Norrbotten och Västerbotten är landets ytmässigt största
och näst största län. Som jämförelse kan nämnas att
Västerbottens län är åtta gånger större än Stockholms län och
Norrbottens län 14 gånger större. I båda länen finns ett stort
antal öppna täkter, i Norrbottens län ca 400 och i
Västerbottens län ca 650.
Tillsyn av täkter sker utifrån två lagrum. Det är
naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Målet med
täkttillsyn enligt naturskyddslagen är i första hand att se till
att täktverksamhet sker inom de områden för vilka tillstånd
gäller och att den bedrivs och avslutas så att negativ inverkan
på naturmiljön kan begränsas. Ett annat mål med tillsynen är
att på plats kunna ge exploatörerna råd och service om vad
villkoren innebär. Prövning av täkttillstånd kan inte
överlåtas, däremot är det möjligt att överlåta tillsynen av
täkter.
Täkttillsyn enligt naturvårdslagen omfattar tre olika typer
av tillsyn. Det är starttillsyn, löpande tillsyn och
slutbesiktning. Vid starttillsyn är det särskilt viktigt att se att
täktinnehavaren i förekommande fall har uppfattat särskilda
villkor rätt. Det kan t.ex. handla om skyddszoner mot
vattendrag, sjöar, vägar etc. som skall sparas och att
gränserna är tydligt markerade i terrängen. Starttillsyn berör
totalt ca 200 täkter per år i Västerbottens län och ca 100 i
Norrbottens län.
Den löpande tillsynen berör ca 600 täkter per år i
Västerbottens län och ca 300 i Norrbottens län och omfattar
bland annat kontroll av att verksamheten bedrivs inom givet
tillståndsområde och att villkor om t.ex. skyddszoner,
brytningsdjup, successiv efterbehandling m.m. följs.
Bristande resurser har dock medfört att den löpande tillsynen
i båda länen årligen bara berört en mindre andel av det totala
antalet öppna täkter. Slutbesiktning innebär att kontroll av
villkorad efterbehandling utförts och omfattar avsyning av
åtgärder såsom släntning, igenfyllning av gropar,
skogsplantering eller grässådd, borttransport av maskiner
och skräp eller upplag. Antalet slutbesiktningar beräknas
årligen beröra ca 120 täkter i Västerbottens län och ca 100 i
Norrbottens län. I drygt var fjärde slutbesiktning har
efterbehandling inte varit genomförd vid första
slutbesiktningstillfället varför en eller flera ombesiktningar
krävts.
Tillsyn enligt miljöskyddslagen utövas av kommunen.
Miljöskyddslagen är tillämplig på verksamhet som kan
orsaka förorening av mark och vatten samt störningar av
olika slag, till exempel buller, vibrationer och damning. För
bergtäkter med en produktion över 25 000 ton per år och
torvtäkter med en produktion över 10 000 kubikmeter per år
prövas tillstånd hos Länsstyrelsen. För övriga täkter gäller
anmälningsskyldighet hos kommunen. Det samma gäller
berg- eller gruskrossverk, asfalt- eller oljegrusverk samt för
betongstationer. Tillsynen utövas i samtliga dessa fall av
kommunen.
Eftersom båda länen är stora till ytan är tillsynen av
täktverksamhet huvudsakligen inriktad på tillämpning av
naturvårdslagens bestämmelser och i mindre utsträckning på
miljöskyddslagens krav. Även i dessa avseenden skiljer sig
förhållandena i Norr- och Västerbottens län betydligt från
dem som råder i flertalet andra län.
Totalt skulle ett fullt utbyggt tillsynssystem omfatta ca 950
tillsynsbesiktningar per år i Västerbottens län och ca 500 per
år i Norrbottens län. Då täkterna är utspridda över länen
innebär den tillsyn som är nödvändig många och långa resor.
Betydande rationaliseringsvinster uppnås om tillsynen i
huvudsak kunde ombesörjas av kommunerna. Länsstyrelsen
i Västerbottens län har tidigare i ett räkneexempel visat att
de totala körsträckorna skulle minska med 45 % om
kommunerna gör flertalet besök utan Länsstyrelsernas
medverkan.
En samordning kräver emellertid att kommunerna får
ersättning för tillsynsarbetet. Fram till dags dato har
kommunerna frivilligt skött tillsynsarbetet och till stor del
tagit på sig en uppgift som Länsstyrelserna inte har haft
tillräckliga resurser att klara i två så stora län.
Länsstyrelserna har upprepade gånger tillskrivit regeringen
och påtalat detta förhållande. Två av
Västerbottenskommunerna har nu upphört med täkttillsyn
enligt naturvårdslagen i avvaktan på beslut i
ersättningsfrågan.
I den utredning om effektivare täkttillsyn som
Länsstyrelserna i Norr- och Västerbottens län har gjort på
regeringens uppdrag föreslår man en samordning av den
kommunala tillsynen enligt miljö- och naturresurslagen.
Regeringen bör nu skyndsamt fatta beslut om samordning
och hur den ekonomiska ersättningen till kommunerna skall
beräknas. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samordning av täkttillsynen enligt
naturresurslagen och miljöskyddslagen i Norr- och
Västerbottens län samt om ersättning till kommunerna.
Stockholm den 24 januari 1995
Maggi Mikaelsson (v)
Siv Holma (v)