fackliga
organisationerna, motororganisationerna,
trafikhuvudmännen, oljeindustrin. Man kan inte räkna med
att åstadkomma resultat när det gäller bilismen om man inte
också är beredd att ställa krav på aktivt handlande från
sådana tunga aktörer som oljeindustrin och biltillverkarna.
Kraven måste ställas från regering och riksdag. Marknaden
förmår inte utan styrning från samhällets sida ta hänsyn till
miljön. Diskussionerna måste leda till att mål läggs fast och
medel att uppnå dem redovisas.
Olika branschprogram bör upprättas, redovisas och följas
upp kontinuerligt. Branschvisa genomgångar bör också
kopplas till informationskampanjer riktade till allmänheten
om hur negativa miljökonsekvenser kan undvikas.
Branscher som bör komma i fråga utöver bilbranschen är
t.ex. stålindustrin, jordbruket, byggbranschen,
kemikalieindustrin och skogsindustrin.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen hos regeringen begär
förslag till handlingsprogram enligt vad som ovan skissats.
Skatter och avgifter
Skatter och avgifter skall främja kretslopp och en mer
miljövänlig verksamhet. Energiförbrukningen skall styras
bort från fossil- och kärnkraftsenergi till förnyelsebara
energiflöden. Förnyelsebara råvaror skall användas i stället
för ändliga. För att minska arbetslösheten kombineras detta
med sänkt pris på mänsklig energi. Detta kallas
skatteväxling. Vi behandlar detta i en särskild
riksdagsmotion.
Det är ett gigantiskt arbete att lägga om skattesystemet i
den riktningen. Det är ett arbete som måste vara noggrant
förberett och analyserat och olika aktörer måste ges rimlig
omställningstid. De förändringar som hittills gjorts har skett
slumpmässigt och endast åstadkommit marginella
förändringar.
Regeringens åtgärder har hittills tyvärr inneburit steg i fel
riktning i detta avseende. Vänsterpartiets samlade förslag
innebär ökade skatter på miljöfarliga verksamheter och
sänkta kostnader på arbete.
Det är ett arbete som måste sättas i relation till
internationella processer. Vänsterpartiet stödjer tanken på en
utredning i denna fråga och anger i den särskilda
skatteväxlingsmotionen krav som en utredning skall ta
hänsyn till.
Frånsett själva skatteväxlingsprocessen kan miljöavgifter
behöva höjas för att styra samhällsekonomin och
samhällsutvecklingen mot ett kretsloppssamhälle.
I våra skatte-, energi- och miljöpolitiska motioner föreslår
vi bland annat höjd skatt eller nya skatter på avfall,
tjänstebilar, kärnkraftsel, koldioxidutsläpp, diesel och
handelsgödsel.
Det behövs ökat inflytande för de anställda
De anställda har oftast en god överblick och kunskap om
miljöproblem -- och deras lösning -- som respektive
arbetsplats alstrar.
Varför har man inte från samhällets sida hittills bättre tagit
tillvara den kunskapen och erfarenheten? Jo, därför att det
fortfarande är en fråga om makt -- arbetsgivarens makt att
leda och fördela arbetet och att handla oansvarigt när det
gäller miljö och hälsa. Anställda måste ges rätt att påverka
dels sin egen arbetsmiljö men också arbetsplatsens
produktion så att den styrs bort från insatsvaror och
processer som har negativ miljöpåverkan.
Sambandet mellan den inre miljön, arbetsmiljön och den
yttre miljön är uppenbart. Det är arbetsgivaren som har
ansvaret för arbetsmiljön, men de fackligt förtroendevalda
spelar en mycket stor roll när det gäller kampen för en bättre
arbetsmiljö.
De ämnen och processer som ger upphov till
arbetsmiljöproblem orsakar också till stor del problem i den
yttre miljön. Den omfattande kunskap och erfarenhet som
genom årens lopp byggts upp inom fackföreningsrörelsen
kan därför bli till utomordentligt stor nytta för
miljöskyddsarbetet i samhället i övrigt. De praktiska
erfarenheterna av att arbeta med olika ämnen är viktiga. Mer
av miljöforskningen borde ta sin utgångspunkt i de anställdas
erfarenheter.
När det gäller arbetsmiljön har skyddsombuden rätt att
stoppa arbeten som innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv och hälsa, om rättelse inte omedelbart kan
uppnås. Det finns berättigad kritik mot lagtextens
utformning. Rätten tillkommer enbart skyddsombudet -- inte
det lokala facket som sådant. På så sätt bryts
arbetsmiljöarbetet ut ur det fackliga arbetets helhet. Rätten
borde alltså enligt lagen tillkomma det lokala facket som
sedan i sin tur delegerar den till skyddsombuden.
Det måste också skapas effektiva sanktionsmöjligheter
mot den arbetsgivare som inte vidtar åtgärder när
missförhållanden leder till att arbete har stoppats. Det lokala
facket måste ges rätt att vidta stridsåtgärder för att få rättelse
till stånd.
När det gäller den yttre miljön finns inte stoppningsrätt
över huvud taget. Vänsterpartiet anser att sådana rättigheter
borde införas och i lag regleras. Även när det gäller den yttre
miljön borde rättigheten tillkomma fackföreningen som
sådan och sedan delegeras till fackligt förtroendevalda med
detta verksamhetsområde.
Kommunernas miljöarbete
Arbetet för ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt Sverige
måste utföras på alla nivåer. Kommunerna är mycket viktiga
och har ett speciellt ansvar. I kommunerna finns de
beslutande församlingar, kommunfullmäktige och nämnder
som står människorna närmast och har bäst kännedom om
och överblick över de lokala problemen. Kommunerna
ansvarar bl.a. för planering av infrastruktur, bebyggelse och
avfallshantering.
Ett antal kommuner är i dag s.k. ekokommuner. Arbetet
bedrivs på olika sätt i de olika kommunerna, men
grundtanken är gemensam: ett systematiskt arbete för en
genomgripande förändring av samhället med en högre grad
av miljöanpassning som mål.
Projekten är till sin natur sektorsövergripande. Gränser
mellan kommuner, myndigheter, centrala, regionala och
lokala nivåer måste överskridas. Man arbetar med nya
lösningar för reningsverk, avfallshantering, bättre
information, stöd till alternativ odling, vänortssamarbete
med kommuner i Östeuropa m.m. Visionerna i Agenda 21
tjänar som ledstjärnor.
Kommunerna har under senare år fått allt mer omfattande
uppgifter när det gäller miljöskyddet. Det är mycket viktigt
att de också har resurser att utföra dessa uppgifter. Vi tar i
andra motioner upp behovet av att stärka kommunernas
ekonomi. Ett sätt är att premiera kommuner som driver ett
engagerat miljöarbete via statsbidragen.
Undersökningar visar att det behövs en utökning av
miljötillsynen. Många verksamheter som ger upphov till
negativ miljöpåverkan står i dag inte under samhällets
tillsyn. Det behövs en utökad kommunal verksamhet på detta
område. Regeringen bör redovisa en analys av möjligheterna
av att höja den kommunala ambitionsnivån inom
miljöskyddsverksamheten.
Regeringen har på Vänsterpartiets förslag inrättat ett
investeringsbidrag för miljövänliga investeringar. Detta kan
kommunerna ta del av. Det är dock långt ifrån tillräckligt. Ett
nytt anslag för kommunala miljöprojekt bör inrättas.
Nynäshamns kommuns verksamhet med ekoprojekt eller
Nacka kommuns stöd till landets första sop- eller
återvinningsvaruhus kan här tjäna som exempel. Eller
ekoansvariga i skolor som gör skolor mer ekologiska både i
undervisningen och i den dagliga verksamheten.
Staten bör kunna bidra med upp till 30 % av
projektkostnaden. Detta skapar både bättre miljö och
varaktig sysselsättning. 100 miljoner bör anslås första
budgetåret. Även ideella organisationer skall i samarbete
med kommunerna kunna ta del av detta stöd.
Konsumenterna och miljön
Konsumenternas krav är nu allt oftare det som driver på
miljöarbetet. Det är inte längre alltid trögrörliga partier och
myndigheter som ställer de nya kraven.
Tydliga exempel finns inom skogsnäringen. För 20 år
sedan satte staten upp regler för hur skog skall skötas och
avverkas. I dag är det miljömedvetna konsumenter som styr
utvecklingen. Nu blir i stället konsumentinspirerade
miljökrav försäljningsargument redan i planeringen av nya
produkter. Vänsterpartiet tar i en särskild motion om
miljövänliga varor upp dessa frågor.
Det som i dag saknas är information för konsumenterna
om varors och tjänsters miljöpåverkan. Det gäller alla slag
av produkter -- från kondomer till bilar.
Kravet på att producenter skall ha ansvaret för en produkt
under hela dess livscykel är bra men då måste man också
skapa en lagstiftning med tillhörande sanktionsmöjligheter
om det skall fungera.
Enligt lagen om kemiska produkter så är det den som
tillverkar eller importerar en kemisk produkt, som bär
ansvaret för att miljöfarliga produkter ersätts med mindre
farliga. Det är uppenbart att detta ansvar långt ifrån alltid tas.
Det arbete som bedrivs från t.ex. kommuner för att förbättra
miljöinformationen till konsumenterna måste uppmuntras.
Riksdagen har tidigare uttalat att denna s.k.
substitutionsprincip måste få större genomslag, bl.a. genom
system där kemiska produkter klassificeras. Vänsterpartiets
förslag är att ett sådant klassificeringssystem kombineras
med ett avgiftssystem.
Offensiv miljöpolitik i förhållande till omvärlden
Många miljöåtgärder måste ske i nära anslutning till vår
omvärld. Tydligast är det med miljöutsläpp som påverkar
luft och vatten. Men även t.ex. skogs- och jordbruk,
trafikplanering och avfallshantering måste ske i ett allt mer
internationellt integrerat sammanhang.
Därför måste Sverige som ett rikt och välutvecklat land
driva på det internationella miljöarbetet. Vi måste också visa
upp lyckade exempel.
Det gäller t.ex. koldioxidutsläppen som liksom
freonfrågan måste lösas internationellt. Det är fullt möjligt
att minska koldioxidutsläppen inom EG och det övriga
Europa kraftigt och att göra det samhällsekonomiskt
lönsamt. Industriländerna måste minska sina
koldioxidutsläpp med minst 50 % under de kommande
30 åren.
Om utvecklingen fortsätter som nu kommer i stället
utsläppen att öka med 20 %. Genom en konsekvent
satsning på förnybar energi och effektivisering kan en
minskning på 60 % uppnås. Hindren är många. Den
storskaliga energiindustrin, statliga monopolenergibolag och
de transnationella oljebolagen bromsar förändringen. Det
krävs ett beslutsamt politiskt arbete för förändring av
energimarknadens struktur och för en ökad
användarstyrning.
Effektivitetsnormer på produkter, räntefria eller
lågräntelån till energiinvesteringar, fler och högre
miljöavgifter är några medel. Sverige måste gå i spetsen för
denna utveckling.
Det är avgörande att svenskt agerande främjar
miljöhänsynen i tredje världens länder. Riksdagen bör uttala
detta.
Svenskt miljöarbete i EU behandlar vi i en särskild
riksdagsmotion.
Östersjön måste överleva
Regeringen säger sig prioritera Östersjön. Man flyttar över
anslaget till utrikesdepartementet samtidigt som anslaget
minskar med 46 miljoner. Vi kan inte acceptera
minskningen. Argumentet att anslaget inte förbrukats håller
inte, det finns en rad verksamheter man kan stödja, t.ex.
förbättring av energianläggningar, om det är problem inom
andra sektorer.
Kostnaden för Östersjöns rening beräknas grovt till minst
150 miljarder. Med detta stora behov som bakgrund kan man
inte skära ner anslaget -- särskilt inte mot bakgrund av att
Sverige har stor skuld i Östersjöns bedrövliga tillstånd.
Vi föreslår att ytterligare 100 miljoner kronor anslås och
att regeringen skyndsamt lägger fram en långsiktig plan för
hur restaureringen av Östersjön skall påskyndas och
finansieras. En miljöavgift på verksamheter som skadar
Östersjön bör införas i första hand i de nordiska länderna och
Tyskland.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket har en central roll för den positiva
utvecklingen av miljöarbetet i Sverige. Dess verksamhet
uppmärksammas också alltmer internationellt. Med tanke på
miljöfrågornas vikt är kostnaden för Naturvårdsverket små.
Kostnaden för Naturvårdsverket är t.ex. mindre än en
tiondel av statens kostnader för underhållet av de statliga
vägarna. Det ger en bild av samhällets prioriteringar.
Vänsterpartiet kan inte acceptera en nedskärning av verket.
Naturligtvis skall rationaliseringar som pågår genomföras
men eventuellt insparade medel skall användas för en
förstärkning av verksamheten. Det skapar en positiv anda.
Anslaget skall höjas med 50 miljoner kronor.
Här behandlas anslag till länsstyrelsernas miljöarbete,
anslag till ideella organisationer m.m. Här gäller ungefär
samma motivering som under Naturvårdsverket.
Det finns länsstyrelser där en (1) person skall försöka sköta
ett helt landskaps regionala miljöarbete. Det säger sig självt
att denna situation är ohållbar om vi menar allvar med att
bevara det öppna landskapet och skogslandskapets alla
värden och den biologiska mångfalden.
Anslaget bör öka med 40 miljoner kronor.
SEI
Stockholms internationella institut (SEI) bedriver en
mycket angelägen och uppmärksammad verksamhet som rör
u-länder och Östeuropa. Den främjar utvecklingen av ny
teknik för en miljöanpassad och hållbar samhällsutveckling.
Man har utökat verksamheten och har nu kontor i bl.a.
Estland.
Om miljöproblemen skall kunna lösas är det avgörande att
u-länder och Östeuropa snabbt kan tillgodogöra sig ny,
miljövänlig teknik. SEI är ett av få institut som svenska
staten har för att främja detta. Dess verksamhet är
internationellt erkänd och av hög kvalitet. Verksamheten bör
utvidgas.
Vänsterpartiet föreslår att anslaget höjs med 10 miljoner
för att nivån på verksamheten skall kunna utvecklas.
Naturresursräkenskaper
Naturresursräkenskaper innebär i sig inte lösningen på
något miljöproblem, men framtagandet av sådana
räkenskaper som komplement till nationalräkenskaperna är
avgörande för att miljöarbete effektivt skall kunna drivas
vidare. Det är endast en handfull personer på bl.a. SCB och
konjunkturinstitutet som arbetar med frågan.
Naturresursräkenskaper fyller tre viktiga funktioner:För
det första som underlag för bedömningen av utvecklingen
och för de övergripande politiska besluten.För det andra
som information. En förutsättning för ökad
miljömedvetenhet och handlande i enlighet med det är goda
kunskaper hos alla: konsumenter, producenter, löntagare,
myndigheter, föreningsliv, näringsliv m.m.För det tredje
måste sådana räkenskaper läggas till grund för olika
myndigheters beslut. Genom beslut om ekonomiska eller
andra styrmedel styrs även andra aktörer.
Att utveckla naturresursräkenskaper är oerhört
komplicerat. Förutom statistik och uppgifter kring
förbrukningen av naturresurskapital i form av råvaror (skog,
malm) behövs uppgifter om förbrukningen av de
naturresurser som utgör förutsättningen för produktion (och
för vår existens) som luft och vatten.
Dessutom behövs underlag som ger kunskap om
orsakssambanden vid skador på naturen. Det förutsätter
också tillförlitliga data om utsläpp från olika verksamheter.
Ett annat problem är att värdera miljöskador i monetära
termer. Det är bara möjligt att göra i begränsad omfattning.
Eftersom utvecklandet av naturresursräkenskaper är ett så
långsiktigt men angeläget arbete är det viktigt att det
påskyndas och att berörda myndigheter (SNV, SCB och
Konjunkturinstitutet) ges erforderliga resurser för detta
arbete.
Också på det regionala och kommunala planet kan den här
typen av räkenskaper bli ett viktigt komplement till annat
beslutsunderlag. Vänsterpartiet föreslår därför att
projektverksamhet med sådana lokala och regionala
räkenskaper genomförs med statliga medel.
Genom att utveckla ett svenskt system för
naturresursräkenskaper kan Sverige ge viktiga bidrag till det
internationella arbete som pågår på detta område, ett arbete
för att revidera SNA (system of national accounts), det av
FN utarbetade systemet för nationalräkenskaper. Denna
revidering skall leda till att systemet kompletteras med
naturresursräkenskaper. Sverige bör aktivt delta i detta
arbete.
Så länge naturresursräkenskaper förblir en teoretisk
konstruktion utan återverkan i den ekonomiska verkligheten
kommer deras betydelse att vara begränsad. Utvecklingen av
naturresursräkenskaper måste därför gå hand i hand med ett
faktiskt användande av effektiva ekonomiska styrmedel.
Sammantaget beräknar vi kostnaderna för centrala
myndigheter, lokala projekt och utökat internationellt
samarbete till ytterligare 10 000 000 kronor för budgetåret.
Avfallshantering
Vi tar i en annan riksdagsmotion upp avfallsfrågor.
Vänsterpartiet förordar en statlig avgift på avfall som
deponeras eller förbränns. Vi förordar en avgift därför att vi
till detta förslag kopplar en fondering av avgifterna. Från
fonden skulle medel kunna utgå till projekt som syftade till
reducering av avfallsmängder och en i ekologiskt avseende
förbättrad avfallshantering.
För glesbefolkade kommuner med stora avstånd kan det
utan sådana finansieringsmöjligheter bli mycket svårt att
annars utveckla sin avfallshantering.
Det är bra att Avfallsforskningsrådet och dess verksamhet
förs samman med Naturvårdsverket. Eventuella
rationaliseringsvinster skall dock inte tas till intäkt för att
minska på medlen till avfallsforskningen. Om medel frigörs
är det positivt och skall gå in i en vidgad verksamhet. Modern
avfallshantering är ett snabbt växande och angeläget område
där Sverige kan ha en ledande roll.
Vänsterpartiet föreslår att anslaget för forskning kring
kretsloppsanpassad samhällsutveckling bör öka med 20
miljoner kronor.
Kemikaliehanteringen
Det totala antalet kemikalier är ofantligt stort. Det finns
många miljoner. 1970 fanns det 2 miljoner kemiska
föreningar registrerade i världen. 1990 fanns det 10 miljoner!
Inom industrin används 50 000--60 000. Bara i Sverige
hanteras i industrin ungefär 20 000 olika kemikalier i
varierande omfattning. Man bedömer att ungefär 1 000
kemikalier är s.k. högvolymkemikalier, de står tillsammans
för 95 % av all kemikalieanvändning.
Varje år tillkommer många nya kemikalier. För såväl de
tillkommande som de redan befintliga gäller att kunskaperna
om hur de påverkar människan och miljön är små. Även
bland de tusen högvolymkemikalierna finns ett stort antal
vilkas verkningar inte är dokumenterade.
Det förebyggande arbetet måste väga tyngre.
Vänsterpartiet föreslår därför att arbetet med att förverkliga
substitutionsprincipen intensifieras och att principen om den
omvända bevisbördan förs in i lagen om kemiska produkter.
Kemikaliehanteringen är en internationell verksamhet. Vi
hänvisar till vår motion om ''EU och miljön'' för närmare
detaljer.
Kalkningsåtgärder
För Sverige är försurningsproblematiken ett av de mest
akuta miljöproblemen. Situationen förvärras sakta men
säkert.
14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten beräknas vara
skadade. Kalkningsprogrammet räcker i dag till 5 000 sjöar.
Kalkningsåtgärder är nödåtgärder i avvaktan på att källorna
till miljöproblemen kan åtgärdas.
Det finns ett stort behov både av nykalkning och av att
upprepa kalkningsåtgärder i tidigare behandlade områden.
Behovet av nykalkning gäller särskilt i Norrlands inland.
Men även i landets södra delar är behovet stort.
Ny forskning visar dock att vi måste ha mer kunskap om
kalkningens biologiska effekter. Förmodligen skapar
kalkningen lika många problem som den löser i en del
biotoper.
De medel regeringen anvisar är klart otillräckliga.
Problemet är dock att anslaget inte har förbrukats. Detta är
dock inget hinder, överblivna medel kan fonderas till nästa
år. Vi föreslår att ytterligare 50 miljoner anslås.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med förslag
om långsiktiga lösningar på finansieringen och
administrationen av kalkningsverksamhet.
Miljöforskning
En förutsättning för att vi skall kunna lösa miljöproblemen
är att vi skaffar oss ständigt bättre kunskaper. Miljöforskning
är därför ett oerhört angeläget område ur miljösynpunkt. Det
är också strategiskt viktigt för utvecklingen av ett
konkurrenskraftigt näringsliv.
I Sverige satsas t.ex. 2,5 % av forskningsmedlen på
miljöforskning -- i jämförbara länder mer --: i Tyskland
3,4 %, i Holland 3,8 %, i Danmark 3 %.
Även för att fullfölja och utveckla intentionerna bakom
UNCED-konferensen i Rio de Janeiro och för att lösa andra
internationella miljöproblem krävs ytterligare forskning.
Sveriges miljöforskning är av hög internationell kvalitet,
därför framstår det som märkligt att man vill skära ner.
Vänsterpartiet föreslår därför sammanlagt en utökning av
anvisade medel till miljöforskning med 30 000 000 kr.
Förvärv av värdefulla naturområden
Tillräckliga medel saknas för förvärv av värdefulla
naturområden. Striden om Njakafjäll visar detta tydligt.
Hade staten haft resurser skulle detta skyddsvärda område
skonats. En förstörd biotop kan aldrig återställas. Därför är
det viktigt att bevara de få skyddsvärda marker som vi har
kvar i Sverige. Speciellt viktigt är det att rädda de biotoper
som tillhör skogslandskapet eftersom Sverige här har
ekosystem som är internationellt unika. Oavsett större
ekologisk hänsyn i skogs- och jordbruket behövs nya
reservat.
Vänsterpartiet kan inte acceptera nedskärningar på detta
område -- det är att säga nej till framtiden.
Vänsterpartiet föreslår därför att Naturvårdsverket får
ytterligare 50 000 000
kronor för detta ändamål under anslaget
''investeringar inom miljöområdet''. Experter bedömer att
det är den nivå som vi kan behandla seriöst. På sikt skall det
öka mer om inga andra finansieringsmöjligheter skapas.
Regeringen bör också i samband med utredning av
naturvårdsavgift presentera långsiktiga förslag kring
reservatbildning.
Sanering av miljöskadade områden
I Sverige finns stora områden som förgiftats av utsläpp.
Miljontals kubikmeter mark och sjöbotten läcker nu årligen
tonvis med tungmetaller och klorerade organiska föreningar.
Den totala kostnaden för att sanera dessa områden kan uppgå
till 20 miljarder kronor.
Det är konsekvensen av decenniers utsläpp från industrier
och andra verksamheter. I förhållande till dessa enorma
behov framstår de resurser som det är möjligt att avsätta via
statsbudgeten som fullständigt otillräckliga. Principen om att
det skall vara förorenaren som betalar måste gälla i största
möjliga utsträckning. Riksdagen bör därför hos regeringen
begära ytterligare förslag till hur saneringsåtgärder skall
finansieras.
75 miljoner kronor för sanering av industrimark har
föreslagits som ett engångsbelopp i kommande budget i
proposition 1994/95:25. En utvärdering pågår av
saneringsprogrammet. Vi avvaktar denna utvärdering innan
vi föreslår förändring av anslaget.
Motverka miljöbrott
Vänsterpartiet föreslår i en annan motion en rad åtgärder
för att motverka miljöbrott. En av dessa åtgärder är 10
miljoner kronor i ett nytt anslag för att inrätta en central
miljöbrottsavdelning inom Naturvårdsverket eller inom
annan lämplig instans.
Bevara Östersjön
Vänsterpartiet samtycker till att samordna östbiståndet
under utrikesdepartementet. Detta under förutsättning att
miljöhänsynen även fortsättningsvis kan tillgodoses. Vi kan
dock ej gå med på en besparing. Vi utvecklar detta närmare
i vår partimotion om östbiståndet.
Med tanke på att behovet är minst 150 miljarder för att
rädda Östersjön höjer vi anslaget ett första steg med 100
miljoner på årsbasis.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
handlingsprogram för olika samhällssektorers anpassning
till kretsloppssamhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka inflytandet i miljöarbetet
för anställda,1
3. att riksdagen till kommunala miljöprojekt på ett nytt
anslag för budgetåret 1995/96 anvisar 150
000
000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenskt agerande skall främja
miljöutvecklingen i tredje världen,2
5. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan för
restaureringen av Östersjön,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheterna att ta ut en miljöavgift på verksamheter som
skadar omkringliggande hav,
7. att riksdagen till Statens naturvårdsverk (A
1) för budgetåret 1995/96 beslutar anvisa 75
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
634 885 000 kr,
8. att riksdagen till Bidrag till miljöarbete (A 2) för
budgetåret 1995/96 beslutar anvisa 60
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 136
653
000 kr,
9. att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut
(A
14) för budgetåret 1995/96 beslutar anvisa 15
000
000 kr utöver vad regeringen har föreslagit eller således 33
000
000 kr,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett
intensifierat arbete för att utveckla
naturresursräkenskaper,3
11. att riksdagen till utvecklandet av
naturresursräkenskaper på ett nytt anslag för budgetåret
1995/96 anvisar 15
000
000 kr,3
12. att riksdagen till Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (A
7) för budgetåret 1995/96 anvisar 30
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 65
324
000 kr,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetet med att förverkliga
substitutionsprincipen skall intensifieras,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den omvända bevisbördan
skall införas i lagen om kemiska produkter,
15. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 75
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit till Bidrag till
kalkningsverksamhet till sjöar och vattendrag (A
3) eller således 315
000
000 kr,
16. att riksdagen till Miljöforskning (A 5) för budgetåret
1995/96 anvisar 45
000
000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,
17. att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet (A
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 75
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 360
668
000 kr,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur den
framtida finansieringen av saneringen av miljöskadade
marker skall lösas.
19. att riksdagen till en central miljöbrottsavdelning inom
Naturvårdsverket eller inom annan lämplig instans på ett nytt
anslag för budgetåret 1995/96 anvisar 15
000
000 kr.
Stockholm den 24 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till AU.
2 Yrkande 4 hänvisat till UU.
3 Yrkandena 10 och 11 hänvisade till FiU.