I Skogsvårdslagens portalparagraf är miljömålet jämställt
med produktionsmålet. Skogen skall skötas så att den
biologiska mångfalden behålls. Enligt riksdagens mål skall
växt- och djursamhällen bevaras så att i landet naturligt
förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att
fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga
bestånd. Bevarandet av den biologiska mångfalden har alltså
högsta prioritet.
För att detta skall kunna förverkligas, måste lagen i
praktiken leda till ett ökat inköp av skogliga naturreservat.
Anslaget för hela landet, ca 190 miljoner kronor per år, har
nominellt stått still och därför realt minskat i värde under
några års tid. Skogsstyrelsens komplement med ca 20
miljoner kronor, för särskilt värdefulla biotoper, ökar inte
inköpen nämnvärt.
Stora arealer av endast en gång avverkad skog står inför
sin andra avverkning. Det är de norrländska skogarna, som
var urskog på 1800-talet. Då dimensionshöggs den och står
nu inför slutavverkning. Dimensionshuggningen innebar
oftast ett mindre ingrepp än den avverkning som nu förestår,
därför att det endast var de största stammarna som togs ut
och marken lämnades med ett visserligen utglesat, men dock
ett varierat och biologiskt värdefullt trädbestånd. Den nu
förestående avverkningen är en kalavverkning med de små
hänsyn som brukar praktiseras.
Alla skogar som endast har avverkats en gång är
potentiella värdekärnor i ett framtida nätverk av
naturreservat på skogsmark. De borde alla inventeras och
värderas ur biologisk synvinkel innan avverkningen utförs.
Bland dessa och andra biologiskt värdefulla skogar borde
man göra ett urval för att leva upp till målen i
skogsvårdslagen om jämställdheten mellan miljö och
produktion.
I dagsläget råder högkonjunktur i skogsbranschen med
goda råvarupriser, därav följer högre avverkningstakt.
Av detta följer en högre avverkningstakt av mogen gammal
skog, där oftast de stora biologiska värdena finns. Den
biologiska mångfalden är till stora delar knuten till biotoper
som är skyddsvärda. Det är områden som i stor utsträckning
helt borde undantas från avverkning.
Problembild
Från ett flertal län kommer i dag larmrapporter från
naturskyddsorganisationer om att mångfalden är hotad,
lokaler för hotade arter försvinner dagligen och
skyddsbehoven är oerhört mycket större än resurserna.
Trycket på de skyddsvärda biotoperna och de hotade
arterna är på många håll hårdare än någonsin, naturligtvis
även beroende på att antalet lokaler blir allt färre medan
kunskapen om arterna och hoten ökar.
Skogsvårdsstyrelsen har fått en tilldelning av medel för
biotopskydd och för intrångsavtal med markägare.
Resurserna visar sig snabbt vara helt otillräckliga och
kölistorna på ''skyddsakuten'' blir allt längre.
Intrångsavtalen används inte heller i någon större
utsträckning då de inte ger några garantier på lite längre sikt
och vid markägarbyte.
Samhällets avsatta resurser och uppställda mål är på
kollisionskurs, det finns dålig koppling mellan lagtexterna
och den krassa verkligheten.
Naturvårdsverkets bevarandemål om att 5 % av den
produktiva skogsarealen nedanför fjällskogsgränsen skall
undantas från avverkning för att bevara den biologiska
mångfalden och inte utarma den svenska skogens artinnehåll
kan säkert diskuteras.
Den skall dock jämföras med de arealsiffror som
presenteras i boken ''Skyddad skog i Sverige'', av Lars
Kardell och Anders Ekstrand, Sveriges Lantbruksuniversitet.
Där rapporteras att i slutet av 1989 var endast 0,34 % av
skogsmark utanför fjällnära skogsmark skyddad i reservat.
De senaste fem åren har inte inneburit någon större
förändring, utan reservatsbildningen uppgår i dag till ca
0,5 %.
Om reservatsbildningen skjuts på framtiden kommer en
utarmning av den svenska skogens artinnehåll och
biologiska mångfald att inträffa, vilket strider mot målen i
skogsvårdslagen och mot en stark nationell opinion. Med
kännedom om det ökade intresset för naturvård och
artbevarande, som finns i skogsnäringens konsumentländer,
kommer den svenska skogsindustrin inte heller då att kunna
behålla sin kundkrets i miljömedvetna länder som Tyskland,
England, Holland, Belgien, Danmark m.fl.
Regeringen bör utarbeta ett mål för hur mycket skog som
behöver ombildas till reservat, för att leva upp till målen i
Skogsvårdslagen och hur de skall finansieras.
En särskild miljövårdsavgift eller avräkning på
skogsfastighetsskatten som kompensation för
reservatsavsättning är tänkbara lösningar som kan
diskuteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av vilken
nivå de skogliga naturreservaten skall omfatta för att uppnå
målen i skogsvårdslagen om biologisk mångfald och
artrikedom samt hur det skall lösas ekonomiskt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
miljövårdsavgift.
Stockholm den 24 januari 1995
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)