Den sedan en tid gällande Vattenskoterförordningen har skapat så stora problem att framförandet av vattenskoter helt har upphört i stora delar av landet, vilket knappast var avsikten med förordningen. Statens Naturvårdsverk, som fått i uppdrag att utvärdera resultatet av den införda regleringen, ställer t.ex. frågan om miljökraven inför inrättande av ett vattenskoterområde har tolkats för hårt, eftersom så få områden har inrättats.
Vad som kan göras för att förbättra och förenkla myndigheternas handläggning och beslut i ärenden, som gäller framförandet av vattenskoter, är bl.a. att definiera på ett klart och entydigt sätt vad en vattenskoter är. Den i nuvarande förordning gällande definitionen är sådan att den kan appliceras på många olika farkoster till sjöss, av vilka vattenskotern endast är en.
Bollandet mellan myndigheter för tillståndsgivning har också vållat problem. Ett viktigt skäl till att det inrättats få vattenskoterområden är att de som sökt tillstånd inte har haft tid och möjlighet att fullfölja sin ansökan p.g.a. en mycket omfattande pappersexercis. Ett förslag till förenkling, som också skulle medföra ett snabbt beslut, är att berörd kommun tillsammans med polisen ges möjlighet att utfärda tillfälliga tillstånd.
Det kan slutligen påpekas att det finns ett stort behov av att inrätta flera vattenskoterområden i landet, inte minst med tanke på att utövare av denna sport bör behandlas på samma sätt som andra idrottsutövare. Svenska Racerbåtsförbundet, som är medlem i Riksidrottsförbundet sedan 1962, samordnar vattenskoterverksamheten sedan 1989.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på förändringar i vattenskoterförordningen.
Stockholm den 25 januari 1995 Lars Hjertén (m)