Klorerade lösningsmedel är en ämnesgrupp vi allt mer
insett är otrevliga miljögifter. De är ofta både cancerogena,
mutagena och borde försvinna av såväl hälso- som miljöskäl.
Ett sådant lösningsmedel är metylenklorid, som används i
stora mängder, eftersom kemikalien både är billig och har
egenskaper som passar bland annat vid dragering av tabletter.
Metylenklorid är en av flera klorerade lösningsmedel som
förbjuds i Sverige från 1.1 1996. I många andra länder är den
redan förbjuden, till exempel USA.
Trots vetskapen att ämnet kommer att förbjudas ansökte
läkemedelsföretaget Astra om mer än en fördubbling av
tillåten utsläppsmängd för åren 1994 och 1995. Detta
tillstyrktes också av tillsynsmyndigheten, vilket miljöpartiet
självklart reserverade sig emot. Företaget antydde också, att
man ämnar begära dispens för att få fortsätta användningen
efter 1995. Detsamma lär gälla andra läkemedelsindustrier.
Antalet allergier ökar dramatiskt i Sverige idag. Att
orsaken står att finna i den stora kemikalieexponering vi
utsätter de små barnen för torde vara utom all diskussion. Så
är till exempel allergiförekomsten i Baltikum fortfarande på
svensk 50-talsnivå, ca 6 %. I Sverige är siffran 30 % och på
vissa platser är siffran för barn i förskoleåldern så hög som
50 %. I Södertälje anser vissa läkare att luftvägsbesvären och
astmafallen är fler än på andra håll i landet.
Det finns alltså all anledning att reducera mängden
kemikalier. Beslutet att förbjuda metylenklorid efter 1996 är
bra, men det får inte urholkas med dispens till
läkemedelsindustrin, som tillåter fortsatt användning.
Samma år förbjuds trikloretylen.
Miljöavgiftsutredningen föreslog en miljöavgift på
klorerade lösningsmedel. Man föreslog nivåer på 150 kr per
kilogram för metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen.
Dessa genomfördes inte. I stället kom ett förbud för de två
första efter 1995. Användningen av metylenklorid och
trikloretylen är för närvarande 2000 ton/år och perkloretylen
250 ton/år.
För att påskynda avvecklingen av dessa klorerade
lösningsmedel och visa att beslutet om förbud efter 1995 står
fast vill miljöpartiet nu införa miljöavgift på metylenklorid
(diklormetan), trikloretylen (trikloreten) och perkloretylen
(tetrakloreten). Vi föreslår att miljöavgiften skall vara 150
kronor per kilo för dessa substanser. Detta beräknas ge en
intäkt för budgetperioden på 502 Mkr. Miljöavgiften och
intäkten redovisas i miljöpartiet de grönas partimotion med
anledning av årets budgetproposition.
Användarna av dessa ämnen har fått flera år på sig att hitta
alternativa substanser. Att som idag i fallet Astra tillåta ökade
utsläpp av dessa ämnen borde inte vara möjligt. En dispens
efter 1.1 1996 är oacceptabel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dispens att använda metylenklorid
efter den 1 januari 1996,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa miljöavgift på
metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen och att
storleken på denna miljöavgift bör vara 150 kr/kg,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utsläpp av metylenklorid.
Stockholm den 24 januari 1995
Gudrun Lindvall (mp)
Roy Ottosson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Barbro Johansson (mp)