Förena ekonomi och ekologi
En avgörande utmaning för det svenska samhället är att förena hållbar ekonomisk utveckling med miljöansvar. En offensiv miljöpolitik medverkar till hållbar ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet. Centerpartiet står för en politik som förenar miljöansvar och hållbar ekonomisk utveckling. Det borde vara en självklarhet att den ekonomiska utvecklingen inte får leda till att människors hälsa samt livsvillkoren för växter och djur hotas.
Med centerpartiets inträde i regeringen 1991 blev miljön för första gången ett centralt område för regeringens arbete. Kretsloppsarbetet gav en helhetssyn för att skapa en hållbar utveckling. Miljöpolitiken lades om och miljöarbetet inriktades på mer förebyggande insatser. Samhällsplaneringen blev en integrerad del i denna politik.
Åtgärder för att minska miljöskulden, införa skatteväxling, kretslopp och producentansvar är några begrepp som visar vilken inriktning centern medverkat till att ge miljöpolitiken. Den centerledda miljöpolitiken innebar ett skifte i miljöpolitiken som har fått stort genomslag. Mycket arbete återstår självfallet. Det är viktigt att både behålla kursen och tempot. Den socialdemokratiska regeringens budgetproposition och skrivelse 1994/95:120 gör oss oroade över regeringens låga ambition för miljöpolitiken.
Regeringen raserar
Regeringen genomför den största nedgraderingen hittills på miljöområdet, ekonomiskt och idémässigt. Riksdagen har den viktiga uppgiften att förhindra detta.
Regeringens nedskärningar drabbar framför allt sådana områden som har långsiktigt stor betydelse, men som saknar det dagsaktuella skimret. Det gäller framför allt den grundläggande forskningen på miljöområdet och kalkningsverksamheten för att dämpa försurningsskadorna. Men också andra avgörande sektorer i dagens miljöarbete som t.ex. stödet till Östeuropa drabbas hårt. Det är förvånande eftersom det var ett av huvudnumren i socialdemokraternas angrepp på den tidigare regeringen. På samtliga dessa områden höjer centern anslagen. Miljöpolitiken är inget besparingsområde för centerpartiet.
Avsaknaden av regeringens egna visioner blir särskilt tydlig när det gäller kretslopp. Nytänkandet och det framgångsrika arbetet med riktlinjer för kretsloppsidéerna, som centern medverkade till i fyrklöverregeringen, har den socialdemokratiska regeringen inte förmått att utveckla. Arbetet med kretsloppsidéerna har avstannat. Kretsloppsprositionen, som fyrklöverregeringen lade fram, är en bra grund för ett fortsatt agerande, vilket centerpartiet utvecklar i denna motion.
Miljödepartementet har tappat kontrollen över sina egna resurser, som istället förts över till andra departement. De får då mindre prägel av miljösatsningar än vad som var tänkt.
Den socialdemokratiska regeringen har nedmonterat viktiga delar av miljöarbetet under den korta tid som förflutit sedan valet. Det gäller t.ex. tillbakadragandet av förslaget till miljöbalk, där centerpartiet kräver att den samlade miljöbalken ska föreligga så att den kan träda i kraft senast den 1 januari 1996. Det gäller avskaffandet av miljövårdsberedningen som en samhällelig spjutspets på miljöområdet. Den har fyllt en stor uppgift i relationen aktiva forskare, miljöorganisationer och regeringen. Genom att nu rasera också de ekonomiska förutsättningarna för ett offensivt miljöarbete så förpassas miljöfrågorna till den plats långt bak i ledet som de alltid haft i det socialdemokratiska samhällsarbetet. Riksdagen måste förhindra detta.
Miljöskulden måste minska
Centerpartiet anser att miljöarbetet både nationellt och internationellt skall inriktas på att minska miljöskulden. Ett effektivt sätt att minska miljöskulden är att använda producentansvar och ekonomiska styrmedel, som miljöavgifter och miljöskatter.
En grön bruttonationalprodukt, gröna nationalräkenskaper och miljöindex ska utvecklas. Samhället ska upphöra med att ge subventioner till miljöförstörande verksamhet eller till miljöförstörande system.
För vissa varor krävs starka ekonomiska styrmedel för att effektivt få ner miljöpåverkan. Centern vill införa en särskild miljöram i statsbudgeten. Ramen fylls av miljöskatter på miljöbelastande verksamhet och miljöfarliga produkter, som kemikalier, organiska lösningsmedel och bekämpningsmedel. Om statens inkomster från miljöskatten på en verksamhet eller en produkt skulle minska, blir det aktuellt att bredda miljöskattebasen.
Centerpartiet förordar en skatteväxling, där sänkt skatt på arbete byts mot miljö- och energiskatter. Därigenom förbättras arbetets konkurrenskraft samtidigt som samhällsstrukturen förändras i miljövänlig riktning. Centerpartiet lägger i särskilda motioner fram förslag om detta. Där föreslås bl.a:En särskild budgetram finansierad med skatter på miljöbelastande verksamhet och miljöfarliga produkter införs, till att börja med på cirka två miljarder kronor.En skatt på osorterat avfall införs. Förbränning och deponering av osorterat hushållsavfall ska upphöra. Förmånligare avskrivningsregler prövas för företagens miljöinvesteringar.Lägre moms på miljömärkta produkter utreds.
Hållbar utveckling
FN:s konferens om Miljö och utveckling (UNCED) innebar ett nytt synsätt i miljöarbetet. All mänsklig verksamhet skall avpassas till en hållbar utveckling för att åstadkomma en god miljö. Uppdraget från Rio finns i Agenda 21, handlingsprogrammet inför nästa århundrade, Riodeklarationen, med principer för miljöarbetet, Skogsprinciperna, en början på en internationell överenskommelse om hållbart brukande av skogsresurserna, och konventionerna om Biologisk mångfald och Klimat som var klara för undertecknande i Rio. Därefter har som en uppföljning också en Ökenkonvention utarbetats. Dokumenten ligger till grund för en omfattande uppföljning och förverkligande. Ingen konferens har fått sådan spridning i genomförandet som Rio-konferensen. Den förra regeringen bedrev ett intensivt arbete före Rio och efter Rio. Det gäller nu att fullfölja uppdraget från Rio i hela svenska samhället och i vårt internationella agerande.
Miljöutrymme
Trots framgången med Rio-konferensen måste man konstatera att det fanns stora brister i dokumenten när det gäller resursöverföringar till fattiga människor på vårt gemensamma jordklot. Det är därför allvarligt att också den svenska regeringen nu minskar både biståndet till de fattigaste och stödet till Östeuropa.
Det saknas en insikt om storleksordningen på de förändringar som krävs för att skapa mer jämbördiga förutsättningar att leva ett gott liv, globalt. Industriländerna utgör 20% av världens befolkning, men konsumerar 80% av naturresurserna. Den totala förbrukningen överskrider det hållbara och ojämlikheten har t.o.m. ökat efter Rio- konferensen.
För ett fullföljande av intentionerna från FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) är det angeläget att skapa bedömningsgrunder för olika länders påverkan på miljön och användning av naturresurser. Den internationella miljöorganisationen Friends of The Earth har utarbetat ett mått på fördelning av resurser, Miljöutrymme. Metoden som har använts i Nederländerna ger en möjlighet att beräkna vad som är hållbar utveckling och att ta hänsyn till en global rättviseaspekt. Med ett sådant mått skapas förutsättningar för översiktliga bedömningar av vilka förändringar som är nödvändiga i det egna landet och på internationell nivå för att skapa en rättvis och hållbar utveckling, dvs. en global ekohumanism.
Metoden har tidigare fått ett initialt stöd från Miljödepartementet. Centerpartiet anser att det är viktigt att regeringen skapar ekonomiska förutsättningar inom kommittéanslaget att göra sådana bedömningar av det svenska miljöutrymmet. Regeringen bör framlägga förslag till riksdagen om detta. Regeringen bör sedan årligen i samband med miljöredovisningen ange åtgärder och resultat för att anpassa samhället till en sådan nivå i resursförbrukningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Lokal Agenda 21
Ett av de viktigaste instrumenten på miljöområdet är arbetet med lokala Agenda 21. Genom detta uppdrag från Rio, att varje kommun senast år 1996 skall ha påbörjat utarbetandet av en lokal Agenda 21, skapades förutsättningar för ett helt nytt lokalt miljötänkande och helt nya verksamhetsformer i kommunerna. I fyrklöverregeringen lade centern stor vikt vid arbetet med lokala Agenda 21. Miljövårdsberedningen ansvarade för ett offensivt engagemang och stöd från statens sida.
Under sommaren 1994 inbjöd dåvarande miljöministern, Görel Thurdin, organisationer och myndigheter till bred medverkan i uppföljningen i det svenska samhället av Rio- konferensen. Rådet kallades Agenda 21 Forum och skulle förbereda Sveriges agerande i Commission on Sustainable Development. Det första mötet skulle ta upp en rundabordsdiskussion om Hållbar konsumtion. Tyvärr har den socialdemokratiska regeringen inte heller fullföljt detta. Istället har det uppstått en förvirring om den centrala ledningen av uppföljningen. Regeringen måste tydligt ange ansvarig för uppföljningsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetet med lokala Agenda 21 måste nu gå vidare. Engagemanget från de nya grupper som vuxit fram, inte minst ungdomsnätverket Q2000, måste tas till vara. Ett sätt är genom nationella rundabordssamråd kring de frågor som på olika håll aktualiserats i arbetet med lokala Agenda 21.
För att tankarna bakom de lokala Agenda 21 och formandet av ett kretsloppssamhälle ska kunna utvecklas bör den praktiska omställningen underlättas. Ett antal kommuner i landet som själva så önskar bör ges möjligheter att friare, under en försöksperiod, fatta beslut om sådana förändringar i den egna kommunen som ligger i linje med förslagen i den egna Agenda 21. De aktuella kommunerna bör bli en sorts frikommuner med avseende på miljöplaneringen och den lokala Agenda 21. Detta bör ges regeringen till känna.
Kretsloppsutveckling
Kretsloppsarbetet är det arbetssätt, som vi måste använda för att skapa en hållbar utveckling. Kretsloppsprincipen innebär att naturresurser ska kunna användas, återanvändas, återvinnas eller slutligt tas om hand med minsta möjliga förbrukning och utan att naturen skadas. I det framtida kretsloppssamhället kan materialflödena inom samhället läggas till de naturliga kretsloppen utan att orsaka oacceptabla miljöstörningar, ens på mycket lång sikt.
Kretsloppsprincipen måste ligga till grund för framtidens samhälle. Ett nytt kretsloppsanpassat samhälle är under utveckling. Nya livsmönster som är ekologiskt hållbara, socialt attraktiva och ekonomiskt livskraftiga är på väg att se dagens ljus. Insikten om ett sådant förändringsbehov ökar i allt vidare kretsar.
Kretsloppsarbetet kan inte byggas genom direktiv uppifrån. Samhället ska ange ramar och riktlinjer och utforma styrmedel. Omställningen kan bara genomföras genom ändrad inställning och ändrat beteende hos samhällets olika aktörer. Den insikten är grundbulten i en strategi för ett kretsloppsanpassat samhälle. Det decentraliserade synsättet har också varit en av orsakerna till framgången med kretsloppsidéerna. Genom att människor själva får ta sitt ansvar som konsumenter och producenter och själva finna de rätta lösningarna stimuleras människors kreativitet. Det har skapat en modern folkrörelse. Det har också skapat något av en social samvaro i bostadsområden där man källsorterar eller komposterar.
En viktig uppgift i denna utveckling är att åstadkomma materialkretslopp i samhället, dvs. att återanvända och återvinna naturresurser. Kretsloppsdelegationen har som en av sina uppgifter att ta fram förslag till hur arbetet med varusektorn ska bedrivas. Successivt införs producentansvar på olika varuområden. Uppdrag har också lagts ut till olika myndigheter om att lämna förslag till begränsning av kloranvändningen och kartläggning av materialflödena i samhället. Nästa steg är att utforma producentansvar för olika materialslag, med början för plaster.
Nu gäller det att gå vidare utifrån den grund som lades i kretsloppspropositionen och uppföljningen av den. Kretsloppsanpassning ska genomföras inom alla samhällsområden. Kommunikationerna måste bli energi- och materialsnåla med hjälp av bl.a. informationsteknik och förnybara energislag. Människors krav på god livsmiljö driver fram utvecklingen för sunda hus och god närmiljö. Stad och land i samverkan skapar nya mönster för närproduktion av livsmedel, odling och förädling av energiråvaror och bioråvaror till industrin. Det sker också ett samspel där städernas avfall blir till ny näring. Varje samhällssektor måste kretsloppsanpassas. Det kräver ett gediget beslutsunderlag för att prioritera insatserna. Sverige har goda förutsättningar att skapa modeller för kretsloppssamhället. Hög kunskapsnivå, engagerade människor och en lång tradition av samarbete med olika samhällssektorer ger oss denna möjlighet. En god resursbas av förnybara råvaror och en lång tradition att förädla exempelvis metaller ger oss möjlighet att utveckla de material och den materialhantering som krävs i framtiden.
Centerpartiet anser att en kretsloppsinriktad miljöpolitik är en hävstång för att utveckla Sverige som industrination. En offensiv miljöpolitik innebär att svenska företag kan ta ökade marknadsandelar på den snabbt växande ''gröna'' världsmarknaden. Centerpartiet anger i en särskild motion förslag som underlättar kretsloppsinvesteringar för en grön marknad.
Det är nödvändigt att vårda och reparera i högre utsträckning. Det handlar om att värna arbetets värde. Kvalitet och omsorg måste stimuleras. Reparerande verksamhet missgynnas av dagens skattesystem. Det är nödvändigt att genomföra en skatteväxling som också stimulerar en sådan tjänsteproduktion. Vad vi har anfört om inriktningen av kretsloppsarbetet bör ges regeringen till känna.
Producentansvar
För vissa varor är producentansvar den effektivaste metoden för kretsloppsanpassning. Producentansvar innebär att producenten har ansvar för varorna även sedan de har tjänat ut. Centerpartiet vill att producentansvar införs systematiskt för varor och produkter och föreslår att: Producentansvar införs för bilar senast 1996 Producentansvar införs för byggvaror senast 1996 Producentansvar införs för elektriska och elektroniska produkter som datorer senast 1996Producentansvar införs för plaster senast 1997Producentansvar införs för textilier och möbler senast 1997
När det gäller producentansvar för möbler och textilier är det viktigt att beakta den återanvändning som sker via ''second handbutiker'' och sopvaruhus. Det kan också gälla andra varugrupper där begagnade varor saluförs. Producentansvar behövs för att producenten ska välja miljövänliga och hållbara material så att återvinningen kan ske i nya former.
För att åstadkomma en förändring av sättet att producera är det nödvändigt att prioritera enligt följande ordning:
1. Användning 2. Återanvändning 3. Materialåtervinning inkl. kompostering 4. Energiutvinning 5. Deponering på miljömässigt godtagbart sätt.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att materialåtervinning inte ska innefatta kompostering samt att energiutvinning är att föredra framför kompostering. Vi anser inte att regeringens förslag innebär något miljöriktigt förtydligande. Riksdagen bör mot denna bakgrund avvisa regeringens förslag till prioriteringsordning.
Miljömärkning
Arbetet med miljömärkningen måste gå vidare. Det är viktigt att regeringen återkommer med förslag till ny organisation för miljömärkningskommittén. Centerpartiet anser att miljöorganisationerna, företagen och dagligvaruhandeln ska ges ett större inflytande på bekostnad av branschorganisationerna. Märkningen måste ges en sådan utformning och inriktning att den underlättar och stimulerar val av energisnåla och kretsloppsanpassade produkter. Detta bör ges regeringen till känna.
Standardisering
Ett av de viktigaste instrumenten för att skapa en kretsloppsanpassad produktion är införandet av gemensamma standarder. Sverige måste vara pådrivande i det internationella standardiseringsarbetet. Idag ställs exempelvis krav på att vissa miljöfarliga ämnen ska ingå, istället för att krav på funktioner anges. Sverige bör tillsätta en särskild miljökommitté för att stärka miljökompetensen inom standardiseringsarbetet. Internationellt bör Sverige verka för att miljökriterier utarbetas och läggs som ram för standardiseringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Lagstiftning och avveckling
För vissa ämnen och kemikalier krävs förbud för att kunna avgifta kretsloppet. Det gäller främst ämnen som är naturfrämmande och med lång livslängd i naturen. För andra ämnen krävs sådana samlade samhällsåtgärder, med eller utan förbud, som leder till en avveckling. Det gäller t ex användningen av PVC, polyvinylklorid. Förslag om detta läggs fram i annan motion.
Det fortsatta kretsloppsarbetet som redovisades i den s.k. kemikaliepropositionen 1993/94:163, måste fullföljas. I den understryks behovet av klara tillämpningsföreskrifter för substitutionsprincipen, utbytesregeln. Det är viktigt att kommunerna får en tydlig uppbackning av regeringen och Kemikalieinspektionen i att tillämpa denna regel som innebär att när bättre och miljövänliga alternativ finns ska dessa användas. De små och medelstora företagen måste få särskilt stöd från myndigheter och kommuner att hantera kemikalier på ett bra sätt. Detta bör ges regeringen till känna.
Kemikaliepropositionen innebär vidare bl.a. att: Användningen av amalgam avvecklas, för barn och ungdomar till 1 juli 1995 och för vuxna till 1 januari 1997 Användningen av kvicksilver avvecklasAnvändningen av blyhagel och bly i fiskesänken avvecklasUtsläppen av HFC- och FC-föreningar samt närbesläktade gaser till år 2000 ska begränsas att motsvara högst två procent av Sveriges koldioxidutsläpp.
Använd mera bioråvaror
Sveriges jordbruk ska bli världens renaste jordbruk. Jord- och skogsbruk ska användas som en resurs i kretsloppsarbetet, bl.a. för att producera råvaror till energi- och industriproduktion.
Bioråvaruutredningen presenterade sommaren 1994 sitt betänkande Växande råvaror, SOU 1994:113. Utredningen föreslog avgifter på miljömässigt negativa produkter, utveckling av mätmetoder och miljöstandarder. Vidare föreslogs forskningssatsning och stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar m.m.
Centerpartiet anser att kretsloppsanpassningen av jordbruket måste drivas vidare. Kretsloppen måste slutas mellan stad och land så att städernas restprodukter kan bli till näring i ett kretsloppsanpassat jordbruk. Jordbrukets uppgift som producent av bioråvaror måste ytterligare utvecklas. Eftersom jordbruket har en så central roll i kretsloppsarbetet anser vi att en särskild utredning bör tillsättas för att belysa hur styrmedlen bör förändras för att gynna en kretsloppsanpassning av jordbruket. Detta bör ges regeringen till känna.
Jordbruket måste sluta sina egna kretslopp och minska sin användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Kadmiuminnehållet i handelsgödsel ska avvecklas senast år 2000. Reglerna för hantering av stallgödsel bör skärpas. Rådgivning om hantering av gödsel, bekämpningsmedel samt jordbearbetning intensifieras. Samhället ska genom ökat stöd till ekologisk odling bidra till en sådan utveckling. Riksdagens mål att tio procent av arealen ska vara ekologiskt odlad år 2000 fullföljs. Centern har i annat sammanhang lagt fram förslag om detta.
Drivmedel för god miljö
Trafikens avgaser hotar människors hälsa och flera ekosystem som har avgörande betydelse för kretsloppssamhället, som mark, skogar och sjöar. Kulturarvet hotas genom korrosion och erosion. Uppgiften är därför att ersätta miljöskadliga bränslen med miljövänliga. Under den kommande mandatperioden måste en plan och en tidtabell läggas fast för hur och när de fossila bränslena, bensin och diesel, ska kunna ersättas. Systemen för miljöklassning av bränslen ska utvecklas och ekonomiska styrmedel användas så att föreslagna tidtabeller och planer kan infrias.
Kalifornienmodellen bör prövas. Modellen innebär att företag som saluför bilar åläggs producentansvar där en viss del av försäljningen ska utgöras av fordon som klarar miljöklasserna med högsta kravnivåer.Systemet med miljöklasser bör utvecklas, bland annat genom att en särskild miljöklass införs för en bred introduktion av vegetabiliska motorbränslen, däribland etanol, metanol och rapsbaserade bränslen.Kaliforniensystemet med särskilt producentansvar för bilar prövas.Bensinstationer ska vara skyldiga att tillhandahålla drivmedel med inblandning av etanol och metanol, med början under 1995 i större städer. Samma metoder bör tillämpas som den i förordningen om blyfri bensin. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.
Miljöanpassa trafiken
Transportsektorns miljöeffekter måste komma alltmer i fokus för miljöarbetet. Det är nödvändigt att analysera väginvesteringarnas betydelse för samhällsutvecklingen utifrån dagens krav på miljöhänsyn och resurshushållning och nya möjligheter till kommunikation via informationsteknologin. Investeringar på transportområdet måste vara samhällsekonomiskt lönsamma och ej motverka miljömålen.
Den av socialdemokraterna nedlagda miljövårdsberedningen utgav en rapport om Sambandet mellan väginvesteringar och samhällsutveckling -- en kunskapsöversikt MVB 1994:6. I den understryks att det är viktigt att hålla isär effekter av helt olika karaktär när beslutsfattare ska ta ställning till stora infrastrukturprojekt. Fyra viktiga aspekter på stora vägprojekt är: Samhällsekonomiska effekter för landet i dess helhetHur den regionala balansen påverkasLångsiktiga effekter på stadens eller landskapets karaktärMiljöeffekter
Trafikplaneringen ska inriktas på att alla människors och företags transportbehov ska tillgodoses med minsta möjliga resursförbrukning och ett effektivt skydd för miljön. De olika trafikslagen ska bära sina miljökostnader. Tydliga miljömål ska fastställas för trafiksektorn och för varje trafikslag. Investeringar i motorvägar ska bedömas mot andra slags väginvesteringar samt alternativen kollektivtrafik och informationsteknik.
Centerpartiet anser att en fördjupad analys av sambandet mellan samhällsnyttan och investeringar i infrastruktur bör göras. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser vidare att:Inga subventioner eller statsgarantier ska ges till miljöstörande verksamhet eller väginvesteringar.Kommunerna ska kunna införa trängselavgifter för att begränsa trafiken i tätorterna. Genom att ta hjälp av modern teknik kan nu ''smarta'' och rättvisare avgiftssystem konstrueras.Tjänstebilsbeskattningen görs beroende av bilarnas miljöegenskaper, trafiksäkerhet och relateras till den årliga körsträckan. En ny modell för förmånsbeskattning bör utformas så att den som kör bilen får korrekt information om de kostnader som körningen orsakar. Den bör stimulera till minskat bilåkande och öka incitamenten att välja miljövänligare bilar. Regeringen bör lägga fram förslag till riksdagen om en ny tjänstebilsbeskattning.Fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysatorer.Krav på katalytisk rening införs på arbetsredskap.Miljöavgifter införs på sjöfarten.Flygets miljöskatter utvecklas, till exempel genom miljörelaterade landningsavgifter och miljöklassning av flygplan efter buller.
Förslag om detta läggs fram i annat sammanhang.
Öresundsbron
Centern motsatte sig regeringens tillstånd att bygga Öresundsbron. Vår uppfattning är att det tillgängliga beslutsunderlaget borde lett fram till avslag i tillståndsfrågan enligt såväl vattenlagen som naturresurslagen. Beslutet har överklagats till regeringsrätten. Regeringsrätten har förklarat tillståndet giltigt men det innebär inte att tillståndet behöver utnyttjas. Såväl miljömässiga, trafikpolitiska som ekonomiska skäl talar emot att Öresundsbron byggs. Det är nödvändigt att få en samlad bild, ekonomiskt och miljömässigt, som även omfattar de svenska landanläggningarna. Beslutsunderlaget har också stora brister när det gäller frågan om vilken trafikutveckling som krävs för att projektet ska bli lönsamt och vilka miljöeffekter det skulle ge. Centerpartiet anser att en omförhandling av avtalet mellan Danmark och Sverige skall göras med sikte på att den fasta förbindelsen skall utgöras av en borrad järnvägstunnel. Detta bör ges regeringen till känna.
Öster- och Västerleden
Centern har under den gångna mandatperioden medverkat till att statsgarantier inte utlovats för Öster- och Västerleden i Stockholmsregionen. De båda lederna innebär oacceptabla ingrepp i oersättlig miljö. Centern vill istället medverka till ökade resurser till kollektivtrafik, främst modern spårteknik, regionaltåg, bättre infartsparkeringar och miljömässig styrning av trafiken, bl.a. med hjälp av avgifter. Centern anser att Öster- och Västerleden inte ska byggas. Detta bör ges regeringen till känna.
Ställ om energisystemet
Sveriges framtida energisystem måste baseras på förnybar energi som produceras över hela landet. Vattenkraft, bioenergi, vind och sol måste bli framtidens viktigaste energikällor.
Regeringen bör lägga fram förslag om hur företag och enskilda konsumenter ska ges möjlighet och makt att välja att köpa energi som är producerad av förnybara energikällor. En sådan ''grön elmarknad'' kan få liknande effekt som miljömärkningen har fått på den gröna marknaden. Detta bör ges regeringen till känna.
Staten bör initiera ett omfattande investeringsprogram för förnybar energi. Ett omställningsprogram upprättas för att minst hälften av alla villor med oljeeldade eller eldrivna pannor inom tio år skall använda förnybar energi.
Utnyttjad energi måste användas effektivt. Enheten för effektivare energianvändning på NUTEK har visat att det finns en stor potential för energieffektivisering. Det innebär att effektiviseringar måste prioriteras framför utbyggnad av ny kraftproduktion. Riksdagen bör uttala att målsättningen skall vara att minst 25% av dagens energianvändning skall minskas genom effektivisering.
Kärnkraften ska avvecklas i enlighet med folkomröstningens resultat och riksdagens beslut 1980. Detta innebär att avvecklingen skall påbörjas under den kommande mandatperioden och vara slutförd senast 2010.
Centerpartiet redovisar i separata motioner förslag avseende energisystemet och kärnkraftens avveckling.
Bevara den biologiska mångfalden
Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de viktigaste uppgifterna i miljöarbetet. Bevarandet måste ske i varje naturmiljö, oavsett nyttjandegraden. Det innebär att det behövs insatser för att skapa skyddade urskogar parallellt med ansträngningarna att bevara den biologiska mångfalden i ett avancerat jordbrukslandskap. Under fyrklöverregeringen beslutades bl.a. om ratificering av den internationella konventionen om biologisk mångfald liksom om en svensk strategi för bevarandet av den biologiska mångfalden. Denna strategi måste följas och utvecklas.
Varje samhällssektor ska utarbeta konkreta planer eller program för hur man ska förena sin verksamhet med att bevara den biologiska mångfalden. Det är viktigt att insatserna gynnar kunskapsspridning om hur man kan främja den biologiska mångfalden i sin verksamhet. Därför anslog fyrklöverregeringen 10 miljoner kronor till information, särskilt riktad till jordbrukarna.
I arbetet med att bevara den biologiska mångfalden är insatserna i jordbruket av stor vikt. Det är därför obegripligt att den socialdemokratiska regeringen väljer att, i strid med intentionerna i avtalet med EU, avstå från sådana insatser som skulle gett ökade resurser för ett regelrätt bevarandeprogram. Dessa frågor behandlar centerpartiet i en särskild motion.
Medel skall avsättas för naturreservat, våtmarker och andra skyddsvärda biotoper. En viktig fråga att lösa är finansieringen av tillskapandet av områden som måste ha en mycket hög skyddsnivå. Regeringen vill finansiera detta med en särskild brukaravgift. Det är feltänkt och kan t.o.m. bidra till ökad exploatering för att kunna betala avgifter. Miljöavgifter ska tas ut på förbrukning, inte ett hållbart brukande av en skogsresurs. Staten måste ha ett grundläggande ansvar men det bör också skapas förutsättningar för t.ex. gemensam finansiering mellan landsting, kommuner, företag etc. när det t.ex. gäller inköp. Centerpartiet föreslår att regeringen tar initiativ till överläggningar om en sådan långsiktig finansiering av bevarande av skyddsvärd mark för naturvårdsändamål. Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har i samband med Rio-konferensen bidragit till finansiering av landstudier i tredje världen. De svenska biståndsinsatserna ska stödja utvecklingsländernas åtgärder för att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden genom bl.a. att bekosta sådana program.
Behovet av att bevara och gynna den biologiska mångfalden finns i miljöer som är rika respektive fattiga på biologisk mångfald. Av särskilt intresse är bevarandet av den biologiska mångfalden i tätortsmiljön. På centerns initiativ tillskapades nationalstadsparken i Haga- Brunnsvikenområdet i Stockholm. Motsvarande skyddsbehov finns självfallet i andra tätortsområden i landet. Behovet av nationalstadsparker på andra håll än i Stockholmsområdet har aktualiserats lokalt och bör utredas. Centerpartiet lägger fram förslag om detta i annat sammanhang.
Tänk efter före
Genom en miljöanpassad samhällsplanering för mark och vatten kan värdefull natur skyddas samtidigt som mark används för t.ex. bostäder, arbetsplatser, vägar och järnvägar. Samhällsplaneringen skall ske med hänsyn till kretsloppen i naturen.
Samhällsplaneringen skall bygga på principen ''tänk efter före''. Alla olika berörda intressen måste få komma till tals i ett tidigt skede. Samhällsplaneringen skall ha sin utgångspunkt i det lokala engagemanget och perspektivet. En kombination av ambitioner på miljöområdet och den regionala utvecklingen måste bli den fysiska planeringens viktigaste utgångspunkter i framtiden.
Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit att:Den översiktliga planeringen ska stimuleras genom ändringar i plan- och bygglagen.Skyddet för tätorternas grönområden förstärks.Medborgarinflytandet förstärks genom bland annat tidiga samrådskontakter, ökade krav på miljökonsekvensbeskrivningar och utveckling av programskedet i planeringen.Arbetet med ''Östersjövisionen 2010'' och den nationella visionen fullföljs.Tillgängligheten för rörelsehindrade i den byggda miljön förbättras.Förnyelseplaner för avloppssystemen upprättas.
Miljöbalken
Fyrklöverregeringen föreslog i proposition 1994/95:10 en skärpning av svensk miljölagstiftning. Den socialdemokratiska regeringen har dragit tillbaka förslaget till Miljöbalk och därmed bibehållit en föråldrad miljölagstiftning. Någon miljöombudsman tillsätts inte heller. Den skulle ha inrättats 1 januari 1995 och stått på allmänhetens sida i miljöarbetet och granskat myndigheter. Fyrklöverregeringens förslag innebar bl.a. följande skärpningar av miljölagarna:Aktsamhetsreglerna förs samman och ges ett bredare tillämpningsområde Miljökvalitetsnormer införs. Normerna anger en högsta nivå för olika miljöstörningar och blir ett nytt styrande instrument i lagstiftningenMiljöskyddsavgifterna förändras och blir ett effektivt sätt att ingripa mot miljöbrott. Miljökonsekvensbeskrivningar krävs för fler verksamheter än tidigare. Det ställs också krav på beskrivningarnas utformning och att olika alternativ ska redovisas.Reglerna för tillsyn och avgiftsfinansiering av myndigheternas verksamhet kan regleras med generella föreskrifter. Miljöfarlig verksamhet kan regleras med generella föreskrifter.Miljöfrågornas betydelse i samhällsplaneringen görs tydligare.
Centerpartiet anser att det är oacceptabelt att regeringen försenar införandet av en ny miljöbalk. En miljölagstiftning måste hela tiden förändras med miljöarbetet. Allt eftersom kretsloppsanpassningen av samhället går vidare måste lagen förändras. Det parlamentariska förberedelsearbetet ersätts nu av en enmansutredning. Vi föreslår att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till en samlad miljöbalk, så att lagen kan träda i kraft senast den 1 januari 1996.
Miljöforskning
Den forskning som finansieras via Naturvårdsverket bygger på att forskningen utförs inom institutioner vid universitet och högskolor. Denna förändring av miljöforskningens struktur har varit riktig. Genom regeringens förslag förs också det hittillsvarande avfallsforskningsrådet till Naturvårdsverket. Denna samordning av miljöforskningsresurserna bör fullföljas genom inrättandet av ett särskilt miljöforskningsråd, frikopplat från myndigheten Naturvårdsverket. Det skulle ge den svenska miljöforskningen den nödvändiga samlingen och ett oberoende av myndighetsorganisationen. Dessutom skulle därigenom skapas en god bas för den svenska delaktigheten i forskningssatsningarna inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.
Stärkt internationellt miljöarbete
FN:s konferens om miljö- och utveckling innebar en stor förändring av miljöarbetet internationellt. Uppföljningen sker i olika fora och vid olika konferenser som ger möjlighet till fördjupning av hållbar utveckling. Senast hölls den viktiga befolkningskonferensen i Kairo, som följs av det sociala toppmötet i Köpenhamn, Kvinnokonferensen i Beijing, HABITAT II i Istanbul och därefter FN:s uppföljningsmöte 1997.
Det är anmärkningsvärt att miljöministern säger sig ge hög prioritet åt det internationella miljöarbetet, men t.ex. inte själv deltog vid första ministermötet om den biologiska mångfaldskonventionen. Sverige har spelat en central roll i det internationella arbetet och det borde vara naturligt att värna den positionen.
Säkerhetsråd för hållbar utveckling
En globalt hållbar ekonomisk utveckling kräver prioritering av miljöpolitiken i FN och i all internationell politik.
Ett organisatoriskt resultat av FN:s konferens i Rio blev tillkomsten av Commission on Sustainable Development, CSD, som i FN skulle hålla samman uppföljningen och förverkligandet av Agenda 21. Miljöfrågorna spelar numera en så central roll i det internationella arbetet och är en viktig aspekt också inom säkerhetspolitiken att FN måste ges en överstatlig roll i miljöpolitiken.
Många av dagens globala hot har sin grund i bristen på hållbar utveckling i världen. Det gäller hoten mot miljö- och naturresurser, det gäller ökade ekonomiska klyftor liksom befolkningsutvecklingen och akuta katastrofer. I en rapport från arbetsgruppen för hållbart bistånd (Ds 1994:132) har detta uttryckts på följande sätt:
En ny säkerhetsagenda avtecknar sig. Efter det kalla krigets slut har spänningarna och hoten ändrat karaktär. Hotbilden från luften domineras inte längre av kärnvapenmissiler eller bombplansarmador. Istället träder nya problem i förgrunden som farlig UV-strålning och ett gradvis allt varmare klimat. Hotbilden från havet domineras inte längre av atomubåtar eller hangarfartyg utan av risken för en höjning av havsvattennivån och en utarmning av tropikernas kustnära områden. De nya hoten mot vår gemensamma säkerhet är främst kopplade till fattigdomsproblematiken, den fortsatt snabba folkökningen, knappheten på vissa naturresurser samt förstöringen av natur och miljö. Gemensamt för denna typ av problem är att de inte kan lösas med traditionella militära maktmedel.
För att klara dessa olika hotbilder -- vid sidan av de militära -- och dessutom akuta katastrofer, t.ex. livsmedelsbrist och miljöolyckor med gränsöverskridande konsekvenser, krävs enligt centerns uppfattning, att ett ytterligare säkerhetsråd etableras inom FN-systemet, parallellt med det nuvarande och med motsvarande befogenheter. Även här bör en regional struktur eftersträvas. Basen i denna struktur kan vara ECOSOC, CSD, UNEP, ECE etc.
Rio-konferensen om miljö och utveckling 1992 etablerade på miljö- och utvecklingsområdet en FN:s egen ''subsidiaritetsprincip'' genom lokala Agenda 21, handlingsprogram för 21:a århundradet. Samtidigt tydliggjordes FN-systemets låga prioritering av ''mjuka värden'' för att nå en hållbar utveckling. Det är nödvändigt att denna undervärdering bryts och byts till dess motsats. Annars blir miljö och utveckling mest ord och lokal handling men utan sammanhållande kraft. Tiden är nu mogen för utveckling av ett FN:s säkerhetsråd för uthållig utveckling. Detta skulle också göra det möjligt att engagera fler av FN- systemets länder i det övergripande och förebyggande arbetet. Annars blir miljö-, utvecklings- och sociala världskonferenser också i fortsättningen mer deklarationer än handling. Deklarationernas och resolutionernas kraft försvagas efter hand, när resurser och konkreta åtgärder ska vidtas. Det moraliska och politiska trycket som utövas genom uppföljnings- och rapportsystem räcker inte. Detta bör därför bli Sveriges, och förhoppningsvis Nordens och EU:s handlingslinje vid FN-systemets reformering. Centerpartiet har lagt fram förslag om detta i annat sammanhang.
Till CSD bör också knytas ansvaret för en räddningsstyrka för miljön. Miljökatastrofer drabbar med stor kraft, antingen de har en naturlig orsak eller har åstadkommits av grov oaktsamhet av människan. Enskilda länder orkar ofta inte hantera förödelsen. Gemensamma insatser är nödvändiga för att exempelvis rädda Aralsjön som i Ökenkonventionen angetts som industriell öken. Den svenska regeringen bör i samarbete med de nordiska länderna aktualisera en sådan förstärkning av CSD, så att beslut kan fattas i samband med FN:s uppföljning av Riokonferensen 1997. Detta bör ges regeringen till känna.
Handel och miljö
Internationaliseringen av världens ekonomier går snabbare än någonsin. Smörjoljan i denna internationalisering är den internationella handeln och kärnan i internationell handel är transporter. Ett mått på handelns ökade betydelse i världsekonomin är att volymen på handeln de senaste årtiondena vuxit betydligt snabbare än den samlade produktionen. Ytterligare en viktig trend inom handelspolitiken är det snabbt växande intresset för frihandelsområden och allmän avreglering av den internationella handeln.
Inom miljöområdet pågår samtidigt en utveckling där fokus i hög grad förskjuts från utsläpp vid s.k. punktkällor till samhällets varuströmmar. I takt med att konsumtionen av varor ökar tilltar de miljöproblem som är förknippade med en varas användning eller slutliga omhändertagande när varan tjänat ut. Många varor innehåller i sig miljörisker i form av direkta eller fördröjda utsläpp av skadliga ämnen. Därmed ökar behovet av insatser som syftar till att produkter anpassas till naturens kretslopp genom att återvinning, återanvändning samt material- och energisnålhet premieras.
Ökad handel ger ökade transporter och ökade varuflöden i samhället. Det är allmänt känt att transporterna står för en stor och ökande andel av många farliga utsläpp till luft. Kopplingen mellan ökad handel och varornas miljöpåverkan är uppenbar och kan förenklat uttryckas som att dagens handelsstatistik är spegelbilden av morgondagens avfallsstatistik!
Mot bakgrund av denna utveckling står det fullständigt klart, att vikten av att integrera miljöhänsyn i de regler om ställs upp för handeln knappast kan överbetonas. Handelspolitiken måste i praktisk handling återspegla den strävan efter en långsiktigt hållbar utveckling som flertalet av världens statschefer enades om i samband med undertecknandet av Agenda 21 och Riodeklarationen vid UNCED för knappt tre år sedan. Reglerna för internationell handel måste systematiskt omformas så att de underlättar och inte försvårar en omställning till en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling.
Reglerna i GATT/WTO
Vikten av att integrera miljöhänsyn i handelsreglerna är också något som medlemsländerna i GATT enats om i samband med undertecknandet av förhandlingsresultatet av Uruguayrundan. Där beslutade medlemsländerna att en världshandelsorganisation, WTO, skulle bildas. I preambeln till WTO-avtalet skrivs särskilt att ett av syftena med bildandet av WTO är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling där miljön skyddas och miljövärden förvaltas. Detta är mycket positivt, men mycket hårt förhandlingsarbete kommer att krävas för att omsätta orden i praktisk handling.
Inom GATT har sedan hösten 1991 en teknisk arbetsgrupp arbetat med frågeställningar som rör miljöpolitik och internationell handel. Sverige har, som talesman för de nordiska länderna, varit starkt pådrivande för att få till stånd ökad miljöhänsyn i handelsreglerna inom ramen för arbetet i denna arbetsgrupp. I samband med att Uruguayrundan avslutades i april 1994 beslutades att en miljökommitté skulle etableras inom den nya världshandelsorganisationen, WTO. Sverige har genom förra regeringens insatser haft en stark inverkan på utformningen av gruppens mandat, som nu är så skrivet att direkta förhandlingar om utökad miljöhänsyn kan påbörjas inom kommittén.
Sverige bör nu öka ansträngningarna för att snarast möjligt få igång sådana regelrätta förhandlingar i WTO:s miljökommitté. I första hand bör målet med ett sådant förhandlingsarbete vara, att förändra reglerna och/eller tolkningarna av reglerna inom GATT/WTO så att handelsåtgärder i internationella miljöavtal inte skall kunna anses utgöra otillåtna handelshinder. Tvärtom, bör en förändring av handelsreglerna åstadkommas, så att sådana handelsregler som blivit överenskomna i internationella miljöavtal med automatik skall vara erkända av GATT/WTO och därmed ej kunna ifrågasättas. Med internationella miljöavtal skall i sammanhanget förstås sådana avtal som förhandlats fram inom ramen för FN:s verksamhetsområde, som varit öppna för deltagande för alla länder och som omfattar minst lika många länder som det i normalfallet krävs för att ett internationellt avtal skall träda i kraft. Vid tveksamhet om detta antal bör väljas samma antal medlemsländer som krävdes för att avtalet om WTO skulle träda i kraft.
Det finns tyvärr en uppfattning bland handelspolitiker, att den Artikel XX i GATT som kan åberopas för att vidtaga handelshindrande åtgärder i syfte att skydda miljön, enbart skulle vara tillämplig för att skydda den nationella miljön. Områden utanför det egna territoriet skulle därmed inte omfattas av möjligheten till miljöskydd. Samtidigt kan konstateras att GATT-avtalet innehåller möjligheter att vidta åtgärder mot produkter som tillverkats av fångar, dvs. en reglering av förhållanden som helt uppenbart ligger utom det reglerande landets jurisdiktion. Likaså är det tillåtet att vidta handelshindrande åtgärder som avser handel med krigsmateriel samt material och substanser som används inom kärnkraftindustrin. Ur miljöperspektiv är dessa förhållanden otillfredsställande. Att tillåta handelsåtgärder mot produkter som tillverkats av fångar eller för krigsändamål, men inte mot produkter som tillverkats på ett sätt som t.ex. gör att ozonlagret -- som är en förutsättning för mänskligt liv på jorden så som vi känner det idag -- tunnas ur, är självklart ett förlegat synsätt.
Miljöproblemen känner inga mänskligt konstruerade gränser och fungerande ekosystem är en absolut förutsättning för både mänskligt liv och för samhällsekonomin. Sverige bör därför initiera en diskussion i miljökommittén i WTO om hur den nuvarande tolkningen av den geografiska omfattningen av GATT-avtalets Artikel XX kan förändras i riktning mot att också globala miljövärden, som ligger utanför något enskilt lands kontroll, skall kunna värnas genom användande av handelsåtgärder. Utgångspunkten för Sveriges initiativ kan vara den tolkning av geografisk omfattning av Artikel XX som görs i GATT- panel nr 2 om ''tonfisk'' mellan USA och EU.
I detta sammanhang skall betonas att det nordiska samarbetet, där Sverige varit talesman i GATT, har fungerat mycket väl och varit av stort värde i miljö--handel- samarbetet. Centerpartiet vill därför starkt betona vikten av att detta samarbete fortsätter, särskilt vad gäller arbetet med att få EU-kommissionen att föra EU:s talan i WTO i den riktning som förespråkas i denna motion. Möjligheten att utnyttja Norges ställning som ett land med egen talerätt i GATT/WTO bör utnyttjas när detta kan vara till gagn för den nordiska linjen.
Sverige måste med kraft verka för att de internationella miljöavtalen respekteras och överordnas handelsreglerna. De ska ses som ett ramverk för världshandeln. Sverige bör tillse att en viktig uppgift för miljökommittén inom World Trade Organization, WTO, blir att göra en miljökonsekvensanalys av det nya GATT-avtalet som en grund för en framtida miljöanpassning av avtalet. Detta bör ges regeringen till känna.
EU:s handelsregler och svensk miljöpolitik
När det gäller EU:s regler om fri rörlighet av varor, så är det av högsta vikt att regeringen fortsatt tillämpar principen om att högsta tillämpade miljöskyddsnivå skall gälla. Riksdagen bör av regeringen kräva en årlig redovisning av hur arbetet bedrivs och vilket resultat som uppnåtts vad gäller frågan om att Sverige efter övergångstider skall kunna behålla de miljökrav som ligger högre än EU:s. Riksdagen bör vidare av regeringen kräva en redovisning av hur den avser arbeta för att påverka EU-kommissionen och de övriga medlemsländerna att skärpa miljökraven på produkter och därmed leva upp till löftena från inte minst socialdemokraterna i kampanjen inför folkomröstningen att utnyttja ett EU-medlemskap för att höja miljöskyddsnivån i hela Europa. I denna redovisning bör regeringen även redogöra för vilken strategi man avser tillämpa för att omsätta utbytesregeln i lagen om kemiska produkter inom ramen för vårt EU-medlemskap i praktiken, och hur man avser arbeta för att EU-kommissionen och övriga medlemsländer skall börja använda sig av samma princip i miljöarbetet. Särskild vikt bör läggas vid att för riksdagen redovisa en analys av den legala statusen mellan den svenska utbytesregeln och de delar av EU:s regelverk som rör handeln mellan medlemsländer.
Under hösten beslutades inom EU att ett nytt General System of Preferences, GSP, skall träda i kraft från 1 januari 1995. Det gamla systemet med kvoter har ersatts av ett nytt system med tullsatser. Till det nya systemet har knutits möjligheter för de utvecklingsländer som omfattas av avtalet att få ytterligare sänkta tullar, om särskilda villkor uppfylls. De villkor som nu finns uppställda gäller att länder som uppfyller ILo-konventionen om förbud mot barnarbete samt rätten att vara fackansluten och teckna kollektivavtal skall kunna ges lägre tullsatser än annars. Likaså skall samma sak gälla för länder som kan visa att man har ett långsiktigt hållbart skogsbruk, definierat enligt de standarder som förhandlats fram i International Tropical Timber Organisation, ITTO.
Det nya systemet är en kompromiss mellan ett förslag från EU-kommissionen, som ville ha in ytterligare miljövillkor, och vissa medlemsländer som inte ville ha någon villkorad handelspolitik överhuvudtaget. Det skall särskilt noteras, att parlamentet antagit ett förslag om att snabbt införa långtgående miljövillkor i det nya GSP-systemet. Sverige bör i det fortsatta arbetet vara pådrivande för att ytterligare miljövillkor skall införas i GSP-systemet.
Offensiv i EU
Medlemskapet i EU ger Sverige en formell möjlighet att förändra EU:s miljöregler. Hur framgångsrikt det blir beror till stor del på hur Sverige använder sitt inflytande. Framgång i EU beror också till stor del på vad vi lyckats med i vårt eget land.
Det är angeläget att höja ambitionsnivån på miljöområdet såväl nationellt som internationellt. Det är angeläget att kraftigt höja ambitionsnivån i miljöarbetet i EU. Miljöproblem skall förebyggas och en hållbar utveckling säkerställas. Sverige måste i EU bidra till att utveckla långtgående och bindande överenskommelser.
Centerpartiet anser att gemensamma EU-regler bör utformas som minimiregler på en så hög nivå som möjligt. Genom förhandlingsresultatet med kandidatländerna har EU åtagit sig att se över sina miljöregler. Sverige måste medverka till att det också leder till en skärpning av dem. Genom att söka samarbete med andra pådrivande länder skall Sverige utveckla och stärka EU:s miljöpolitik. Förslag som innebär lägre ambitionsnivå ska motverkas.
Genom Maastrichtavtalet förbättras möjligheten att fatta beslut om miljöregler enligt artikel 130s genom att kravet på enhällighet ersätts med kvalificerad majoritet. Detta bör innebära att minimidirektiv enligt artikel 130s används i högre utsträckning. Minimidirektiv etablerar en miljöskyddsnivå som länderna måste leva upp till i sin lagstiftning, men länderna är samtidigt fria att införa striktare regler om de så önskar.
Sverige kan inte acceptera att harmoniserade regler innebär en sänkt ambitionsnivå. Sådana direktiv bör därför ligga på högsta tillämpade ambitionsnivå samt utformas så att de tillåter länder att nationellt gå längre.
Den s.k. miljögarantin, artikel 100a.4, ger länderna möjlighet att under vissa förutsättningar ha striktare miljökrav än de gemensamma på inre marknadens område. Denna artikel måste innehålla en reell möjlighet att bibehålla och införa striktare regler nationellt. Sverige skall använda denna möjlighet fullt ut. Om garantin visar sig otillräcklig bör Sverige ta initiativ till att artikeln revideras.
Sverige måste verka för en större öppenhet också i miljöpolitiken. Det är viktigt att EU ökar samarbetet med miljöorganisationer innan förslag antas.
Både unionsavtalet och EU:s femte miljöhandlingsprogram betonar en förebyggande strategi på miljöområdet. I praktiken ligger EU långt efter i utvecklingen. De gemensamma EU-reglerna utgår ifrån utsläppsbegränsningar istället för kretsloppsanpassning. Vid den regeringskonferens som äger rum 1996 måste Sverige med kraft driva den inriktning som vi ovan angett.
På en rad områden måste EU:s miljöpolitik skärpas:
Försurning. De gemensamma kraven måste skärpas. Utsläppen av försurande ämnen måste minska drastiskt till en nivå anpassad till vad naturen tål. Direktivet om stora förbränningsanläggningar måste anpassas till denna målsättning. Kommissionen måste tydligare än hittills engagera sig i det europeiska arbetet för att motverka försurning. EU bör spela en pådrivande roll inom ECE- konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Kretslopp. Kretsloppstänkandet måste få ett genomslag i hela Europa. EU:s arbete måste präglas av detta synsätt. Producentansvaret skall gälla allt fler produkter. Gemensamma minimikrav avseende återvinning av olika produkter skall fastställas. Maximinivåer för insamling och återvinning ska avvisas. Länderna skall vara oförhindrade att på egen hand fastställa ambitiösare mål. Användningen av ekonomiska styrmedel skall främjas.
Miljöskatter. Användningen av ekonomiska styrmedel på miljöområdet måste få ett bredare genomslag såväl nationellt som internationellt. EU måste bli pådrivande för ett brett införande av ekonomiska styrmedel. En gemensam lägsta nivå för koldioxidskatt måste snarast fastställas. En bred skatteväxling liknande den som centern förordar i Sverige bör genomföras inom EU.
Kemikaliearbetet. Arbetet på att förhindra användning och spridning av farliga kemikalier måste ha en internationell inriktning. En mer systematisk genomgång av farliga ämnen är nödvändig. Substitutionsprincipen (utbytesprincipen) och försiktighetsprincipen skall vara vägledande för det europeiska samarbetet. Sverige måste verka för att EU ansluter sig till målet att avveckla användningen av alla svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen. Avvecklingsplaner för en rad miljöfarliga ämnen måste utarbetas. Märkningsreglerna behöver breddas betydligt. Kriterier för märkning behöver utvidgas. Sverige måste arbeta för att EU följer Baselkonventionens innehåll om handel med miljöfarligt avfall.
Transporter och miljö. På grund av den inre marknadens genomförande kan man anta att transportvolymerna kommer att öka. Åtgärder måste vidtas som motverkar negativa miljökonsekvenser. Utsläppen från transportsektorn måste nedbringas och miljövänliga transportsätt främjas. Lastbilstransporter bör minskas till förmån för främst järnvägstransporter. Sverige måste verka för att det europeiska järnvägsnätet byggs ut och effektiviseras. Sverige måste verka för att EU-stödet till miljöinsatser i Baltikum och Central- och Östeuropa förstärks. För svensk del är det särskilt viktigt att stärka EU:s engagemang rörande åtgärder för att återställa Östersjöns ekologiska balans.
Förebygga miljöproblem. När det gäller den fysiska planeringen har EU, sedan Maastrichtavtalet trätt i kraft, intensifierat sitt arbete. Syftet är att genom planering förebygga miljöproblem.
I det gränslösa Europa blir den övergripande planeringen viktigare när det gäller regionernas och städernas utveckling. Transportfrågorna intar i det sammanhanget en viktig roll. Planeringen är viktig för att ett miljöanpassat transportsystem skall kunna byggas upp i Europa.
Sverige måste verka för en gemensam syn på regional fördelning så att välfärden blir jämnt fördelad och överhettning motverkas. I planeringen bör kulturvärden, naturvärden och medborgarinflytande lyftas fram.
Samhällsplaneringen skall utgå ifrån det lokala perspektivet. Planeringssystemet måste grundas på ett decentraliserat beslutsfattande.
Miljöövervakning. Sverige bör verka för att det europeiska systemet för miljöövervakning förbättras. Det sedan länge etablerade nordiska samarbetet ger här en god erfarenhetsbas. EU:s miljöbyrå -- European Environmental Agency (EEA) -- bör kunna samordna de ansträngningar som görs på området. EEA måste utvecklas till ett pådrivande verktyg och uppföljningsansvar gentemot EU- länderna. EEA bör även öppnas för deltagande av övriga europeiska stater och arbeta med en alleuropeisk inriktning.
Sverige ska bidra till att de öst- och centraleuropeiska staterna ges ett förstärkt europeiskt miljöbistånd. Nordiskt samarbete har här en viktig uppgift.
Sverige bör särskilt prioritera ett återställande av Östersjöns miljö och undanröjandet av de allvarliga radioaktiva hoten i Europa. Förpliktande överenskommelser för att minska gränsöverskridande föroreningar och hot mot klimatet ska successivt utvecklas och skärpas.
Sverige ska utarbeta en särskild strategi på miljöområdet för samverkan i Europa. Särskilt viktigt är att beslut om en gemensam koldioxidskatt kan fås till stånd inom EU. Sverige ska bidra till att försurningsfrågan ges högsta prioritet i hela Europas miljöarbete. Sverige ska verka för att EU:s direktiv för stora förbränningsanläggningar omformas så att försurande utsläpp nedbringas till den nivå naturen tål Sverige ska verka för att EU inför en lägsta nivå för koldioxidskatt i alla medlemsstater, liksom en bred skatteväxlingSverige ska fullfölja arbetet inom det internationella nätverket Kemikalieforum, samt inom EU, för att substitutions- och försiktighetsprinciperna tillämpas aktivtSverige ska verka för att miljöavgifter används för att främja miljövänliga europeiska transporterSverige ska, tillsammans med övriga nordiska länder, verka för mobilisering av resurser för miljöändamål till Baltikum, nordvästra Ryssland och Öst- och Centraleuropa, bland annat för att värna Östersjön.
Vad vi ovan anfört om Sveriges roll och inriktningen av miljöarbetet inom EU bör ges regeringen till känna.
Anslagsfrågor
Våra grannländer i öst
Behovet av stöd till länderna i Öst- och Centraleuropa är stort både vad gäller kunskap och finansiella medel. Stödet till dessa länder har en annan karaktär än traditionellt svenskt bistånd. Det var viktigt att den förra regeringen såg till att öststödet inte inkräktade på biståndet till utvecklingsländerna. På centerns initiativ i fyrklöverregeringen tredubblades anslagen för stöd till Östeuropa, pengar öronmärktes till miljösatsningar och initiativ togs till ökade nordiska insatser. En särskild utredning om en gemensam fond för mobilisering av ytterligare resurser initierades av dåvarande miljöministern och samarbetsministern för nordiska frågor.
I motsats till fyrklöverregeringen minskar den socialdemokratiska regeringen istället anslaget med 46 miljoner kronor på årsbasis och överlåter ansvaret till utrikesdepartementet. Det är verkligheten bakom de stora orden i regeringsförklaringen om ''förnyad kraft'' för insatserna i öst.
Centerpartiet föreslår att anslaget Miljöinsatserna i Östersjöregionen ökas med 100 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Miljöövervakning A 2
Stor betydelse för det långsiktiga miljöarbetet har miljöövervakningen. Den har byggts upp under lång tid och får nu inte tillåtas att successivt monteras ned av den socialdemokratiska regeringen. Centerpartiet föreslår därför att riksdagen anslår 45 miljoner kronor ytterligare för det förlängda budgetåret till anslaget A 2.
Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag A 3
Det långsiktiga målet med kalkningsverksamheten är att motverka försurningsskador och åstadkomma en sådan miljö som gör att naturligt förekommande arter kan leva vidare och återkomma. Kortsiktigt är målet att vidmakthålla den kalkning som redan påbörjats. Försurningen av mark och vatten är fortfarande ett av våra allvarligaste och tydligaste miljöproblem. Regeringens neddragning av kalkningsanslaget ger intryck av en uppgivenhet i kampen mot försurningen.
Regeringen avser att minska anslaget ytterligare följande budgetår. Centerpartiet anser att den allvarliga försurningssituationen måste innebära en fortsatt kalkningsverksamhet i nuvarande omfattning så att kalkningsprogrammen kan fullföljas. Vi föreslår att 57 miljoner kronor anslås utöver regeringens förslag för budgetåret 1995/96. Den utredning om kalkningsverksamheten som regeringen aviserar i budgetpropositionen måste också inkludera behovet av såväl markkalkning som skogskalkning.
Av dessa medel bör 3 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 anslås till Internationella försurningssekretariatet, till stöd för det viktiga opinionsbildande arbete som där bedrivs.
Miljöforskning A 5 och A 7
Centerpartiet har tidigare i motionen föreslagit att ett särskilt miljöforskningsråd inrättas. Den neddragning av miljöforskningen som regeringen föreslår kommer att innebära allvarliga ambitionssänkningar för miljöforskningen. Vi föreslår att det anslag som Naturvårdsverket fördelar höjs med 36 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Anslaget Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslår vi höjt med 9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Stöd till utveckling och demonstration av ny miljöskyddsteknik
Socialdemokraterna har genom åren vanskött detta anslag och föreslår nu att det helt avvecklas. Det är emellertid ett viktigt stöd till utvecklande av ny miljöteknik. Det finns många områden med anknytning till kretsloppsanpassningen där sådana stimulanser skulle behövas inom exempelvis återvinningsindustrin och för att utveckla nya VA-lösningar. Vi föreslår att anslaget bibehålles och att riksdagen tillför 35 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om beräkning av det svenska miljöutrymmet i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om centralt ansvar för Agenda 21- uppföljningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frikommuner för genomförandet av lokala Agenda 21,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av kretsloppsarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av producentansvar för bilar, byggvaror, elektriska och elektroniska produkter senast år 1996,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av producentansvar för plaster samt för textilier och möbler senast 1997,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 bilaga 15 i motsvarande del ansluter sig till den prioritering av hanteringen av restprodukter som anges i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisation och inriktning av miljömärkningen i SIS,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen anförts om miljökriterier för standardiseringsarbetet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föreskrifter för tillämpning av substitutionsprincipen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kretsloppsanpassning av jordbruket,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av drivmedelsförordningen i enlighet med vad i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av sambandet mellan samhällsnytta och investeringar i infrastruktur,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag om ny tjänstebilsbeskattning,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att miljöanpassa trafiken,1
16. att riksdagen hos regeringen begär omprövning av tillståndsbeslutet att bygga Öresundsbron och i stället begär att avtalet med Danmark omförhandlas i enlighet med vad i motionen anförts,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte bygga Öster- och Västerleden,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag om grön elmarknad,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen för energihushållningen skall vara minst 25 % av dagens energianvändning år 2000,3
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överläggning angående långsiktig finansiering av mark för naturvårdsändamål,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöbalk i så god tid att den kan träda i kraft senast den 1 januari 1996,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett miljöforskningsråd,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om räddningskår vid miljökatastrofer,4
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att integrera miljöhänsyn i reglerna för internationell handel,3
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att initiera förhandlingar i världshandelsorganisationen (WTO) om en förändring av nuvarande regler så att handelsåtgärder i internationella miljöavtal automatiskt skall vara erkända av GATT/WTO,3
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet,3
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt nordiskt samarbete för att påverka EU-kommissionen och övriga medlemsländer vad gäller GATT/WTO-frågor om miljö och handel,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av arbetet med att behålla högsta tillämpade skyddsnivå och höja miljöskyddsnivån i hela Europa,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för att övriga EU- länder skall börja tillämpa utbytesprincipen enligt lagen om kemiska produkter och en analys av utbytesprincipens legala status i relation till de delar av EU:s regelverk som rör handeln mellan medlemsländer,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vara pådrivande för att få till stånd ytterligare miljövillkor i EU:s General System of Preferences,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges roll och inriktningen av miljöarbetet i EU,
32. att riksdagen beslutar att till Miljöinsatser i Östersjöregionen budgetåret 1995/96 anvisa 245 000 000 kr,
33. att riksdagen till Bidrag till miljöarbeten för budgetåret 1995/96 anvisar 45 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 121 653 000 kr,
34. att riksdagen till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 anvisar 57 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 297 000 000 kr, varav 3 000 000 kr för Internationella försurningssekretariatet,
35. att riksdagen beslutar att till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 anvisa 36 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 249 031 000 kr,
36. att riksdagen till Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för budgetåret 1995/96 anvisar 9 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 44 324 000 kr,
37. att riksdagen beslutar att till Stöd till utveckling och demonstration av ny miljöskyddsteknik för budgetåret 1995/96 anvisa 35 000 000 kr.
Stockholm den 24 januari 1995 Olof Johansson (c) Per-Ola Eriksson (c) Helena Nilsson (c) Agne Hansson (c) Andreas Carlgren (c) Marianne Andersson (c) Elving Andersson (c)
1 Yrkandena 13, 15--17 hänvisade till TU. 2 Yrkande 14 hänvisat till SkU. 3 Yrkandena 18, 19, 24--27 hänvisade till NU. 4 Yrkande 23 hänvisat till FöU.