På bara några decennier har medvetenheten om miljöproblemen ökat mycket starkt. Milstolpar i denna utveckling har varit FN:s två stora konferenser om miljö och utveckling. Den första hölls i Stockholm 1970 och den andra i Rio de Janeiro 1992.
Miljöproblemen hänger nära samman med de globala orättvisorna. Miljöproblemen i rika länder bottnar ofta i rikedomen -- överkonsumtion av energi och råvaror -- medan orsaken i fattiga länder ofta finns i fattigdomen -- tvånget att hårt exploatera naturresurser som mark och vatten för att över huvud taget överleva.
Miljökonferensen i Rio uppdrog åt världens länder att återvända hem och göra åtgärdsplaner för att komma till rätta med problemen -- Agenda 21. Runt om i landet pågår nu arbetet med lokala och regionala Agenda 21.
Vi som lever i de rika länderna måste minska vår förbrukning av de ändliga resurserna, och därför är det nödvändigt att i högre grad återanvända och återvinna material. Såväl produktion som konsumtion måste förändras.
Det finns en mycket stor beredskap och vilja bland människor att bidra till god miljöanpassning. Den snabbt växande efterfrågan på miljömärkta produkter är ett uttryck för denna vilja. Det finns dock en risk för att viljan minskar om inte miljöanpassningen sker på ett så konsumentanpassat sätt som möjligt.
Nu införs producentansvar för produkter och material. Detta är mycket bra. Ett väl fungerande system ger miljöanpassade produkter en chans att hävda sig. En stor del av ansvaret för att de uppsatta målen för återvinning och återanvändning uppnås vilar på branschorgan. Materialbolag har byggts upp för att ta hand om den praktiska verksamheten. I dessa bolag är konsumentintresset frånvarande. Det finns en risk att systemen kommer att domineras av traditionella aktörer, med ambitionen att behålla sina positioner på marknaden. Om systemen inte ger tillräckligt inflytande för konsumenter, kan kostnader för återvinningssystem vältras över på konsumenterna utan att det leder till att nya aktörer med bättre lösningar kan skaffa sig tillträde till olika marknader. En översyn av producentansvarets utformning ur konsumentperspektiv bör därför göras.
En annan aspekt som måste beaktas är risken för att omfattande retursystem leder till en fortsatt hög konsumtion av knappa resurser. Ur konsumentperspektiv är det viktigt att målet i första hand är att onödiga förpackningar tas bort, inte att de ingår i ett retursystem. Konsumenters goda vilja får inte bli ett skäl för olika aktörer att förfuska producentansvar och miljöanpassning i övrigt. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att konsumentperspektivet lyfts fram och tillmäts större betydelse i arbetet med den nödvändiga miljöanpassningen av produktion och konsumtion.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentperspektivets betydelse i miljöanpassningen av produktion och konsumtion.
Stockholm den 25 januari 1995 Barbro Andersson (s) Marie Granlund (s)