I nedanstående motion föreslår vi utredning om att
systemet med pant för visst material vidgas till att omfatta
miljöfarligt avfall som batterier och lysrör.
Den socialdemokratiska kommunledningen i Örebro tog
under 80-talet initiativ till att utveckla Örebro till en
ekokommun. Ett målmedvetet arbete gav till resultat en bred
medborgerlig och politisk uppslutning kring att bland annat
förändra avfallshanteringen. Här har man kommit långt
bland annat i separeringen av papper, glas etc. Inom vissa
delar av kommunen har också kompostering och andra
insatser för att minska avfallsberget genomförts med stor
framgång.
Miljöfarliga/miljöskadliga fraktioner (nedan kallat MFA)
utgör 1--3 %
av avfallsmängden. Den är samtidigt den fraktion som
är viktigast att få sorterad, omhändertagen och miljöriktigt
destruerad eller slutförvarad.
För att minska problemet med MFA har kommunen gjort
omfattande insatser för att minska och återvinna detta.
Utbytesprincipen tillämpas, inte bara av kommunen och
kommunala företag. Information till företag och hushåll om
mindre miljöbelastande alternativ genomförs. Insamling av
MFA görs genom både särskild hantering av visst MFA och
genom MFA-boxar till hushållen och miljöstationer.
Ändå är det ofta svårt att få företag och enskilda att lämna
in MFA på de insamlingsställen kommuner erbjuder.
Bekvämlighet gör att kvicksilverlampor, lysrör,
tungmetallbatterier, nickel-kadmiumbatterier och annat
följer med i de vanliga osorterade hushållssoporna.
Många företagare ser hanteringen av MFA som krånglig.
För vissa produkter, t.ex. lysrör och kvicksilverlampor, får
företagen dessutom betala för att det tas om hand. Allt detta
leder till att en för liten andel av MFA sorteras och tas om
hand.
Kommunstyrelsen i Örebro har nyligen behandlat en
motion (Roger Rådström 1993-12-15) med förslag om att en
lokal pant införs för MFA. Trots att det finns bred enighet
om behovet har motionen inte kunnat bifallas. Om ett lokalt
pantsystem införs i bred skala är risken stor att den enskilda
kommunens abonnenter får ta emot och betala för stora
mängder miljöfarligt avfall också från andra kommuner.
Det finns också principiella skäl att slå vakt om
producentansvaret. Det är därför tveksamt om det är rimligt
att ett pantsystem vid sidan om en ren försöksverksamhet
betalas via avfallstaxan. Det rimliga är att pant betalas när
varan köps och betalas tillbaka när den blivit avfall såsom
systemet är med andra panter. Däremot torde det finnas
starka skäl för att hanteringen sker genom avfallsverken som
har större möjlighet att hantera MFA på ett bra sätt än t.ex.
en livsmedelsaffär.
Vi vill föreslå att riksdagen tar initiativ till utredning av ett
nationellt pantsystem för miljöfarligt avfall. I detta
sammanhang bör regeringen ta initiativ till överläggningar
också inom EU om möjligheterna att få till stånd ett system
med pant åtminstone för vissa MFA-fraktioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om pant för miljöfarligt avfall.
Stockholm den 23 januari 1995
Inger Lundberg (s)
Nils Göran Holmqvist (s)
Maud Björnemalm (s)
Helena Frisk (s)
Hans Karlsson (s)