Enligt riksdagsbeslut från år 1975 om olika åtgärder som
syftade till ökad återvinning och ett bättre omhändertagande
av avfall ingick att en obligatorisk insamling av
pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle
påbörjas. Svenska renhållningsverksföreningen uppger att
tidningsinsamling för närvarande sker i så gott som samtliga
kommuner.
Enligt beräkningar av skogsindustrierna uppgick mängden
insamlat returpapper år 1990 till 909 ton, vilket är en
fördubbling jämfört med år 1975. År 1990 omfattade
insamlingen av tidningar och tidskrifter 438 ton, medan
insamlad mängd av wellpapp, spill och övrig s.k.
insamlingsvara uppgick till 270 ton. Pappersindustrins
förbrukning av returpapper, som var 1034 ton år 1990, har
mer än tredubblats sedan 1975.
Riksdagen har under senare år fattat beslut om
förändringar i renhållningslagen för att främja en
miljövänligare hantering av bl.a. pappersavfall genom ökad
källsortering och återanvändning. Det står också klart att
pappersbruken efterfrågar mer returpapper än de får in. Å
andra sidan har de hittills inte visat något intresse av att
betala ett pris som täcker kommunernas
insamlingskostnader.
Enligt Renhållningsverksföreningens beräkningar betalar
pappersbruken 400 kr
för ett ton svenskt returpapper. Enligt samma källa
kostar det emellertid 300 kr
att samla in ett ton. Till detta kommer ungefär 225 kr
för att ta hand om papperet innan det säljs. Kommunerna
förlorar i dag alltså 125 kr
per insamlat ton papper. På många håll överväger man
därför att börja elda upp papperet tillsammans med andra
brännbara sopor, och ta hand om energin i form av
fjärrvärme. Ekonomin tillåter helt enkelt inte kommunen att
subventionera den miljöinsats som pappersinsamlandet
innebär.
En möjlighet att komma till rätta med problemet borde
kunna sökas i det tyska ''Dualsystemet'' (dual = tvåfaldig).
Detta innebär i korthet att konsumenterna samlar
återvinnbara förpackningar hemma i en separat behållare.
Vilka som kan återvinnas anges på förpackningen med en
särskild symbol -- en grön prick. Industrin ansvarar sedan för
att behållarna hämtas och att innehållet sorteras och
återvinns. Matrester och andra sopor som läggs i den vanliga
tunnan är däremot som tidigare kommunens ansvar. Det
tyska systemet innebär alltså att hela den kommersiella
kedjan från tillverkare till säljare får ta över det ekonomiska
och praktiska ansvaret för att deras förpackningar återvinns
i stället för att bli avfall. Branschen får betala notan. Om så
önskas kan de sedan köpa in insamlingstjänsterna av
kommunerna. Det tyska miljödepartementet har föreslagit
att tidningspapper också skall innefattas av förslaget. Inom
miljödepartementet i Sverige sker enligt uppgift en
''problembeskrivning'' av frågan.
Svenska naturskyddsföreningen har uttalat sig mycket
positivt om det tyska systemet som man menar borde kunna
bli en förebild också för Sverige. Greenpeace har låtit göra
en undersökning om skogsråvara respektive returpapper i
Tyskland. I dag används enligt rapporten ca 14 milj ton
papper. Det skulle enligt denna rapport vara möjligt att
spara ca 1,9 milj
ton papper per år, bl.a. med hjälp av ökad användning
av returpapper i papperstillverkningen och glas i stället för
papper i förpackningar. Den ökade användningen av
returpapper anses leda till att förbrukningen av skogsråvara
kan minskas till hälften i Tyskland. Greenpeace hävdar att
besparingarna skulle leda till en kraftig minskning av
importen av skogsråvara till Tyskland och därmed minska
trycket på skogarna i Sverige, Finland, USA och Kanada.
Det tyska Dualsystemet för insamling av förpackningar
torde med förhållandevis kort varsel kunna tillämpas i
Sverige, där vi nu börjar få god erfarenhet av
avfallshantering, källsortering etc. För att i god tid förebygga
att kommunerna hålls ekonomiskt skadeslösa vad gäller
returpappershantering, är det väsentligt att tidningar och
tidskrifter från början inlemmas i systemet. För tidningarnas
och tidskrifternas del är det rimligt att tidningsföretagen,
pappersbruken och massafabrikerna gemensamt åläggs
ansvaret för returförfarandet.
Erfarenheter från bl.a. Tyskland visar att lagstiftning på
området är det enda verksammma medlet för att få till stånd
ett effektivt återvinningssystem. Då ytterligare erfarenheter
nu vunnits av det tyska systemet, där bl.a. producentansvaret
för säljförpackningar ligger på handeln, finns det goda skäl
för riksdagen att göra ett uttalande i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om returpappershantering.
Stockholm den 24 januari 1995
Bengt Silfverstrand (s)
Johnny Ahlqvist (s)