Havet har länge använts och används fortfarande som ett
avfallslager där avfall från olika typer av mänsklig
verksamhet lagras upp. I stort sett alla delar av samhället
påverkar havet. Industrin släpper ut giftiga halogenerade
ämnen och metaller. Jord- och skogsbruket orsakar utsläpp
av kväve. Kommunernas reningsverk släpper också ut
närsalter och giftiga ämnen från uppsamlat dagvatten, t.ex.
bly från bensin. Både landbaserade utsläppskällor och fartyg
som fraktar olja orsakar oljeutsläpp i den känsliga Östersjön.
Haven längs våra kuster är både övergödda och förgiftade.
Artsammansättningen förändras när näringsbalansen
förändras och koncentrationen av näring i havet blir en
annan. Fisken drabbas av syrebrist, vilket försämrar
möjligheterna till fiske i t.ex. Kattegatt. Mer än en tredjedel
av Östersjöns bottnar är syrefria eller helt döda. Syrehalterna
har dock ökat efter det senaste saltvatteninbrottet.
Fisken innehåller också ofta så höga halter av miljögifter,
t.ex. kvicksilver och dioxin, att det är farligt för hälsan att äta
den för ofta.
Miljöförstöringen av havet har gått så långt att både
livskvalitet och ekonomi drabbas. Många miljöskador kan
dessutom vara irreversibla, d.v.s. det går inte att åtgärda dem
hur mycket man än vill eller hur mycket pengar man än
satsar.
Olika utsläpp till luften försämrar också havsmiljön.
Trafikens utsläpp av kväveoxider ökar både kväveläckaget
från jord- och skogsbruksmark och deponeras direkt från
luften. Hela 30 % av det kväve som tillförs Östersjön
deponeras från luften.
Miljömålen uppnås inte
Flera av de mål som riksdagen antagit som berör
havsmiljön kommer inte att uppnås. Utsläppen av
kväveoxider ska minska med 30 % fram till år 1995 jämfört
med utsläppsnivån 1980. Det här målet kommer inte att
kunna nås. Ambitionsnivån har sänkts och inriktningen är nu
att klara detta mål till år 1998. Målet att halvera de
vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga aktiviteter
mellan 1985 och 1995 kommer inte heller att nås.
Ekonomiska styrmedel
Ekonomiska styrmedel borde kunna användas i stor
utsträckning även när det gäller miljöfarliga utsläpp till
vatten. Föroreningar till vatten som skulle kunna beläggas
med miljöskatter är t.ex. kväveutsläpp från kommunala
reningsverk. Skatten skulle stimulera kommunerna att bygga
ut kapaciteten för kvävereduktion. De kommuner som
istället för att minska utsläppen från reningsverken anlade
våtmarker skulle kunna få sina miljöskatter reducerade med
den reningseffekt som våtmarkerna beräknas ge. Det är
möjligt att en mer kostnadseffektiv minskning av
kväveutsläppen skulle bli fallet om kommunerna fick välja.
I stort sett alla landets kommuner har mycket gamla
avloppsledningar som behöver bytas ut. Investeringsbehovet
är enormt. En miljöskatt på kväveutsläppen skulle stimulera
kommunerna att välja andra typer av toalettsystem än dagens
vattentoaletter. Större nybyggda bostadsområden bör inte få
anslutas till den gamla typen av avloppsledningssystem där
näringsämnen från samhällena släpps ut i hav, sjöar och
vattendrag.
Vi föreslår att regeringen ska begära förslag till
miljöskatter på utsläpp till vatten av tungmetaller samt kväve
från såväl industri som kommunala reningsverk.
Genomförandeplaner
Vi föreslår att genomförandeplaner baserade på
miljökvalitetsnormer ska införas. Genomförandeplanerna
behöver vara bindande och inte endast allmänna
redogörelser för målsättningar och om vad som bör göras. De
bör omfatta områden av olika geografisk storlek beroende på
vilka miljöproblem man syftar till att lösa. Även i fall där
man arbetar med samma miljöproblem på nationell, regional
och lokal nivå bör genomförandeplaner finnas på olika
nivåer. De åtgärder som föreskrivs på den lokala nivån blir
naturligvis mer detaljerade än planerna på regional nivå.
Den största delen av de föroreningar som tillförs havet
kommer dit via floderna som tillförs föroreningar från sina
avrinningsområden. Därför är det lämpligt att utveckla
genomförandeplaner som geografiskt omfattar olika
avrinningsområden. Mål kan sättas upp på nationell nivå för
de minskningar i tillförsel av föroreningar som ska klaras
inom varje avrinningsområde. På regional nivå läggs ett
åtgärdsprogram fast. I åtgärdsprogrammet kan både
generella föreskrifter, åtgärder av punktutsläpp och
ekonomiska styrmedel finnas.
Jordbruket och havet
En stor del av det antropogena kväve som kommer från
svenska utsläpp tillförs havet i Östersjön och Kattegatt, ca
35 % kommer från jordbruket. Det svenska jordbruket är
idag inte långsiktigt hållbart. Under de senaste decennierna
har jordbruket genomgått en snabb specialisering som varit
möjlig eftersom man kunnat kraftigt öka användningen av
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Specialiseringen har inneburit att växtföljder som inte är
biologiskt anpassade har utvecklats.
Handelsgödselanvändningen har gjort att djurhållningen har
varit möjlig att koncentrera. I de djurtäta områdena med lätta
jordar är problemet med kväveurlakning från jordbruksmark
värst.
I vår jordbrukspolitiska motion föreslår vi omfattande
satsningar på ekologiskt jordbruk och på resursbevarande
konventionellt jordbruk. I motionen föreslår vi också kraftigt
höjda miljöavgifter för kväve och kadmium i handelsgödsel
och för kemiska bekämpningsmedel.
Förluster av närsalter kan minskas om åkrarnas kantzoner
lämnas obrukade i närheten av öppna vattendrag. Vi föreslår
att skötsellagen ändras så att fem meter ska lämnas obrukade
intill öppna vattendrag.
Våtmarker
Ett av de billigaste sätten att minska tillförseln av kväve
till haven är att återskapa våtmarker. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna att stora arealer våtmarker,
framförallt i Skåne och Halland, behöver återskapas för att
minska kväveläckaget.
Kommunala avloppsreningsverk
De kommunala reningsverken utgör stora källor till utsläpp
av närsalter till havet. Det är betydligt dyrare att införa krav
på kvävereduktion i avloppsreningsverk än att anlägga
våtmarker. Eftersom situationen i havet kräver långtgående
minskningar av kväveutsläppen anser vi att dessa dyrare
åtgärder måste sättas in.
Vi föreslår att krav på kvävereduktion införs som
motsvarar:60 % vid kustnära avloppsreningsverk vid
Västerhavet och Östersjön senast den 1/7 1997.50 % vid
kustnära avloppsreningsverk vid Bottenhavet senast den
1/7 1997.75 % vid kustnära avloppsreningsverk vid
Västerhavet och Östersjön införs senast den 1/7 1999.
Många kommunala avloppsreningsverk tar emot
miljöfarliga utsläpp från industrin. Vi föreslår att sådana krav
ska ställas på kommunerna att de ska ha upphört att blanda
industriutsläpp och dagvatten med hushållsavlopp senast den
1/1 1999.
Skogen och havet
Läckage från skogsmark står för en allt större del av
övergödningen av havet. Kväveoxider, framförallt från
vägtrafiken, deponeras på skogsmarken. Skogen kan dock
inte ta emot hur mycket kväve som helst. Marken når till slut
kvävemättnad och urlakningen ökar. Depositionen av
kväveoxider är emellertid inte den enda orsaken till
kväveläckaget från skogsmark. Metoderna att bedriva
skogsbruk bidrar också till ökat kväveläckage. Behovet av
skyddsdikning är symtom på att man valt fel
skogsbruksmetoder. Man har inte tagit hänsyn till att
grundvattennivån kan stiga efter avverkning. Skyddsdikning
av skogsmark bör förbjudas.
Oljeutsläpp i Östersjön
Östersjöns ekologi är mycket känslig för oljeutsläpp.
Utbytet av vattnet i innanhavet är långsamt. Årligen släpps
stora mängder olja ut från fartyg, framför allt i samband med
olyckor. När det gäller oljetransporter anser vi bl.a. att
storleken på oljelasterna måste begränsas och att kraven på
fartygen ska höjas.
Resurserna för mottagning av olja och annat kemikaliespill
vid berörda hamnar måste förbättras. Senast den 1 januari
1997 bör samtliga hamnar ha investerat i
mottagningsstationer som kan ta hand om kemikalieresterna
på ett tillfredsställande sätt.
Vi anser att tillstånd till oljeborrning och prospektering
överhuvudtaget inte ska ges i Östersjön, eftersom miljön är
alldeles för känslig. Dessutom anser vi att användningen av
fossila bränslen måste avvecklas p.g.a. växthuseffekten, och
några nya oljekällor bör därför inte öppnas.
Fiskodling
Fiskodlingarna utgör ingen stor del av de totala utsläppen
av närsalter till havet som helhet. Men lokalt kan de ha stor
betydelse. Eftersom halterna av kväve och fosfor i Östersjön
och Västerhavet ligger långt över de naturliga
bakgrundsvärdena är det dessutom viktigt att minimera
utsläppen från så många källor som möjligt.
Utsläppen från fiskodlingar kan variera mycket. Valet av
foder och om man har effektiv reningsanläggning betyder
mycket. Samtliga fiskodlingars tillstånd bör därför omprövas
allra senast 10 år efter att koncession givits.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att miljöavgifter/skatter i ökad utsträckning bör införas även
för utsläpp till vatten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt
på industriutsläpp av tungmetaller,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt
på kväveutsläpp till vatten,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kommunerna, om miljöskatt införs på kväveutsläppen från
reningsverk, får möjlighet att reducera skatten också genom
att anlägga våtmarker,1
5. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket
får i uppdrag att lämna förslag till hur miljösituationen i
havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner
baserade på flodernas avrinningsområden,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
skötsellagen så att minst 5 m obrukad mark lämnas vid öppna
vattendrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att stora arealer våtmarker måste återskapas i framför allt
Halland och Skåne,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet
och Östersjön bör ha infört kvävereduktion motsvarande
minst 60 % senast den 1 juli 1997,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet
bör ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast
den 1 juli 1997,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet
och Östersjön bör ha infört kvävereduktion motsvarande
minst 75 % senast den 1 juli 1999,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att dagvatten, miljöfarliga industriutsläpp och avlopp från
hushållen inte bör få blandas i samma avloppssystem fr.o.m.
den 1 januari 1999,
12. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som
innebär att oljeborrning och prospektering i Östersjön
förbjuds,
13. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket
får i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram
mot de landbaserade oljeutsläppen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att samtliga berörda hamnar skall ha mottagningsstationer
för olje- och kemikaliespill väl utbyggda senast den 1 juli
1997,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna bör
omprövas allra senast 10 år efter det att varje enskilt tillstånd
givits.
Stockholm den 23 januari 1995
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Gunnar Goude (mp)
Peter Eriksson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Kia Andreasson (mp)
Ewa Larsson (mp)