Bakgrund
Norrbotten och Västerbotten är landets ytmässigt största och näst största län. Som jämförelse kan nämnas att Västerbottens län är åtta gånger större än Stockholms län och Norrbottens län 14 gånger större. I båda länen finns ett stort antal öppna täkter, i Norrbottens län ca 400 och i Västerbottens län ca 650.
Tillsyn av täkter sker utifrån två lagrum. Det är naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Målet med täkttillsyn enligt naturskyddslagen är i första hand att se till att täktverksamhet sker inom de områden för vilka tillstånd gäller och att den bedrivs och avslutas så att negativ inverkan på naturmiljön kan begränsas. Ett annat mål med tillsynen är att på plats kunna ge exploatörerna råd och service om vad villkoren innebär. Prövning av täkttillstånd kan inte överlåtas, däremot är det möjligt att överlåta tillsynen av täkter.
Täkttillsyn enligt naturvårdslagen omfattar tre olika typer av tillsyn. Det är starttillsyn, löpande tillsyn och slutbesiktning. Vid starttillsyn är det särskilt viktigt att se att täktinnehavaren i förekommande fall har uppfattat särskilda villkor rätt. Det kan t.ex. handla om skyddszoner mot vattendrag, sjöar, vägar etc. som skall sparas och att gränserna är tydligt markerade i terrängen. Starttillsyn berör totalt ca 200 täkter per år i Västerbottens län och ca 100 i Norrbottens län.
Den löpande tillsynen berör ca 600 täkter per år i Västerbottens län och ca 300 i Norrbottens län och omfattar bland annat kontroll av att verksamheten bedrivs inom givet tillståndsområde och att villkor om t.ex. skyddszoner, brytningsdjup, successiv efterbehandling m.m. följs. Bristande resurser har dock medfört att den löpande tillsynen i båda länen årligen bara berört en mindre andel av det totala antalet öppna täkter. Slutbesiktning innebär att kontroll av villkorad efterbehandling utförts och omfattar avsyning av åtgärder såsom släntning, igenfyllning av gropar, skogsplantering eller grässådd, borttransport av maskiner och skräp eller upplag. Antalet slutbesiktningar beräknas årligen beröra ca 120 täkter i Västerbottens län och ca 100 i Norrbottens län. I drygt var fjärde slutbesiktning har efterbehandling inte varit genomförd vid första slutbesiktningstillfället varför en eller flera ombesiktningar krävts.
Tillsyn enligt miljöskyddslagen utövas av kommunen. Miljöskyddslagen är tillämplig på verksamhet som kan orsaka förorening av mark och vatten samt störningar av olika slag, till exempel buller, vibrationer och damning. För bergtäkter med en produktion över 25 000 ton per år och torvtäkter med en produktion över 10 000 kubikmeter per år prövas tillstånd hos Länsstyrelsen. För övriga täkter gäller anmälningsskyldighet hos kommunen. Det samma gäller berg- eller gruskrossverk, asfalt- eller oljegrusverk samt för betongstationer. Tillsynen utövas i samtliga dessa fall av kommunen.
Eftersom båda länen är stora till ytan är tillsynen av täktverksamhet huvudsakligen inriktad på tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser och i mindre utsträckning på miljöskyddslagens krav. Även i dessa avseenden skiljer sig förhållandena i Norr- och Västerbottens län betydligt från dem som råder i flertalet andra län.
Totalt skulle ett fullt utbyggt tillsynssystem omfatta ca 950 tillsynsbesiktningar per år i Västerbottens län och ca 500 per år i Norrbottens län. Då täkterna är utspridda över länen innebär den tillsyn som är nödvändig många och långa resor. Betydande rationaliseringsvinster uppnås om tillsynen i huvudsak kunde ombesörjas av kommunerna. Länsstyrelsen i Västerbottens län har tidigare i ett räkneexempel visat att de totala körsträckorna skulle minska med 45 % om kommunerna gör flertalet besök utan Länsstyrelsernas medverkan.
En samordning kräver emellertid att kommunerna får ersättning för tillsynsarbetet. Fram till dags dato har kommunerna frivilligt skött tillsynsarbetet och till stor del tagit på sig en uppgift som Länsstyrelserna inte har haft tillräckliga resurser att klara i två så stora län. Länsstyrelserna har upprepade gånger tillskrivit regeringen och påtalat detta förhållande. Två av Västerbottenskommunerna har nu upphört med täkttillsyn enligt naturvårdslagen i avvaktan på beslut i ersättningsfrågan.
I den utredning om effektivare täkttillsyn som Länsstyrelserna i Norr- och Västerbottens län har gjort på regeringens uppdrag föreslår man en samordning av den kommunala tillsynen enligt miljö- och naturresurslagen. Regeringen bör nu skyndsamt fatta beslut om samordning och hur den ekonomiska ersättningen till kommunerna skall beräknas. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av täkttillsynen enligt naturresurslagen och miljöskyddslagen i Norr- och Västerbottens län samt om ersättning till kommunerna.
Stockholm den 24 januari 1995 Maggi Mikaelsson (v) Siv Holma (v)