Den nuvarande renhållningslagstiftningen tillkom när samhället hade som mål att allt som förbrukats så snabbt som möjligt skulle grävas ned i en soptipp eller eldas upp. Lagstiftningen gav kommunerna skyldighet att se till att sanitära olägenheter ej uppkom i avfallshanteringen.
Idag har samhället ett annat mål: inte så mycket, utan så lite som möjligt av de råvaror som vi använder skall bli avfall och hamna på en soptipp eller i en förbränningsanläggning. Detta mål har riksdagen ställt sig bakom i kretsloppspropositionen.
Den skyldighet och det övergripande ansvar som gavs kommunerna i renhållningslagstiftningen har idag omtolkats till en rättighet. Hanteringen av avfall sker därför till en övervägande del i kommunala monopol. Hushåll och företag är ofta hänvisade till ett enda alternativ, när det gäller hantering och behandling av de restprodukter som uppkommer vid produktion och konsumtion, trots att andra och mer miljöriktiga alternativ finns att tillgå.
Från många håll riktas kritik mot ''avfallsbranschen'' för en alltför långsam utveckling mot ett mer kretsloppsanpassat samhälle. Bristen på nytänkande är helt naturlig. Monopolen stryper möjligheterna för hushåll och företag att aktivt utveckla och delta i kretsloppsarbetet.
Kretsloppsarbetet behöver kreativitet och dynamik. Renhållningslagstiftningen är ett hinder för kretsloppsarbetet och bör därför ersättas av en ny lag. Den nuvarande lagstiftningen utgår från att ingen frivilligt vill befatta sig med renhållningsproblematiken utan lagen måste ålägga/tvinga någon att vara ansvarig. En ny lagstiftning bör beakta, att det idag finns starka krafter som på eget initiativ vill verka för att arbeta med kretsloppsfrågor. Lagstiftningen bör utformas så, att den inte får någon hindrande verkan på sådana initiativ. Lämpligen bör lagen utformas som ett ramregelverk inom vilket privata och eventuellt även offentliga aktörer är skyldiga att agera. Regelverket bör då framförallt inriktas på miljömässiga åligganden. Kontrollfunktionen bör eventuellt utökas inom lagstiftningen så att alla icke seriösa företag i ett tidigt skede stoppas från att hantera restprodukter i strid mot ställda miljökrav.
Jag föreslår att en utredning tillkallas med representanter för kompetenta miljömyndigheter, konkurrensverket och aktörer på marknaden för att lämna ett förslag till en ny lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny renhållningslagstiftning.
Stockholm den 25 januari 1995 Eva Eriksson (fp)