En avgörande utmaning för det svenska samhället är att
förena hållbar ekonomisk utveckling med miljöansvar. En
offensiv miljöpolitik medverkar till hållbar ekonomisk
tillväxt och minskad arbetslöshet. Centerpartiet står för en
politik som förenar miljöansvar och hållbar ekonomisk
utveckling. Det borde vara en självklarhet att den
ekonomiska utvecklingen inte får leda till att människors
hälsa samt livsvillkoren för växter och djur hotas.
Med centerpartiets inträde i regeringen 1991 blev miljön
för första gången ett centralt område för regeringens arbete.
Kretsloppsarbetet gav en helhetssyn för att skapa en hållbar
utveckling. Miljöpolitiken lades om och miljöarbetet
inriktades på mer förebyggande insatser.
Samhällsplaneringen blev en integrerad del i denna politik.
Åtgärder för att minska miljöskulden, införa skatteväxling,
kretslopp och producentansvar är några begrepp som visar
vilken inriktning centern medverkat till att ge miljöpolitiken.
Den centerledda miljöpolitiken innebar ett skifte i
miljöpolitiken som har fått stort genomslag. Mycket arbete
återstår självfallet. Det är viktigt att både behålla kursen och
tempot. Den socialdemokratiska regeringens
budgetproposition och skrivelse 1994/95:120 gör oss oroade
över regeringens låga ambition för miljöpolitiken.
Regeringen raserar
Regeringen genomför den största nedgraderingen hittills
på miljöområdet, ekonomiskt och idémässigt. Riksdagen har
den viktiga uppgiften att förhindra detta.
Regeringens nedskärningar drabbar framför allt sådana
områden som har långsiktigt stor betydelse, men som saknar
det dagsaktuella skimret. Det gäller framför allt den
grundläggande forskningen på miljöområdet och
kalkningsverksamheten för att dämpa försurningsskadorna.
Men också andra avgörande sektorer i dagens miljöarbete
som t.ex. stödet till Östeuropa drabbas hårt. Det är
förvånande eftersom det var ett av huvudnumren i
socialdemokraternas angrepp på den tidigare regeringen. På
samtliga dessa områden höjer centern anslagen.
Miljöpolitiken är inget besparingsområde för centerpartiet.
Avsaknaden av regeringens egna visioner blir särskilt
tydlig när det gäller kretslopp. Nytänkandet och det
framgångsrika arbetet med riktlinjer för kretsloppsidéerna,
som centern medverkade till i fyrklöverregeringen, har den
socialdemokratiska regeringen inte förmått att utveckla.
Arbetet med kretsloppsidéerna har avstannat.
Kretsloppsprositionen, som fyrklöverregeringen lade fram,
är en bra grund för ett fortsatt agerande, vilket centerpartiet
utvecklar i denna motion.
Miljödepartementet har tappat kontrollen över sina egna
resurser, som istället förts över till andra departement. De får
då mindre prägel av miljösatsningar än vad som var tänkt.
Den socialdemokratiska regeringen har nedmonterat
viktiga delar av miljöarbetet under den korta tid som förflutit
sedan valet. Det gäller t.ex. tillbakadragandet av förslaget till
miljöbalk, där centerpartiet kräver att den samlade
miljöbalken ska föreligga så att den kan träda i kraft senast
den 1 januari 1996. Det gäller avskaffandet av
miljövårdsberedningen som en samhällelig spjutspets på
miljöområdet. Den har fyllt en stor uppgift i relationen aktiva
forskare, miljöorganisationer och regeringen. Genom att nu
rasera också de ekonomiska förutsättningarna för ett
offensivt miljöarbete så förpassas miljöfrågorna till den plats
långt bak i ledet som de alltid haft i det socialdemokratiska
samhällsarbetet. Riksdagen måste förhindra detta.
Miljöskulden måste minska
Centerpartiet anser att miljöarbetet både nationellt och
internationellt skall inriktas på att minska miljöskulden. Ett
effektivt sätt att minska miljöskulden är att använda
producentansvar och ekonomiska styrmedel, som
miljöavgifter och miljöskatter.
En grön bruttonationalprodukt, gröna nationalräkenskaper
och miljöindex ska utvecklas. Samhället ska upphöra med
att ge subventioner till miljöförstörande verksamhet eller till
miljöförstörande system.
För vissa varor krävs starka ekonomiska styrmedel för att
effektivt få ner miljöpåverkan. Centern vill införa en särskild
miljöram i statsbudgeten. Ramen fylls av miljöskatter på
miljöbelastande verksamhet och miljöfarliga produkter, som
kemikalier, organiska lösningsmedel och
bekämpningsmedel. Om statens inkomster från miljöskatten
på en verksamhet eller en produkt skulle minska, blir det
aktuellt att bredda miljöskattebasen.
Centerpartiet förordar en skatteväxling, där sänkt skatt på
arbete byts mot miljö- och energiskatter. Därigenom
förbättras arbetets konkurrenskraft samtidigt som
samhällsstrukturen förändras i miljövänlig riktning.
Centerpartiet lägger i särskilda motioner fram förslag om
detta. Där föreslås bl.a:En särskild budgetram finansierad
med skatter på miljöbelastande verksamhet och miljöfarliga
produkter införs, till att börja med på cirka två miljarder
kronor.En skatt på osorterat avfall införs. Förbränning och
deponering av osorterat hushållsavfall ska upphöra.
Förmånligare avskrivningsregler prövas för företagens
miljöinvesteringar.Lägre moms på miljömärkta produkter
utreds.
Hållbar utveckling
FN:s konferens om Miljö och utveckling (UNCED)
innebar ett nytt synsätt i miljöarbetet. All mänsklig
verksamhet skall avpassas till en hållbar utveckling för att
åstadkomma en god miljö. Uppdraget från Rio finns i
Agenda 21, handlingsprogrammet inför nästa århundrade,
Riodeklarationen, med principer för miljöarbetet,
Skogsprinciperna, en början på en internationell
överenskommelse om hållbart brukande av skogsresurserna,
och konventionerna om Biologisk mångfald och Klimat som
var klara för undertecknande i Rio. Därefter har som en
uppföljning också en Ökenkonvention utarbetats.
Dokumenten ligger till grund för en omfattande uppföljning
och förverkligande. Ingen konferens har fått sådan spridning
i genomförandet som Rio-konferensen. Den förra regeringen
bedrev ett intensivt arbete före Rio och efter Rio. Det gäller
nu att fullfölja uppdraget från Rio i hela svenska samhället
och i vårt internationella agerande.
Miljöutrymme
Trots framgången med Rio-konferensen måste man
konstatera att det fanns stora brister i dokumenten när det
gäller resursöverföringar till fattiga människor på vårt
gemensamma jordklot. Det är därför allvarligt att också den
svenska regeringen nu minskar både biståndet till de
fattigaste och stödet till Östeuropa.
Det saknas en insikt om storleksordningen på de
förändringar som krävs för att skapa mer jämbördiga
förutsättningar att leva ett gott liv, globalt. Industriländerna
utgör 20% av världens befolkning, men konsumerar 80% av
naturresurserna. Den totala förbrukningen överskrider det
hållbara och ojämlikheten har t.o.m. ökat efter Rio-
konferensen.
För ett fullföljande av intentionerna från FN:s konferens
om miljö och utveckling (UNCED) är det angeläget att skapa
bedömningsgrunder för olika länders påverkan på miljön och
användning av naturresurser. Den internationella
miljöorganisationen Friends of The Earth har utarbetat ett
mått på fördelning av resurser, Miljöutrymme. Metoden som
har använts i Nederländerna ger en möjlighet att beräkna vad
som är hållbar utveckling och att ta hänsyn till en global
rättviseaspekt. Med ett sådant mått skapas förutsättningar för
översiktliga bedömningar av vilka förändringar som är
nödvändiga i det egna landet och på internationell nivå för
att skapa en rättvis och hållbar utveckling, dvs. en global
ekohumanism.
Metoden har tidigare fått ett initialt stöd från
Miljödepartementet. Centerpartiet anser att det är viktigt att
regeringen skapar ekonomiska förutsättningar inom
kommittéanslaget att göra sådana bedömningar av det
svenska miljöutrymmet. Regeringen bör framlägga förslag
till riksdagen om detta. Regeringen bör sedan årligen i
samband med miljöredovisningen ange åtgärder och resultat
för att anpassa samhället till en sådan nivå i
resursförbrukningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Lokal Agenda 21
Ett av de viktigaste instrumenten på miljöområdet är
arbetet med lokala Agenda 21. Genom detta uppdrag från
Rio, att varje kommun senast år 1996 skall ha påbörjat
utarbetandet av en lokal Agenda 21, skapades förutsättningar
för ett helt nytt lokalt miljötänkande och helt nya
verksamhetsformer i kommunerna. I fyrklöverregeringen
lade centern stor vikt vid arbetet med lokala Agenda 21.
Miljövårdsberedningen ansvarade för ett offensivt
engagemang och stöd från statens sida.
Under sommaren 1994 inbjöd dåvarande miljöministern,
Görel Thurdin, organisationer och myndigheter till bred
medverkan i uppföljningen i det svenska samhället av Rio-
konferensen. Rådet kallades Agenda 21 Forum och skulle
förbereda Sveriges agerande i Commission on Sustainable
Development. Det första mötet skulle ta upp en
rundabordsdiskussion om Hållbar konsumtion. Tyvärr har
den socialdemokratiska regeringen inte heller fullföljt detta.
Istället har det uppstått en förvirring om den centrala
ledningen av uppföljningen. Regeringen måste tydligt ange
ansvarig för uppföljningsarbetet. Detta bör ges regeringen
till känna.
Arbetet med lokala Agenda 21 måste nu gå vidare.
Engagemanget från de nya grupper som vuxit fram, inte
minst ungdomsnätverket Q2000, måste tas till vara. Ett sätt
är genom nationella rundabordssamråd kring de frågor som
på olika håll aktualiserats i arbetet med lokala Agenda 21.
För att tankarna bakom de lokala Agenda 21 och
formandet av ett kretsloppssamhälle ska kunna utvecklas bör
den praktiska omställningen underlättas. Ett antal kommuner
i landet som själva så önskar bör ges möjligheter att friare,
under en försöksperiod, fatta beslut om sådana förändringar
i den egna kommunen som ligger i linje med förslagen i den
egna Agenda 21. De aktuella kommunerna bör bli en sorts
frikommuner med avseende på miljöplaneringen och den
lokala Agenda 21. Detta bör ges regeringen till känna.
Kretsloppsutveckling
Kretsloppsarbetet är det arbetssätt, som vi måste använda
för att skapa en hållbar utveckling. Kretsloppsprincipen
innebär att naturresurser ska kunna användas, återanvändas,
återvinnas eller slutligt tas om hand med minsta möjliga
förbrukning och utan att naturen skadas. I det framtida
kretsloppssamhället kan materialflödena inom samhället
läggas till de naturliga kretsloppen utan att orsaka
oacceptabla miljöstörningar, ens på mycket lång sikt.
Kretsloppsprincipen måste ligga till grund för framtidens
samhälle. Ett nytt kretsloppsanpassat samhälle är under
utveckling. Nya livsmönster som är ekologiskt hållbara,
socialt attraktiva och ekonomiskt livskraftiga är på väg att se
dagens ljus. Insikten om ett sådant förändringsbehov ökar i
allt vidare kretsar.
Kretsloppsarbetet kan inte byggas genom direktiv
uppifrån. Samhället ska ange ramar och riktlinjer och
utforma styrmedel. Omställningen kan bara genomföras
genom ändrad inställning och ändrat beteende hos
samhällets olika aktörer. Den insikten är grundbulten i en
strategi för ett kretsloppsanpassat samhälle. Det
decentraliserade synsättet har också varit en av orsakerna till
framgången med kretsloppsidéerna. Genom att människor
själva får ta sitt ansvar som konsumenter och producenter
och själva finna de rätta lösningarna stimuleras människors
kreativitet. Det har skapat en modern folkrörelse. Det har
också skapat något av en social samvaro i bostadsområden
där man källsorterar eller komposterar.
En viktig uppgift i denna utveckling är att åstadkomma
materialkretslopp i samhället, dvs. att återanvända och
återvinna naturresurser. Kretsloppsdelegationen har som en
av sina uppgifter att ta fram förslag till hur arbetet med
varusektorn ska bedrivas. Successivt införs producentansvar
på olika varuområden. Uppdrag har också lagts ut till olika
myndigheter om att lämna förslag till begränsning av
kloranvändningen och kartläggning av materialflödena i
samhället. Nästa steg är att utforma producentansvar för
olika materialslag, med början för plaster.
Nu gäller det att gå vidare utifrån den grund som lades i
kretsloppspropositionen och uppföljningen av den.
Kretsloppsanpassning ska genomföras inom alla
samhällsområden. Kommunikationerna måste bli energi-
och materialsnåla med hjälp av bl.a. informationsteknik och
förnybara energislag. Människors krav på god livsmiljö
driver fram utvecklingen för sunda hus och god närmiljö.
Stad och land i samverkan skapar nya mönster för
närproduktion av livsmedel, odling och förädling av
energiråvaror och bioråvaror till industrin. Det sker också ett
samspel där städernas avfall blir till ny näring. Varje
samhällssektor måste kretsloppsanpassas. Det kräver ett
gediget beslutsunderlag för att prioritera insatserna. Sverige
har goda förutsättningar att skapa modeller för
kretsloppssamhället. Hög kunskapsnivå, engagerade
människor och en lång tradition av samarbete med olika
samhällssektorer ger oss denna möjlighet. En god resursbas
av förnybara råvaror och en lång tradition att förädla
exempelvis metaller ger oss möjlighet att utveckla de
material och den materialhantering som krävs i framtiden.
Centerpartiet anser att en kretsloppsinriktad miljöpolitik är
en hävstång för att utveckla Sverige som industrination. En
offensiv miljöpolitik innebär att svenska företag kan ta ökade
marknadsandelar på den snabbt växande ''gröna''
världsmarknaden. Centerpartiet anger i en särskild motion
förslag som underlättar kretsloppsinvesteringar för en grön
marknad.
Det är nödvändigt att vårda och reparera i högre
utsträckning. Det handlar om att värna arbetets värde.
Kvalitet och omsorg måste stimuleras. Reparerande
verksamhet missgynnas av dagens skattesystem. Det är
nödvändigt att genomföra en skatteväxling som också
stimulerar en sådan tjänsteproduktion. Vad vi har anfört om
inriktningen av kretsloppsarbetet bör ges regeringen till
känna.
Producentansvar
För vissa varor är producentansvar den effektivaste
metoden för kretsloppsanpassning. Producentansvar innebär
att producenten har ansvar för varorna även sedan de har
tjänat ut. Centerpartiet vill att producentansvar införs
systematiskt för varor och produkter och föreslår att:
Producentansvar införs för bilar senast 1996
Producentansvar införs för byggvaror senast 1996
Producentansvar införs för elektriska och elektroniska
produkter som datorer senast 1996Producentansvar införs
för plaster senast 1997Producentansvar införs för textilier
och möbler senast 1997
När det gäller producentansvar för möbler och textilier är
det viktigt att beakta den återanvändning som sker via
''second handbutiker'' och sopvaruhus. Det kan också gälla
andra varugrupper där begagnade varor saluförs.
Producentansvar behövs för att producenten ska välja
miljövänliga och hållbara material så att återvinningen kan
ske i nya former.
För att åstadkomma en förändring av sättet att producera
är det nödvändigt att prioritera enligt följande ordning:
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
materialåtervinning inte ska innefatta kompostering samt att
energiutvinning är att föredra framför kompostering. Vi
anser inte att regeringens förslag innebär något miljöriktigt
förtydligande. Riksdagen bör mot denna bakgrund avvisa
regeringens förslag till prioriteringsordning.
Miljömärkning
Arbetet med miljömärkningen måste gå vidare. Det är
viktigt att regeringen återkommer med förslag till ny
organisation för miljömärkningskommittén. Centerpartiet
anser att miljöorganisationerna, företagen och
dagligvaruhandeln ska ges ett större inflytande på bekostnad
av branschorganisationerna. Märkningen måste ges en sådan
utformning och inriktning att den underlättar och stimulerar
val av energisnåla och kretsloppsanpassade produkter. Detta
bör ges regeringen till känna.
Standardisering
Ett av de viktigaste instrumenten för att skapa en
kretsloppsanpassad produktion är införandet av
gemensamma standarder. Sverige måste vara pådrivande i
det internationella standardiseringsarbetet. Idag ställs
exempelvis krav på att vissa miljöfarliga ämnen ska ingå,
istället för att krav på funktioner anges. Sverige bör tillsätta
en särskild miljökommitté för att stärka miljökompetensen
inom standardiseringsarbetet. Internationellt bör Sverige
verka för att miljökriterier utarbetas och läggs som ram för
standardiseringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Lagstiftning och avveckling
För vissa ämnen och kemikalier krävs förbud för att kunna
avgifta kretsloppet. Det gäller främst ämnen som är
naturfrämmande och med lång livslängd i naturen. För andra
ämnen krävs sådana samlade samhällsåtgärder, med eller
utan förbud, som leder till en avveckling. Det gäller t ex
användningen av PVC, polyvinylklorid. Förslag om detta
läggs fram i annan motion.
Det fortsatta kretsloppsarbetet som redovisades i den s.k.
kemikaliepropositionen 1993/94:163, måste fullföljas. I den
understryks behovet av klara tillämpningsföreskrifter för
substitutionsprincipen, utbytesregeln. Det är viktigt att
kommunerna får en tydlig uppbackning av regeringen och
Kemikalieinspektionen i att tillämpa denna regel som
innebär att när bättre och miljövänliga alternativ finns ska
dessa användas. De små och medelstora företagen måste få
särskilt stöd från myndigheter och kommuner att hantera
kemikalier på ett bra sätt. Detta bör ges regeringen till känna.
Kemikaliepropositionen innebär vidare bl.a. att:
Användningen av amalgam avvecklas, för barn och
ungdomar till 1 juli 1995 och för vuxna till 1 januari 1997
Användningen av kvicksilver avvecklasAnvändningen av
blyhagel och bly i fiskesänken avvecklasUtsläppen av
HFC- och FC-föreningar samt närbesläktade gaser till år
2000 ska begränsas att motsvara högst två procent av
Sveriges koldioxidutsläpp.
Använd mera bioråvaror
Sveriges jordbruk ska bli världens renaste jordbruk. Jord-
och skogsbruk ska användas som en resurs i
kretsloppsarbetet, bl.a. för att producera råvaror till energi-
och industriproduktion.
Bioråvaruutredningen presenterade sommaren 1994 sitt
betänkande Växande råvaror, SOU 1994:113. Utredningen
föreslog avgifter på miljömässigt negativa produkter,
utveckling av mätmetoder och miljöstandarder. Vidare
föreslogs forskningssatsning och stöd till prototyp- och
demonstrationsanläggningar m.m.
Centerpartiet anser att kretsloppsanpassningen av
jordbruket måste drivas vidare. Kretsloppen måste slutas
mellan stad och land så att städernas restprodukter kan bli till
näring i ett kretsloppsanpassat jordbruk. Jordbrukets uppgift
som producent av bioråvaror måste ytterligare utvecklas.
Eftersom jordbruket har en så central roll i kretsloppsarbetet
anser vi att en särskild utredning bör tillsättas för att belysa
hur styrmedlen bör förändras för att gynna en
kretsloppsanpassning av jordbruket. Detta bör ges
regeringen till känna.
Jordbruket måste sluta sina egna kretslopp och minska sin
användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Kadmiuminnehållet i handelsgödsel ska avvecklas senast år
2000. Reglerna för hantering av stallgödsel bör skärpas.
Rådgivning om hantering av gödsel, bekämpningsmedel
samt jordbearbetning intensifieras. Samhället ska genom
ökat stöd till ekologisk odling bidra till en sådan utveckling.
Riksdagens mål att tio procent av arealen ska vara ekologiskt
odlad år 2000 fullföljs. Centern har i annat sammanhang lagt
fram förslag om detta.
Drivmedel för god miljö
Trafikens avgaser hotar människors hälsa och flera
ekosystem som har avgörande betydelse för
kretsloppssamhället, som mark, skogar och sjöar.
Kulturarvet hotas genom korrosion och erosion. Uppgiften
är därför att ersätta miljöskadliga bränslen med miljövänliga.
Under den kommande mandatperioden måste en plan och en
tidtabell läggas fast för hur och när de fossila bränslena,
bensin och diesel, ska kunna ersättas. Systemen för
miljöklassning av bränslen ska utvecklas och ekonomiska
styrmedel användas så att föreslagna tidtabeller och planer
kan infrias.
Kalifornienmodellen bör prövas. Modellen innebär att
företag som saluför bilar åläggs producentansvar där en viss
del av försäljningen ska utgöras av fordon som klarar
miljöklasserna med högsta kravnivåer.Systemet med
miljöklasser bör utvecklas, bland annat genom att en särskild
miljöklass införs för en bred introduktion av vegetabiliska
motorbränslen, däribland etanol, metanol och rapsbaserade
bränslen.Kaliforniensystemet med särskilt
producentansvar för bilar prövas.Bensinstationer ska vara
skyldiga att tillhandahålla drivmedel med inblandning av
etanol och metanol, med början under 1995 i större städer.
Samma metoder bör tillämpas som den i förordningen om
blyfri bensin. Regeringen bör återkomma med förslag om
detta.
Miljöanpassa trafiken
Transportsektorns miljöeffekter måste komma alltmer i
fokus för miljöarbetet. Det är nödvändigt att analysera
väginvesteringarnas betydelse för samhällsutvecklingen
utifrån dagens krav på miljöhänsyn och resurshushållning
och nya möjligheter till kommunikation via
informationsteknologin. Investeringar på transportområdet
måste vara samhällsekonomiskt lönsamma och ej motverka
miljömålen.
Den av socialdemokraterna nedlagda
miljövårdsberedningen utgav en rapport om Sambandet
mellan väginvesteringar och samhällsutveckling -- en
kunskapsöversikt MVB 1994:6. I den understryks att det är
viktigt att hålla isär effekter av helt olika karaktär när
beslutsfattare ska ta ställning till stora infrastrukturprojekt.
Fyra viktiga aspekter på stora vägprojekt är:
Samhällsekonomiska effekter för landet i dess helhetHur
den regionala balansen påverkasLångsiktiga effekter på
stadens eller landskapets karaktärMiljöeffekter
Trafikplaneringen ska inriktas på att alla människors och
företags transportbehov ska tillgodoses med minsta möjliga
resursförbrukning och ett effektivt skydd för miljön. De olika
trafikslagen ska bära sina miljökostnader. Tydliga miljömål
ska fastställas för trafiksektorn och för varje trafikslag.
Investeringar i motorvägar ska bedömas mot andra slags
väginvesteringar samt alternativen kollektivtrafik och
informationsteknik.
Centerpartiet anser att en fördjupad analys av sambandet
mellan samhällsnyttan och investeringar i infrastruktur bör
göras. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser vidare att:Inga subventioner eller
statsgarantier ska ges till miljöstörande verksamhet eller
väginvesteringar.Kommunerna ska kunna införa
trängselavgifter för att begränsa trafiken i tätorterna. Genom
att ta hjälp av modern teknik kan nu ''smarta'' och rättvisare
avgiftssystem konstrueras.Tjänstebilsbeskattningen görs
beroende av bilarnas miljöegenskaper, trafiksäkerhet och
relateras till den årliga körsträckan. En ny modell för
förmånsbeskattning bör utformas så att den som kör bilen får
korrekt information om de kostnader som körningen orsakar.
Den bör stimulera till minskat bilåkande och öka
incitamenten att välja miljövänligare bilar. Regeringen bör
lägga fram förslag till riksdagen om en ny
tjänstebilsbeskattning.Fordonsskatten höjs för alla bilar
utan katalysatorer.Krav på katalytisk rening införs på
arbetsredskap.Miljöavgifter införs på sjöfarten.Flygets
miljöskatter utvecklas, till exempel genom miljörelaterade
landningsavgifter och miljöklassning av flygplan efter
buller.
Förslag om detta läggs fram i annat sammanhang.
Öresundsbron
Centern motsatte sig regeringens tillstånd att bygga
Öresundsbron. Vår uppfattning är att det tillgängliga
beslutsunderlaget borde lett fram till avslag i tillståndsfrågan
enligt såväl vattenlagen som naturresurslagen. Beslutet har
överklagats till regeringsrätten. Regeringsrätten har förklarat
tillståndet giltigt men det innebär inte att tillståndet behöver
utnyttjas. Såväl miljömässiga, trafikpolitiska som
ekonomiska skäl talar emot att Öresundsbron byggs. Det är
nödvändigt att få en samlad bild, ekonomiskt och
miljömässigt, som även omfattar de svenska
landanläggningarna. Beslutsunderlaget har också stora
brister när det gäller frågan om vilken trafikutveckling som
krävs för att projektet ska bli lönsamt och vilka miljöeffekter
det skulle ge. Centerpartiet anser att en omförhandling av
avtalet mellan Danmark och Sverige skall göras med sikte
på att den fasta förbindelsen skall utgöras av en borrad
järnvägstunnel. Detta bör ges regeringen till känna.
Öster- och Västerleden
Centern har under den gångna mandatperioden medverkat
till att statsgarantier inte utlovats för Öster- och Västerleden
i Stockholmsregionen. De båda lederna innebär oacceptabla
ingrepp i oersättlig miljö. Centern vill istället medverka till
ökade resurser till kollektivtrafik, främst modern spårteknik,
regionaltåg, bättre infartsparkeringar och miljömässig
styrning av trafiken, bl.a. med hjälp av avgifter. Centern
anser att Öster- och Västerleden inte ska byggas. Detta bör
ges regeringen till känna.
Ställ om energisystemet
Sveriges framtida energisystem måste baseras på förnybar
energi som produceras över hela landet. Vattenkraft,
bioenergi, vind och sol måste bli framtidens viktigaste
energikällor.
Regeringen bör lägga fram förslag om hur företag och
enskilda konsumenter ska ges möjlighet och makt att välja
att köpa energi som är producerad av förnybara energikällor.
En sådan ''grön elmarknad'' kan få liknande effekt som
miljömärkningen har fått på den gröna marknaden. Detta bör
ges regeringen till känna.
Staten bör initiera ett omfattande investeringsprogram för
förnybar energi. Ett omställningsprogram upprättas för att
minst hälften av alla villor med oljeeldade eller eldrivna
pannor inom tio år skall använda förnybar energi.
Utnyttjad energi måste användas effektivt. Enheten för
effektivare energianvändning på NUTEK har visat att det
finns en stor potential för energieffektivisering. Det innebär
att effektiviseringar måste prioriteras framför utbyggnad av
ny kraftproduktion. Riksdagen bör uttala att målsättningen
skall vara att minst 25% av dagens energianvändning skall
minskas genom effektivisering.
Kärnkraften ska avvecklas i enlighet med
folkomröstningens resultat och riksdagens beslut 1980.
Detta innebär att avvecklingen skall påbörjas under den
kommande mandatperioden och vara slutförd senast 2010.
Centerpartiet redovisar i separata motioner förslag
avseende energisystemet och kärnkraftens avveckling.
Bevara den biologiska mångfalden
Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de
viktigaste uppgifterna i miljöarbetet. Bevarandet måste ske i
varje naturmiljö, oavsett nyttjandegraden. Det innebär att det
behövs insatser för att skapa skyddade urskogar parallellt
med ansträngningarna att bevara den biologiska mångfalden
i ett avancerat jordbrukslandskap. Under
fyrklöverregeringen beslutades bl.a. om ratificering av den
internationella konventionen om biologisk mångfald liksom
om en svensk strategi för bevarandet av den biologiska
mångfalden. Denna strategi måste följas och utvecklas.
Varje samhällssektor ska utarbeta konkreta planer eller
program för hur man ska förena sin verksamhet med att
bevara den biologiska mångfalden. Det är viktigt att
insatserna gynnar kunskapsspridning om hur man kan främja
den biologiska mångfalden i sin verksamhet. Därför anslog
fyrklöverregeringen 10 miljoner kronor till information,
särskilt riktad till jordbrukarna.
I arbetet med att bevara den biologiska mångfalden är
insatserna i jordbruket av stor vikt. Det är därför obegripligt
att den socialdemokratiska regeringen väljer att, i strid med
intentionerna i avtalet med EU, avstå från sådana insatser
som skulle gett ökade resurser för ett regelrätt
bevarandeprogram. Dessa frågor behandlar centerpartiet i en
särskild motion.
Medel skall avsättas för naturreservat, våtmarker och
andra skyddsvärda biotoper. En viktig fråga att lösa är
finansieringen av tillskapandet av områden som måste ha en
mycket hög skyddsnivå. Regeringen vill finansiera detta med
en särskild brukaravgift. Det är feltänkt och kan t.o.m. bidra
till ökad exploatering för att kunna betala avgifter.
Miljöavgifter ska tas ut på förbrukning, inte ett
hållbart brukande av en skogsresurs. Staten måste ha ett
grundläggande ansvar men det bör också skapas
förutsättningar för t.ex. gemensam finansiering mellan
landsting, kommuner, företag etc. när det t.ex. gäller inköp.
Centerpartiet föreslår att regeringen tar initiativ till
överläggningar om en sådan långsiktig finansiering av
bevarande av skyddsvärd mark för naturvårdsändamål. Detta
bör ges regeringen till känna.
Sverige har i samband med Rio-konferensen bidragit till
finansiering av landstudier i tredje världen. De svenska
biståndsinsatserna ska stödja utvecklingsländernas åtgärder
för att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden
genom bl.a. att bekosta sådana program.
Behovet av att bevara och gynna den biologiska
mångfalden finns i miljöer som är rika respektive fattiga på
biologisk mångfald. Av särskilt intresse är bevarandet av den
biologiska mångfalden i tätortsmiljön. På centerns initiativ
tillskapades nationalstadsparken i Haga-
Brunnsvikenområdet i Stockholm. Motsvarande
skyddsbehov finns självfallet i andra tätortsområden i landet.
Behovet av nationalstadsparker på andra håll än i
Stockholmsområdet har aktualiserats lokalt och bör utredas.
Centerpartiet lägger fram förslag om detta i annat
sammanhang.
Tänk efter före
Genom en miljöanpassad samhällsplanering för mark och
vatten kan värdefull natur skyddas samtidigt som mark
används för t.ex. bostäder, arbetsplatser, vägar och järnvägar.
Samhällsplaneringen skall ske med hänsyn till kretsloppen i
naturen.
Samhällsplaneringen skall bygga på principen ''tänk efter
före''. Alla olika berörda intressen måste få komma till tals
i ett tidigt skede. Samhällsplaneringen skall ha sin
utgångspunkt i det lokala engagemanget och perspektivet.
En kombination av ambitioner på miljöområdet och den
regionala utvecklingen måste bli den fysiska planeringens
viktigaste utgångspunkter i framtiden.
Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit att:Den
översiktliga planeringen ska stimuleras genom ändringar i
plan- och bygglagen.Skyddet för tätorternas grönområden
förstärks.Medborgarinflytandet förstärks genom bland
annat tidiga samrådskontakter, ökade krav på
miljökonsekvensbeskrivningar och utveckling av
programskedet i planeringen.Arbetet med
''Östersjövisionen 2010'' och den nationella visionen
fullföljs.Tillgängligheten för rörelsehindrade i den byggda
miljön förbättras.Förnyelseplaner för avloppssystemen
upprättas.
Miljöbalken
Fyrklöverregeringen föreslog i proposition 1994/95:10 en
skärpning av svensk miljölagstiftning. Den
socialdemokratiska regeringen har dragit tillbaka förslaget
till Miljöbalk och därmed bibehållit en föråldrad
miljölagstiftning. Någon miljöombudsman tillsätts inte
heller. Den skulle ha inrättats 1 januari 1995 och stått på
allmänhetens sida i miljöarbetet och granskat myndigheter.
Fyrklöverregeringens förslag innebar bl.a. följande
skärpningar av miljölagarna:Aktsamhetsreglerna förs
samman och ges ett bredare tillämpningsområde
Miljökvalitetsnormer införs. Normerna anger en högsta nivå
för olika miljöstörningar och blir ett nytt styrande instrument
i lagstiftningenMiljöskyddsavgifterna förändras och blir ett
effektivt sätt att ingripa mot miljöbrott.
Miljökonsekvensbeskrivningar krävs för fler verksamheter
än tidigare. Det ställs också krav på beskrivningarnas
utformning och att olika alternativ ska redovisas.Reglerna
för tillsyn och avgiftsfinansiering av myndigheternas
verksamhet kan regleras med generella föreskrifter.
Miljöfarlig verksamhet kan regleras med generella
föreskrifter.Miljöfrågornas betydelse i
samhällsplaneringen görs tydligare.
Centerpartiet anser att det är oacceptabelt att regeringen
försenar införandet av en ny miljöbalk. En miljölagstiftning
måste hela tiden förändras med miljöarbetet. Allt eftersom
kretsloppsanpassningen av samhället går vidare måste lagen
förändras. Det parlamentariska förberedelsearbetet ersätts nu
av en enmansutredning. Vi föreslår att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med förslag till en samlad
miljöbalk, så att lagen kan träda i kraft senast den 1 januari
1996.
Miljöforskning
Den forskning som finansieras via Naturvårdsverket
bygger på att forskningen utförs inom institutioner vid
universitet och högskolor. Denna förändring av
miljöforskningens struktur har varit riktig. Genom
regeringens förslag förs också det hittillsvarande
avfallsforskningsrådet till Naturvårdsverket. Denna
samordning av miljöforskningsresurserna bör fullföljas
genom inrättandet av ett särskilt miljöforskningsråd,
frikopplat från myndigheten Naturvårdsverket. Det skulle ge
den svenska miljöforskningen den nödvändiga samlingen
och ett oberoende av myndighetsorganisationen. Dessutom
skulle därigenom skapas en god bas för den svenska
delaktigheten i forskningssatsningarna inom EU. Detta bör
ges regeringen till känna.
Stärkt internationellt miljöarbete
FN:s konferens om miljö- och utveckling innebar en stor
förändring av miljöarbetet internationellt. Uppföljningen
sker i olika fora och vid olika konferenser som ger möjlighet
till fördjupning av hållbar utveckling. Senast hölls den
viktiga befolkningskonferensen i Kairo, som följs av det
sociala toppmötet i Köpenhamn, Kvinnokonferensen i
Beijing, HABITAT II i Istanbul och därefter FN:s
uppföljningsmöte 1997.
Det är anmärkningsvärt att miljöministern säger sig ge hög
prioritet åt det internationella miljöarbetet, men t.ex. inte
själv deltog vid första ministermötet om den biologiska
mångfaldskonventionen. Sverige har spelat en central roll i
det internationella arbetet och det borde vara naturligt att
värna den positionen.
Säkerhetsråd för hållbar utveckling
En globalt hållbar ekonomisk utveckling kräver
prioritering av miljöpolitiken i FN och i all internationell
politik.
Ett organisatoriskt resultat av FN:s konferens i Rio blev
tillkomsten av Commission on Sustainable Development,
CSD, som i FN skulle hålla samman uppföljningen och
förverkligandet av Agenda 21. Miljöfrågorna spelar numera
en så central roll i det internationella arbetet och är en viktig
aspekt också inom säkerhetspolitiken att FN måste ges en
överstatlig roll i miljöpolitiken.
Många av dagens globala hot har sin grund i bristen på
hållbar utveckling i världen. Det gäller hoten mot miljö- och
naturresurser, det gäller ökade ekonomiska klyftor liksom
befolkningsutvecklingen och akuta katastrofer. I en rapport
från arbetsgruppen för hållbart bistånd (Ds 1994:132) har
detta uttryckts på följande sätt:
En ny säkerhetsagenda avtecknar sig. Efter det kalla
krigets slut har spänningarna och hoten ändrat karaktär.
Hotbilden från luften domineras inte längre av
kärnvapenmissiler eller bombplansarmador. Istället träder
nya problem i förgrunden som farlig UV-strålning och ett
gradvis allt varmare klimat. Hotbilden från havet domineras
inte längre av atomubåtar eller hangarfartyg utan av risken
för en höjning av havsvattennivån och en utarmning av
tropikernas kustnära områden. De nya hoten mot vår
gemensamma säkerhet är främst kopplade till
fattigdomsproblematiken, den fortsatt snabba folkökningen,
knappheten på vissa naturresurser samt förstöringen av natur
och miljö. Gemensamt för denna typ av problem är att de
inte kan lösas med traditionella militära maktmedel.
För att klara dessa olika hotbilder -- vid sidan av de
militära -- och dessutom akuta katastrofer, t.ex.
livsmedelsbrist och miljöolyckor med gränsöverskridande
konsekvenser, krävs enligt centerns uppfattning, att ett
ytterligare säkerhetsråd etableras inom FN-systemet,
parallellt med det nuvarande och med motsvarande
befogenheter. Även här bör en regional struktur eftersträvas.
Basen i denna struktur kan vara ECOSOC, CSD, UNEP,
ECE etc.
Rio-konferensen om miljö och utveckling 1992 etablerade
på miljö- och utvecklingsområdet en FN:s egen
''subsidiaritetsprincip'' genom lokala Agenda 21,
handlingsprogram för 21:a århundradet. Samtidigt
tydliggjordes FN-systemets låga prioritering av ''mjuka
värden'' för att nå en hållbar utveckling. Det är nödvändigt
att denna undervärdering bryts och byts till dess motsats.
Annars blir miljö och utveckling mest ord och lokal handling
men utan sammanhållande kraft. Tiden är nu mogen för
utveckling av ett FN:s säkerhetsråd för uthållig utveckling.
Detta skulle också göra det möjligt att engagera fler av FN-
systemets länder i det övergripande och förebyggande
arbetet. Annars blir miljö-, utvecklings- och sociala
världskonferenser också i fortsättningen mer deklarationer
än handling. Deklarationernas och resolutionernas kraft
försvagas efter hand, när resurser och konkreta åtgärder ska
vidtas. Det moraliska och politiska trycket som utövas
genom uppföljnings- och rapportsystem räcker inte. Detta
bör därför bli Sveriges, och förhoppningsvis Nordens och
EU:s handlingslinje vid FN-systemets reformering.
Centerpartiet har lagt fram förslag om detta i annat
sammanhang.
Till CSD bör också knytas ansvaret för en räddningsstyrka
för miljön. Miljökatastrofer drabbar med stor kraft, antingen
de har en naturlig orsak eller har åstadkommits av grov
oaktsamhet av människan. Enskilda länder orkar ofta inte
hantera förödelsen. Gemensamma insatser är nödvändiga för
att exempelvis rädda Aralsjön som i Ökenkonventionen
angetts som industriell öken. Den svenska regeringen bör i
samarbete med de nordiska länderna aktualisera en sådan
förstärkning av CSD, så att beslut kan fattas i samband med
FN:s uppföljning av Riokonferensen 1997. Detta bör ges
regeringen till känna.
Handel och miljö
Internationaliseringen av världens ekonomier går snabbare
än någonsin. Smörjoljan i denna internationalisering är den
internationella handeln och kärnan i internationell handel är
transporter. Ett mått på handelns ökade betydelse i
världsekonomin är att volymen på handeln de senaste
årtiondena vuxit betydligt snabbare än den samlade
produktionen. Ytterligare en viktig trend inom
handelspolitiken är det snabbt växande intresset för
frihandelsområden och allmän avreglering av den
internationella handeln.
Inom miljöområdet pågår samtidigt en utveckling där
fokus i hög grad förskjuts från utsläpp vid s.k. punktkällor
till samhällets varuströmmar. I takt med att konsumtionen av
varor ökar tilltar de miljöproblem som är förknippade med
en varas användning eller slutliga omhändertagande när
varan tjänat ut. Många varor innehåller i sig miljörisker i
form av direkta eller fördröjda utsläpp av skadliga ämnen.
Därmed ökar behovet av insatser som syftar till att produkter
anpassas till naturens kretslopp genom att återvinning,
återanvändning samt material- och energisnålhet premieras.
Ökad handel ger ökade transporter och ökade varuflöden
i samhället. Det är allmänt känt att transporterna står för en
stor och ökande andel av många farliga utsläpp till luft.
Kopplingen mellan ökad handel och varornas miljöpåverkan
är uppenbar och kan förenklat uttryckas som att dagens
handelsstatistik är spegelbilden av morgondagens
avfallsstatistik!
Mot bakgrund av denna utveckling står det fullständigt
klart, att vikten av att integrera miljöhänsyn i de regler om
ställs upp för handeln knappast kan överbetonas.
Handelspolitiken måste i praktisk handling återspegla den
strävan efter en långsiktigt hållbar utveckling som flertalet
av världens statschefer enades om i samband med
undertecknandet av Agenda 21 och Riodeklarationen vid
UNCED för knappt tre år sedan. Reglerna för internationell
handel måste systematiskt omformas så att de underlättar
och inte försvårar en omställning till en ekologiskt hållbar
ekonomisk utveckling.
Reglerna i GATT/WTO
Vikten av att integrera miljöhänsyn i handelsreglerna är
också något som medlemsländerna i GATT enats om i
samband med undertecknandet av förhandlingsresultatet av
Uruguayrundan. Där beslutade medlemsländerna att en
världshandelsorganisation, WTO, skulle bildas. I preambeln
till WTO-avtalet skrivs särskilt att ett av syftena med
bildandet av WTO är att bidra till en långsiktigt hållbar
utveckling där miljön skyddas och miljövärden förvaltas.
Detta är mycket positivt, men mycket hårt
förhandlingsarbete kommer att krävas för att omsätta orden
i praktisk handling.
Inom GATT har sedan hösten 1991 en teknisk arbetsgrupp
arbetat med frågeställningar som rör miljöpolitik och
internationell handel. Sverige har, som talesman för de
nordiska länderna, varit starkt pådrivande för att få till stånd
ökad miljöhänsyn i handelsreglerna inom ramen för arbetet
i denna arbetsgrupp. I samband med att Uruguayrundan
avslutades i april 1994 beslutades att en miljökommitté skulle
etableras inom den nya världshandelsorganisationen, WTO.
Sverige har genom förra regeringens insatser haft en stark
inverkan på utformningen av gruppens mandat, som nu är så
skrivet att direkta förhandlingar om utökad miljöhänsyn kan
påbörjas inom kommittén.
Sverige bör nu öka ansträngningarna för att snarast möjligt
få igång sådana regelrätta förhandlingar i WTO:s
miljökommitté. I första hand bör målet med ett sådant
förhandlingsarbete vara, att förändra reglerna och/eller
tolkningarna av reglerna inom GATT/WTO så att
handelsåtgärder i internationella miljöavtal inte skall kunna
anses utgöra otillåtna handelshinder. Tvärtom, bör en
förändring av handelsreglerna åstadkommas, så att sådana
handelsregler som blivit överenskomna i internationella
miljöavtal med automatik skall vara erkända av GATT/WTO
och därmed ej kunna ifrågasättas. Med internationella
miljöavtal skall i sammanhanget förstås sådana avtal som
förhandlats fram inom ramen för FN:s verksamhetsområde,
som varit öppna för deltagande för alla länder och som
omfattar minst lika många länder som det i normalfallet
krävs för att ett internationellt avtal skall träda i kraft. Vid
tveksamhet om detta antal bör väljas samma antal
medlemsländer som krävdes för att avtalet om WTO skulle
träda i kraft.
Det finns tyvärr en uppfattning bland handelspolitiker, att
den Artikel XX i GATT som kan åberopas för att vidtaga
handelshindrande åtgärder i syfte att skydda miljön, enbart
skulle vara tillämplig för att skydda den nationella miljön.
Områden utanför det egna territoriet skulle därmed inte
omfattas av möjligheten till miljöskydd. Samtidigt kan
konstateras att GATT-avtalet innehåller möjligheter att vidta
åtgärder mot produkter som tillverkats av fångar, dvs. en
reglering av förhållanden som helt uppenbart ligger utom det
reglerande landets jurisdiktion. Likaså är det tillåtet att vidta
handelshindrande åtgärder som avser handel med
krigsmateriel samt material och substanser som används
inom kärnkraftindustrin. Ur miljöperspektiv är dessa
förhållanden otillfredsställande. Att tillåta handelsåtgärder
mot produkter som tillverkats av fångar eller för
krigsändamål, men inte mot produkter som tillverkats på ett
sätt som t.ex. gör att ozonlagret -- som är en förutsättning för
mänskligt liv på jorden så som vi känner det idag -- tunnas
ur, är självklart ett förlegat synsätt.
Miljöproblemen känner inga mänskligt konstruerade
gränser och fungerande ekosystem är en absolut
förutsättning för både mänskligt liv och för
samhällsekonomin. Sverige bör därför initiera en diskussion
i miljökommittén i WTO om hur den nuvarande tolkningen
av den geografiska omfattningen av GATT-avtalets Artikel
XX kan förändras i riktning mot att också globala
miljövärden, som ligger utanför något enskilt lands kontroll,
skall kunna värnas genom användande av handelsåtgärder.
Utgångspunkten för Sveriges initiativ kan vara den tolkning
av geografisk omfattning av Artikel XX som görs i GATT-
panel nr 2 om ''tonfisk'' mellan USA och EU.
I detta sammanhang skall betonas att det nordiska
samarbetet, där Sverige varit talesman i GATT, har fungerat
mycket väl och varit av stort värde i miljö--handel-
samarbetet. Centerpartiet vill därför starkt betona vikten av
att detta samarbete fortsätter, särskilt vad gäller arbetet med
att få EU-kommissionen att föra EU:s talan i WTO i den
riktning som förespråkas i denna motion. Möjligheten att
utnyttja Norges ställning som ett land med egen talerätt i
GATT/WTO bör utnyttjas när detta kan vara till gagn för den
nordiska linjen.
Sverige måste med kraft verka för att de internationella
miljöavtalen respekteras och överordnas handelsreglerna. De
ska ses som ett ramverk för världshandeln. Sverige bör tillse
att en viktig uppgift för miljökommittén inom World Trade
Organization, WTO, blir att göra en miljökonsekvensanalys
av det nya GATT-avtalet som en grund för en framtida
miljöanpassning av avtalet. Detta bör ges regeringen till
känna.
EU:s handelsregler och svensk miljöpolitik
När det gäller EU:s regler om fri rörlighet av varor, så är
det av högsta vikt att regeringen fortsatt tillämpar principen
om att högsta tillämpade miljöskyddsnivå skall gälla.
Riksdagen bör av regeringen kräva en årlig redovisning av
hur arbetet bedrivs och vilket resultat som uppnåtts vad
gäller frågan om att Sverige efter övergångstider skall kunna
behålla de miljökrav som ligger högre än EU:s. Riksdagen
bör vidare av regeringen kräva en redovisning av hur den
avser arbeta för att påverka EU-kommissionen och de övriga
medlemsländerna att skärpa miljökraven på produkter och
därmed leva upp till löftena från inte minst
socialdemokraterna i kampanjen inför folkomröstningen att
utnyttja ett EU-medlemskap för att höja miljöskyddsnivån i
hela Europa. I denna redovisning bör regeringen även
redogöra för vilken strategi man avser tillämpa för att
omsätta utbytesregeln i lagen om kemiska produkter inom
ramen för vårt EU-medlemskap i praktiken, och hur man
avser arbeta för att EU-kommissionen och övriga
medlemsländer skall börja använda sig av samma princip i
miljöarbetet. Särskild vikt bör läggas vid att för riksdagen
redovisa en analys av den legala statusen mellan den svenska
utbytesregeln och de delar av EU:s regelverk som rör
handeln mellan medlemsländer.
Under hösten beslutades inom EU att ett nytt General
System of Preferences, GSP, skall träda i kraft från 1 januari
1995. Det gamla systemet med kvoter har ersatts av ett nytt
system med tullsatser. Till det nya systemet har knutits
möjligheter för de utvecklingsländer som omfattas av avtalet
att få ytterligare sänkta tullar, om särskilda villkor uppfylls.
De villkor som nu finns uppställda gäller att länder som
uppfyller ILo-konventionen om förbud mot barnarbete samt
rätten att vara fackansluten och teckna kollektivavtal skall
kunna ges lägre tullsatser än annars. Likaså skall samma sak
gälla för länder som kan visa att man har ett långsiktigt
hållbart skogsbruk, definierat enligt de standarder som
förhandlats fram i International Tropical Timber
Organisation, ITTO.
Det nya systemet är en kompromiss mellan ett förslag från
EU-kommissionen, som ville ha in ytterligare miljövillkor,
och vissa medlemsländer som inte ville ha någon villkorad
handelspolitik överhuvudtaget. Det skall särskilt noteras, att
parlamentet antagit ett förslag om att snabbt införa
långtgående miljövillkor i det nya GSP-systemet. Sverige
bör i det fortsatta arbetet vara pådrivande för att ytterligare
miljövillkor skall införas i GSP-systemet.
Offensiv i EU
Medlemskapet i EU ger Sverige en formell möjlighet att
förändra EU:s miljöregler. Hur framgångsrikt det blir beror
till stor del på hur Sverige använder sitt inflytande.
Framgång i EU beror också till stor del på vad vi lyckats med
i vårt eget land.
Det är angeläget att höja ambitionsnivån på miljöområdet
såväl nationellt som internationellt. Det är angeläget att
kraftigt höja ambitionsnivån i miljöarbetet i EU.
Miljöproblem skall förebyggas och en hållbar utveckling
säkerställas. Sverige måste i EU bidra till att utveckla
långtgående och bindande överenskommelser.
Centerpartiet anser att gemensamma EU-regler bör
utformas som minimiregler på en så hög nivå som möjligt.
Genom förhandlingsresultatet med kandidatländerna har EU
åtagit sig att se över sina miljöregler. Sverige måste
medverka till att det också leder till en skärpning av dem.
Genom att söka samarbete med andra pådrivande länder
skall Sverige utveckla och stärka EU:s miljöpolitik. Förslag
som innebär lägre ambitionsnivå ska motverkas.
Genom Maastrichtavtalet förbättras möjligheten att fatta
beslut om miljöregler enligt artikel 130s genom att kravet på
enhällighet ersätts med kvalificerad majoritet. Detta bör
innebära att minimidirektiv enligt artikel 130s används i
högre utsträckning. Minimidirektiv etablerar en
miljöskyddsnivå som länderna måste leva upp till i sin
lagstiftning, men länderna är samtidigt fria att införa striktare
regler om de så önskar.
Sverige kan inte acceptera att harmoniserade regler
innebär en sänkt ambitionsnivå. Sådana direktiv bör därför
ligga på högsta tillämpade ambitionsnivå samt utformas så
att de tillåter länder att nationellt gå längre.
Den s.k. miljögarantin, artikel 100a.4, ger länderna
möjlighet att under vissa förutsättningar ha striktare
miljökrav än de gemensamma på inre marknadens område.
Denna artikel måste innehålla en reell möjlighet att bibehålla
och införa striktare regler nationellt. Sverige skall använda
denna möjlighet fullt ut. Om garantin visar sig otillräcklig
bör Sverige ta initiativ till att artikeln revideras.
Sverige måste verka för en större öppenhet också i
miljöpolitiken. Det är viktigt att EU ökar samarbetet med
miljöorganisationer innan förslag antas.
Både unionsavtalet och EU:s femte
miljöhandlingsprogram betonar en förebyggande strategi på
miljöområdet. I praktiken ligger EU långt efter i
utvecklingen. De gemensamma EU-reglerna utgår ifrån
utsläppsbegränsningar istället för kretsloppsanpassning. Vid
den regeringskonferens som äger rum 1996 måste Sverige
med kraft driva den inriktning som vi ovan angett.
På en rad områden måste EU:s miljöpolitik skärpas:
Försurning. De gemensamma kraven måste skärpas.
Utsläppen av försurande ämnen måste minska drastiskt till
en nivå anpassad till vad naturen tål. Direktivet om stora
förbränningsanläggningar måste anpassas till denna
målsättning. Kommissionen måste tydligare än hittills
engagera sig i det europeiska arbetet för att motverka
försurning. EU bör spela en pådrivande roll inom ECE-
konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar.
Kretslopp. Kretsloppstänkandet måste få ett
genomslag i hela Europa. EU:s arbete måste präglas av detta
synsätt. Producentansvaret skall gälla allt fler produkter.
Gemensamma minimikrav avseende återvinning av olika
produkter skall fastställas. Maximinivåer för insamling och
återvinning ska avvisas. Länderna skall vara oförhindrade att
på egen hand fastställa ambitiösare mål. Användningen av
ekonomiska styrmedel skall främjas.
Miljöskatter. Användningen av ekonomiska styrmedel
på miljöområdet måste få ett bredare genomslag såväl
nationellt som internationellt. EU måste bli pådrivande för
ett brett införande av ekonomiska styrmedel. En gemensam
lägsta nivå för koldioxidskatt måste snarast fastställas. En
bred skatteväxling liknande den som centern förordar i
Sverige bör genomföras inom EU.
Kemikaliearbetet. Arbetet på att förhindra användning
och spridning av farliga kemikalier måste ha en
internationell inriktning. En mer systematisk genomgång av
farliga ämnen är nödvändig. Substitutionsprincipen
(utbytesprincipen) och försiktighetsprincipen skall vara
vägledande för det europeiska samarbetet. Sverige måste
verka för att EU ansluter sig till målet att avveckla
användningen av alla svårnedbrytbara naturfrämmande
ämnen. Avvecklingsplaner för en rad miljöfarliga ämnen
måste utarbetas. Märkningsreglerna behöver breddas
betydligt. Kriterier för märkning behöver utvidgas. Sverige
måste arbeta för att EU följer Baselkonventionens innehåll
om handel med miljöfarligt avfall.
Transporter och miljö. På grund av den inre
marknadens genomförande kan man anta att
transportvolymerna kommer att öka. Åtgärder måste vidtas
som motverkar negativa miljökonsekvenser. Utsläppen från
transportsektorn måste nedbringas och miljövänliga
transportsätt främjas. Lastbilstransporter bör minskas till
förmån för främst järnvägstransporter. Sverige måste verka
för att det europeiska järnvägsnätet byggs ut och
effektiviseras. Sverige måste verka för att EU-stödet till
miljöinsatser i Baltikum och Central- och Östeuropa
förstärks. För svensk del är det särskilt viktigt att stärka EU:s
engagemang rörande åtgärder för att återställa Östersjöns
ekologiska balans.
Förebygga miljöproblem. När det gäller den fysiska
planeringen har EU, sedan Maastrichtavtalet trätt i kraft,
intensifierat sitt arbete. Syftet är att genom planering
förebygga miljöproblem.
I det gränslösa Europa blir den övergripande planeringen
viktigare när det gäller regionernas och städernas utveckling.
Transportfrågorna intar i det sammanhanget en viktig roll.
Planeringen är viktig för att ett miljöanpassat
transportsystem skall kunna byggas upp i Europa.
Sverige måste verka för en gemensam syn på regional
fördelning så att välfärden blir jämnt fördelad och
överhettning motverkas. I planeringen bör kulturvärden,
naturvärden och medborgarinflytande lyftas fram.
Samhällsplaneringen skall utgå ifrån det lokala
perspektivet. Planeringssystemet måste grundas på ett
decentraliserat beslutsfattande.
Miljöövervakning. Sverige bör verka för att det
europeiska systemet för miljöövervakning förbättras. Det
sedan länge etablerade nordiska samarbetet ger här en god
erfarenhetsbas. EU:s miljöbyrå -- European Environmental
Agency (EEA) -- bör kunna samordna de ansträngningar
som görs på området. EEA måste utvecklas till ett
pådrivande verktyg och uppföljningsansvar gentemot EU-
länderna. EEA bör även öppnas för deltagande av övriga
europeiska stater och arbeta med en alleuropeisk inriktning.
Sverige ska bidra till att de öst- och centraleuropeiska
staterna ges ett förstärkt europeiskt miljöbistånd. Nordiskt
samarbete har här en viktig uppgift.
Sverige bör särskilt prioritera ett återställande av
Östersjöns miljö och undanröjandet av de allvarliga
radioaktiva hoten i Europa. Förpliktande överenskommelser
för att minska gränsöverskridande föroreningar och hot mot
klimatet ska successivt utvecklas och skärpas.
Sverige ska utarbeta en särskild strategi på miljöområdet
för samverkan i Europa. Särskilt viktigt är att beslut om en
gemensam koldioxidskatt kan fås till stånd inom EU.
Sverige ska bidra till att försurningsfrågan ges högsta
prioritet i hela Europas miljöarbete. Sverige ska verka för att
EU:s direktiv för stora förbränningsanläggningar omformas
så att försurande utsläpp nedbringas till den nivå naturen tål
Sverige ska verka för att EU inför en lägsta nivå för
koldioxidskatt i alla medlemsstater, liksom en bred
skatteväxlingSverige ska fullfölja arbetet inom det
internationella nätverket Kemikalieforum, samt inom EU,
för att substitutions- och försiktighetsprinciperna tillämpas
aktivtSverige ska verka för att miljöavgifter används för att
främja miljövänliga europeiska transporterSverige ska,
tillsammans med övriga nordiska länder, verka för
mobilisering av resurser för miljöändamål till Baltikum,
nordvästra Ryssland och Öst- och Centraleuropa, bland
annat för att värna Östersjön.
Vad vi ovan anfört om Sveriges roll och inriktningen av
miljöarbetet inom EU bör ges regeringen till känna.
Anslagsfrågor
Våra grannländer i öst
Behovet av stöd till länderna i Öst- och Centraleuropa är
stort både vad gäller kunskap och finansiella medel. Stödet
till dessa länder har en annan karaktär än traditionellt svenskt
bistånd. Det var viktigt att den förra regeringen såg till att
öststödet inte inkräktade på biståndet till
utvecklingsländerna. På centerns initiativ i
fyrklöverregeringen tredubblades anslagen för stöd till
Östeuropa, pengar öronmärktes till miljösatsningar och
initiativ togs till ökade nordiska insatser. En särskild
utredning om en gemensam fond för mobilisering av
ytterligare resurser initierades av dåvarande miljöministern
och samarbetsministern för nordiska frågor.
I motsats till fyrklöverregeringen minskar den
socialdemokratiska regeringen istället anslaget med 46
miljoner kronor på årsbasis och överlåter ansvaret till
utrikesdepartementet. Det är verkligheten bakom de stora
orden i regeringsförklaringen om ''förnyad kraft'' för
insatserna i öst.
Centerpartiet föreslår att anslaget Miljöinsatserna i
Östersjöregionen ökas med 100 miljoner kronor för det
förlängda budgetåret 1995/96.
Miljöövervakning A 2
Stor betydelse för det långsiktiga miljöarbetet har
miljöövervakningen. Den har byggts upp under lång tid och
får nu inte tillåtas att successivt monteras ned av den
socialdemokratiska regeringen. Centerpartiet föreslår därför
att riksdagen anslår 45 miljoner kronor ytterligare för det
förlängda budgetåret till anslaget A 2.
Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
A 3
Det långsiktiga målet med kalkningsverksamheten är att
motverka försurningsskador och åstadkomma en sådan miljö
som gör att naturligt förekommande arter kan leva vidare och
återkomma. Kortsiktigt är målet att vidmakthålla den
kalkning som redan påbörjats. Försurningen av mark och
vatten är fortfarande ett av våra allvarligaste och tydligaste
miljöproblem. Regeringens neddragning av
kalkningsanslaget ger intryck av en uppgivenhet i kampen
mot försurningen.
Regeringen avser att minska anslaget ytterligare följande
budgetår. Centerpartiet anser att den allvarliga
försurningssituationen måste innebära en fortsatt
kalkningsverksamhet i nuvarande omfattning så att
kalkningsprogrammen kan fullföljas. Vi föreslår att 57
miljoner kronor anslås utöver regeringens förslag för
budgetåret 1995/96. Den utredning om
kalkningsverksamheten som regeringen aviserar i
budgetpropositionen måste också inkludera behovet av såväl
markkalkning som skogskalkning.
Av dessa medel bör 3 miljoner kronor för budgetåret
1995/96 anslås till Internationella försurningssekretariatet,
till stöd för det viktiga opinionsbildande arbete som där
bedrivs.
Miljöforskning A 5 och A 7
Centerpartiet har tidigare i motionen föreslagit att ett
särskilt miljöforskningsråd inrättas. Den neddragning av
miljöforskningen som regeringen föreslår kommer att
innebära allvarliga ambitionssänkningar för
miljöforskningen. Vi föreslår att det anslag som
Naturvårdsverket fördelar höjs med 36 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Anslaget Forskning för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslår vi höjt med
9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Stöd till utveckling och demonstration av ny
miljöskyddsteknik
Socialdemokraterna har genom åren vanskött detta anslag
och föreslår nu att det helt avvecklas. Det är emellertid ett
viktigt stöd till utvecklande av ny miljöteknik. Det finns
många områden med anknytning till kretsloppsanpassningen
där sådana stimulanser skulle behövas inom exempelvis
återvinningsindustrin och för att utveckla nya VA-lösningar.
Vi föreslår att anslaget bibehålles och att riksdagen tillför 35
miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
beräkning av det svenska miljöutrymmet i enlighet med vad
i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om centralt ansvar för Agenda 21-
uppföljningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om frikommuner för genomförandet
av lokala Agenda 21,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av kretsloppsarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av producentansvar för
bilar, byggvaror, elektriska och elektroniska produkter senast
år 1996,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av producentansvar för
plaster samt för textilier och möbler senast 1997,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100
bilaga 15 i motsvarande del ansluter sig till den prioritering
av hanteringen av restprodukter som anges i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om organisation och inriktning av
miljömärkningen i SIS,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad motionen anförts om miljökriterier för
standardiseringsarbetet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föreskrifter för tillämpning av
substitutionsprincipen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kretsloppsanpassning av
jordbruket,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av drivmedelsförordningen i enlighet med vad i
motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av sambandet mellan
samhällsnytta och investeringar i infrastruktur,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag om ny
tjänstebilsbeskattning,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att miljöanpassa
trafiken,1
16. att riksdagen hos regeringen begär omprövning av
tillståndsbeslutet att bygga Öresundsbron och i stället begär
att avtalet med Danmark omförhandlas i enlighet med vad i
motionen anförts,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte bygga Öster- och
Västerleden,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag om grön elmarknad,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att målsättningen för energihushållningen skall vara minst
25 % av dagens energianvändning år 2000,3
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överläggning angående långsiktig
finansiering av mark för naturvårdsändamål,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöbalk
i så god tid att den kan träda i kraft senast den 1 januari 1996,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ett
miljöforskningsråd,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om räddningskår vid
miljökatastrofer,4
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att integrera
miljöhänsyn i reglerna för internationell handel,3
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att initiera förhandlingar
i världshandelsorganisationen (WTO) om en förändring av
nuvarande regler så att handelsåtgärder i internationella
miljöavtal automatiskt skall vara erkända av
GATT/WTO,3
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar av
GATT-avtalet,3
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av fortsatt nordiskt
samarbete för att påverka EU-kommissionen och övriga
medlemsländer vad gäller GATT/WTO-frågor om miljö och
handel,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning av arbetet med att
behålla högsta tillämpade skyddsnivå och höja
miljöskyddsnivån i hela Europa,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en strategi för att övriga EU-
länder skall börja tillämpa utbytesprincipen enligt lagen om
kemiska produkter och en analys av utbytesprincipens legala
status i relation till de delar av EU:s regelverk som rör
handeln mellan medlemsländer,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vara pådrivande för att få till
stånd ytterligare miljövillkor i EU:s General System of
Preferences,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges roll och inriktningen av
miljöarbetet i EU,
32. att riksdagen beslutar att till Miljöinsatser i
Östersjöregionen budgetåret 1995/96 anvisa 245 000 000 kr,
33. att riksdagen till Bidrag till miljöarbeten för budgetåret
1995/96 anvisar 45 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit, eller således 121 653 000 kr,
34. att riksdagen till Bidrag till kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 anvisar
57 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således
297 000 000 kr, varav 3 000 000 kr för Internationella
försurningssekretariatet,
35. att riksdagen beslutar att till Miljöforskning för
budgetåret 1995/96 anvisa 36 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit, eller således 249 031 000 kr,
36. att riksdagen till Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling för budgetåret 1995/96 anvisar 9 000 000
kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 44 324 000
kr,
37. att riksdagen beslutar att till Stöd till utveckling och
demonstration av ny miljöskyddsteknik för budgetåret
1995/96 anvisa 35 000 000 kr.
Stockholm den 24 januari 1995
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)
Elving Andersson (c)
1 Yrkandena 13, 15--17 hänvisade till TU.
2 Yrkande 14 hänvisat till SkU.
3 Yrkandena 18, 19, 24--27 hänvisade till NU.
4 Yrkande 23 hänvisat till FöU.