Under senare år har stora förändringar skett i
kommunernas avfallshantering. Nya och mer
miljöanpassade metoder har prövats, kunskaperna om
avfallsflödena har förbättrats. Olika förebyggande åtgärder,
t.ex. utformning av produkter och förpackningsmaterial, har
påbörjats med syfte att minska avfallsmängderna.
Den här motionen behandlar följande områden vad gäller
avfall:
1. Ekonomiska styrmedel i avfallsbehandlingen 2.
Utveckling av producentansvaret 3.
Anpassa behandlingsmetoder efter avfallsegenskaper
och lokala förutsättningar 4.
Industriavfall 5.
Standardisera förpackningar 6.
Miljövarudeklaration 7.
Metodutveckling av biologiska handlingsmetoder 8.
Vatten- och avloppssystem 9.
Samordnad avfallsforskning
Ekonomiska styrmedel i avfallsbehandlingen
Kommunerna har ansvar för att avfallsplaner upprättas. Av
planen skall det framgå hur stora avfallsmängder som
uppstår i varje kommun, hur de tas om hand, och vilka
framtida planer som finns för ett bättre omhändertagande.
Flertalet kommuner har upprättat avfallsplaner. Därigenom
finns nu ett mycket bra planeringsunderlag, som också kan
utnyttjas för att överväga vilka ekonomiska styrmedel som
krävs för att komma vidare.
Problemet i dag är att de ekonomiska incitamenten för en
mer avancerad behandling är svaga. Därför föreslår
Vänsterpartiet att en grön avfallsavgift eller -skatt införs.
SOU 1994:14, ''En avfallsfri framtid'', föreslår en
avfallsskatt eller -avgift. Utredningen redovisar olika
alternativ -- en nivå på ca 200 kr/ton diskuteras. Man jämför
bland annat med avgiftsnivån i Danmark.
Utredningen visar också att om inga speciella undantag
görs för skatteplikten så kommer det inbetalade beloppet att
överstiga 2 miljarder kr om vi har samma ambitionsnivå som
t.ex. Danmark.
Med enkla beräkningar i underkant kan en sådan avgift
inbringa 0,5 miljarder kr om den i initialskedet läggs på en
lägre nivå -- ca 50 kr/ton. Vänsterpartiet ser en sådan nivå
som rimlig för att göra det möjligt för företag och
avfallsproducenter att anpassa sina avfallsmängder.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen får i uppdrag att
återkomma med förslag kring utformningen av en grön
avfallsskatt eller -avgift enligt utredningens förslag.
I regeringens uppdrag bör också ingå hur avgiften skall
konstrueras med avseende på om avfallet är sorterat eller ej,
om det skall återvinnas, förbrännas eller deponeras. En regel
i detta sammanhang är att osorterat avfall varken får
förbrännas eller deponeras. Vidare bör begreppen osorterat
respektive sorterat klaras ut.
De kommuner som i dag förlitar sig på deponering av
avfall kommer att drabbas av denna skatt, men vi menar att
samtidigt får dessa kommuner anledning att se över sin egen
avfallshantering i linje med även tidigare riksdagsbeslut.
Fortsatt utveckling av producentansvaret
En vital del i en framtida förändrad avfallshantering är de
satsningar på materialåtervinning som nu sker inom ramen
för producentansvaret. Producentansvaret har medfört att
tillverkaren/distributören av olika varor har fått ett ansvar
med ett större utvecklingstryck på förebyggande insatser,
produktutveckling, processförändring etc. Men formerna för
hur producentansvaret utövas kan förbättras ytterligare.
Tidigare hade kommunerna ett renhållningsmonopol, som
också omfattade delar av återvinningsverksamheten. Såväl
glas- som tidningspappersinsamlingar har bedrivits av
många kommuner under lång tid, men med ersättningar för
glas och papper som inte täckte insamlingskostnaderna.
Genom producentansvaret har näringslivet fått fysiskt och
ekonomiskt ansvar för att uppnå fastställda insamlingsmål.
Paradoxen är emellertid att det gamla, av många hårt
kritiserade kommunala monopolet nu har ersatts av ett privat
monopol, eller rättare sagt oligopol. Endast materialbolagen
(oftast ägda av de stora koncernerna i respektive bransch) har
rätt att teckna avtal om vem som skall ägna sig åt
insamlingsverksamheten.
Ett exempel: trots att återvinningsglas både kan exporteras,
utnyttjas som råmaterial för nya glasförpackningar eller som
råvara för isoleringsmaterial är det endast Svensk
glasåtervinning som har rätt att sälja återvinningsglas till
respektive slutanvändare. Det skulle vara bättre ur
näringspolitisk synpunkt om alla som samlade in glas och
kunde sälja materialet till en slutanvändare också hade rätten
att göra det.
Även konkurrensverket har varit kritiskt till den nuvarande
konstruktionen, men avstått från att agera hittills med tanke
på lagstiftarens ambition att snabbt öka
materialåtervinningen. Men i förlängningen kommer den
nuvarande ordningen att motverka det övergripande syftet.
Därför vill Vänsterpartiet att det nuvarande
producentansvaret för förpackningar ges en utformning som
möjliggör mer marknadsmässiga förutsättningar i de olika
förädlingsleden. Det var inte riksdagens mening att ersätta
det kommunala monopolet med ett annat monopolliknande
tillstånd.
Anpassa behandlingsmetoder efter avfallsegenskaper och
lokala förutsättningar
Avfallsområdet har under lång tid utvecklats från
kvittblivning till resurshushållning. Idag finns en nationell
prioritering, fastställd av riksdagen, som i stort sett innebär
följande:Materialmängder till deponi skall minskasÖkad
materialåteranvändning, retursystem för emballage,
återanvändning av byggmaterial etcÖkad
materialåtervinning, inklusive utbyggd biologisk behandling
av lättnedbrytbart avfallFörbränning med energiutvinning
i första hand av sorterade avfallsströmmar
Biologiska behandlingsmetoder kan användas för nästan
hälften av allt hushållsavfall i köket. För ett normalhushåll
är det ca 3,5--4 kg per vecka. I en stad av Göteborgs storlek
handlar det om närmare 60 000 ton avfall/år. Hushållsavfall
är inte lämpligt att förbränna. Det innehåller närsalter som
kan ersätta bl.a. konstgödning och som även kan utnyttjas för
att producera biogas för t.ex. fordonsdrift.
Genom att först utnyttja detta avfall för att producera
biogas och därefter utnyttja närsalterna för odling av
energiråvara ökar man energiutbytet samtidigt som man får
mer högvärdig energi. Detta kan åstadkommas utan att man
behöver tillföra jord- eller skogsbruket mer handelsgödsel.
Den generella utvecklingen på avfallsområdet är positiv.
Men ytterligare åtgärder måste vidtas för att dels minska de
totala mängderna avfall, dels de mängder som deponeras.
Det avfall som förbränns för energiutvinning kan vara bättre
sorterat, och under en snar framtid bör sortering vara ett krav.
Biologiska behandlingsmetoder som möjliggör både ett
bättre energiutnyttjande och en mer miljöanpassad
avfallshantering kan byggas ut ytterligare.
Avfallsförbränning med energiutnyttjande kan utvecklas till
att i princip utgöra biobränslebaserad energianvändning.
Naturvårdsverket bör fastställa normer för innehållet i
aska, slagg och kompost så att även dessa produkter kan
återanvändas i stället för att deponeras.
Industriavfall
I dag deponeras nästan allt industriavfall trots att en del
skulle kunna hanteras annorlunda. Visst avfall från industrin
är mycket lämpligt att förbränna eftersom det ofta är frågan
om rena biobränslefraktioner.
Vänsterpartiet tror att en miljödifferentierad avfallsavgift
vad gäller industriavfall skulle vara lämplig. Det är stor
skillnad på hyvelspån och asbest ur miljö- och
avfallssynpunkt. Vi menar också att normer för vad
industriavfall får innehålla vore bra.
Standardisera förpackningar
I kretsloppspropositionen uppställs krav för återvinning av
ytterligare materialfraktioner, däribland stål, plåt och plast
utöver PET-flaskorna. Vänsterpartiet anser att
återvinningskrav även för andra fraktioner bör införas för att
påskynda utvecklingen av nya system.
Flera utredningar har gjorts vad gäller materialåtervinning
som pekar på att det för flera fraktioner är att föredra framför
förbränning. Det är dock viktigt att man inte glömmer det
primära målet: återanvändning. Flergångs- och refillsystem
bör ytterligare undersökas och utvecklas.
Det bör vara möjligt att ha ett recirkulationssystem för t.ex.
glasburkar och wellpappkartonger, så att återbruk blir
intressant. Ett sådant recirkulationssystem förutsätter ett
utvecklat standardiserat system.
Idag har vi ett system med återanvändning av glasflaskor
för läsk, vatten, öl och vin. Vi menar att det systemet borde
byggas ut och omfatta även andra stora områden. Det vi i dag
säljer i konservburkar skulle kunna göras om till
återanvändningsbara glasburkar, etc.
Att inte återanvända dessa burkar, flaskor m.m. på ett
organiserat sätt är att slösa med resurser. Att ha
återanvändningsbara förpackningar för mjölk och andra
mejeriprodukter är heller ingen omöjlighet. Systemen bör
även förenklas så långt som möjligt för konsumenterna.
Miljövarudeklaration
I SOU 1994:14 tar man inte bara upp det direkta avfallet
och behandlingen av detta utan även andra områden
kopplade till minskade avfallsmängder och ökat
miljöengagemang.
Där ställs kravet på en miljövarudeklaration som skall
finnas tillgänglig tillsammans med varan/produkten. Den
skulle innehålla en förteckning över miljörelevanta ämnen
som produkten innehåller och som har använts vid dess
tillverkning samt anvisningar för avfallshantering.
Vänsterpartiet menar att en miljövarudeklaration bör
genomföras snarast. Konsumenterna kräver att det finns
begripliga och tydliga innehållsförteckningar. Vi menar att
denna typ av miljövarudeklaration även bör innehålla en
transportdeklaration som visar på hur och varifrån varan
transporterats. Denna miljövarudeklaration skall beskriva en
varas hela kretslopp. Detta utvecklar vi i en speciell motion
om konsumenter och miljö.
Vatten- och avloppssystem (VA)
I Sverige förbrukar vi internationellt sett stora mängder
med vatten, vi är vana vid och gynnade av god vattentillgång.
Våra reningssystem vad gäller vatten fungerar så att vi
blandar stora mängder vatten från många olika förbrukare för
att renas på samma ställe.
En mycket stor del av bebyggelsen är ansluten till
kommunala reningsverk. Problemen vid verken är att
avloppsvattnet på flera håll innehåller komponenter som
försvårar behandlingen. Slammet innehåller höga halter av
vissa tungmetaller och kemiska substanser. Att spåra exakta
orsaker till varför sammansättningen på vattnet ser ut som
den gör kan vara mycket svårt, eftersom antalet abonnenter
är mycket stort och av skiftande art. På många håll läcker det
in stora mängder regnvatten i ledningarna, vilket får till följd
att reningsverkets kapacitet inte räcker till, utan vatten måste
släppas ut orenat. I delar av äldre system finns fortfarande
dagvattenledningar kopplade till avloppsnätet.
Avloppsvatten från industrier bör därför i större
utsträckning behandlas separat och vi bör undersöka
möjligheterna för att fakturera industrierna för kostnaderna
för denna rening.
På sikt måste vi hitta alternativ till vårt vattenburna
avloppssystem som är kretsloppsinriktat. Det skall vara ett
slutet system där näringsämnena återförs till marken och där
våra vattendrag skonas från föroreningar och onödig
näringstillförsel.
Till dess finns det åtgärder som behöver genomföras:
Inga utsläpp av förorenat vatten till yt- och grundvattnet. Allt
vatten som förorenats skall genomgå adekvat rening.
Aktiviteter som medför förorening av grundvatten måste
upphöra.Behandla dagvatten lokalt. Naturens egen
förmåga till rening kan användas för lokalt omhändertagande
av dagvatten (LOD). Vattnet kan filtreras i marken om vi ser
till att det finns ytor som är genomsläppliga. Vid projektering
av nya bostadsområden och arbetsplatser skall sådana
naturliga reningsformer samt alternativa avloppssystem
övervägas, t.ex. urinseparerande toaletter.Tillämpa
naturliga tekniker. Nya tekniker för behandling av mindre
mängder avloppsvatten har utvecklats. Dessa måste utnyttjas
i större utsträckning än i dag. Många små lösningar och
vattenreningssystem kan vara bättre än ett stort.
Samordnad forskning på avfallsområdet
Trots den snabba utvecklingen på avfallsområdet finns
stora behov av FoU-insatser. Olika statliga instanser, som
t.ex. Naturvårdsverket, NUTEK, Avfallsforskningsrådet och
i viss mån enskilda högskolor, bedriver eller stödjer ett antal
FoU- projekt. Därutöver tillkommer branschorganisationer
samt kommunala och regionala utvecklingsorgan.
Samordningen mellan de olika instanserna har en del
brister, vilket gör FoU-verksamheten mindre effektiv. Utan
att ta ställning till olika konkreta projekt eller inriktningar
vore det ändå förtjänstfullt om Naturvårdsverkets
avfallsenhet och kretsloppssekretariatet fick en mer
samordnande roll vad gäller statens FoU-insatser på
avfallsområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en avfallsskatt på ca 50 kr/ton
avfall som kan beräknas ge en statlig intäkt på ca
500 000 000 kr,1
2. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med ett detaljerat förslag om utformningen av avfallsskatten
utifrån förslagen i SOU 1994:14,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av producentansvaret,
4. att riksdagen beslutar att producentansvaret ges en
utformning som möjliggör mer marknadsmässiga
förutsättningar i återvinnings- och förädlingsleden,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den utvecklar de
biologiska behandlingsmetoderna av vissa fraktioner av
avfall,
6. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag till normer för innehållet i flygaska, slagg och
kompost för att underlätta kretsloppshanteringen av dessa
fraktioner,
7. att riksdagen beslutar att avfallsskatten på industriavfall
skall differentieras utifrån avfallets miljöpåverkan,1
8. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag på återvinningskrav för fler system/fraktioner av
förpackningar/ material,
9. att riksdagen beslutar att retur- och återvinningssystem
förenklas och standardiseras så långt som är möjligt för att
underlätta för alla kategorier av konsumenter,
10. att riksdagen beslutar att det skall införas tydliga och
begripliga miljövarudeklarationer som visar en varas
miljöpåverkan under hela sitt kretslopp,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avloppsvatten från industrin
skall behandlas separat och därmed även faktureras separat,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra
hanteringen av va-systemen,
13. att riksdagen hos regeringen begär att den samordnar
avfallsforskningen.
Stockholm den 20 januari 1995
Hanna Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Jennehag (v)