På bara några decennier har medvetenheten om
miljöproblemen ökat mycket starkt. Milstolpar i denna
utveckling har varit FN:s två stora konferenser om miljö och
utveckling. Den första hölls i Stockholm 1970 och den andra
i Rio de Janeiro 1992.
Miljöproblemen hänger nära samman med de globala
orättvisorna. Miljöproblemen i rika länder bottnar ofta i
rikedomen -- överkonsumtion av energi och råvaror -- medan
orsaken i fattiga länder ofta finns i fattigdomen -- tvånget att
hårt exploatera naturresurser som mark och vatten för att
över huvud taget överleva.
Miljökonferensen i Rio uppdrog åt världens länder att
återvända hem och göra åtgärdsplaner för att komma till rätta
med problemen -- Agenda 21. Runt om i landet pågår nu
arbetet med lokala och regionala Agenda 21.
Vi som lever i de rika länderna måste minska vår
förbrukning av de ändliga resurserna, och därför är det
nödvändigt att i högre grad återanvända och återvinna
material. Såväl produktion som konsumtion måste förändras.
Det finns en mycket stor beredskap och vilja bland
människor att bidra till god miljöanpassning. Den snabbt
växande efterfrågan på miljömärkta produkter är ett uttryck
för denna vilja. Det finns dock en risk för att viljan minskar
om inte miljöanpassningen sker på ett så konsumentanpassat
sätt som möjligt.
Nu införs producentansvar för produkter och material.
Detta är mycket bra. Ett väl fungerande system ger
miljöanpassade produkter en chans att hävda sig. En stor del
av ansvaret för att de uppsatta målen för återvinning och
återanvändning uppnås vilar på branschorgan. Materialbolag
har byggts upp för att ta hand om den praktiska
verksamheten. I dessa bolag är konsumentintresset
frånvarande. Det finns en risk att systemen kommer att
domineras av traditionella aktörer, med ambitionen att
behålla sina positioner på marknaden. Om systemen inte ger
tillräckligt inflytande för konsumenter, kan kostnader för
återvinningssystem vältras över på konsumenterna utan att
det leder till att nya aktörer med bättre lösningar kan skaffa
sig tillträde till olika marknader. En översyn av
producentansvarets utformning ur konsumentperspektiv bör
därför göras.
En annan aspekt som måste beaktas är risken för att
omfattande retursystem leder till en fortsatt hög konsumtion
av knappa resurser. Ur konsumentperspektiv är det viktigt att
målet i första hand är att onödiga förpackningar tas bort, inte
att de ingår i ett retursystem. Konsumenters goda vilja får
inte bli ett skäl för olika aktörer att förfuska producentansvar
och miljöanpassning i övrigt. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära att konsumentperspektivet lyfts fram och
tillmäts större betydelse i arbetet med den nödvändiga
miljöanpassningen av produktion och konsumtion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsumentperspektivets betydelse i
miljöanpassningen av produktion och konsumtion.
Stockholm den 25 januari 1995
Barbro Andersson (s)
Marie Granlund (s)