I nedanstående motion föreslår vi utredning om att systemet med pant för visst material vidgas till att omfatta miljöfarligt avfall som batterier och lysrör.
Den socialdemokratiska kommunledningen i Örebro tog under 80-talet initiativ till att utveckla Örebro till en ekokommun. Ett målmedvetet arbete gav till resultat en bred medborgerlig och politisk uppslutning kring att bland annat förändra avfallshanteringen. Här har man kommit långt bland annat i separeringen av papper, glas etc. Inom vissa delar av kommunen har också kompostering och andra insatser för att minska avfallsberget genomförts med stor framgång.
Miljöfarliga/miljöskadliga fraktioner (nedan kallat MFA) utgör 1--3 % av avfallsmängden. Den är samtidigt den fraktion som är viktigast att få sorterad, omhändertagen och miljöriktigt destruerad eller slutförvarad.
För att minska problemet med MFA har kommunen gjort omfattande insatser för att minska och återvinna detta. Utbytesprincipen tillämpas, inte bara av kommunen och kommunala företag. Information till företag och hushåll om mindre miljöbelastande alternativ genomförs. Insamling av MFA görs genom både särskild hantering av visst MFA och genom MFA-boxar till hushållen och miljöstationer.
Ändå är det ofta svårt att få företag och enskilda att lämna in MFA på de insamlingsställen kommuner erbjuder. Bekvämlighet gör att kvicksilverlampor, lysrör, tungmetallbatterier, nickel-kadmiumbatterier och annat följer med i de vanliga osorterade hushållssoporna.
Många företagare ser hanteringen av MFA som krånglig. För vissa produkter, t.ex. lysrör och kvicksilverlampor, får företagen dessutom betala för att det tas om hand. Allt detta leder till att en för liten andel av MFA sorteras och tas om hand.
Kommunstyrelsen i Örebro har nyligen behandlat en motion (Roger Rådström 1993-12-15) med förslag om att en lokal pant införs för MFA. Trots att det finns bred enighet om behovet har motionen inte kunnat bifallas. Om ett lokalt pantsystem införs i bred skala är risken stor att den enskilda kommunens abonnenter får ta emot och betala för stora mängder miljöfarligt avfall också från andra kommuner.
Det finns också principiella skäl att slå vakt om producentansvaret. Det är därför tveksamt om det är rimligt att ett pantsystem vid sidan om en ren försöksverksamhet betalas via avfallstaxan. Det rimliga är att pant betalas när varan köps och betalas tillbaka när den blivit avfall såsom systemet är med andra panter. Däremot torde det finnas starka skäl för att hanteringen sker genom avfallsverken som har större möjlighet att hantera MFA på ett bra sätt än t.ex. en livsmedelsaffär.
Vi vill föreslå att riksdagen tar initiativ till utredning av ett nationellt pantsystem för miljöfarligt avfall. I detta sammanhang bör regeringen ta initiativ till överläggningar också inom EU om möjligheterna att få till stånd ett system med pant åtminstone för vissa MFA-fraktioner.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pant för miljöfarligt avfall.
Stockholm den 23 januari 1995 Inger Lundberg (s) Nils Göran Holmqvist (s) Maud Björnemalm (s) Helena Frisk (s) Hans Karlsson (s)