Bottenviken är inget annat havsområde likt, den är förbunden med Östersjön men kan ändå betraktas som ett eget vattenområde, som med sin känsliga bräckvattenmiljö är unik. Den skiljer sig mer från Bottenhavet än vad Bottenhavet skiljer sig från den egentliga Östersjön med sin speciella artsammansättning och de fysikalisk-kemiska förhållandena. Området med sin mycket vackra skärgård är en tillflyktsort inte bara för den fasta befolkningen utan dess vackra sandstränder inbjuder turister från när och fjärran. Detta vattenområde, med detta stora antal öar av olika slag, bidrar till en stor artrikedom.
Runt Bottenviken finns många stora massa- och metallindustrier, städer, transportleder samt ett flertal älvar av olika storlekar som transporterar vatten från olika delar av Nordkalotten. Därför har under årens lopp larmrapporter kommit som talar om förgiftad fisk i Bottenviken.
Inget svenskt havsområde är så dåligt undersökt som Bottenviken och därför är kunskapen om dess ekologi dålig. Kan det bero på att området ligger långt från de traditionella havsforskningscentrumen? Norrbylaboratoriet ligger på ett avstånd av 25--30 mil från centrala Bottenviken. De i nuläget största föroreningskällorna är de stora massa- och metallindustrierna, på både svenska och finska sidan, vilka under en lång tid använt stora mängder vatten. I en del av sediment är halten av tungmetaller så stor att det är frågan om några bottenlevande organismer kan överleva där. På Östersjöns och Bottenhavets hårdbottnar intar blåmusslan en dominerande roll medan den saknas i Bottenviken.
Varför visar fiskarna fenskador, varför tappar laxen färgen? Laxen, som vi på många sätt arbetar så mycket med, bl.a. sjukdomen m74, måste vandra i dessa vatten. Kunskapsläget har förbättrats de senaste åren, men många frågor återstår, som man måste få svar på.
Eftersom vattnet i våra stora älvar innehåller naturligt höga halter av järn, sker det en reaktion när älvvattnet når det saltare havsvattnet i Bottenviken, varvid fosfor och järn fälls ut. Det innebär att Bottenviken får en naturligt låg fosforhalt. Äldre undersökningar i Piteås skärgård visar tydliga skillnader i könsmognad mellan abborrar som fångats inom massaindustrins närområden och abborrar som är fångade inom referensområdet. Vid senaste undersökningen som utfärdades 1987 kunde dock inga skillnader påvisas. Även gäddan i detta område visar samma positiva utveckling. Om det är det samlade arbetet med miljöförbättringar som ger resultat, eller andra slumpartade orsaker, är oklart.
De enskilda, stora utsläppskällorna för metaller är Torneå (Outokumpu), Luleå (SSAB) och Skellefteå (Rönnskärsverken). Men även skogsindustrin har uppmärksammats, eftersom det har visat sig att koppar och zink tvättas ur veden. Dessutom tillkommer den finska industrins utsläpp och påverkar miljön. Nitrathalterna har ökat kraftigt de senaste decennierna, vilket kan bero på vägtrafiken och areella näringarna. Till detta kommer sedan kvicksilver, klorerade organiska ämnen och annat som tillförts av människan under decenniers verksamhet och är spritt kring hela Bottenviken.
Ett antal undersökningar är gjorda på lokal nivå bl.a. i Haparanda och av länsstyrelserna i de båda länen tillsammans med berörda lokala myndigheter, men det saknas nationellt engagemang för detta vattenområde. Det kan tilläggas att under vintertid, när istäcket förhindrar vågpåverkan, kan mycket kraftiga skiktningar mellan älv- och havsvatten uppstå utanför de större älvarnas mynningar.
En miljöinventering av Bottenviken måste komma till stånd för att få en klarhet av vad som sker och få en helhetsbild över hela situationen, som i förlängningen leder till en renare vattenmiljö. Detta arbete måste givetvis ske i samarbete med Finland för att bästa möjliga resultat skall uppnås, och som framöver leder till gemensamma lösningar.
För oss alla känns det naturligt att vi skall ha tillgång till rent vatten så att vi själva mår bra, och likaså de fiskar, växter och djur som lever där mår bra. Vi måste minnas att det bara finns ett vatten som går runt i ett evigt kretslopp.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av miljöinventering av Bottenviken.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulf Kero (s) Lennart Klockare (s) Eva Sellin Persson (s) Lars U Granberg (s) Monica Öhman (s) Kristina Zakrisson (s) Birgitta Gidblom (s)